torsdag 29 november 2007

Bryt mer uran i Norrland!

Gårdagens Uppdrag granskning på SVT handlade om miljöpåverkan av den uranbrytning som förekommer i Australien och som sedan exporteras till Sverige. Journalisterna i inslaget hävdar att restprodukter från uranbrytningen påverkar grundvattnet och den omkringliggande miljön på ett avsevärt sett. Med hänvisning till en dubiös sociologisk rapport för AIATSIS, det australiensiska rådet för studier av urinvånare, hävdade journalisterna vidare att cancerincidensen bland de som har druckit av grundvattnet är 90% högre än i kontrollgruppen. Här nöjer jag mig att konstatera att det finns goda skäl att ifrågasätta den vetenskapliga metodiken i rapporten, och att fler oberoende studier är nödvändiga för att få exakt klarhet i hur det egentligen ligger till.

Baserad på denna i och för sig undermåliga rapport gick journalisterna vidare och började tala om den svenska dubbelmoralen när det gäller uranbrytning och samtidig ökad effekt på de svenska kärnkraftverken. Här får jag säga att de var en poäng på spåren om än från en annan utgångspunkt. Journalisten i reportaget, Johan Zachrisson Winberg, intervjuade ett flertal kommunpolitiker som alla var motståndare till uranbrytning i den egna kommunen. Detta är den svenska versionen av det berömda NIMBY fenomenet (Not In My BackYard), som är så olyckligt. Det är väl alldeles självklart att kärnkraft inte kan vara någon permanent lösning, men som övergång till ett samhälle som bygger på förnyelsebara energikällor är det oundgängligt. Att köpa dyr uran utomlands är inte önskvärt och därför bör Sverige bryta det uran som finns i Norrland. I valet mellan att förstöra några fjäll där ingen bor och att frysa om vintern kommer att bli väldigt lätt mycket snarare än vi tror.

Uppdrag granskning från igår på webben:

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=984098

4 kommentarer:

Johan Jansson sa...

Vad förvånad jag blir att ett sådan uttalande kommer från en nollåtta. Har du varit i Norrland?

Själv har jag hört att man hittade brytbara mängder uran då Stockholms tunnelbana byggdes. Varför inte bryta där elbehovet är som störst? Stockholm betraktas i ett internationellt perspektiv också som rätt glesbefolkat så det är ju bara att sätta igång. Vad är väl några kobbar och skär värda där nere?

Sedan är det ju inte bara så att man vill bryta i just Norrland. Man har även försökt få tillstånd för prospektering på Österlen. En konservativ, liberal (som du!) satte stopp för det:
http://www.ystadallehanda.se/article/20071128/SKANE/71128005/1365

Visar kanske att det finns hopp.

red sa...

Christer Akej, kommunstyrelsens moderate ordförande i Simrishamn, är en av mina gamla lärare och jag är djupt oenig med honom och de andra bondläpparna där ute på vischan.

Bryt mer alunskiffer på Österlen!

Johan Jansson sa...

Vet inte om jag skall tycka synd om honom eller dig...

Johan Simu sa...

Johan Jansson jag är före detta Gällivarebo och jag är djupt äcklad av att gällivare säger nej till uranbrytning samtidigt som ett av europas största koppardagbrott finns där. Totalt ologiskt och inkonsekvent.

Norrland vet vad gruvbrytning handlar om och han hantera den. Att tacka nej till uranbrytning är endast en exempel på irationell skräck utan vetenskaplig grund.

LKAB's gruvarbetare i Gällivare och Kiruna utsätts för större stråldoser än australiensiska urangruvarbetare. Referens till det kan du hitta på min blogg
http://gronarealisten.blogg.se/1196340048_mail_till_uppdrag_gra.html