Engdahl citerar en artikel i NY Times som beskriver ett möte i april 2004 med styrelsen för Securities and Exchange Commision, eller SEC, som är organet som kontrollerar börsen på Wall Street. I mötet så tog styrelsen upp en önskan från de fem stora investmentbankerna att lätta på reglerna för hur mycket pengar de fick låna. I ledningen för investmentbankerna var USA:s nuvarande finansminister Hank Paulson och investmentbankernas argument var att deras datamodeller var så sofistikerade att det inte fanns någon risk med lätta på reglerna. SEC:s omröstning slutade med att reglerna hävdes och investmentbankerna fick nu fritt fram att låna obegränsat med pengar för köp av allsköns finansiella papper. Problemet var naturligtvis att strategin fungerade mycket bra när marknaden gick upp, och investmentbankerna tjänade mycket pengar mellan 2004 och 2007, men så fort marknaden vände ner så började de förlora pengar, mycket pengar.
Riktigt intressant blir det dock inte förrän Engdahl försöker förklara anledningen bakom de asiatiska ländernas oförvitliga stöd för den amerikanska dollarn:
Paulsons företrädare vid både Goldman Sachs och som finansminister, Robert Rubin, tyckte om att skylla den asiatiska spekulationskrisen i slutet på 1990-talet på korruption och girighet bland asiatiska bankirer. Det ledde till att en konsensus skapades om att krisen var hemgjord i Asien, och inte resultatet av amerikanska finansiella institutioners medvetna attacker mot de asiatiska tigrarna med det givna syftet att få länderna i Asien på knä och göra länderna till finansiärer av den amerikanska skulden.
Här får jag invända att den nuvarande bubblan inte skapades av Wall Street utan av lättvindig monetär politik från den amerikanska centralbankens sida. Att skylla hela det nuvarande debaclet på enskilda inflytelserika män på Wall Street är i mitt tycke en aning krystat, men Engdahl har otvetydigt ett par poänger i det som han säger. Vi måste vara försiktiga när vi ger enskilda individer alltför mycket makt. Det gäller både inom politiken och i ekonomin.
FW Engdahls artikel: http://www.engdahl.oilgeopolitics.net/Financial_Tsunami/Warfare_Behind_Panic/warfare_behind_panic.html
Stephen Labatons artikel i NY Times:
http://www.nytimes.com/2008/10/03/business/03sec.html?_r=1&ref=business&pagewanted=print&oref=slogin
Engdahl blir intervjuad på Real News:
http://therealnews.com/t/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=74&jumival=2575
Mer om finanskrisen hos Joakim Hörsing: http://joakimhorsing.wordpress.com/2008/10/15/ca-2000-000-000-000-kronor-usas-enorma-skuld/
liksom hos Artsy chic: http://artsychic.blogg.se/2008/october/wall-street-salvation.html
och Jons blogg: http://jon.se/blogg/?p=125
Ekonomikommentarer: http://vansterekonomi.blogspot.com/2008/10/tgrdspaket-t-lginkomsttagarna-krvs.html
Approximation: http://approximationer.blogspot.com/2008/10/bestllningsjobb.html
och Johan Norberg skriver om Finanskrisen i alla kanaler: http://www.johannorberg.net/?page=displayblog&month=10&year=2008#2944
4 kommentarer:
Tack för en bra blogg!, har funderat lite över valutor!:
Den paradoxalt kraftigt stigande dollarn måste vara ett jätte problem för USA, deras industri borde gå på knäna då man varken kan sälja till inhemsk eller utlänsk markand!
Då Sverige hade en finanskris på början av 90 talet så devalverades vår valuta 20-25%.
Man kan undra om USA kommer att försöka att sänka dollarn för att förbättra handelsunderskott och underlätta export mm??
Hur? antagligen trycka mer pengar= inflation.
men varför händer det inte? eller är det på väg?
Om du tittar på en graf över dollarns värde gentemot euron sedan 1999 så ser du att 1,34 dollar för en euro historiskt sett är en mycket låg kurs. Jim Puplava publicerade ett par grafer för ett par veckor sedan på sin hemsida som visar Fed:s balansräkning. Den ser ut som en hockeyklubba. Riksbanken är tyvärr lika dåliga på att kontrollera penningmängden. Räkna med att vi får betala för det i form av skyhög inflation senare.
Problemet med att devalvera är som du säkert vet att det inte löser några problem. Exemplen på länder som har försökt använda penningpolitik för att skaffa sig ekonomiska fördelar är otaliga - det fungerar inte. Det var Sveriges tur i början på nittiotalet och nu är det USA:s tur att lära sig det.
Fed underlättade husbubblan med för lågt ränteläge. Men de som skapade den var naturligtvis Demokraterna med sin politik för att ge hus till dem som inte har råd. Ger man vem som helst fri tillgång till extremt billiga pengar skapar man ett enormt efterfrågeöverskott. Utlåning som regleras till att vara billig i början och sedan kraftigt justeras upp efter en period är ett recept på nationell katastrof om det görs till nationell policy. Wall Street anpassade sig till det som alla andra, och det var ju meningen också.
De ansvariga politikerna motsatte sig aggressivt alla försök att återgå till förnuft. Det var "rasism". Bankerna skulle drivas osunt, punkt slut. Fannie och Freddie skulle ta hand om skräpet och förpacka det för försäljning, så skulle Wall Street få skulden när det kraschade och skattebetalarna ta notan. Vilken också hände.
Det här var helt och hållet en politiskt skapad bubbla.
Neokon,
Tycker du att det finns någon avgörande skillnad mellan staten, politiker och de styrande i centralbankerna? Det hjälper inte att peka finger mot endera hållet. Det viktigaste är att komma överrens om genomgripande lösningar som faktiskt löser problemen. Den viktigaste åtgärden enligt mig är att reformera hela vårt kreditbaserade valutasystem. På så sätt får vi inte dessa excesser från början. En sådan reform kommer också att hjälpa oss i en Post Peak Oil värld då ekonomisk tillväxt inte längre är möjlig. Knyt valutan till guld eller silver eller ännu bättre betala med guld eller silver i affären!
Skicka en kommentar