Bryt mer uran i Norrland!

Gårdagens Uppdrag granskning på SVT handlade om miljöpåverkan av den uranbrytning som förekommer i Australien och som sedan exporteras till Sverige. Journalisterna i inslaget hävdar att restprodukter från uranbrytningen påverkar grundvattnet och den omkringliggande miljön på ett avsevärt sett. Med hänvisning till en dubiös sociologisk rapport för AIATSIS, det australiensiska rådet för studier av urinvånare, hävdade journalisterna vidare att cancerincidensen bland de som har druckit av grundvattnet är 90% högre än i kontrollgruppen. Här nöjer jag mig att konstatera att det finns goda skäl att ifrågasätta den vetenskapliga metodiken i rapporten, och att fler oberoende studier är nödvändiga för att få exakt klarhet i hur det egentligen ligger till.

Baserad på denna i och för sig undermåliga rapport gick journalisterna vidare och började tala om den svenska dubbelmoralen när det gäller uranbrytning och samtidig ökad effekt på de svenska kärnkraftverken. Här får jag säga att de var en poäng på spåren om än från en annan utgångspunkt. Journalisten i reportaget, Johan Zachrisson Winberg, intervjuade ett flertal kommunpolitiker som alla var motståndare till uranbrytning i den egna kommunen. Detta är den svenska versionen av det berömda NIMBY fenomenet (Not In My BackYard), som är så olyckligt. Det är väl alldeles självklart att kärnkraft inte kan vara någon permanent lösning, men som övergång till ett samhälle som bygger på förnyelsebara energikällor är det oundgängligt. Att köpa dyr uran utomlands är inte önskvärt och därför bör Sverige bryta det uran som finns i Norrland. I valet mellan att förstöra några fjäll där ingen bor och att frysa om vintern kommer att bli väldigt lätt mycket snarare än vi tror.

Uppdrag granskning från igår på webben:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=984098