Centralasiens och det stora spelet

På sin blogg skriver Steve LeVine om Centralasiatiska länder som Turkmenistan, Azerbadjian, Kazakstan och Uzbekistan. Han var New York Times och Wall Street Journals korrespondent i området i tio års tid och har naturligtvis bra kunskaper om regionen. Han har också gett ut en mycket läsvärd bok som heter "The Oil and The Glory" som handlar om hela området runt Kaspiska havet, länderna där och deras mycket komplicerade förhållande till Ryssland.


För omkring tio år sedan upptäckte USA Centralasiens strategiska betydelse och när Baku-Ceyhan-pipelinen öppnade för 18 månader sedan var det en enorm triumf för amerikansk utrikespolitik. Pipelinen för inte bara ut olja från Centralasien utan att gå via Ryssland, utan ger även de centralasiatiska länderna ekonomiska möjligheter att kunna stå på egna ben.


LeVines tes är att när Sovjetunionen föll samman så fanns det två strukturer som var intakta. Den ena var KGB och den andra var infrastrukturen runt energin. I sin doktorsavhandling från 1997 skissade Vladimir Putin på en värld där Ryssland hade kontrollen på olja och gas och där ingen längre vågade sätta sig upp emot Ryssland. Det här följer precis den ryska traditionen av koleriska ledare som har sagt att världen måste lyssna på Ryssland eftersom Ryssland är ett sådant stort land, utan att någon egentligen har brytt sig. Putins strategi att få omvärlden att lyssna har hela tiden varit att spela ut energikortet. Nu har dock nya kort delats ut och maktbalansen är radikalt förändrad i ett nytt spel som heter Post Peak Oil.


Det här har naturligtvis även konsekvenser för Rysslands beteende gentemot Europa och gasledningen i Östersjön. Europa som helhet importerar 30% av sin naturgas från Ryssland och Ryssland är nu på väg att skaffa sig ytterligare en kran som kan skruvas av och på vilket ger landet ett onödigt övertag. De har redan använt energivapnet gentemot sina grannländer vid upprepade tillfällen och det finns ingenting som tyder på att det här beteendet skulle upphöra. Vi är redan beroende av rysk olja, det kan vi inte göra mycket åt, men oljan är unik bland energikällorna eftersom den kan transporteras. Ett bortfall innebär därför ingen katastrof eftersom oljan kan importeras från annat håll. Med naturgas är det inte så enkelt och vid minsta lilla meningsskiljaktlighet riskerar vi att ha och välja mellan att gå med på de ryska kraven eller att frysa om vintern. Därför behövs en gemensam europeisk energipolitik med realistiska förslag inför framtiden.

Steve Levines blogg:
http://oilandglory.com/


Boken "The Oil & The Glory" på Amazon:
http://www.amazon.com/Oil-Glory-Pursuit-Fortune-Caspian/dp/0375506144/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1200131843&sr=8-1