Djävulsdansen i Mellanöstern

Så har det börjat igen. En palestinsk självmordsbombare dödar israeliska skolbarn och Israels president Olmert står under allt större press att "göra något åt" situationen i Gaza. Hökar i bägge lägren har vunnit delsegrar och nu är det som om bägge två har strypgrepp på motståndaren i en märklig djävulsdans.

När Israel frivilligt lämnade Gaza-remsan till den palestinska myndigheten 2005 var det som ett tecken på försoning. Här är det viktigt att poängtera att Israel är en demokrati där ledarna inte är envåldshärskare utan är under konstant tryck från opinionen. Vad de israeliska ledarna inte hade förutsett var att Gaza skulle utvecklas till ett laglöst område som skyddar terrorister.

Hoppet om fred som tändes i Annapolis ser nu ut att släckas, och det är naturligtvis den stora massan av vanliga palestinier som bara vill leva i fred och frihet med sina grannar som är de stora förlorarna. Självklart försvarar jag Israels rätt till självförsvar. Israel är ett litet demokratiskt land omgärdat av hotfulla diktaturer som inte vill ha de där. Jag förstår de israeliska hökarna som vill "rensa upp" i Gaza, men ibland är det bättre att stanna upp, ta några djupa andetag och lyssna på vad de andra medlemmarna av familjen har att säga. Det är just det karaktärsdraget som gör Israel till den moraliskt överlägsna parten i Mellanöstern.