Européerna, som ska leva i skuggan av Ryssland, ser ett psykologiskt läge att tina upp de frostiga relationerna i samarbetet med en ny president, Dmitrij Medvedev. Men med den tassande inställningen hade varken Polen eller Baltikum varit Natomedlemmar i dag.
De stora trätoämnena gäller huruvida Ukraina och Georgien ska få bli medlemmar i alliansen och det planerade missilförsvaret i Östeuropa. Ryssland betraktar naturligtvis fortfarande länderna i före detta Sovjetunionen som sin strategiska intressesfär och motsätter sig NATO-medlemsskap. Med gammalt klassiskt ryskt maktspråk sa Vladimir Putin i förra månaden att Ryssland skulle rikta kärnvapenspetsar mot landet om Ukraina blev NATO-medlemmar.
Nu kan inte Ryssland formellt hindra länderna att bli medlemmar om de så själva önskar, men en del europeer har hyst farhågor om förhållandet till Moskva som blir alltmer ansträngt ju högre världsmarknadspriset på naturgas och olja blir. Ryssland tillgodoser en tredjedel av Europas naturgasbehov. Att vara så beroende av rysk gas kan inte vara i Europas långsiktiga intresse.
Det står allt klarare att det svenska beslutet om att inte bli beroende av naturgas för vår energiförsörjning var strategiskt väldigt viktigt. Att leva inpå knutarna av en stormakt är illa nog. Att leva granne med ett revanschistiskt Ryssland, och samtidigt vara beroende av deras välvilja, är etter värre.
Niklas Ekdals artikel i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=755947
Artikel på Bloomberg om Ryssland, Ukraina, NATO och missiler:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601085&sid=aAtcrmXpCcaw&refer=europe
Robert Larsson skriver om de säkerhetspolitiska aspekterna av Rysslands energipolitik:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar