tisdag 1 januari 2008

Tre typer av finanskriser

Brad Delong förklarar i The Taipei Times hur centralbanker kan styra upp tre typer av kreditkriser:

1./ En likviditeskris som inte bottnar i annat än ett minskat förtroende för bankerna och en rädsla för att banken går i konkurs p.g.a. att folk väljer att ta ut sina pengar. Den här typen av kris kan åtgärdas genom att centralbanken ställer likvida medel till förfogande.

2./ En obeståndskris som beror på att priserna på olika objekt är för högt drivna med förväntningar om högre framtida styrränta och att den framtida produktivitetstillväxten förmodligen blir lägre än tidigare antaget. En sådan kris kan lösas genom att sänka styrräntan så att priserna på objekten stiger igen.

3./ Den tredje typen av kris är en obeståndskris av det allvarligare slaget. En sådan kris grundar sig på att en bubbla spricker och/eller förväntningar om lägre framtida produktivitet. I det här fallet är sänkta räntor ingen bra strategi eftersom de sänkta räntorna inte leder till värdestegringar. I det här läget har centralbanken att välja mellan två olika motåtgärder:

a./ Nationalisera hela bank- och finanssektorn och låta riksgälden ta ansvar för den dagliga skötseln. Det här är ingen bra lösning eftersom riksgälden förmodligen inte gör något bra jobb.

b./ Inflation som urholkar prissystemet. Ingen bra lösning eftersom det urholkar folks besparingar. Dock bättre än en fullskalig depression.

Brad Delong avslutar med att säga att Federal Reserves motåtgärder för att stävja den nuvarande finanskrisen började i augusti enligt planen för den första typen utav kris. Under hösten har de dock börjat behandla krisen enligt det andra scenariet, men ännu har dock ingen ens tänkt tanken att det kan vara en tredje klassens finanskris.

Eftersom mitt eget specialområde inte har ett dyft med makroekonomisk teori att göra vill jag gärna komma med egna glada tillrop när det gäller att lösa problemen. Jag tror att problemen som manifesteras på kreditmarknaderna världen över har sitt ursprung i dämpade förväntningar om hur världsekonomin kommer att utvecklas framöver. Det här bottnar i en stagnerande petroleumproduktion, och eftersom olja är den energikälla som vi har byggt våra ekonomier på, implicerar det här den tredje typens kreditmarknadsoro. Däremot håller jag inte med Brad Delong när han säger att den enda lösningen heter inflation. Inflationen är som en omättlig mördarsnigel som äter allt i sin väg, och det ligger i allas intresse att den hålls så långt ifrån trädgården som möjligt om inte problemen på sikt skall bli ännu värre. Därför måste Ingves & co höja räntan och låta Sverige gå igenom ett riktigt stålbad innan det blir bättre.

Artikeln i The Taipei Times:
http://www.taipeitimes.com/News/editorials/archives/2008/01/01/2003395186

Inga kommentarer: