Hur påverkar 130$ olja den geopolitiska situationen i världen?

George Friedman på tankesmedjan Stratfor är intressant därför hans tankar bedöms vara i linje med CIA. Så när han uttalar sig om oljepriset så kan vi föreställa oss att tankarna i The Beltway, i och omkring Washington D.C., (m.a.o. USA:s politiska elit) ser ungefär så ut. Friedman skriver ett intressant inlägg om oljepriset och han går så långt att han erkänner att ett oljepris på 120$ plus har genomgripande geopolitiska komplikationer.

Friedmans artikel kan sammanfattas i sju punkter:

1./Det första är att ett oljepris på mer än 120$ fatet utgör slutet på perioden efter den elfte september 2001. Friedman delar in efterkrigstiden i tre delar: a./perioden fram till 1989 och Berlinmurens fall. En period som kännetecknades av hotet om kärnvapenkrig, b./ 1990-talet då ekonomisk utveckling var viktigare än militär upprustning, c./ perioden efter elfte september då USA i stort sett bekämpade islamistiska jihad.

2./ Det andra är att det finns klara vinnare och förlorare i en värld med 120$ plus olja. Vinnarna är de oljeexporterande länderna på den arabiska halvön med relativt små befolkningar som kan exportera en stor andel av den olja som produceras. Länder som USA och EU känner naturligtvis av de bistrare tiderna men är ändå inte så hårt träffade tack vare de post-industriella serviceekonomierna. De som verkligen tar stor skada är producentekonomier som Kina och andra länder i Östasien. Friedman skriver:

Kina måste kämpa med högre energipriser alltmedan USA:s ekonomi är svag och Kinas förmåga att öka priserna är kraftigt begränsad. Medan oljepriserna ökar kostnaderna så fortsätter Kina att exportera med frusna priser. Anledningen är enkel. De kinesiska ledarna är medvetna om att fallande exporter leder till företagsdöd, och företagsdöd leder till arbetslöshet vilket i sin tur leder instabilitet. De kinesiska ledarna har fullt upp med jordbävningar, Tibet, terrorism och OS. Det sista de vill ha nu är företag som går i konkurs.

3./ En annan vinnare är Ryssland som kan spela ut energivapnet mot sina kunder (läs Europa). Rysslands roll på världsscenen stärks för varje dollar som oljan ökar i värde och kan spela ut den här makten mot Europa som just nu befinner sig i en märkligt undergiven situation.

4./ Länder som Saudiarabien där regeringen sitter säkert kan transformeras till fredsduvor på världsscenen. Det sista Saudiarabien vill ha är ett storkrig i Mellersta Östern och gör därför vad som står till buds för att undvika en amerikansk blockad av Iran och Hormuzsundet där runt 40% av världens olja passerar.

5./ Att spänningarna ökar i Centralasien där Kinas position blir svagare alltmedan Rysslands position stärks. Ryssland är fullt upptagen med att teckna lukrativa energiavtal med länderna i Centralasien. Exempelvis så slöt Ryssland tidigare i år ett miljarddollaravtal med Tajikistan om att en stor andel av landets naturgas skulle gå genom ryska gasledningar på väg till Europa.

Det Friedman inte tar hänsyn till är den roll olja spelade för USA:s och Storbritanniens beslut att invadera Irak. Jag menar att Irak-kriget var ett krig för att hålla USA:s och Storbritanniens motorvägar rullande. Inte så mycket för att ta direkt kontroll över oljan i Irak men mer för att kontrollera vem som skulle få del och vem som inte skulle få del av de värdefulla dropparna. Det återstår dessutom att se om oljeinkomsterna kommer att leda till evig fred i Irak. Just nu ser det faktiskt mer hoppfullt ut än på länge.

Jag ställer mig också frågande till bedömningen att kungahuset i Saudiarabien skulle vara stabilt, men Friedman har kanske rätt. Det är fullt möjligt att anledningen till USA inte har attackerat Iran hittills är saudiska påtryckningar.

Det andra som Friedman inte tar hänsyn till är naturligtvis de ekonomiska situationerna i USA och EU med skenande inflationer och enorma derivat-marknader som bara väntar på att gå under, men det får vi säkert anledning att återkomma till.

George Friedmans artikel:
http://www.stratfor.com/weekly/geopolitics_130_oil

James Fallows skriver i Kina The Atlantic Monthly:
http://www.theatlantic.com/doc/200707/shenzhen

M K Bhadrakumar skriver om Ryssland och Kina i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JE29Ag01.html

Steve Hargreaves skriver om Centralasien på CNN:
http://money.cnn.com/2008/04/07/news/international/asia_gas/?postversion=2008040810

Läs mer på Bengt Albons Utrikesbloggen:
http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1428&Itemid=27

Läs gärna också Vilhelm Konnanders blogg:
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/