Prognoser

Enligt en ny rapport från Jeff Rubin och Benjamin Tal på den kanadensiska banken CIBC så kommer oljan att ha ett genomsnittspris på 200$ fatet år 2010. Rubin och Tal är två ekonomer som verkligen förstår problemet med en sinande oljeproduktion. När oljan kostar 200$ fatet så motsvarar det ett amerikanskt bensinpris på 11 kr litern (i jämförelse kostar bensinen idag 6 kr litern). Ökningen till 200$ kommer att leda till 15 % mindre trafik på vägarna, en stor minskning i försäljningen av stadsjeepar och större bilar och färre bilister därför folk inte längre har råd att köra.

Samma författare publicerade en annan rapport i maj där de räknade på transportkostnaderna till Kina, och resultaten var förödande. Varor transporteras normalt i stora containrar och en sjöfärd tar 4 veckor. Priset att transportera en container från Shanghai till USA:s västkust är ungefär 8000$ vilket är en uppgång från 3000$ år 2002 när oljan kostade 20$ fatet. Vid ett oljepris på 200$ fatet så kommer det att kosta 15000$ att transportera samma container.

Det kommer snart att gå upp för den breda allmänheten att globaliseringen var intimt förknippad med billig transportenergi. När nu oljan slutat att vara billig så kommer andra krafter att spela in. Globaliseringen kommer helt enkelt sluta att fungera och billiga skor och t-shirts från Kina kommer att vara ett minne blott. Det är inte bara av ondo eftersom vår egen tillverkningsindustri kommer att se ett uppsving. Folk behöver fortfarande grejer, och när det inte längre lönar sig att tillverka dem i Kina så måste vi göra dem på hemmaplan.

Allt det här medan svenska politiker vadar runt i ankdammen och tror att det fortfarande är 2003. Är det inte dags att lägga ned globaliseringsrådet?

Fler bloggare om globalisering är bl. a. Markus Berensson på SKICK:
http://www.skick.se/2008/06/amerika-r-inte-till-salu.html

och Oscar Sundevall:
http://sundevall.blogspot.com/2008/06/den-liberala-utopin-och-vrdepluralismen.html

Johan Karlsson på Mothugg:
http://www.mothugg.se/2008/06/27/skrackens-liberalism/

Patrik Krassén på Svenskans ledarblogg:
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=7866

och Elin på bloggen Cherry bomb:
http://cherribomb.blogg.se/2008/june/jag-markte-precis.html

Bushs eftermäle

Hela vår västerländska civilisations tyngdpunkt ligger i USA och vad som händer där borta har självklara politiska och ekonomiska konsekvenser för Sverige. Så här efter den heta primärvals-perioden och innan presidentvals-kampanjen börjar på allvar så är det på sin plats att tänka på den nuvarande presidenten George W. Bushs eftermäle. Presidenten plågas av låga opinionssiffror, och i historieböckerna kommer han naturligtvis att bli förknippad med det ödesdigra kriget i Irak, men är all världens olyckor George W. Bushs fel? En mer balanserad bedömning är att presidenten har gjort misstag, men att han också har styrt USA i en period då faktorerna har varit emot honom. Om vi börjar med misstagen:

1./ Ekonomin. Dollarn befinner sig på lös mark och inflationen är tillbaka på allvar. USA:s budgetunderskott är 711 miljarder dollar och ett land som Kina har ett årligt handelsöverskott med USA på 256 miljarder dollar. Jämför siffrorna med de som Bill Clinton lämnade efter sig: då hade USA ett handelsöverskott på 559 miljarder, den lägsta inflationen på 30 år och den lägsta arbetslösheten i modern tid. Hur Bush lyckades förstöra så goda förutsättningar är förklarade i boken ”Unbearable cost – Bush, Greenspan and the economics of empire” av James Galbraith från 2006.

2./ Kriget mot terrorn. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 så bestämde sig Bush-regeringen att sätta igång ”det globala kriget mot terror”. Så här i efterhand står det tämligen klart att kriget inte var något annat än ett försök att hävda USA:s globala intressen med militär makt. USA:s strategiska intressen hade blivit presenterade av vice-president Cheyney i rapporten New Energy Policy (NEP) månaderna innan attackerna. Hur strategiska intressen på energiområdet kom att bli USA:s officiella politik står att läsa i Michael Klares ”Blood & Oil” från 2004.

3./ Den illa skötta invasionen av Irak. Irak-kriget kom som en förlängning av kriget mot terrorn. Den var illa förberedd och USA betalar nu ett högt pris för att vara där. Inledande beräkningar sade att kriget skulle gå löst på någonstans mellan 50 och 60 miljarder dollar. Nyktrare beräkningar gör gällande att krigets totala kostnader blir 3 triljoner dollar. Det är ett väldigt högt pris att betala och som naturligtvis hade kunnat användas på annat.

Även om många av olyckorna är Bushs eget fel så har han också haft otur:

1./ Bushs personlighet. Redan innan Bush blev vald till president hade han problem med att kommunicera med den breda allmänheten. Det som ofta sägs om honom är att han inte läser några böcker, och i det här fallet har smutskastnings-kampanjerna emot honom varit väldigt lyckosamma – men att säga att han inte lyssnar och samtidigt förringa hans intellekt ter sig tämligen korkat.

2./ Kyoto-frågan. Bushs hanterande av Kyoto-protokollet var olyckligt och han fick utstå mycket oförtjänt kritik för det. Protokollet stipulerade att vi här i västvärlden skulle beskatta oss själva så mycket att vi slutade använda fossila bränslen för att rädda klimatet. Avtalet inkluderade dock aldrig länder som Kina och Indien, och eftersom ökningen i utsläpp i Kina och Indien är mångdubbelt högre än minskningen i väst så är nettoeffekten att världen faktiskt släpper ut mer koldioxid trots det ambitiösa Kyoto-avtalet. Flera europeiska länder kommer dessutom nu krypande och säger att de inte klarar att leva upp till målen trots allt. Hur som helst så var Kyoto-frågan olyckligt skött.

3./ Oljepriset och finanskrisen. Bush har haft otur eftersom oljepriset har sexdubblats sedan år 2000. Över oljepriset styr geologiska faktorer som Bush inte kan kontrollera hur mycket han än vill. Att nationalisera oljeindustrin står i alla fall ännu inte i korten. Bush kan i och för sig lastas för att inte ha satsat stora pengar på att finna alternativ till olja redan i början av presidentperioden, men att USA ser sitt globala inflytande eroderas för varje dag är inte hans fel.

Dessutom kan han inte lastas för att chefen för den amerikanska centralbanken, Alan Greenspan, i flera år tryckte pengar för glatta livet. Den lättvindiga penningpolitiken ledde till att bubblor blåstes upp i IT-området och i husmarknaden. Politiken fortsätts dessutom av efterträdaren Ben Bernanke som är en lika stor syndare han. När käftarna nu smäller igen så är det många som vill utse en syndabock, och Bush har länge varit perfekt i den rollen. Frågan är bara vad världen skall göra när Bush är borta och vi upptäcker att problemen fortfarande är de samma.

James K. Galbraiths "Unbearable cost: Bush, Greenspan and the economics of empire:
http://www.amazon.com/Unbearable-Cost-Greenspan-Economics-Empire/dp/0230019013

Michael Klares "Blood & Oil":
http://www.amazon.com/Blood-Oil-Consequences-Dependency-Petroleum/dp/0805073132

Mickey J. Barczyk skriver mer om Bush:
http://mj.barczyk.se/blog/2913/jaja-nu-kommer-sanningen-fram

liksom Björn Nilsson:
http://bjornbrum.blogspot.com/2008/06/with-huff-and-puff.html

Bussförarstrejk? - Skyll på Stefan Ingves!

Ett tecken på att inflationen är tillbaka på allvar är att avtalsförhandlingarna blir alltmer aggressiva - nu senast exemplifierat av att bussförarna hotar med att lamslå kollektivtrafiken i stan i sommar. Här är det dock viktigt att lägga skulden där den hör hemma vilket i det här fallet är Riksbankens lättvindiga penningpolitik. Hade inte Stefan Ingves sällat sig till världens andra penningtryckare så hade vi inte haft de här problemen!

Jenny Kallin skriver i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1409477.svd#tw_link_widget

Edvin Alam kommenterar:
http://edvinalam.bloggagratis.se/2008/06/21/789341-fan-va-jobbigt/

liksom bloggen G-Svampen:
http://gsmurfen.wordpress.com/about/

och Linda Norberg:
http://lindanorberg.blogspot.com/2008/06/sklart-det-finns-en-anledning.html

Arun Gupta om oljepriset

Ett intressant samtal på Democracy Now med Michael Klare, författare av boken Blood & Oil och Arun Gupta, till vardags journalist på den brittiska tidningen The Independent, är nu tillgängligt på internet. Klare talar om sin tes att världens energiresurser är minskande samtidigt med att efterfrågan från de växande ekonomierna är stigande vilket tvunget leder till ökade geopolitiska spänningar i världen. Som motpart har han Arun Gupta som lägger hela skulden på de höga oljepriserna på spekulanter och oljebolagen. Jag vet inte var jag skall börja men Guptas analys är bara så fel som den kan vara. Han säger bl. a. att världens oljereserver stiger för varje år och oljebolagen på senare tid åter har börjat borra efter olja igen efter en period med mindre aktivitet.

Här är ett faktum värt att tänka på: Världen hittade som mest olja i mitten på 1960-talet och för varje år hittar vi nu mindre och mindre, och de oljefält som faktiskt hittas är mindre i både volym och omfång. Anledningen till att oljebolagen borrar som galningar är att de inte hittar tillräckligt med olja för att tillgodogöra minskningen. Yttermera så kommer 60% av världens olja från några få gigantiska oljefält som utgör ungefär 1% av alla oljefälten. Dessa närmar sig med stormsteg sitt produktionsmaximum och kommer väldigt snart att börja producera avsevärt mycket mindre olja. Tillsammans kommer de att förlora flera hundratusen fat olja om dagen. Då om inte förr kommer oljepriset att börja rusa på allvar. Världen är förtjänt av bättre journalister än Arun Gupta.

Samtalet på Democracy Now:
http://www.democracynow.org/2008/6/27/as_oil_hits_another_record_high

Fredrik Robelius doktorsavhandling om de stora elefanterna:
http://publications.uu.se/theses/abstract.xsql?dbid=7625

Dystra utsikter

Efter en kortare utflykt till batteriernas och elbilarnas förlovade land vänder jag idag tillbaks till ekonomin och dess undergångsprofeter. En av de allra mest pessimistiska rösterna därute är Nouriel Roubini på RGE monitor. Roubini, till vardags Professor vid Stern School of Business Economics, skriver den här veckan på sin blogg om risken för en global recession speciellt i Storbritannien, Italien, Portugal, Spanien och Irland. Anledningen är naturligtvis att de här länderna har haft liknande eller t.o.m. större bubblor i fastighetsmarknaderna än i USA.

Roubinis kroniskt pessimistiska spådomar rörande finanskrisen, och speciellt hans lista över "12 steg på väg mot finansiell undergång", fick Financial Times Martin Wolf att byta åsikt och bli lika pessimistisk själv. I en artikel i februari skrev han om exakt de farhågor som Roubini har: att lättvindig monetär politik från centralbankerna har lett till bubblor i flera viktiga tillgångar och att när bubblorna spricker så skapar det systematiska problem i hela ekonomin. Problem som bara blir värre ju längre tiden går.

Roubini skriver om hur oljepriset och likviditets- och kreditkrisen påverkar de europeiska företagen mer är de amerikanska. Den europeiska ekonomin har de senaste åren varit driven av en stark tysk export, men p.g.a. den sviktande konjunkturen i USA så har den nu sett sina bästa dagar.

En annan sak som Roubini inte nämner i sin artikel är spänningarna inom själva euro-zonen. Skillnaden i ränta för 10-åriga statsobligationer mellan Tyskland och Italien var idag 57 punkter. Det är i och för sig logiskt att investerare efterfrågar högre ränta för länder med större statsskuld, men frågan är hur länge ECB kan låta det pågå. Jean-Claude Trichet kan inte vara glad åt att se skillnaden i ränta öka för varje dag, men å andra vet vi alla hur ECB trycker pengar, så en räntesänkning ligger definitivt inte i korten.

I värsta fall får vi se länder som Italien, Portugal, Spanien eller Grekland helt enkelt lämna eurosamarbetet när ECB höjer styrräntan för att bekämpa inflationen. Om Italien eller Spanien lämnar euron skulle det verkligen slå botten ur det finansiella systemet. Ytterst är frågan naturligtvis om ett valutasamarbete verkligen fungerar för länder med helt olika skattesystem och statsskulder.

Det var dagens dos av dåliga nyheter, men jag är tillbaka i morgon.

Nouriel Roubinis blogginlägg (kräver gratis registrering):

http://www.rgemonitor.com/blog/roubini/252848/

Hans "12 steg mot finansiell undergång":

http://www.rgemonitor.com/blog/roubini/242290

Martin Wolfs artikel i Financial Times:

http://www.rgemonitor.com/blog/roubini/242290

Bloombergs rapporterar om skillnaden i ränta för statsobligationer:

http://www.bloomberg.com/index_eu.html

Stefan Karlsson skriver mer om Nouriel Roubini:

http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2008/06/but-mccain-doesnt-claim-to-be-economist.html

Plug in hybrider och batterier

För ögonblicket läser jag många artiklar om elbilar, plug in hybrider och forskning kring batterier. Jag har inga specialkunskaper om ämnet, och är hänvisad till populärvetenskaplig litteratur, men det finns massor att läsa i ämnet på webben. Speciellt är det intressant nu när oljepriset är uppe över 140$ fatet och det helt klart finns ett intresse hos allmänheten att göra sig av med de gamla förbränningsmotorerna.

En av de bättre tidsskrifterna som jag har hittat är EcoWorld och journalisten/fysikern Ed Ring som verkligen gör sitt bästa för att förklara problemen med elbilar och batterier. Han skrev så här om elbils-batterier i en artikel 2005:

Vanliga bilbatterier kan få ut ungefär 60 Wh per kg. De nyare nickel-metall hydrid batterierna kan komma upp i 120 Wh per kg och de senaste litiumjon-batterierna kan komma upp i så mycket som 200 Wh per kg.

Så här skrev han de nyare batterierna i en artikel om Chevrolet Volt tidigare i våras:

...jämförelsen mellan batterier som bygger på litiumjonkemi (som används i Volt), nickel-metall hydrid (som används i konventionella hybrider) och vanliga bly-batterier (som användes för 10 år sedan i EV1) (*GM:s numera nedlagda elbilsprojekt, övers. anm.*) förklaras bäst av förhållandet 3:2:1., d.v.s. för samma mängd energi som som lagras så fyller batteriet i Volt 1/3 av den plats och massa som EV1 batteriet använde, och ungefär hälften så mycket som det som används i en vanlig hybrid...

Så anledningen till att vi inte har använt elbilar tidigare är helt enkelt att batterierna har varit för tunga. I GM:s EV1 så vägde blybatterierna omkring 550kg, medan det nya litiumjon-batteriet i Volt bara väger omkring 170 kg.

Ytterst är problemet dock inte förändrat. Toyota planerar att tillverka 1 miljon Prius år 2010, men 1 miljon är mindre än 0,5% av bilarna i USA och EU tillsammans. Medellivslängden för en bil i Sverige är omkring 10 år, vilket betyder att ungefär 10% av bilarna blir utbytta varje år. Så även om vi skulle köpa 10% plug in hybrider, vilket är högt räknat, så blir bara 10% x 10% = 1% av bilflottan utbytta varje år. Att byta ut 20% av bilarna skulle ta 20 år, och att byta ut hälften av bilarna skulle ta 50 år, vilket givetvis är alltför lång tid.

Peak Oil är här och nu - är det någon som har ett trollspö?

Ed Rings artikel om Chevrolet Volt i Ecoworld:
http://www.ecoworld.com/home/articles2.cfm?tid=455

och hans artikel om elbilar i samma tidsskrift:
http://www.ecoworld.com/home/articles2.cfm?tid=373

Se mer om Shai Agassis elbils-projekt hos Jonas Eriksson på bloggen Revolving Doors:
http://joneri.blogspot.com/2008/06/electrify-america.html#random

Bloggen BACK to BALANCE skriver om den kinesiska elbussen:
http://www.backtobalance.se/?p=266

Johan Erlandsson på bloggen Ecoprofile skriver mer om Mercedes planer på en elbil:
http://www.ecoprofile.se/1010_1012_Mercedes_elbil_2010.htm

Superbatteriet

John McCain har gjort slag i saken och utfäst en belöning till den förste som uppfinner ett batteri som kan lagra upp till 1 kilowatt-timmes energi. Idén lanserades av Robert Bryce i boken Gusher of lies: the dangerous delusions of "energy independence" som kom i våras. Bryce, som är chefredaktör för tidsskriften Energy Tribune, försöker använda moroten för att stimulera forskningen kring batteriteknologi.

Som det är nu så både sol- och vindenergi för opålitlig för att användas i stor skala. Utan billiga och funktionella batterier som kan lagra extrema mängder med energi så kommer de bägge två att vara nischprodukter utan verkligt genomslag. Därav belöningen. Bryce vill ge en miljard dollar till den förste som kan uppfinna ett batteri med en kapacitet på 1 kilowatt-timme och 10 miljarder dollar till det företag som är först med att framställa ett batteri som kan lagra flera megawatt-timmar. Nu är idén också John McCains officiella politik.

CNET skriver om John McCain:
http://news.cnet.com/8301-11128_3-9975344-54.html

Robert Bryce bok:
http://www.palgravemacmillan.com.au/Palgrave/onix/books/9781586483210?open

Jonas Stenling skriver mer om batterier på bloggen Jonas hållbara blogg:
http://www.stenling.se/2008/06/24/framtidens-energikllor/

liksom Privatkapital:
http://www.privatkapital.se/blog/2008/06/24/morgondagens-vinnare/

OS

Jag läste precis den här posten av Jim Fallows på The Atlantic där han bloggar från Peking och oroar sig för att OS utvecklar sig till ett spektakel av sällan skådat mått.

Kinas börsras

Den kinesiska börsen i Shanghai har gått ner från mer än 6000 punkter förra hösten till mindre än 3000 och värden motsvarande 1,74 miljarder dollar har gått upp i rök. Naturligtvis så är det småspararna som är hårdast drabbade när börsen sjunker. Vanliga kinesiska löntagare som gick in i marknaden när priserna var som högst och som nu ser alla sina besparingar försvinna.

Anledningen till att börsen har fallit så mycket stavas subventioner. Både Petrochina och Sinopec, två av börsens största aktörer som tillsammans utgör mellan 16 och 20% av hela börsvärdet, är tvingade av regeringen att sälja subventionerad bensin och diesel. För att kompensera för förlusterna så fick oljebolagen motsvarande 22 miljarder dollar i stöd förra året, men det räcker inte på långa vägar och bensinmackar över hela Kina har tvingats stängas ned för att få ned konsumtionen.

Den kinesiska regeringens meddelade häromveckan att landet ska höja bensinpriserna med så mycket som 16%. Åtgärderna är tänkta att underlätta problemen, men det kan dock bli ett botemedel som slår tillbaka med full kraft när Kinas fattiga befolkning börjar protestera mot regeringen och prishöjningarna. Var det någon som trodde att Peak Oil bara var ett problem här i väst?

Bill Schillers artikel i The Toronto Star:
http://www.thestar.com/World/Columnist/article/447082

Jimmy Wangs video på New York Times websida:
http://video.on.nytimes.com/?fr_story=28530d69c138903434657c85ad8204060d602e2d

Kildén & Åsman skriver mer om Shanghai-börsen:
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2008/06/13/snart-ar-det-jul/

Läs mer om Shanghai på den här bloggen:
http://alexikina.se/2008/06/06/alex-i-kinas-kompletta-guide-till-shanghai-kinesiska-helgdagar-och-hogtider/

Vem attackerar först?

Ett av de bäst organiserade nyhetsbreven på internet är Chris Lairds The Prudent Squirrel där han ofta diskuterar guldrelaterade nyheter. Nyligen skrev han en artikel som sammanfattade alla farhågor rörande Iran, finanskrisen, inflation och ökande energi- och spannmålspriser. Han skriver så här om Iran:

USA och Israel gör sig redo för att göra något åt ett alltmer militant Iran. Det nukleära hotet är bara en aspekt av det problemet. Ett annat är att Iran är på väg att bli ett stort orosmoment inte bara för Israel utan även för andra länder i Mellanöstern.

Fredagens stora talesämne var ju som bekant NY Times artikel om att Israel hade hållit en militärövning i östra medelhavet avsett som ett meddelande till Iran. FOX News försöker självklart spä på historien och intervjuade i morse USA:s förre FN-ambassadör John Bolton. Den djupt neokonservative Bolton spekulerade i att Israel kommer att attackera Iran mellan valet i november och till dess att den nye presidenten svärs in i januari 2009. Själv tror jag att Bush-administrationen är historia och att de inte har någon energi kvar att anfalla Iran och att Israel knappast skulle stoltsera med sin militära kapacitet om de verkligen ville attackera. Jag tror att det handar mer om israelisk inrikespolitik än om ett verkligt hot mot Iran.

Intressantare än de här spekulationerna är det att se att Kina har slutit långtgående energiavtal med Iran om exploatering av det stora naturgasfältet Jadavaran, att Österrike nyligen slöt ett 22 miljarder euro kontrakt med Iran om leverans av naturgas, och att Schweiz har tecknat ett liknande avtal om exploatering av fältet Södra Pars. Nu står det Schweiziska avtalet under hårt amerikanskt tryck att annuleras för det bryter mot de unilaterala amerikanska sanktionerna mot Iran. Frågan är hur EU kommer att bemöta det här problemet för min bedömning är att Iran-frågan inte kommer att försvinna. Energihänsyn är på väg att öppna ett liknande klyfta mellan USA och Europa som under Irak-kriget 2003 samtidigt som oljan kostar 137$ fatet och nerverna ligger utanpå skjortan.




Christopher Lairds artikel:
http://www.gold-eagle.com/editorials_08/laird061908.html

Artikeln i New York Times:
http://www.nytimes.com/2008/06/20/washington/20iran.html?_r=1&scp=1&sq=israel%20iran&st=cse&oref=slogin

Artikel i Washington Post om Kinas 100 miljarder dollar avtal med Iran:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/02/17/AR2006021701117_pf.html

Haaretz-artikel om Österrikes energi-avtal med Iran:
http://www.haaretz.com/hasen/spages/934985.html

Artikel i New Jersey Jewish News om Schweiz, Iran, naturgas och USA:http://www.njjewishnews.com/njjn.com/060508/njLawmakers.html

Jakob E:son Söderbaum skriver mer om Israel och Iran:
http://jesoderbaum.wordpress.com/2008/06/23/israel-ovade-bombrad-mot-iran/

liksom Kurt Lundgren:
http://kurtlundgren.webblogg.se/2008/june/eu-betraktar-folket-som-en-farskock.html

FRA vs personnummer

Så här efter omröstningen tänkte jag också omsider ge mig in i debatten om FRA. I mitt tycke har det varit en skendebatt utan något egentligt innehåll. Varför är det så mycket ståhej om att staten får ta del av e-mails och andra elektroniska kommunikationer i syfte att skydda oss från terrorister? Själv tycker jag det är betydligt värre att ge ut sitt personnummer till höger och vänster. Personnumret följer oss ju bekant i varje skede av livet. Jag litar inte ett dugg på när staten förkunnar "att det är olagligt att samköra registren". Har ni någon aning om att lagstiftningen kan ändras blixtsnabbt och att lagstiftaren gör som han vill? Där har ni ett bra exempel på hur den totalitära staten verkligen ser ut.

Röda Nejlikan skriver:
http://homeboyyksel.blogsome.com/2008/06/23/efter-fra-lagen/

Trottens Betraktelser:
http://trotten.wordpress.com/2008/06/19/fienden/

Opassande:
http://opassande.se/index.php/2008/06/23/svart-mandag-kampen-mot-fra-fortsatter/

och Rick Falkvinge:
http://rickfalkvinge.se/2008/06/23/idag-svart-mandag-sorjer-vi-privatlivet/

GM Volt

Jonathan Rauch i The Atlantic Monthly skriver historien om hur General Motors har utvecklat sin Plug-In Hybrid Volt. GM har dåligt rykte sedan man år 2000 bestämde sig för att lägga ned el-bilen EV1 och är nu fast beslutet att revolutionera bilmarknaden med sin nya Plug-In Hybrid modell. EV1 modellen lades ned för att kapaciteten på batterierna var för dålig även om stora och stygga kapitalister får skulden i Chris Paines film "Who killed the electric car?" från 2006.

Problemet är dock fortfarande att medellivslängden för en bil i USA är 9 år och om även så mycket som 10% av nybilsförsäljningen går till denna typ av bilar så tar det fortfarande minst 25 år att göra omställningen. Peak oil ligger mycket närmre in i framtiden än så vilket är anledningen till att jag är pessimistisk på kort och medellång sikt men optimistisk på lång sikt vad gäller transporternas framtid. OECD-organet IEA talar om att världen förmodligen bara har fram till 2012 på sig innan oljeproduktionen börjar falla på allvar.

En utbyggning av den svenska järnvägstrafiken med 50% till 2020 kostar enligt Banverket 136 miljarder kronor och den politiska viljan är lika med noll. Problemet är att det blir mycket dyrare på lång sikt om vi inte sätter in resurserna där de behövs. Anders Borg har rätt när han säger att 95% av transporterna i Sverige försiggår på väg - men hur länge då? Därför behöver vi sätta in motåtgärder som kan hjälpa oss på vägen - nu!

Jonathan Rauchs artikel:
http://www.theatlantic.com/doc/200807/general-motors

Chris Paines "Who killed the electric car?" om GM:s EV1:
http://www.youtube.com/watch?v=9vD33UMAtBY&feature=related

IEA:s World Energy Outlook från 2007:
http://www.iea.org/Textbase/publications/free_new_Desc.asp?PUBS_ID=1927

D som dubbelmoral

För ett par veckor sedan då bränsleprotesterna var som starkast i Portugal och Spanien så kom jag att tänka på hur Peak Oil är på väg att slå ut den globala uppvärmningen som vanliga Svenskars favoritämne runt kaffeborden. Det är klart att den globala uppvärmningen är ett stort problem, och vi måste naturligtvis vidta stor försiktighet när vi använder fossila bränslen, men det är ett bekymmer som kanske ligger 50 år fram i tiden.

Oljeproblemet är mycket mer påtagligt än så och visar redan sitt fula tryne. Företag går i konkurs, folk betalar mer för att komma till jobbet om det överhuvudtaget finns något jobb att gå till. Därför måste vi vidta åtgärder nu för att motarbeta problemen som oundvikligen kommer att dyka upp alldeles bakom hörnet. Dessutom, handlade inte hela det omhuldade Kyoto-protokollet om att minska förbränningen av fossila bränslen genom att öka priserna på bensin, kol och dieselolja? Var inte detta också ivrigt påhejat av de spanska och portugisiska regeringarna? Se nu vart en sexdubbling av oljepriset på åtta år leder. Många vill gärna hålla en aktivistisk fasad så länge det inte gör ont i den egna plånboken.

Gruppterapi

Med de historiskt sett höga energipriserna försöker nu EU:s ledare med gemensam gruppterapi för att lösa problemen. Tanken är att när geologin inte längre tillåter skall böner och besvärjelser hjälpa. Är det någon som tar det på allvar?

Artikel i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1386455.svd

Kinas subventioner

Så gick det då inte längre. Kinas ledare gick idag ut och sa att man kommer att sänka subventionerna på bensin och dieselolja. Som vanligt när Kina ändrar sin politik så gör man det i väldigt små steg så priset kommer att höjas med 1000 yuan per ton (vilket enligt mina beräkningar bör vara ungefär 1 kr litern).

Samtidigt nås vi av nyheten att Kinas dieselimport uppgick till 5,1 miljoner fat i maj vilket är 34 gånger mer än i maj förra året, och importen i juni beräknas att bli 7,7 miljoner fat. Med sådana siffror så är det inte så konstigt att Kinas ledare minskar på subventionerna och följer länder som Indien, Indonesien och Malaysia. Räkna dock med att priset kommer att fortsätta vara subventionerat allra minst fram till OS.

Artikeln på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=aDLpCEXUL75M&refer=home

ASPO-USA:s nyhetsbrev Peak Oil Review om Kinas dieselimport:
http://www.aspo-usa.com/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=5&Itemid=45


Mr. Mekong på bloggen Om spelbörsen och dess möjligheter sammanfattar problemet:
http://mrmekong.blogspot.com/2008/06/oljekrisen.html


Maggie på bloggen The Climate Scam tror inte på att Kinas efterfrågan styr oljepriset:
http://www.theclimatescam.se/2008/06/18/skyll-inte-oljepriset-pa-kina/

5 skäl att älska 14 kr bensin

På Foreign Policys websida finns det en lista på 5 skäl att älska de höga bensinpriserna:

1./ Folk åker mer kollektivt med de höga oljepriserna.

2./ Mindre andel feta eftersom cykelförsäljningen exploderar.

3./ Mindre olyckor med färre bilar och långtradare på vägarna.

4./Folk bosätter sig närmre jobbet och får på så sätt kortare pendlingsavstånd.

5./ Mer bränsle kommer från förnyelsebar energi än från oljetunnor i Mellanöstern.

Själv tror jag att den här nyvunna fascinationen snabbt går över. Det behövs bara ett par strejker på några av de strategiskt viktiga knutpunkterna och några tomma snabbköp för att folk ska börja längta tillbaka till den gamla goda tiden.

Artikeln:
http://www.foreignpolicy.com/story/cms.php?story_id=4333

Eurons framtid

En av mina domedagsbröder är The Daily Telegraphs internationelle affärsredaktör Ambrose Evans-Pritchard. Han är genuint pessimistisk om läget på de internationella finans och valutamarknaderna. I dagens upplaga skrev han exempelvis en artikel om hur The Royal Bank of Scotlands Bob Janjuah varnar för en börskrasch innan september. Intressantare än dessa profetior är det dock att läsa vad Evans-Pritchard har att säga om eurons framtid som nu står under press från alla håll och kanter. Skillnaden i ränta på 10-åriga statsobligationer inom euro-området, mellan Tyskland och Italien, är nu så mycket som 52 punkter vilket är nästan lika mycket som i mars då den italienska regeringen var tvungen att gå in med massiva stödåtgärder för rätta till problemen.


Bakgrunden till problemen är att länder som Italien och Grekland har enorma statsskulder (i Italiens fall närmare 130% av BNP) medan andra länder som Finland nästan inte har någon skuld alls. Ytterst är frågan om man verkligen kan ha en enhetlig valuta i länder med väldigt olika skattesystem. Så spänningarna mellan de italienska, spanska och grekiska politikerna och ECB:s chefer i Frankfurt är förutbestämda att bli stora. När Italiens nygamle premiärminister Silvio Berlusconi svors in ämbetet i maj sa han exempelvis att konjunkturen var så dålig "att det enda att göra är att be till gud". Flera andra sydeuropeiska politiker har uttryckt högljutt missnöje med euron som de inte tycker gagnar länderna. Det finns också rapporter som tyder på att vanliga tyskar nekar att ta emot eurosedlar som är tryckta i Italien.


Så hur kommer det att påverka finansmarknaderna om Italien, Grekland och Spanien bestämmer sig för att lämna eurosamarbetet? ECB:s chef Jean-Claude Trichet har sagt sig villig att höja räntan för att bekämpa inflationen - ECB:s konsumentprisindex uppgick till höga 3,7% i maj. Så min bedömning är att om ECB höjer räntan så kommer det att snabba på dollarns fall till priset av den europeiska stabiliteten och Tyskland kommer sedermera att återgå till D-marken. Det är dessutom intressant att se att skiljelinjen ligger mellan länderna i norr och länderna i söder-precis som i inbördeskriget i USA. Spänningarna stiger - det enda som krävs är en liten gnista för att starta ett inferno.

Ambrose Evans-Pritchard artiklar i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/06/16/bcnecb116.xml

http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/06/13/cneuro113.xml&CMP=ILC-mostviewedbox

http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/03/05/bcnitaly105.xml

http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/06/18/cnrbs118.xml

Malcolm Moore skriver om Silvio Berlusconi:

http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/italy/1952815/Silvio-Berlusconi-Italy-needs-God

Anna Kinberg Batra skriver lyriskt om euron:
http://annakinbergbatra.blogspot.com/2008/06/euro-och-mnga-sorters-krlek.html

Stefan Karlsson skriver om möjligheten att ECB höjer räntan:
http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2008/06/will-ecb-raise-interest-rates.html

Martin Olsvenne skriver på bloggen Den Liberala Misantropen:
http://liberalamisantropen.blogspot.com/2008/05/framtidens-penningpolitik.html

Markus Berensson skriver om ECB och Danmark på bloggen SKICK:
http://www.skick.se/2008/05/genibevakning-iv.html

Saudiarabiens möte

Efter gårdagens oljepris-rekord på 139,86$ så har Saudiarabien kallat till ett krismöte på Röda Havs-kusten nu i helgen uppger den tyska veckotidnigen Der Spiegel. Medverka på mötet kommer utöver ledarna för världens oljeexporterande länder även företrädare för den industrialiserade världen samt cheferna för ExxonMobil, Gazprom, Shell, Merril Lynch, Citigroup och Lehman Brothers.

Saudiarabien har länge varit i den lyckosamma ställningen att de har haft en reservproduktion på 5-10 miljoner fat olja. En kran som de har kunnat skruva av och på som de har velat och på så sätt styra priset. Nu ser det dock ut som om den ställningen är ett minne blott. Geologiska faktorer mer än något annat styr hur mycket olja som produceras i världen. Saudiarabien har naturligtvis inget intresse av att se världsekonomin gå i väggen p.g.a. de höga oljepriserna, vilket troligen skulle leda till reducerad efterfrågan och kraftigt fallande priser, så att de kallar till ett sådant möte är inte så konstigt. Frågan är bara vilka problem ett sådant möte avser att lösa. Världen producerar för närvarande 85 miljoner fat olja om dagen medan efterfrågan är 87. I en sådan miljö finns det bara en väg för priset att gå och det är uppåt.

I bakgrunden lurar dock USA:s intressen att hålla flödet av olja ut ur Persiska Viken intakt. USA har tidigare med all önskvärd tydlighet visat att de är beredda att skydda oljetransporterna med militärmakt om så krävs. En regelrätt invasion av Saudiarabien ligger kanske inte i korten, men det skulle inte förvåna om USA i en nära framtid nationaliserar oljemarknaden och gör den till en nationell angelägenhet så som Ryssland, Iran och Venezuela redan har gjort. För ett land som Sverige som importerar 100% av sin olja borde sådana hot få larmklockorna att ringa. Robert E. Ebel, ledare för energiprogrammet på tankesmedjan Center of Strategic and International Studies (CSIS), slog huvudet på spiken när han i en artikel i Mother Jones från 2003 konstaterade att:

Olja är riktigt viktigt. Militär makt, nationella finansdepartement och internationell politik är alla drivna av olja. Det är inte längre en råvara som kan köpas och säljas inom marknadens traditionella balans av utbud och efterfrågan. Olja är i stället omvandlat till ett medel till välstånd, nationell säkerhet och internationell makt.

Bernhard Zand skriver i den engelska versionen av Der Spiegel:
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,560215,00.html

Robert Dreyfuss artikel i Mother Jones om bl. a. Robert E. Ebel:
http://www.motherjones.com/news/feature/2003/03/ma_273_01.html

Carl Bildt skriver mer om CSIS:
http://carlbildt.wordpress.com/2008/06/05/hetsigt-i-washington/

Bloggaren Globala Tider skriver mer om Saudiarabien:
http://www.globalatider.nu/borsen/oljiepriset-i-fokus

Liksom Rospinglan:
http://rospinglan.blogg.se/2008/june/fanupptackte-just.html

och Merith Wager:
http://meritwager.wordpress.com/2008/06/15/saudiarabien-17000-kronor-for-tva-dagars-lararjobb/

Matkrisen

I början av juni träffades FN:s jordbruksorganisation FAO i Rom för att diskutera vår tids livsmedelskris. Mötet överskuggades av att obskyra figurer som Zimbabwes ledare Mugabe och Irans Ahmadinejad var inbjudna och resultatet blev ett urvattnat gemensamt uttalande. Roten till matproblemet är naturligtvis de stigande konstgödselpriserna som är tillverkat av naturgas, och med de höga olje- och naturgaspriserna följer andra råvaror som ris, vete och majs. I förlängningen är frågan hur vi ska klara av att föda 6,5 miljarder människor här på jorden med minskande resurser. Situationen är dessutom förvärrad av att den växande medelklassen i Kina och Indien snabbt vänjer sig vid en mathållning som innehåller alltmer protein.

Betänk följande: Det krävs 2,25 kg spannmål för att producera 1 kg kycklingkött, 3,35 kg spannmål för att producera 1 kg fläskkött och 10 kg spannmål för att producera 1 kg nötkött.
Eftersom den huvudsakliga födan för nötkreatur utgörs av majs, och så mycket som 30% av majsproduktionen i USA går till etanolproduktion, är det inte så konstigt att vi ser ökande majspriser. Med översvämmningar i hela mellanvästern gick majspriset idag upp till rekordnivåer.

Det finns dessutom en annan aspekt av matkrisen vilket är att ätandet för en stor del av befolkningen i vår del av världen har negativa psykologiska och medicinska följder. Det är ett ödets ironi att befolkningsandelen som lever på mindre än 2 dollar om dagen blir hårdast drabbad av de skenade råvarupriserna, medan vår diet inte bara leder till övervikt och diabetes utan även till psykologiska problem.

Den brittiske ekonomen Thomas Malthus introducerade på 1800-talet konceptet om att världens befolkning vid en given tidpunkt skulle övergå kapaciteten att producera födovaror. Malthus profetior har fått utstå mycket kritik under de senaste decennierna, men nu fastnar skratten i halsen.

James Kunstler skriver mer:
http://www.kunstler.com/

och Paul Roberts i boken The End of Food:
http://www.amazon.com/End-Food-Paul-Roberts/dp/0618606238

liksom PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1369619.svd

och Marianne Ekdahl:
http://marianneekdahl.blogspot.com/2008/06/matkrisen-ett-steg-bakt-i-utvecklingen.html

och Motkulturfonden:
http://motkulturfonden.wordpress.com/2008/06/03/matkrisen/

Bloomberg-telegram om majspriset:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=asDWpB0cpmYk&refer=home

USA:s roll i världen

I sin senaste bok The Post-American World tecknar Newsweeks chefredaktör Fareed Zakaria en ljus bild av hur världen kommer att utvecklas framöver. Han skriver att USA har försprång på många olika områden och han nämner fyra exempel på hur de kan utnyttja dessa försprång för att leda världen även i det 21 årshundradet: 1./ USA:s förmåga att snabbt ställa om till nya förhållanden, 2./ att utbildningssystemet i USA fortfarande är överlägset andra avancerade ekonomiers, 3./ att USA är världsledande i teknologier som nano- och bioteknologi, "framtidens teknologier" 4./ att befolkningsstrukturen är sådan att USA kommer att förbli ungt långt in i framtiden till skillnad från Europa som har en alltmer åldrande befolkning.


Det verkar dock som om Zackaria skrev boken innan finansoron började på allvar i juli förra året och när oljan bara kostade 70$ fatet. USA har två pelare med vilka de utövar sin supermaktstatus: militären och dollarn. Utan de två pelarna så skulle USA vara ett land vilket som helst och utan alla ekonomiska och politiska fördelar som det innebär att leda världen. De bägge pelarna är dessutom extremt beroende av billig och rikligt förekommande energi. USA:s flexibilitet kommer förvisso att underlätta omställningen till ett samhälle som inte är beroende av fossila bränslen men att problemen som är knutna till oljan är så stora att de inte längre medger en supermaktsstatus. USA blir tvunget att se sina olika åtaganden i världen minska. USA:s befolkningsstruktur kommer naturligtvis också att underlätta omställningen, men hur de skall utnyttja sitt försprång i nano- och bioteknologi när möjligheterna att bedriva forskning blir kraftigt begränsade och universiteten läggs ned på bred front med de ständigt stigande energipriserna är oklart.

Oroande tecken i tiden visar att finanssektorn i USA står inför extrema utmaningar. I helgen höll exempelvis ledningsgruppen på Lehman Brothers möten för att söka reda ut de kraftigt belånade kontrakten med olika kreditderivat som nu hemsöker firman. Lehman Brothers är den fjärde största investmentbanken på Wall Street och kanske kommer vi att se en liknande explosion som med Bear Stearns vars kontrakt blev övertagna av Federal Reserve i mars. I bakgrunden morrar hela den 63 triljoner dollar derivatmarknaden och ingen vet vad som kommer att hända om Lehman Brothers går under.

Min bedömning är att vi har klarat av en femtedel av finanskrisen och att de dåliga nyheterna i finanssektorn kommer att förfölja oss i ytterligare tre till fem år. Det här skulle kanske inte vara så allvarligt om finanssektorn i USA inte hade utgjort 20% av BNP. Utan ett fungerande finanssystem så vet vi alla vad som händer med bankernas utlåning och en recession ligger i korten. Centralbankscheferna har bestämt sig för att försöka rädda ekonomierna genom att trycka pengar, men vi kan redan se vart det leder. Riksbankens bredaste mått för ökningen av penningmängen, M3, är uppe på nivåer inte sedda sedan sjuttiotalet med resultatet att inflationen är tillbaka på allvar. Inflationen är dessutom ett globalt fenomen så i värsta fall kommer vi om ett par år att se global hyperinflation som i Zimbabwe.

...ungefär då kommer Ryssland att knyta sin valuta till guld och deklarera dollarn, pundet, euron och den svenska kronan döda. Den amerikanska och europeiska befolkningarna kommer att upptäcka att de är betydligt fattigare än de först trodde, och när det verkar som allra mörkast så kommer världens oljeproduktion plötsligt att sjunka dramatiskt...

Utdrag ur Zakarias bok i Newsweek:
http://www.newsweek.com/id/135380

Telegram på CNBC om Lehman Brothers:
http://www.cnbc.com//id/25161379

M3-statistik på Riksbankens hemsida:
http://www.riksbank.se/templates/Page.aspx?id=26804

Bloggen Det progressiva USA skriver mer om Fareed Zakarias bok:
http://www.usablogg.org/2008/05/07/newsweeks-fareed-zakaria-om-det-historiska-slutet-pa-den-amerikanska-eran/

Liksom Martin Sandberg på bloggen Martin Spanar:
http://ms--online.blogspot.com/2008/06/lunchlsning-en-mndag.html

och Dick Erixon:
http://erixon.com/blogg/?p=679

mer om Zakaria på bloggen Nikki's Place:
http://erixon.com/blogg/?p=679

Framtiden för papperspengar

Regelbundna läsare av den här bloggen vet att jag gillar Professor Krassimir Petrovs föreläsningar. I april höll han ett föredrag i Stockholm om guld som investering och det finns nu utlagt på Google Video. Ämnet är i sig intressant, men det är inte förrän helt i slutet på en fråga från publiken som jag på allvar spetsar mina öron. Någon frågar Petrov om framtiden för våra papperspengar och han svarar:

...vanligtvis efter ungefär 10 års inflation så blir pressen på regeringen att göra något åt inflationen så stor att de ser sig tvungna att införa en välavvägd monetär politik, d.v.s. en valuta som består av guldpengar eller är backad av guld...troligt är att länder som Iran, Kina eller möjligen Ryssland kommer att knyta sina valutor till guld och förklara dollarn död...

Saudiarabien, Iran, Kina och Indien har alla enorma dollar och euroreserver som de inte bara kan dumpa på marknaden eftersom priset då skulle falla som en sten. Det är naturligtvis inte i deras intressen så därför är de inte redo för ett sådant beslut - än. Däremot får vi se vad som händer inom en femårsperiod när deras dollar och euroreserver är betydligt mindre. Eftersom våra centralbankschefer har bestämt sig för att bevara imperiet genom att trycka pengar är det definitivt ingen dum idé.

Slutet på Professor Petrovs föredrag:



Del 1, del 2 och del 3

Baer om Iran

Robert Baer skriver i Time Magazine att USA inte har råd att anfalla Iran eftersom oljepriset då skulle skena iväg uppemot 300$ fatet. Med de höga oljepriserna har dessutom Irans inflytande i Irak ökat samtidigt som USA:s minskar. Vidare säger han att trots Israels retorik på senare tid så är deras handlingsutrymme begränsat.

Baer är intressant eftersom han skrev artikeln "The Fall of the House of Saud" i The Atlantic 2003 där han beskrev Saudiarabien som USA:s främsta fiende i Mellanöstern. Själv så tror jag att den nuvarande administrationen i USA tänker lägga över ansvaret på Iranfrågan till nästa president.


Artikeln i Time Magazine:
http://www.time.com/time/world/article/0,8599,1813706,00.html

Robert Baers "The Fall Of The House Of Saud" i The Atlantic:

http://www.theatlantic.com/doc/200305/baer

Peak Oil? - Inte än...

Varje månad presenterar USA:s Energy Information Agency (EIA) statistik över hur mycket råolja som har pumpats. Statistiken är långtifrån perfekt men bedöms ändå vara bättre än statistiken som kommer från OECD-organet International Energy Agency (IEA). Anledningen är att siffrorna från IEA innehåller omkring 10 miljoner fat flytande naturgas (NGL) som etan, propan och butan.

Den här månadens siffror visar på en liten nedgång från månaden innan: 74,494 miljoner fat olja om dagen i mars ner från 74,628 i februari. Om vi jämför lite grand bakåt i tiden upptäcker vi att världen har aldrig producerat så mycket råolja som nu. Så hur kan det vara att priserna skjuter i höjden? Är det drivet av spekulanter eller finns det mer fundamentala förklaringar? Anledningen är att utbudet av råolja i stort sett har varit konstant sedan 2005. Produktionen har fluktuerat upp och ned vilket är att förvänta, men i stort sett har den varit konstant. Detta samtidigt med att efterfrågan från de växande ekonomierna i Sydostasien slår alla rekord. 135$ olja är kanske dyrt för den genomsnittliga europeiska/amerikanska konsumenten, men för marknaderna i Kina och Indien är det inte för dyrt. Kinas oljeimport ökade med 25% i maj jämfört med året innan och bilförsäljningen ökade med 16%.

Så spekulanterna då? Spelar inte de en stor roll? Nej, nej, nej. Om jag går in i en long position dvs jag köper olja med leverans om låt oss säga tre månader då finns det en leverantör på andra sidan som blir short, och om jag inte gör mig av med kontraktet innan det avslutas så dyker oljan upp framför min port. Så all den olja som säljs blir m.a.o. förbrukad och spekulanterna har ingenting med oljepriset att göra. Det låter dessutom väldigt bekant: Först var det Irak-kriget, sedan var det stormarna i mexikanska golfen och nu är det spekulanter som driver upp oljepriset alltmedan priset kan förklaras så enkelt som i termer av utbud och efterfrågan. Efterfrågan på råolja är 77 miljoner fat medan utbudet bara är 75 - i en sådan miljö kan priset bara gå uppåt.

Statistiken från EIA:
http://www.eia.doe.gov/ipm/t11d.xls

ASPO-USA:s Peak Oil News från 080612 om Kina:
http://www.energybulletin.net/45792.html

Kinas oljetörst

Idag blir det bara en kort postering, men enligt en ny rapport från International Crisis Group så måste Kina privatisera sina oljebolag för att kunna fungera i den väloljade globala ekonomin. Det verkar i mitt tycke mer än lovligt naivt - västvärlden har försökt att privatisera de nationella oljebolagen i Kina, Ryssland, Saudiarabien och Venezuela i flera år utan att lyckas. Vad får rapportens författare att tro att det kommer att gå bättre den här gången?

Rapporten från International Crisis Group:
http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=5478&l=1

Neokonservativa tankar

John McCains utrikespolitiska rådgivare Robert Kagan är en notoriskt neokonservativ tänkare. Han gjorde sig känd på världsscenen med essän "Power and Weakness" från år 2002 där han presenterade idéen om att amerikaner skulle vara från Mars och européer från Venus. Så här i efterhand står det tämligen klart att anledningen till att Frankrike och Tyskland motsatte sig kriget i Irak var att de hade slutit långtgående energiavtal med Saddam Hussein som de såg hotade av en amerikansk invasion.

I förra veckan talade Kagan med BBC:s Stephen Sackur om hur han ser på en möjlig president McCains utrikespolitik, på Irak, Iran och en framtida allians av demokratier. Kagan, som starkt förespråkade invasionen av Irak, uttryckte nu ett visst ånger när han sa att Irak-kriget har: "skadat bilden av USA, till stor del rättmätigt". Han uttryckte sig även överraskande duvaktigt gentemot Iran där han sa att "det kanske kommer en dag när USA ser sig tvungen att tala med Iran". Här är det kanske på sin plats att poängtera att samma skiljelinje mellan USA och EU som fanns mot Irak nu finns i förhållandet till Iran. Frankrikes oljebolag Total utvinner naturgas från fältet Södra Pars och Österrike/Schweiz undertecknade nyligen ett avtal på 22 miljarder euro om leverans av 5,5 miljarder kubikmeter naturgas om året i 25 år.

Jag håller naturligtvis inte med den neokonservativa retoriken om "det är USA:s uppgift att försvara de mänskliga rättigheterna med militärmakt". När det kommer till kritan tar de strategiska intressena överhanden, men Kagan lyckades värja sig från Sackurs mästrande intervjustil och klarade av de värsta fällorna med bravur. Om ni vill höra på hur USA:s utrikesminister kanske kommer att låta 2009 så lyssna på Robert Kagan.

HardTalk på BBC med Robert Kagan:
http://www.bbc.co.uk/newsa/n5ctrl/progs/08/hardtalk/kagan02jun.ram

Kagans "Power and Weakness":
http://www.hoover.org/publications/policyreview/3460246.html

Artikel i Arabian News om oljebolaget Total:s närvaro i Iran:
http://www.arabianbusiness.com/511262-frances-total-to-stay-in-iran

Artikel i The Jerusalem Post om Österrikes/Schweiz 22 miljarder Euro naturgasavtal med Iran:
http://www.jpost.com/servlet/Satellite?pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull&cid=1205420703987

Jimmy skriver mer om Robert Kagan på bloggen Strötankar och sentenser:
http://jimpan.wordpress.com/2008/05/27/civilisationernas-kamp-eller-liberal-imperialism/

Liksom Jan Thurin:
http://janthurinstankar.blogspot.com/2008/05/lyft-fram-utrikespolitiken-i-debatten.html

Världen förändras

För er som vill veta något om hur det högre oljepriset påverkar den globala ekonomin bör ta er en titt i förra veckans Barrons. Där finns en intervju med Muhammed El-Erian som är vice VD på investeringsfonden Pimco. Det El-Erian säger är att världsekonomin står inför fyra makroekonomiska förändringar som kommer att omdana hela vår uppfattning av hur handel utförs. De är:


1./Den första förändringen är att världens tillväxt kommer att ändra fokus. Världsekonomin har intill nu varit helt fokuserad på den amerikanska och europeiska konsumenten. Det håller nu på att förändras så att världen är på väg att få fler tillväxtcentra, och den starkaste tillväxten kommer att bli i BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina).


2./Den andra förändringen som El-Erian talar om är att inflationen är tillbaka på allvar. El-Erian argumenterar utifrån en Keynesiansk hållpunkt och säger att när de tidigare utvecklingsländerna går från att bli producenter till att bli konsumenter så skapar det ett tryck uppåt på råvarupriserna som enligt El-Erian inflationsdrivande.


3./Den tredje förändringen är att lånemarknaden kommer att förändras med förändringar i sättet att paketera lån.


4./Den fjärde trenden är att mycket av vårt välstånd är på väg till de växande länderna. Som det är just nu med ett oljepris på 140 dollar fatet så utgör oljan själv ungefär 5% av BNP och EU beräknas betala ungefär 300 miljarder Euro för att importera all den olja vi behöver. Den här välståndstransfern får långtgående konsekvenser för den globala ekonomin och är exemplifierad av att Sovereign Wealth Funds, skapade bl. a. av de oljeexporterande länderna, köper en stor andel råvaror som de själva behöver i västvärlden.


Jag skulle själv gärna lägga till ett par trender som Peak Oil och att lokala marknader i exempelvis Sydostasien är på väg att uppstå, men jag håller med El-Erian om att världen håller på att förändras och vi med den.


Intervjun i Barrons:
http://online.barrons.com/article/SB121218746872433999.html


Karl-Erik Edris har fler boktips:
http://edristankar.blogspot.com/2008/06/en-annan-kapitalism-frsk-till-omtnkande.html


Björn Wadström skriver mer:
http://wadstrom.blogspot.com/2008/04/global-ekonomi.html

Per T. och inflation

I dagens Sydsvenska Dagbladet skriver Per T. Ohlsson en krönika om de politiska implikationerna av en ökad inflation. Tyvärr är det si och så med Ohlssons förståelse för hur inflationen uppstår:

De viktigaste orsakerna är ett skyhögt oljepris, som främst drabbar rika länder, och stigande livsmedelspriser, som framför allt slår mot fattiga.

Låt detta stå klart: Inflation är en ökning av pengamängden - fler pengar jagar samma varor - och det är riksbanken och endast riksbanken som trycker pengar i Sverige. Ökade livsmedelspriser och aggressiva löneförhandlingar är en följd av inflationen och inte en orsak. Jag förstår att det inte är så lätt att hålla alla termer klart i huvudet, men när Ohlsson skriver en krönika om inflationens negativa sidor borde han ha läst på bättre.

Per T. Ohlssons krönika i Sydsvenska Dagbladet:
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article332967.ece

Pengamängdens utveckling i ett pressmeddelande från SCB:
http://www.scb.se/templates/pressinfo____237411.asp

Martin Flodén skriver på bloggen Ekonomistas:
http://ekonomistas.se/author/martinfloden/

Kolla gärna på den här dokumentären:

Peter Schiff om oljan

En av de intressantaste investerarna i USA är Peter Schiff. Han har i flera år talat om hur inflationen äter upp genomsnittslöntagarens pengar och även varnat för en dollarkris. I en intervju med Jim Puplava på The Financial Sense Newshour talar han om problemen som USA står inför, och han lyfter fram ett samband som jag inte hade sett tidigare.

Många av våra etablerade ekonomer säger att oljan utgör en mindre andel av vår ekonomi än under sjuttiotalet så därför är vi inte längre så sårbara för högre oljepriser. Det är så klart skitsnack. Våra ekonomier producerar inte längre det vi nu importerar från Kina och Indien, men eftersom vi fortfarande konsumerar varorna så är vi precis lika sårbara för högre energipriser som under sjuttiotalet.

Intervjun med Peter Schiff i Jim Puplavas Financial Sense:
http://www.netcastdaily.com/broadcast/fsn2008-0607-1.asx

Peter Schiffs hemsida:
http://www.europac.net/

Eskil Erlandssons favorithund

Eskil Erlandssons uttalanden om sin favorithund fortsätter att skapa uppmärksamhet. Nu senast av Svenska Dagbladets Per Gudmundson som skriver att socialdemokraternas Monica Green bör be om ursäkt för att hon gör en politisk poäng av det.

Här har han fel: Det hade varit direkt felaktigt att inte göra politisk poäng av det. Gissa vilket liv det skulle ha blivit på Svenska Dagbladets ledarredaktion om en framträdande sosse uttalade sig så.

Per Gudmundson skriver på Svenska Dagbladets Ledarbloggen:
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=7639

Karin Johansson och Karl-Johan Karlsson skriver i Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1187638/osmakligt-ministern

SVT:s Morgonsoffan om Eskil Erlandsson:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1158048

David Batras blogg:
http://davidbatra.blogspot.com/2008/05/sista-morgonsoffan.html

Kinas ledare

Dagens händelse var ett uttalande av dem israeliske ministern Shaul Mofaz om att ett israelsikt anfall mot Iran var "oundvikligt". Rent bortsett från att det förmodligen handlar om inrikespolitisk positionering från Mofaz sida så har uttalandet satt ordentlig fart på oljemarknaden som idag är upp med mer än 11 dollar fatet. När den emotionella reaktionen väl har lagt sig-Israel skulle förmodligen inte annonsera sina avsikter så här tydligt-så återstår marknadsfundamenten och de talar sitt tydliga språk.


Min bedömning är att vi får se högre råoljepriser så länge Kina subventionerar sin dieselolja och bensin. Eftersom de kinesiska ledarna har en hel rad inhemska bekymmer och OS att tänka på senare i sommar så kan de helt enkelt inte ta bort bränslesubventionerna innan hösten. Det skulle svara till inhemskt harakiri med påminnelser från kulturrevolutionens dagar. Bränslesubventionerna i Kina är annars den viktigaste kraften som styr ökningen av råoljepriset eftersom de kinesiska konsumenterna inte känner av prisökningarna. I västvärlden är konsumtionen av bensin och dieselolja på väg ned. I USA sjönk förbruket de första fem månaderna med 70000 fat bensin om dagen jämfört med samma period förra året.


Kinas ledare lever dock på lånad tid och det finns naturligtvis gränser för hur länge de kan subventionera oljan. Indien sänkte sina subventioner i förrgår och i Malaysia steg oljepriset häromdagen med 40%. Botemedlet mot högre priser är högre priser. Vi får då ett förändrat konsumentbeteende och nya källor av utbud kommer fram. Så fungerar det i alla fall i teorin. Vi får snart se om grundkursen i ekonomi håller även för Peak Oil.


Robert Tuttle skriver om oljepriset på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=adyH27ZuDN0k&refer=home


Professor James Hamilton skriver om USA:s oljeförbruk på bloggen Econbrowser:
http://www.econbrowser.com/archives/2008/06/the_oil_shock_o.html


TT-telegram i Dagens Nyheter om att Shaul Mofaz anser att ett israeliskt anfall mot Iran är "oundvikligt":
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=777047


Roy B. Alterman skriver om att Shaul Mofaz uttalande handlar mer om israelisk inrikespolitik än om att anfalla Iran:
http://al-hamatzav.org/permalink/iran/


Steve Lando skriver mer om hur råoljepriset påverkar matpriset:
http://stevelando.blogspot.com/2008/06/matkrisen-kttkrisen.html

Subventioner

Efter en lång debatt i parlamentet så höjde i går Indien bensin- och dieselpriset med ungefär 10%. Indien följer därmed länder som Indonesien, Malaysia, Thailand och Taiwan som redan har reducerat sina subventioner på oljeprodukter eftersom de inte längre har råd. Åtgärden beräknas kunna leda till sociala oroligheter och strejker har redan utbrutit i tre indiska delstater i protest mot prisökningarna. Kina har däremot kvar sina subventioner eftersom kineserna har jordbävningskatastrofen i Sichuan-provinsen och OS att tänka på senare i år. Det är dock oundvikligt att även Kina framöver kommer att häva sina subventioner. Eftersom befolkningen är så stor så är det givet att när det inträffar så kommer det att påverka efterfrågan på olja.

Läs mer i ett TT-telegram i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1333289.svd

och på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=anibrFtHy2r4

Fria pengar och derivatmarknaden

Rykten på Wall Street gör gällande att en ny stor konkurs i samma omfattning som Bear Stearns är under uppsegling. Klart är att bankindex har sjunkit till sin lägsta nivå på 5 år, och att Lehman Brothers behöver ha en 3-4 miljarder dollar för att möta sina marginalutgifter. Vi får verkligen hoppas att Lehman Brothers klarar av att restrukturera sina finanser, annars står vi inför ytterligare en kris liknande den som gick genom Wall Street i mars när Bear Stearns gick under.

Problemet som världsekonomin står inför är att centralbankerna i mer än 15 år har ökat pengamängden mer än dubbelt så mycket som tillväxten. Normalt så skulle en sådan politik leda till inflation men i våra globaliserade ekonomier har centralbankerna klarat sig undan. Orsaken till detta har varit att import från låglöneländer som Kina och Indien har hållit prisökningarna schack och de extra pengarna har därför gått till bubblor i IT-branschen, husbranschen och den finansiella sektorn. Med de skenande energipriserna så håller nu inte ekvationen längre. Kinas och Indiens exporter bidrar till prisökningarna i våra ekonomier, och eftersom huspriserna är på väg ned i USA och EU så får det här långtgående konsekvenser för andra delar av den finansiella sektorn. Derivatmarknaderna och Credit Default Swaps (CDS) är lysande exempel på detta.

David Stevenson skriver om derivatmarknaden i Money Week och han säger att själva värdet av de olika derivaten är ungefär 15 triljoner dollar vilket svarar till en fjärdedel av världens samlade BNP. Redan detta är en skrämmande siffra, men det skall bli värre. Förra året så var det nominella värdet av de tillgångar som derivathandeln byggde på 596 triljoner dollar vilket är mer än 9 gånger mer än världens samlade BNP, och det är här som problemen börjar:

1./ Det första problemet som Stevenson lyfter fram är att inte alla aktörer på finansmarknaden vet vad är som de ger sig in på.

2./ Det andra problemet är Falsk Varubeteckning: Att många av de som har gett sig in i derivatmarkanden sent omsider kommer underfund med att de inte har köpt det som de har blivit lovade.

3./Det tredje problemet är vad som lurar i vassen med Lehman Brothers: Att de som har köpt en försäkring inte får någon teckning eftersom den andra aktören inte kan betala. Det här svarar till att spela på V75 och se favoritkusen vinna loppet men att samtidigt upptäcka att Svenska Spel har gått i konkurs.

Problemen i den finansiella sektorn kan p.g.a. den höga belåningen snabbt bli akuta och överskugga allt annat, och på rekordtid kan problemen med oljeproduktionen bli väldigt små i sammanhanget.

Bill Bonner skriver mer på The Daily Reckoning:
http://www.dailyreckoning.com/Issues/2008/DR060408.html

Liksom David Stevenson på Money Week:
http://www.moneyweek.com/file/47668/why-derivatives-are-getting-much-more-dangerous.html

Bloomberg-telegram om Lehman Brothers:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=a1FMkOjC1q1I

Bankindex (BKX):
http://www.bloomberg.com/apps/cbuilder?ticker1=BKX:IND

IEA:s rapport

OECD-organet IEA:s skriver en årlig rapport kallad World Energy Outlook där de i stort sett kollar på hur mycket efterfrågan växer för varje år för att sedan anta att utbudet ökar med lika mycket. I den senaste rapporten från november 2007 reviderade IEA kraftigt ned sin prognos från året innan om att världen skulle konsumera 130 miljoner fat olja om dagen år 2030 till 116 miljoner fat olja. De lyfte även fram en period efter 2012 då oljetillgången inte längre klarar av att uppfylla efterfrågan.


Nu har det läckt ut att IEA ytterligare en gång kraftigt reviderar ned utbudet till omkring 100 miljoner fat olja. I en artikel i Wall Street Journal skriver Neil King Jr och Peter Fritch om den kraftigt nedreviderade prognosen och att IEA nu gör en egen inventering av världens oljefält. Anledningen till det här är naturligtvis att de har sett att utbudet har varit konstant de senaste fyra åren. Det är ett vällovligt initiativ. Ingen kan vara betjänt av att vara ute på en långfärd med bilen när samtidigt bränslemätaren är sönder.


Själva rapporten från 2007 kostar 108€ om ni är intresserade:
http://www.iea.org/w/bookshop/add.aspx?id=353


Artikeln i Wall Street Journal:
http://online.wsj.com/article/SB121139527250011387.html?mod=googlenews_wsj


Björn Lindahl skriver mer i Svenska Dagbladet:
http://www.e24.se/branscher/ravaror/artikel_482503.e24

Lyssnar våra politiker verkligen?

Via forumet The Oil Drum får vi tips om den här videon med Dr. Robert L. Hirsch:



Dr. Hirsch är som bekant huvudförfattare av studien Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation, and Risk Management från 2005. Här trummar han med iskall kyla in meddelandet om att världen är på väg mot en energikris av episka mått. Han säger bl. a. oljeproblemet är ett problem med flytande bränsle och ingen kärn-, vind- eller solenergi i världen kommer att kunna lösa det på kort sikt. Han talar också om att tömningshastigheten av de existerande oljefälten är så betydande att världen måste producera runt 8% ny olja om året bara för stanna kvar på samma nivå som nu.

Han fortsätter att tala om att livslängden för våra bränsledrivna apparater är så lång att vi inte kan byta ut alla över natt och att när "problemen" verkligen sätter in så kommer det att framför allt att bli ett psykologiskt problem för oss att förstå att vi i framtiden kommer att producera mindre och mindre olja.

Problemet är att världens politiker har räknat med att oljan finns i så riklig mängd att det inte finns någon egentlig anledning till oro. Finns det några folkvalda som lyssnar till budskapet?


Forumet The Oil Drum:
http://www.theoildrum.com/


Hirsch-rapporten:
http://www.netl.doe.gov/publications/others/pdf/Oil_Peaking_NETL.pdf

Hur påverkar 130$ olja den geopolitiska situationen i världen?

George Friedman på tankesmedjan Stratfor är intressant därför hans tankar bedöms vara i linje med CIA. Så när han uttalar sig om oljepriset så kan vi föreställa oss att tankarna i The Beltway, i och omkring Washington D.C., (m.a.o. USA:s politiska elit) ser ungefär så ut. Friedman skriver ett intressant inlägg om oljepriset och han går så långt att han erkänner att ett oljepris på 120$ plus har genomgripande geopolitiska komplikationer.

Friedmans artikel kan sammanfattas i sju punkter:

1./Det första är att ett oljepris på mer än 120$ fatet utgör slutet på perioden efter den elfte september 2001. Friedman delar in efterkrigstiden i tre delar: a./perioden fram till 1989 och Berlinmurens fall. En period som kännetecknades av hotet om kärnvapenkrig, b./ 1990-talet då ekonomisk utveckling var viktigare än militär upprustning, c./ perioden efter elfte september då USA i stort sett bekämpade islamistiska jihad.

2./ Det andra är att det finns klara vinnare och förlorare i en värld med 120$ plus olja. Vinnarna är de oljeexporterande länderna på den arabiska halvön med relativt små befolkningar som kan exportera en stor andel av den olja som produceras. Länder som USA och EU känner naturligtvis av de bistrare tiderna men är ändå inte så hårt träffade tack vare de post-industriella serviceekonomierna. De som verkligen tar stor skada är producentekonomier som Kina och andra länder i Östasien. Friedman skriver:

Kina måste kämpa med högre energipriser alltmedan USA:s ekonomi är svag och Kinas förmåga att öka priserna är kraftigt begränsad. Medan oljepriserna ökar kostnaderna så fortsätter Kina att exportera med frusna priser. Anledningen är enkel. De kinesiska ledarna är medvetna om att fallande exporter leder till företagsdöd, och företagsdöd leder till arbetslöshet vilket i sin tur leder instabilitet. De kinesiska ledarna har fullt upp med jordbävningar, Tibet, terrorism och OS. Det sista de vill ha nu är företag som går i konkurs.

3./ En annan vinnare är Ryssland som kan spela ut energivapnet mot sina kunder (läs Europa). Rysslands roll på världsscenen stärks för varje dollar som oljan ökar i värde och kan spela ut den här makten mot Europa som just nu befinner sig i en märkligt undergiven situation.

4./ Länder som Saudiarabien där regeringen sitter säkert kan transformeras till fredsduvor på världsscenen. Det sista Saudiarabien vill ha är ett storkrig i Mellersta Östern och gör därför vad som står till buds för att undvika en amerikansk blockad av Iran och Hormuzsundet där runt 40% av världens olja passerar.

5./ Att spänningarna ökar i Centralasien där Kinas position blir svagare alltmedan Rysslands position stärks. Ryssland är fullt upptagen med att teckna lukrativa energiavtal med länderna i Centralasien. Exempelvis så slöt Ryssland tidigare i år ett miljarddollaravtal med Tajikistan om att en stor andel av landets naturgas skulle gå genom ryska gasledningar på väg till Europa.

Det Friedman inte tar hänsyn till är den roll olja spelade för USA:s och Storbritanniens beslut att invadera Irak. Jag menar att Irak-kriget var ett krig för att hålla USA:s och Storbritanniens motorvägar rullande. Inte så mycket för att ta direkt kontroll över oljan i Irak men mer för att kontrollera vem som skulle få del och vem som inte skulle få del av de värdefulla dropparna. Det återstår dessutom att se om oljeinkomsterna kommer att leda till evig fred i Irak. Just nu ser det faktiskt mer hoppfullt ut än på länge.

Jag ställer mig också frågande till bedömningen att kungahuset i Saudiarabien skulle vara stabilt, men Friedman har kanske rätt. Det är fullt möjligt att anledningen till USA inte har attackerat Iran hittills är saudiska påtryckningar.

Det andra som Friedman inte tar hänsyn till är naturligtvis de ekonomiska situationerna i USA och EU med skenande inflationer och enorma derivat-marknader som bara väntar på att gå under, men det får vi säkert anledning att återkomma till.

George Friedmans artikel:
http://www.stratfor.com/weekly/geopolitics_130_oil

James Fallows skriver i Kina The Atlantic Monthly:
http://www.theatlantic.com/doc/200707/shenzhen

M K Bhadrakumar skriver om Ryssland och Kina i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JE29Ag01.html

Steve Hargreaves skriver om Centralasien på CNN:
http://money.cnn.com/2008/04/07/news/international/asia_gas/?postversion=2008040810

Läs mer på Bengt Albons Utrikesbloggen:
http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1428&Itemid=27

Läs gärna också Vilhelm Konnanders blogg:
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/