M3 och inflation

Hur pengamängden i ett land påverkar inflationen är ett hett omdebatterat ämne. Världens centralbanker för statistik för hur mycket pengamängden ökar i olika klasser och kallar dem M1, M2 och M3. M1 är pengamängden i kontanter plus olika checkkonton, M2 är M1 plus alla sparkonton och olika depoter och M3 är den bredaste indikatorn för hela pengamängden inklusive de finansiella institutionerna.

På våren 2006 slutade den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, att redovisa statistik för M3 med hänvisning till att det var för dyrt. Eftersom M3 statistiken säger något om den totala pengamängden inklusive utländska pengar är den en väldigt god indikator för framtida inflation. Eftersom siffrorna inte längre är officiella så måste de återskapas av utomstående betraktare såsom John Williams på www.shadowstats.com.

I slutet av 2007 var M3 pengamängden i USA uppe på 15% vilket inte har setts sedan början på 1970-talet. I dessa tider av kreditoro fortsätter den amerikanska ekonomin att dra till sig utländskt kapital vilket i slutändan leder till att ekonomin blir föremål för inflation utan att Centralbanken egentligen redovisar det.

Det John Williams egentligen fruktar är en hyperinflation som bara blir värre ju mer Centralbanken och den amerikanska regeringen stimulerar ekonomin. I hans mardrömsscenario slutar utländska investerare abrupt att stoppa pengarna i amerikanska statspapper och hela ekonomin faller sönder. Nu får det sägas att den europeiska centralbanken (ECB) inte är så mycket bättre utan även här uppgår M3 mängden till tvåsiffriga tal. Exakt hur det här kommer att utvecklas i den närmsta framtiden och om vi får Weimar-liknande inflation är ännu för tidigt att uttala sig om, men är i alla fall ytterligare en källa till oro.

John Williams skriver en initierad artikel om de här problemen i Financial Sense:
http://www.financialsense.com/editorials/williams_j/2008/0114.html