Krishantering

Idag så tänkte jag återigen ge mig ut i teoretiska diskussioner om krishantering. President Obamas ekonomiska plan går ut på att få liv i kreditsystemet igen efter förra höstens blodbad. Sättet som de försöker lösa problemet på är genom att skölja systemet med likviditet och på så sätt stabilisera huspriserna på en så hög nivå att de fortfarande ligger långt bortom vanliga löntagares förmåga att köpa husen. Problemet är att när de gör detta så vanställer de marknadens försök att stabilisera och reparera sig själv.

I sin Credit Bubble Bulletin från i fredags så skriver Doug Noland om försöken från den amerikanska regeringens sida att blåsa liv i den enorma kreditbubblan. Han skriver så här om farorna med att försöka påverka prissättningen:

Min syn på saken är att marknadens prismekansimer för både statens upplåning och huslånsfinansieringen är och förblir extremt obalanserade. De utgör ett prissystem som har blivit påverkat av den ena statliga interventionen efter den andra. Dessa försök att återställa systemet växer bara i omfång och min varning går ut på att systemet kommer inte ens att påbörja sina stabiliserings- och repareringsmekanismer förrän vi har en tillstymmelse till riktig värdering i marknaden. Politikerna har dock bestämt sig för att trampa gasen i botten i motsatt riktning.

Eller som bloggaren Flute uttrycker det:

Som att sätta ett bamseplåster på ett avhugget ben.

Fler bloggar om Obamas ekonomiska program är American Armageddon Judgment Day:
http://xkorpion.wordpress.com/2009/03/23/the-geithner-summers-bernanke-plan-to-prop-up-asset-prices-has-failed/

Elisabeth Svantesson:
http://elisabethsvantesson.se/?p=713

Dick Erixon:
http://erixon.com/blogg/?p=2462

och VA-börs:
http://www.va.se/vabors/2009/03/23/mandagsoptimism/