Israel och Palestina

Det Palestinsk-Israeliska toppmötet i Annapolis har avslutats med ett löfte om fortsatta förhandlingar på basis av en tvåstatslösning för Israel och Palestina. De svenska kommentarerna om och i kring toppmötet har i vanlig ordning kännetecknats av en enorm självgodhet. Det är som om de svenska debattörerna på allvar tror att någon i världen bryr sig om vad de har att säga. Detta är olyckligt och flyttar fokus från en objektiv rapportering till ett massa tyckande. Att detta tyckande ofta är direkt Israelfientligt gör inte saken bättre.

Angående den här konflikten så låt oss konstatera följande:

1/. Israel är ett litet demokratiskt land som är omgivet av flera stora och ofta blodiga diktaturer.

2/. Konflikten rör ett relativt begränsat territoriellt område.

3/. Det finns en stor intern opposition i Israel mot den förda politiken.

4/. De Palestinska områdena är tudelade i Västbanken och Gaza-remsan. På Västbanken styr Fatah-rörelsen och i Gaza styr organisationen Hamas. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera.

Ovanstående är objektivt, och mina egna åsikter är som följer:

När svenska debattörer och bloggare börjar hänvisa till att Hamas också borde få sin röst hörd i förhandlingarna med Israelerna med hänvisning till att de är demokratiskt valda är det min bestämda uppfattning att det är omöjligt att ta de här människorna till förhandlingsbordet. Så länge de skickar terrorbomber in på Israeliskt territorium och inte ens erkänner Israels rätt att existera så undrar jag vad för resultat som kommer att komma ut.

En av de bästa svenska kolumnisterna är enligt mig Per T. Ohlsson i Sydsvenskan. Han skriver så här i sin senaste krönika:

Rimligen påverkar attityder av det slaget synen på Israel i Europa, där landet ofta placeras i en ondskefull klass för sig. Israel begår övergrepp och skall kritiseras för det. Men proportionerna saknas. Hundratusentals döda i Darfur. Politiskt orsakad massvält i Nordkorea. Terror och misär i Zimbabwe. Allt förbleknar när Israel griper till vapen.

Det är det hög tid att sluta utmåla Israel som den stora Satan och börja diskutera Palestinafrågan litet mindre bombastiskt.

Michael Winiarskis artikel i DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=719871


Per T. Ohlssons krönika i Sydsvenskan:

http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article282296.ece