Därför vill vi attackera Iran

Jag har diskuterat det här tidigare, men det är nu på sin plats att skriva om det extremt farliga läget i Persiska Viken igen. Innan jag börjar diskutera det aktuella läget måste jag dock nämna ett par saker om petroleum som råvara. För det första har petroleum en särställning bland resurserna som handlas på världens råvarubörser. Detta beror på att olja är en strategisk råvara som har med ett lands ekonomiska välmåga och överlevnad att göra. Det finns ett klart samband mellan mängden av olja ett land använder och dess bruttonationalprodukt. Det finns naturligtvis undantag och tillfällen då detta samband inte är linjärt men i det här sammanhanget räcker det att konstatera att så är det. För det andra är olja en resurs som kan transporteras relativt lätt utan dyr infrastruktur i form av stora nedfrysningsanläggningar och långa gasledningar. Detta är anledningen till att oljan betraktas som ett nationellt säkerhetsintresse av världens regeringar som man är villig att tillgripa militära medel för att skydda.

Ända sedan slutet av 1970-talet har USA:s olika regeringar betraktat Persiska Viken som ett område av amerikansk hegemoni. Anledningen till detta var att insikten om att den egna oljeproduktionen inte var tillräcklig utan krävde en viss import började sippra in. Detta blev formulerat av president Carter i hans Carter-doktrin som i stort sett innebar att man skulle försvara flödet av olja ut ur Persiska Viken med vapen om så krävdes. Detta har varit en oerhört lyckosam strategi som har fungerat väl i 30 års tid. Även med allvarliga konflikter i och kring Persiska Viken har flödet av olja ut till marknaderna egentligen aldrig varit hotat och världsekonomin har heller inte lidit särskilt mycket. När vi om 100 år ser tillbaka på konflikten i Irak kommer det att stå väldigt klart att kriget i första hand utkämpades med motiv om att hålla våra motorvägssystem och flygplan körande. Visst kan man vara emot detta, vi lever i ett fritt samhälle, men man måste samtidigt vara medveten om vad det är man är emot.

Irans energireserver är enorma. Landet har världens andra största oljereserv och dess gasreserver uppgår till 15% av världens kända reserver. Irakkriget handlade ytterst inte så mycket om oljan själv, men mera om vem som skulle ha kontroll på oljan. Ett krig med Iran skulle handla mera om direkt kontroll över olje och gasfälten. Nu när genomsnittsamerikanen har börjat betala mer än 4$ per gallon för bensinen kommer allt snack om ett nukleärt Iran att erodera och ge plats för allt hätskare utspel om att attackera. Jag tycker mig nästan höra hur opinionen i USA kommer att skrika efter hårdare tag emot Iran inför årets presidentval speciellt om köerna på bensinmackarna blir verklighet senare i sommar.

Nu när produktionen av olja står inför sitt maximum och snart väntas gå in i en terminalt nedåtgående fas ändras hela världsbilden och balansen i detta viktiga område väldigt snabbt. Anledningen är att USA inte längre är ensamma om att vilja ha del av Persiska Vikens olja utan både Ryssland och Kina har utryckt sådana önskemål. Kina, med sin enorma befolkning, är liksom USA beroende av petroleum för att upprätthålla den ekonomiska tillväxten i landet och helt enkelt för att ha tillräckligt med mat till 1,4 miljarder kineser. Främsta anledningen till att Kina motsätter sig FN sanktioner och ett västligt anfall mot Iran är således att de skulle se sig själv avklippta från nyingångna avtal med Iran angående olja och gas. Hur långt de är villiga att själva tillgripa militära medel är ännu en öppen fråga, men räkna inte med att de sitter stillatigande i fall skottlossning utbryter i Hormuz-sundet.