fredag 13 februari 2009

Vår tids matkris

I en intressant artikel i den tyska tidsskriften Der Spiegel finns en artikel av Lester Brown, författare till boken Plan B 2.0 om de problem som världen står inför. I artikeln så skriver Brown om matsituationen vars förutsättningar ser än värre ut än förra året. Samtidigt som de låga råvarupriserna håller borta investeringar i konstgödsel och ny åkermark så lider en stor del av världen av katastrofal torka. I USA så är är norra Kalifornien, Texas och South Carolina drabbat av den värsta torkan i mannaminne, Australien har haft sin torka sedan 2004 och nordöstra Kina är på väg mot sin värsta torka på 50 år.

För att förstå situationen med spannmålspriserna så måste vi gå tillbaka i tiden. Kom ihåg att för ett år sedan så var råvarupriserna på väg mot rekordnivåer. Det som hände var att de höga råvarupriserna ledde till ökad produktion och den totala hungersituationen i världen blev faktiskt bättre på grund av rekordskördar. De fallande spannmålspriserna har nu lett till minskat utnyttjande av åkerjordarna samtidigt som torkan har slagit till. Detta har lett FN-organet FAO att utfärda en rapport som spår 20% mindre spannmålsproduktion i år än förra året. En naturlig slutsats av detta är att väldsmarknadspriserna kommer att stiga.

Men än värre är hur den geopolitiska situationen kan förändras när världen hungrar. Brown skriver så här om torkan i nordöstra Kina:

Om Kina vänder sig till världsmarknaden för att köpa massiva kvantiteter spannmål, som man nyligen har gjort med sojabönor, så kommer landet otvetydigt att vända sig till USA eftersom USA dominerar världsmarknaden för spannmål. För den amerikanske konsumenten skulle det vara ett mardrömsscenario att kämpa om spannmålsskörden med 1.3 miljarder kineser med snabbt ökande inkomster. I ett sådant läge skulle det vara lockande för USA att dra ned på exporten, men det är omöjligt eftersom Kina nu har mer än 1 biljon dollar i reserver. Det gäller att gilla läget. De amerikanska konsumenterna kommer att behöva dela med sig av sina spannmålsreserver till Kina oavsett hur höga priserna blir.

Det är lätt att se att situationen inte kommer att sluta lyckligt.

Lester Browns artikel i Der Spiegel:
http://www.spiegel.de/international/world/0,1518,606937,00.html

FAO:s pressmeddelande om den begynnande matkrisen:
http://www.fao.org/news/story/en/item/10127/icode/

Fler bloggar om Lester Brown är Lucas tankar:
http://lucastankar.blogspot.com/2009/02/klimatlitteratur-2008.html

och Revolving Doors:
http://joneri.blogspot.com/2009/01/real-new-deal.html

Fredrik Frangeur om matkrisen:
http://fredrikfrangeur.blogspot.com/2009/01/vart-ar-varlden-pa-vag.html

likaså Ad Utrumque:
http://andreasholmberg.blogspot.com/2009/01/att-ata-sej-matt.html

Alla smutsiga detaljer:
http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/01/matkris-svaltkris-finanskris-och.html


...alltmedan utrikesministern skriver så här apropå situationen: "Matkrisen framstår inte lika akut som för ett år sedan. Men fortfarande går 1 miljard människor hungriga till sömns varje kväll".
http://carlbildt.wordpress.com/2009/01/29/att-ge-mat-och-framtid/

Han borde läsa på bättre!

4 kommentarer:

Room809 sa...

Det är ingen som vet hur vi ska hantera situation med så otroligt mycket pengar utlånade. Sub prime är toppen på ett isberg. En bra början är att sluta kasta bra pengar efter dåliga. Låga räntor igen kan driva igenom en ännu större kris framöver. Men ett bra tips är att köpa jordbruksmark....

http://room809.blogspot.com/2009/02/obama-en-desperat-man.html

reflexions of red sa...

Även om tanken bakom, att regeringarna måste gå in och hjälpa folk som far illa i den ekonomiska krisens kölvatten, så är slutresultatet ändå det samma. De enda som tjänar på situationen är bankdirektörerna med sina redan feta bonusar.

Hmmm, jordbruksmark...ingen dålig idé...

Daniel sa...

Vi har två globala problem; ett i nord och ett i syd.

Nord: Vårt ekologiska fotavtryck/capita är för stort. Vi konsumerar för mycket och förorenar för mycket. Vår levnadsstandard är inte långsiktigt hållbar. Av vilket följer att våra barn och barnbarn kommer att få det sämre (rent materiellt åtminstone).

Syd: De är många och blir fler. Runt 500 miljoner de senaste 6 åren. Och många fattiga vill (av naturliga skäl) ha det bättre = större ekologiskt fotavtryck.

Om vi begränsar oss bara till mat har jag svårt att se varifrån maten ska komma till de 9 miljarder människor som jordens befolkning i bästa fall kommer att stabiliseras kring år 2050. Och varifrån kommer energin?

Vårt problem kan enkelt sammanfattas enligt följande:
Globalt ekologiskt fotavtryck = genomsnittlig global standard/capita * antalet människor på jorden.

I vissa länder i nord har man (tills nyligen) intecknat en framtida tillväxt på 3% per år. I vissa länder i syd växer befolkningen med 3% per år. Det kan knappast sluta lyckligt. Hur många människor kommer att leva på jorden år 2100? Fler eller färre än idag? Inga träd växer till himlen - jag tror chansen är stor att vi är färre då.

reflexions of red sa...

Spådomar om framtiden brukar sällan slå in. Lika lite som IEA:s rapport från 2005 som talade om 122miljoner fat olja om dagen år 2020 så kommer de projektioner som talar om 9 miljarder människor på jorden år 2050 att slå in. Resursbristen kommer att slå ut minst hälften av oss innan dess.

Jag hoppas att jag inte blir en av dem.