Europeisk energipolitik

I en intressant artikel på CNBC tar Pamela Ann-Smith sig en titt på hur beroende den europeiske konsumenten är av rysk naturgas. Liksom priset på olja så har naturgaspriset stigit dramatiskt det senaste året och detta har definitivt potentialen att bli EU:s nästa stora huvudvärk. Som om de ekonomiska problemen och irlands nej till det nya EU-fördraget inte skulle vara nog.

Otaliga länder runt omkring i Europa har gjort sig beroende av naturgas både för elektricitets-produktion och som värmekälla, och EU importerar ungefär 60% av den naturgas som används. Importen beräknas dessutom att öka från 300 miljoner kubikmeter till 600 miljoner kubikmeter fram till 2020 eftersom vår egna produktion faller dramatiskt. Enligt BP:s statistical review så har Ryssland bevisade reserver på 44,7 miljoner kubikmeter naturgas, vilket är världens i särklass största, och Ryssland ser naturligtvis hur pengarna väller in i landet. Det här har försatt oss i en olycklig beroendeställning gentemot Ryssland och EU:s politiker gör vad de kan för att styra undan problemen.

EU talar ihåligt om att diversifiera utbudet från länder i nordafrika, mellanöstern och centralasien, men det är mest ord. EU lanserade i december förra året det som kallas Priority Action Plan där man talar mycket om att diversifiera sin energipolitik. Problemet är dock att EU-politikerna är lika bra på att skriva rapporter som den svenska regeringen är, men de har ingen aning om hur de ska samordna energipolitiken så att handlingarna verkligen blir verkningsfulla. Inom EU så är energipolitiken mycket en fråga för de nationella parlamenten och en effektiv politik på energiområdet måste börja med större samordning.

I tider av ekonomisk turbulens är det viktigt att titta i backspegeln. I början av sjuttiotalet så gick vi också igenom en period av stigande energipriser. Resultatet för Sveriges del var att den dåvarande socialdemokratiska regeringen under statsminister Olof Palme lade fram den energipolitiska propositionen år 1975. Arbetet med att ta fram propositionen var lett av Erik Grafström, energipolitisk rådgivare för statsministern, och propositionen blev till beslut senare under våren och resultatet blev att vi fick de 13 kärnkraftverken. Författaren och historikern Erik Moberg skriver om det här i boken Svensk Energipolitik. Jag vet inte i vilken utsträckning som Grafströms tankar gick till Ryssland när han höll på med propositionen, men vi bör skicka en tacksamhetens tanke i hans riktning.

CNBC:s specialartikel om Europa och naturgas:
http://www.cnbceb.com/Articles/2008/July/44/power-hungry.aspx

Erik Mobergs bok Svensk Energipolitik:
http://www.mobergpublications.se/index.html

BP:s Statistical Review:
http://www.bp.com/productlanding.do?categoryId=6929&contentId=7044622

Andra bloggare om europa och energi är utrikesminister Carl Bildt:
http://carlbildt.wordpress.com/2008/06/23/veckan-i-ovrigt/

Claes Krantz:
http://claeskrantz.se/arkivet/1757

Markus Berensson på bloggen SKICK:
http://www.skick.se/2008/06/ett-steg-nrmare-fungerande.html

och Anders Aktietips:
http://a-aktietips.blogspot.com/2008/06/olja-smrjmedlet-i-dagens-samhlle.html