Kinas och Rysslands intentioner

Alla vi som betraktar Kinas och Rysslands långsiktiga intentioner med ett skeptiskt öga blir med jämna mellanrum ordentligt utskällda. Så här skriver exempelvis Blogge Bloggelito:

På SvD:s debattsida upplåter man dessutom plats till trenne riksdagsledamöters upprepade babblande om mänskliga rättigheter i Kina, denna gång med tonvikt på yttrandefrihet. Stolta citerar de ur den svenska grundlag som de i annat fall (läs: FRA) torkar sig i arschlet med, och insinuerar att Kina inte ens har påbörjat det som Sverige skapade 1776.

Bloggaren Dumheterna skriver:

Annorstädes skanderas det om kinesisk “kolonialism” i bland annat Afrika. Man skickar lastbilar till krigförande länder och man anklagas för att stödja korrupta regimer för att för tillgång till råvaror. Det låter väldigt bekant, eller hur? För det är ju precis vad vi gör och har gjort sedan dessa länder blev i varje fall marginellt självständiga. Skillnaden här är möjligen den att Kina bidrar mer till att bygga upp infrastruktur lokalt. Se exempelvis Darwin’s Nightmare för att se hur skickligt och diskret införsel av vapen sker med hjälp av europeiska smugglare.

Ingen har intresse av att se Kina falla i kaos, och vi vill alla att OS blir till den sportliga succé som vi tror att det kan bli. Samtidigt måste vi veta var vi står. Vi tillhör den västerländska intressesfären där man sätter stor tilltro till mänskliga rättigheter och demokrati. I Kina och Ryssland finns inte samma tradition av att respektera vare sig det ena eller det andra. I Ryssland är exempelvis politiska mord vardagsmat och i Kina sätter man in kravallpolis för att stävja protester i olika landsdelar. USA har givetvis också sina fläckar, men att jämföra Guantanamo eller Abu Ghraib med avarterna som försiggår i Ryssland och Kina är att gå ett steg för långt.

Eftersom världen har fyra stormakter som alla kämpar en hård kamp över de kvarvarande energiresurserna så måste vi betrakta spelet utifrån perspektivet att "det jag inte får idag det tar mina motspelare". Ekonomin har blivit ett noll-summe spel igen. I Afrika och Centralasien, som är de enda områden i världen som utöver Mellanöstern har energi i överskott, talar man om att kineserna kommer i "små" grupper om tiotusen. I de här länderna är människorna naturligtvis livrädda för att bli övertagna av Kina. Världen har blivit mycket farligare i och med Peak Oil. Att förbehållslöst ställa sig på Kinas eller Rysslands sida hjälper inte situationen.