Spelet om tundran

I bakgrunden av allt vapenskramlande med Iran så försiggår det egentliga spelet ett par hundra mil därifrån på tundran i Centralasien. Anledningen till intresset är naturligtvis att området innehåller så stora energireserver. Det innehåller inte världens största reserver, men reserverna är ändå betydande, och de är också bland de få områden i världen som kan räkna med högre produktion i framtiden. Länderna i området är dessutom extremt instabila p.g.a. en lång historia av etniska konflikter, och konflikterna förstärks av energiresurserna eftersom olja och naturgas är de enda inkomstkällorna i området. Det finns inga andra inkomstkällor.


En annan orsak till att området är så intressant är att alla de fyra stormakterna i världen kämpar om herradöme och inflytande över oljan och naturgasen under tundran och sanden. Allteftersom USA, Kina och Ryssland utvidgar sina militära åtaganden med Diktatorerna i länderna så ökar också risken för militär konflikt. Den som kontrollerar regeringarna i länderna kommer också att kontrollera oljan eftersom den undantagslöst är nationaliserad.


I en artikel i Asia Times skriver den kanadensiske forskaren Robert Cutler att Kina har börjat bygga en naturgasledning som skall gå ifrån Turkmenistan till Kina via Kazakstan. På Yahoo läser vi att Ryssland och Gazprom i dagarna har slutit ett avtal med Iran om exploatering av det iranska naturgasfältet Södra Pars, ett projekt som det franska oljebolaget Total nyligen drog sig ur efter amerikanska påtryckningar, och EU, i synnerhet Tyskland, försöker desperat få till stånd ett avtal om Uzbekisk naturgas.


Varför är det här viktigt för oss? Eftersom den olja som finns kvar i världen finns huvudsakligen i tre områden: Mellersta Östern, Afrika och Centralasien. När nu kampen om den olja som är kvar hårdnar, så hårdnar också kampen i Centralasien och risken för militär konflikt ökar hela tiden. Tror ni på demokrati i de här diktaturerna? Inte en chans! Så länge oljan och naturgasen är nationaliserade så hamnar alla landets inkomster i Diktatorns fickor. Den enda möjligheten om man tillhör oppositionen och vill ha en del av inkomsterna från oljan är att ta till vapen. Vi ser det redan i Nigeria, och det är bara en fråga om när det också händer i Centralasien.

Peak oil betyder att världen inte är säker längre.

Andrew Stroehlein från International Crisis Group skriver om Tyskland och Uzbekistan i The Wall Street Journal:
http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=5445&l=1

Ett AFP-telegram om Rysslands och Irans gasavtal:
http://uk.news.yahoo.com/afp/20080713/tpl-iran-russia-energy-oil-gas-politics-b04fc5e.html

Robert Cutler skriver i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JG17Ag01.html

Andra bloggar om Centralasien är Claes Krantz:
http://claeskrantz.se/arkivet/1855

Federleys andra sida:
http://www.hanky.se/Federley/6672

Six pints of bitter:
http://stockholm-moscow.blogspot.com/2008/06/266-skitml-drabbar-mina-tips-155.html

Linda Norberg:
http://lindanorberg.blogspot.com/2008/06/mndagar.html

och Ett bra liv:
http://ettbraliv.wordpress.com/2008/06/11/halsans-hemligheter-av-john-robbins/