Det auktoritära Ryssland

Alltmedan oljepriset stiger till rekordnivåer så blir en stor del av vårt västerländska välstånd överfört till ett litet antal olje- och naturgasexportörer. Enligt BP:s Statistical Review så var den totala oljenotan för EU 1998 54 biljoner $, en siffra som 2007 hade stigit till 330 biljoner $. Nu har EU i och för sig utvidgats med 10 länder men deras samlade konsumtion är i sammanhanget liten. Det här är en herrans massa pengar som vi européer måste betala för att hålla våra motorvägar och långtradare körande. Dessutom så är det pengar som i slutändan hamnar hos auktoritära stater som Venezuela, Saudiarabien, Iran och Ryssland.

I det här sammanhanget är speciellt Ryssland intressant eftersom landet i stort sett var uträknat på världscenen för 10-15 år sedan. Ett oljepris på 140$ fatet betyder att det ryska finansdepartementet nu badar i pengar och kan klara sina åtaganden med att betala löner och pensioner utan att knota. Dessutom så uppträder ryssarna med allt större självförtroende på världsscenen och premiärminister (eller skall jag säga president) Putin använder energivapnet alltmer hänsynslöst. Det är lätt att se hur Putins strategi om ett herradöme på energiområdet sätter allt större käppar i hjulen på EU. Hur Ryssland spelar ut länderna inom EU mot varandra och hur de sår splittring inom NATO. Ett tydligt exempel på det här kom i våras när Georgien ville bli medlemmar i NATO, och Tyskland, i mitt tycke alltför rädda om sin ryska naturgas, motsatte sig medlemsskap.

I boken Putin's Labyrinth beskriver den amerikanske journalisten Steve LeVine hur Putin hänsynslöst har utnyttjat sin makt för att flytta fram sina positioner, om de ljuskygga metoder som han har använt och hur han har tagit ett allt starkare grepp om energisektorn. Naturgasprojektet Sakhalin II är bara ett exempel där Royal Dutch Shell blev utkastade av Putin år 2006 och en stor del av deras andel blev såld till Gazprom. I dagarna har BP samma typer av problem med deras joint-venture BP-TNK, och jag bara väntar på att få läsa om att BP har sålt deras andel till den ryska staten.

I ett större perspektiv måste vi ställa oss frågan om Ryssland och ryssarna är att lita på och om vi verkligen kommer att ha råd att importera olja och naturgas från Ryssland i en osäker framtid. Är det inte bättre att satsa stort på att hitta alternativ till oljan och investera massivt i alternativa bränslen, i forskning och i infrastruktur? Exempelvis, varför har inte Sverige, som alltid annars slår sig på bröstet med att vara bäst i klassen när det gäller alternativ energi, några snabbtåg värda namnet? Varför investerar vi inte massivt här? Det handlar om vilken värld vi vill leva i. I framtiden.

BP's Statistical Review 2008:
http://www.bp.com/productlanding.do?categoryId=6929&contentId=7044622

Sex frågor till Steve Levine på Harper's:
http://harpers.org/archive/2008/07/hbc-90003200

Andra bloggare om Ryssland är Vilhelm Konnander:
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/2008/03/putin-worlds-richest-man.html

Sylvia Asklöf Fortell på bloggen Sylvania:
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/2008/03/putin-worlds-richest-man.html

Tommy på bloggen Tommys funderingar:
http://tommy1960.wordpress.com/2008/07/05/49/

och Per Gudmundsson:
http://gudmundson.blogspot.com/2008/07/kgb-s-hyllning-till-landets-frmsta.html