EU och Ryssland

Eftersom jag var i Frankrike tidigare i veckan läste jag för en gångs skull Le Figaro, och där fanns en intressant analys av Laure Mandeville som omhandlade EU:s komplicerade förhållande till Ryssland och den nya ryska självsäkerheten gentemot de europeiska länderna. Hon citerade den tidigare tyska utrikesministern Joschka Fischer som nyligen sa att "i kamp med det ryska energivapnet har EU förlorat sin viktigaste styrka som är enighet. För att rädda sina egna skinn har medlemsländerna slutit bilaterala avtal med Ryssland som i sin tur har satt sin egen agenda både vad gäller energi och i frågan om Kosovos självständighet...Det är klart att Ryssland spelar sitt eget spel, men det som slår mig är det splittrade EU."

EU-organet The European Council on Foreign Relations har nyligen släppt en rapport som just handlar om EU:s komplicerade förhållande till Ryssland. Rapportens författare, Mark Leonard och Nicu Popescu delar in EU:s medlemmar i fem olika grupper: 1/ "Trojanska hästar", länder som Grekland och Cypern vars intressen är snarlika Rysslands både kulturellt och ekonomiskt. Grekland får både militär och politisk hjälp i kampen mot Turkiet och på Cypern finns det många off-shore firmor som investerar i Ryssland. Grekland ger också sitt stöd till oljepipelinen mellan Bourgas i Bulgarien och Alexandropolis i Grekland som Ryssland kommer att försvara militärt. 2/ Fyra länder som karaktäriseras som "strategiska partners" eftersom de har slutit bilaterala avtal med Ryssland bl. a. på energiområdet. I den här gruppen finner vi EU-jättarna Tyskland, Frankrike och Italien. 3/ Tio länder som karaktäriseras som "vänligt pragmatiska" däribland Finland och Belgien som har mindre omfattande, men ändå signifikativa kontakter med Ryssland. 4/ Nio länder med frostiga men ändå pragmatiska förhållanden till Ryssland. I den här gruppen återfinner vi Sverige, Danmark och Estland. Gruppen kännetecknas av att länderna har långtgående handelsavtal med Ryssland, men att regeringarna i de olika länderna ändå kritiserar Rysslands brist på demokrati och brott mot de mänskliga rättigheterna. 5/ En sista grupp som kallas "medlemmar i det nya kalla kriget" och utgörs av Polen och Litauen. Dessa länder är direkt fientligt inställda mot Ryssland, och de är även redo att använda sina veton för att blockera ingångna avtal med Ryssland.

Rapportens författare rekommenderar sedan EU att bättre samordna sina energiintressen så att en gemensam front kan visas upp mot Ryssland. De går i och för sig inte så långt att de rekommenderar EU-länderna att införa en gemensam energipolitik, men det är underförstått vad de menar. Andra förslag går ut på att tvinga Ryssland att hålla ingångna avtal genom att förändra G7 gruppen av ekonomiskt starka länder.

Ensamt har Sverige ingenting att sätta emot Ryssland. Det är tillsammans med de övriga länderna i EU som vi är starka. Det ligger i hela EU:s intresse att vi får en gemensam energipolitik, inte bara för att reducera CO2 utsläppen utan även för att ha något att sätta emot när Ryssland verkligen börjar spela på energivapnet.


Laure Mandevilles artikel i Le Figaro:
http://www.lefigaro.fr/international/2008/01/23/01003-20080123ARTFIG00259-la-montee-en-puissance-de-moscou-divise-les-vingt-sept.php


Rapporten från The European Council on Foreign Relations:
http://www.ecfr.eu/content/entry/eu_russia_relations/