Bushs eftermäle

Hela vår västerländska civilisations tyngdpunkt ligger i USA och vad som händer där borta har självklara politiska och ekonomiska konsekvenser för Sverige. Så här efter den heta primärvals-perioden och innan presidentvals-kampanjen börjar på allvar så är det på sin plats att tänka på den nuvarande presidenten George W. Bushs eftermäle. Presidenten plågas av låga opinionssiffror, och i historieböckerna kommer han naturligtvis att bli förknippad med det ödesdigra kriget i Irak, men är all världens olyckor George W. Bushs fel? En mer balanserad bedömning är att presidenten har gjort misstag, men att han också har styrt USA i en period då faktorerna har varit emot honom. Om vi börjar med misstagen:

1./ Ekonomin. Dollarn befinner sig på lös mark och inflationen är tillbaka på allvar. USA:s budgetunderskott är 711 miljarder dollar och ett land som Kina har ett årligt handelsöverskott med USA på 256 miljarder dollar. Jämför siffrorna med de som Bill Clinton lämnade efter sig: då hade USA ett handelsöverskott på 559 miljarder, den lägsta inflationen på 30 år och den lägsta arbetslösheten i modern tid. Hur Bush lyckades förstöra så goda förutsättningar är förklarade i boken ”Unbearable cost – Bush, Greenspan and the economics of empire” av James Galbraith från 2006.

2./ Kriget mot terrorn. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 så bestämde sig Bush-regeringen att sätta igång ”det globala kriget mot terror”. Så här i efterhand står det tämligen klart att kriget inte var något annat än ett försök att hävda USA:s globala intressen med militär makt. USA:s strategiska intressen hade blivit presenterade av vice-president Cheyney i rapporten New Energy Policy (NEP) månaderna innan attackerna. Hur strategiska intressen på energiområdet kom att bli USA:s officiella politik står att läsa i Michael Klares ”Blood & Oil” från 2004.

3./ Den illa skötta invasionen av Irak. Irak-kriget kom som en förlängning av kriget mot terrorn. Den var illa förberedd och USA betalar nu ett högt pris för att vara där. Inledande beräkningar sade att kriget skulle gå löst på någonstans mellan 50 och 60 miljarder dollar. Nyktrare beräkningar gör gällande att krigets totala kostnader blir 3 triljoner dollar. Det är ett väldigt högt pris att betala och som naturligtvis hade kunnat användas på annat.

Även om många av olyckorna är Bushs eget fel så har han också haft otur:

1./ Bushs personlighet. Redan innan Bush blev vald till president hade han problem med att kommunicera med den breda allmänheten. Det som ofta sägs om honom är att han inte läser några böcker, och i det här fallet har smutskastnings-kampanjerna emot honom varit väldigt lyckosamma – men att säga att han inte lyssnar och samtidigt förringa hans intellekt ter sig tämligen korkat.

2./ Kyoto-frågan. Bushs hanterande av Kyoto-protokollet var olyckligt och han fick utstå mycket oförtjänt kritik för det. Protokollet stipulerade att vi här i västvärlden skulle beskatta oss själva så mycket att vi slutade använda fossila bränslen för att rädda klimatet. Avtalet inkluderade dock aldrig länder som Kina och Indien, och eftersom ökningen i utsläpp i Kina och Indien är mångdubbelt högre än minskningen i väst så är nettoeffekten att världen faktiskt släpper ut mer koldioxid trots det ambitiösa Kyoto-avtalet. Flera europeiska länder kommer dessutom nu krypande och säger att de inte klarar att leva upp till målen trots allt. Hur som helst så var Kyoto-frågan olyckligt skött.

3./ Oljepriset och finanskrisen. Bush har haft otur eftersom oljepriset har sexdubblats sedan år 2000. Över oljepriset styr geologiska faktorer som Bush inte kan kontrollera hur mycket han än vill. Att nationalisera oljeindustrin står i alla fall ännu inte i korten. Bush kan i och för sig lastas för att inte ha satsat stora pengar på att finna alternativ till olja redan i början av presidentperioden, men att USA ser sitt globala inflytande eroderas för varje dag är inte hans fel.

Dessutom kan han inte lastas för att chefen för den amerikanska centralbanken, Alan Greenspan, i flera år tryckte pengar för glatta livet. Den lättvindiga penningpolitiken ledde till att bubblor blåstes upp i IT-området och i husmarknaden. Politiken fortsätts dessutom av efterträdaren Ben Bernanke som är en lika stor syndare han. När käftarna nu smäller igen så är det många som vill utse en syndabock, och Bush har länge varit perfekt i den rollen. Frågan är bara vad världen skall göra när Bush är borta och vi upptäcker att problemen fortfarande är de samma.

James K. Galbraiths "Unbearable cost: Bush, Greenspan and the economics of empire:
http://www.amazon.com/Unbearable-Cost-Greenspan-Economics-Empire/dp/0230019013

Michael Klares "Blood & Oil":
http://www.amazon.com/Blood-Oil-Consequences-Dependency-Petroleum/dp/0805073132

Mickey J. Barczyk skriver mer om Bush:
http://mj.barczyk.se/blog/2913/jaja-nu-kommer-sanningen-fram

liksom Björn Nilsson:
http://bjornbrum.blogspot.com/2008/06/with-huff-and-puff.html