Saudiarabiens möte

Efter gårdagens oljepris-rekord på 139,86$ så har Saudiarabien kallat till ett krismöte på Röda Havs-kusten nu i helgen uppger den tyska veckotidnigen Der Spiegel. Medverka på mötet kommer utöver ledarna för världens oljeexporterande länder även företrädare för den industrialiserade världen samt cheferna för ExxonMobil, Gazprom, Shell, Merril Lynch, Citigroup och Lehman Brothers.

Saudiarabien har länge varit i den lyckosamma ställningen att de har haft en reservproduktion på 5-10 miljoner fat olja. En kran som de har kunnat skruva av och på som de har velat och på så sätt styra priset. Nu ser det dock ut som om den ställningen är ett minne blott. Geologiska faktorer mer än något annat styr hur mycket olja som produceras i världen. Saudiarabien har naturligtvis inget intresse av att se världsekonomin gå i väggen p.g.a. de höga oljepriserna, vilket troligen skulle leda till reducerad efterfrågan och kraftigt fallande priser, så att de kallar till ett sådant möte är inte så konstigt. Frågan är bara vilka problem ett sådant möte avser att lösa. Världen producerar för närvarande 85 miljoner fat olja om dagen medan efterfrågan är 87. I en sådan miljö finns det bara en väg för priset att gå och det är uppåt.

I bakgrunden lurar dock USA:s intressen att hålla flödet av olja ut ur Persiska Viken intakt. USA har tidigare med all önskvärd tydlighet visat att de är beredda att skydda oljetransporterna med militärmakt om så krävs. En regelrätt invasion av Saudiarabien ligger kanske inte i korten, men det skulle inte förvåna om USA i en nära framtid nationaliserar oljemarknaden och gör den till en nationell angelägenhet så som Ryssland, Iran och Venezuela redan har gjort. För ett land som Sverige som importerar 100% av sin olja borde sådana hot få larmklockorna att ringa. Robert E. Ebel, ledare för energiprogrammet på tankesmedjan Center of Strategic and International Studies (CSIS), slog huvudet på spiken när han i en artikel i Mother Jones från 2003 konstaterade att:

Olja är riktigt viktigt. Militär makt, nationella finansdepartement och internationell politik är alla drivna av olja. Det är inte längre en råvara som kan köpas och säljas inom marknadens traditionella balans av utbud och efterfrågan. Olja är i stället omvandlat till ett medel till välstånd, nationell säkerhet och internationell makt.

Bernhard Zand skriver i den engelska versionen av Der Spiegel:
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,560215,00.html

Robert Dreyfuss artikel i Mother Jones om bl. a. Robert E. Ebel:
http://www.motherjones.com/news/feature/2003/03/ma_273_01.html

Carl Bildt skriver mer om CSIS:
http://carlbildt.wordpress.com/2008/06/05/hetsigt-i-washington/

Bloggaren Globala Tider skriver mer om Saudiarabien:
http://www.globalatider.nu/borsen/oljiepriset-i-fokus

Liksom Rospinglan:
http://rospinglan.blogg.se/2008/june/fanupptackte-just.html

och Merith Wager:
http://meritwager.wordpress.com/2008/06/15/saudiarabien-17000-kronor-for-tva-dagars-lararjobb/