torsdag 3 februari 2011

Eurolandets kris

Krisen för euron är långt ifrån över. Efter en veckas lugn så kryper räntan på Portugals 10-åriga statsobligationer nu upp igen. Idag nådde räntan 6.92% vilket är väldigt nära den nivå på 7 % där den portugisiska regeringen blir tvungen att kasta in handduken och begära hjälp från den europeiska stödfonden (ESFS).

ESFS kom som bekant till världen efter ett par tumultartade dygn i maj 2010 när Grekland var väldigt nära att ställa in betalningarna. Sedan dess har vi sett Irland begära (och få beviljat) hjälp av EU och nu verkar alltså Portugal snart också vara moget. Det har talats mycket (särskilt i Tyskland) om att länderna som har begärt hjälp har haft en vidlyftig utgiftspolitik och efteråt blir tvungna att dra åt svångremmen.

I Irlands fall så är det här en sanning med modifikation. Den irländska regeringen hade fram till det att krisen började ett väldigt litet budgetunderskott. Lättvindiga pengar från den europeiska centralbanken drev dock på en bostadsbubbla utan like. När bubblan sprack så var det därför de irländska bankerna som råkade illa ut och den irländska regeringen var tvungen att stötta bankerna med stora summor pengar. I september kom det fram att de irländska skattebetalarna skulle stötta banksektorn med 30 miljarder euro, en summa som snart skulle bli både 35 och 40 miljarder euro. Irlands budgetunderskott rusade från ett par procent av BNP till mer än 30%!

Problemet är att EU och ECB inte vill se några europeiska banker gå under eftersom detta kan skapa feedback-loopar som kan skada världens finansiella system på liknande sätt som Lehman Brothers-kollapsen 2008. Den europeiska stödfonden (EFSF) ställde då upp med ett nödlån på 80 miljarder till Irland för att rädda bankerna. Problemet är att detta nödlån är betydligt dyrare för irländarna än andra EU-lån. De betalar 5.8% i ränta mot de 2.6% som EU (backat av Tyskland) lånar pengarna för på marknaden. EU:s låneverksamhet kan därför liknas vid en lånehajs: "Snabba pengar - Inga frågor ställda!".

Det är det som är hörnstenen i den irländska regeringskrisen som bröt ut för ett par veckor sedan. Oppositionspartiet Fine Gael som tillsammans med Labourpartiet har ett stort försprång i väljaropinionen kommer troligen att bilda regering vid nyvalet den 25 februari. Talesmän för Fine Gael har vid ett flertal tillfällen sagt att om de vinner valet så kommer de att vilja omförhandla villkåren för EU-lånet, dvs inte ta emot några pengar och låta landets banksektor försvinna ner i ett stort svart hål. Vi får se hur det går.

Ambrose Evans-Pritchard skriver i The Daily Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/finance/financetopics/financialcrisis/8299418/Irish-bank-flight-quickens-despite-EU-rescue.html

Bloggat om Irland:

In the end we're all debt:

http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2011/02/irland-sverige-4-ar.html

Confessions of a crazy person:

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.16084864

MarathonMia:

http://marathonmia.blogspot.com/2011/02/kolla-kolla-kolla.html

Musik@Centrifugen:

http://mfc.elmberg.net/2011/02/02/dags-att-inse-hur-populart-silvret-blivit-hos-utlandska-handlare-nar-det-numera-ar-minst-10-dyrare-exkl-moms/

Scratches and dust:

http://marknadsbacken.wordpress.com/2011/02/02/nar-pengarna-talar-tiger-fornuftet/

och Ekonomikommentarer:

http://vansterekonomi.blogspot.com/2011/01/egyptiernas-befrielse-ar-allas.html

Inga kommentarer: