Tillbaks till Guldmyntfoten!

Idag tänkte jag diskutera vad pengar egentligen är för något. Anledningen är att jag har hittat en intressant uppsats av Lennart Hållenius som förklarar historien om svensk penningpolitik och om Riksbankens göranden och låtanden. Hållenius skriver så här om svensk räntepolitik:

För ett stort valutaområde blir utrikeshandeln i procent av BNP relativt liten. Hur omvärlden värderar valutan berör medborgarna marginellt. USA kan t ex använda räntan även som konjunkturverktyg. För ett litet export/importberoende land som Sverige blir emellertid räntan helt upptagen av penningvärdets bevarande och kan inte användas som konjunkturverktyg. Samhället måste anpassa sig till den ränta som krävs för att hålla växlingskursen mot utlandet stabil. I Sverige var under nära 50 år (slutet 1930-tal till mitten 1980-tal) kapitalrörelserna med utlandet reglerade. Räntan kunde då användas för att påverka den inhemska konjunkturen. Det går inte längre men tyvärr lever föreställningen kvar.

Hållenius börjar sin essä med att skriva om Guldmyntfoten som tjänade världen väl mellan åren 1871 och 1914. Systemet hade förstås en del nackdelar. Bl. a. var den kredit som kunde beviljas begränsad av guldproduktionen, d.v.s. att en högre guldproduktion kunde leda till en expansion av penningmängden och en bättre konjunktur medan en lägre guldproduktion ledde till en lågkonjunktur.

Om vi nu delar in Nationalekonomerna i tre olika riktningar:

1./ Keynesianerna, som tror på en pengastandard dränkt i en stor klump guld.

2./ Misenianerna, som talar för en återgång till pengar baserade på Guldmyntfoten.

3./ och Friedmaniterna, som argumenterar för en total avkoppling av pengar från guld.

så uttalar sig Hållenius till den sista gruppen, Friedmaniterna. De talar för rena papperspengar som flyter fritt i förhållande till varandra. Anledningen är givetvis att Friedmaniterna inser att vissa centralbanker, som Zimbabwes, kommer att trycka fler pengar än andra, och i ett sådant läge är det bäst att låta valutorna flyta fritt mot varandra. Systemet har naturligtvis en rad andra fördelar. Främst så tillåter det centralbankerna att godtyckligt trycka pengar och artificiellt hålla lågkonjunkturen stången. Det är naturligtvis anledningen till att systemet hyllas av politiker världen över.

Problemet med systemet är att centralbankerna blir överambitiösa och trycker pengar för glatta livet. En stor del av ökningen av penningmängden går då i själva verket in i bubblor såsom i IT-aktier och huspriser. Systemet fungerade faktiskt någorlunda bra i början av 2000-talet när vi kunde förlita oss på billig import från Kina och Indien för att hålla prisökningarna nere, men med de stigande energipriserna fungerar inte ekvationen längre utan bubblorna brister. Så när råvarupriserna ökar så blir ökningen av penningmängden omöjlig att dölja och inflationen visar sitt fula tryne.

Det är här som jag är som mest oenig med det som Hållenius skriver. Han talar nämligen om att det inte finns någon koppling mellan att hålla ordning på utgifterna och att trycka pengar i ett system med papperspengar. Att regeringen kan köra ett godtyckligt stort budget- och handelsunderskott och bara låta centralbanken betala med pengapressarna. Ingenting kan vara mer fel. Ett av de allvarligaste felen en centralbank kan göra är att monetärisera underskotten. Det förvärrar bara problemen med inflationen. Se vad som händer med Zimbabwe.

Så vilket system föredrar jag? Det är ingen hemlighet att jag argumenterar för en återgång till vill Guldmyntfoten. I en modern marknadsekonomi så är pengar det ekonomiska systemets blodomlopp eller nervsystem. D.v.s. om staten skall ha total kontroll över de pengar som är i omlopp så kommer staten till sist att skaffa sig total kontroll över hela samhället. Det är inte någon utveckling som jag vill ha. Avskaffa därför Riksbanken, återinför Guldmyntfoten och låt marknaden sätta räntan!

Lennart Hållenius uppsats Därför fungerar inte den svenska modellen II:
http://www.oknos.se/texter/modellen2.html

En insändare i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/synpunkt/artikel_1431025.svd

Murray N. Rothbards bok What has Government done to our money? som talbok:
http://www.mises.org/media.aspx?action=category&ID=92

Martin Hutchinson på Prudent Bear talar om hur Ben Bernanke och Hank Paulson kan lösa de amerikanska problemen:
http://www.prudentbear.com/index.php/BearsLairHome

Jenny Nordberg om amerikansk ekonomi i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1474919.svd

Fler bloggar om svensk penningpolitik är Sloped Curve:
http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/kpi_4_mellan_maj_20071

Johan Folin på bloggen Johans tankar:
http://folin.nu/blog/2008/07/04/citerad-igen/

Simone-På tal om politik:
http://patalompolitik.wordpress.com/2008/07/06/riksbanken-tanker-inte-fel/

Inside Stefan Hallgren:
http://insidestefan.blogspot.com/2008/07/tillvxt-i-evighet.html

Familjeekonomen:
http://familjeekonomen.wordpress.com/2008/07/04/ranteknockad-av-ingves/

Snåljåpens väg till rikedom:
http://snaljap.blogspot.com/2008/07/rnteinkomster-blir-rnteutgifter.html

och Emma Rost på Hemfeber:
http://hem.feber.se/art/58884/ny_rntehjning_ger_dyrare_boln/

Ränteduvorna är många. Här representerade av Danne Nordling på bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi:
http://danne-nordling.blogspot.com/2008/07/finansen-i-konflikt-med-riksbanken-om.html

och Andreas Bryhn på Ekonomikommentarer:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/07/ondig-rntehjning.html

(Till sist får jag tillägga att jag inte har någon som helst utbildning i Nationalekonomi. Min specialitet är medicinsk biologi så när jag uttalar mig så skall det tas med en stor nypa salt.)