Eskil Erlandssons favorithund

Eskil Erlandssons uttalanden om sin favorithund fortsätter att skapa uppmärksamhet. Nu senast av Svenska Dagbladets Per Gudmundson som skriver att socialdemokraternas Monica Green bör be om ursäkt för att hon gör en politisk poäng av det.

Här har han fel: Det hade varit direkt felaktigt att inte göra politisk poäng av det. Gissa vilket liv det skulle ha blivit på Svenska Dagbladets ledarredaktion om en framträdande sosse uttalade sig så.

Per Gudmundson skriver på Svenska Dagbladets Ledarbloggen:
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=7639

Karin Johansson och Karl-Johan Karlsson skriver i Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1187638/osmakligt-ministern

SVT:s Morgonsoffan om Eskil Erlandsson:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1158048

David Batras blogg:
http://davidbatra.blogspot.com/2008/05/sista-morgonsoffan.html

Kinas ledare

Dagens händelse var ett uttalande av dem israeliske ministern Shaul Mofaz om att ett israelsikt anfall mot Iran var "oundvikligt". Rent bortsett från att det förmodligen handlar om inrikespolitisk positionering från Mofaz sida så har uttalandet satt ordentlig fart på oljemarknaden som idag är upp med mer än 11 dollar fatet. När den emotionella reaktionen väl har lagt sig-Israel skulle förmodligen inte annonsera sina avsikter så här tydligt-så återstår marknadsfundamenten och de talar sitt tydliga språk.


Min bedömning är att vi får se högre råoljepriser så länge Kina subventionerar sin dieselolja och bensin. Eftersom de kinesiska ledarna har en hel rad inhemska bekymmer och OS att tänka på senare i sommar så kan de helt enkelt inte ta bort bränslesubventionerna innan hösten. Det skulle svara till inhemskt harakiri med påminnelser från kulturrevolutionens dagar. Bränslesubventionerna i Kina är annars den viktigaste kraften som styr ökningen av råoljepriset eftersom de kinesiska konsumenterna inte känner av prisökningarna. I västvärlden är konsumtionen av bensin och dieselolja på väg ned. I USA sjönk förbruket de första fem månaderna med 70000 fat bensin om dagen jämfört med samma period förra året.


Kinas ledare lever dock på lånad tid och det finns naturligtvis gränser för hur länge de kan subventionera oljan. Indien sänkte sina subventioner i förrgår och i Malaysia steg oljepriset häromdagen med 40%. Botemedlet mot högre priser är högre priser. Vi får då ett förändrat konsumentbeteende och nya källor av utbud kommer fram. Så fungerar det i alla fall i teorin. Vi får snart se om grundkursen i ekonomi håller även för Peak Oil.


Robert Tuttle skriver om oljepriset på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=adyH27ZuDN0k&refer=home


Professor James Hamilton skriver om USA:s oljeförbruk på bloggen Econbrowser:
http://www.econbrowser.com/archives/2008/06/the_oil_shock_o.html


TT-telegram i Dagens Nyheter om att Shaul Mofaz anser att ett israeliskt anfall mot Iran är "oundvikligt":
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=777047


Roy B. Alterman skriver om att Shaul Mofaz uttalande handlar mer om israelisk inrikespolitik än om att anfalla Iran:
http://al-hamatzav.org/permalink/iran/


Steve Lando skriver mer om hur råoljepriset påverkar matpriset:
http://stevelando.blogspot.com/2008/06/matkrisen-kttkrisen.html

Subventioner

Efter en lång debatt i parlamentet så höjde i går Indien bensin- och dieselpriset med ungefär 10%. Indien följer därmed länder som Indonesien, Malaysia, Thailand och Taiwan som redan har reducerat sina subventioner på oljeprodukter eftersom de inte längre har råd. Åtgärden beräknas kunna leda till sociala oroligheter och strejker har redan utbrutit i tre indiska delstater i protest mot prisökningarna. Kina har däremot kvar sina subventioner eftersom kineserna har jordbävningskatastrofen i Sichuan-provinsen och OS att tänka på senare i år. Det är dock oundvikligt att även Kina framöver kommer att häva sina subventioner. Eftersom befolkningen är så stor så är det givet att när det inträffar så kommer det att påverka efterfrågan på olja.

Läs mer i ett TT-telegram i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1333289.svd

och på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=anibrFtHy2r4

Fria pengar och derivatmarknaden

Rykten på Wall Street gör gällande att en ny stor konkurs i samma omfattning som Bear Stearns är under uppsegling. Klart är att bankindex har sjunkit till sin lägsta nivå på 5 år, och att Lehman Brothers behöver ha en 3-4 miljarder dollar för att möta sina marginalutgifter. Vi får verkligen hoppas att Lehman Brothers klarar av att restrukturera sina finanser, annars står vi inför ytterligare en kris liknande den som gick genom Wall Street i mars när Bear Stearns gick under.

Problemet som världsekonomin står inför är att centralbankerna i mer än 15 år har ökat pengamängden mer än dubbelt så mycket som tillväxten. Normalt så skulle en sådan politik leda till inflation men i våra globaliserade ekonomier har centralbankerna klarat sig undan. Orsaken till detta har varit att import från låglöneländer som Kina och Indien har hållit prisökningarna schack och de extra pengarna har därför gått till bubblor i IT-branschen, husbranschen och den finansiella sektorn. Med de skenande energipriserna så håller nu inte ekvationen längre. Kinas och Indiens exporter bidrar till prisökningarna i våra ekonomier, och eftersom huspriserna är på väg ned i USA och EU så får det här långtgående konsekvenser för andra delar av den finansiella sektorn. Derivatmarknaderna och Credit Default Swaps (CDS) är lysande exempel på detta.

David Stevenson skriver om derivatmarknaden i Money Week och han säger att själva värdet av de olika derivaten är ungefär 15 triljoner dollar vilket svarar till en fjärdedel av världens samlade BNP. Redan detta är en skrämmande siffra, men det skall bli värre. Förra året så var det nominella värdet av de tillgångar som derivathandeln byggde på 596 triljoner dollar vilket är mer än 9 gånger mer än världens samlade BNP, och det är här som problemen börjar:

1./ Det första problemet som Stevenson lyfter fram är att inte alla aktörer på finansmarknaden vet vad är som de ger sig in på.

2./ Det andra problemet är Falsk Varubeteckning: Att många av de som har gett sig in i derivatmarkanden sent omsider kommer underfund med att de inte har köpt det som de har blivit lovade.

3./Det tredje problemet är vad som lurar i vassen med Lehman Brothers: Att de som har köpt en försäkring inte får någon teckning eftersom den andra aktören inte kan betala. Det här svarar till att spela på V75 och se favoritkusen vinna loppet men att samtidigt upptäcka att Svenska Spel har gått i konkurs.

Problemen i den finansiella sektorn kan p.g.a. den höga belåningen snabbt bli akuta och överskugga allt annat, och på rekordtid kan problemen med oljeproduktionen bli väldigt små i sammanhanget.

Bill Bonner skriver mer på The Daily Reckoning:
http://www.dailyreckoning.com/Issues/2008/DR060408.html

Liksom David Stevenson på Money Week:
http://www.moneyweek.com/file/47668/why-derivatives-are-getting-much-more-dangerous.html

Bloomberg-telegram om Lehman Brothers:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=a1FMkOjC1q1I

Bankindex (BKX):
http://www.bloomberg.com/apps/cbuilder?ticker1=BKX:IND

IEA:s rapport

OECD-organet IEA:s skriver en årlig rapport kallad World Energy Outlook där de i stort sett kollar på hur mycket efterfrågan växer för varje år för att sedan anta att utbudet ökar med lika mycket. I den senaste rapporten från november 2007 reviderade IEA kraftigt ned sin prognos från året innan om att världen skulle konsumera 130 miljoner fat olja om dagen år 2030 till 116 miljoner fat olja. De lyfte även fram en period efter 2012 då oljetillgången inte längre klarar av att uppfylla efterfrågan.


Nu har det läckt ut att IEA ytterligare en gång kraftigt reviderar ned utbudet till omkring 100 miljoner fat olja. I en artikel i Wall Street Journal skriver Neil King Jr och Peter Fritch om den kraftigt nedreviderade prognosen och att IEA nu gör en egen inventering av världens oljefält. Anledningen till det här är naturligtvis att de har sett att utbudet har varit konstant de senaste fyra åren. Det är ett vällovligt initiativ. Ingen kan vara betjänt av att vara ute på en långfärd med bilen när samtidigt bränslemätaren är sönder.


Själva rapporten från 2007 kostar 108€ om ni är intresserade:
http://www.iea.org/w/bookshop/add.aspx?id=353


Artikeln i Wall Street Journal:
http://online.wsj.com/article/SB121139527250011387.html?mod=googlenews_wsj


Björn Lindahl skriver mer i Svenska Dagbladet:
http://www.e24.se/branscher/ravaror/artikel_482503.e24

Lyssnar våra politiker verkligen?

Via forumet The Oil Drum får vi tips om den här videon med Dr. Robert L. Hirsch:



Dr. Hirsch är som bekant huvudförfattare av studien Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation, and Risk Management från 2005. Här trummar han med iskall kyla in meddelandet om att världen är på väg mot en energikris av episka mått. Han säger bl. a. oljeproblemet är ett problem med flytande bränsle och ingen kärn-, vind- eller solenergi i världen kommer att kunna lösa det på kort sikt. Han talar också om att tömningshastigheten av de existerande oljefälten är så betydande att världen måste producera runt 8% ny olja om året bara för stanna kvar på samma nivå som nu.

Han fortsätter att tala om att livslängden för våra bränsledrivna apparater är så lång att vi inte kan byta ut alla över natt och att när "problemen" verkligen sätter in så kommer det att framför allt att bli ett psykologiskt problem för oss att förstå att vi i framtiden kommer att producera mindre och mindre olja.

Problemet är att världens politiker har räknat med att oljan finns i så riklig mängd att det inte finns någon egentlig anledning till oro. Finns det några folkvalda som lyssnar till budskapet?


Forumet The Oil Drum:
http://www.theoildrum.com/


Hirsch-rapporten:
http://www.netl.doe.gov/publications/others/pdf/Oil_Peaking_NETL.pdf

Hur påverkar 130$ olja den geopolitiska situationen i världen?

George Friedman på tankesmedjan Stratfor är intressant därför hans tankar bedöms vara i linje med CIA. Så när han uttalar sig om oljepriset så kan vi föreställa oss att tankarna i The Beltway, i och omkring Washington D.C., (m.a.o. USA:s politiska elit) ser ungefär så ut. Friedman skriver ett intressant inlägg om oljepriset och han går så långt att han erkänner att ett oljepris på 120$ plus har genomgripande geopolitiska komplikationer.

Friedmans artikel kan sammanfattas i sju punkter:

1./Det första är att ett oljepris på mer än 120$ fatet utgör slutet på perioden efter den elfte september 2001. Friedman delar in efterkrigstiden i tre delar: a./perioden fram till 1989 och Berlinmurens fall. En period som kännetecknades av hotet om kärnvapenkrig, b./ 1990-talet då ekonomisk utveckling var viktigare än militär upprustning, c./ perioden efter elfte september då USA i stort sett bekämpade islamistiska jihad.

2./ Det andra är att det finns klara vinnare och förlorare i en värld med 120$ plus olja. Vinnarna är de oljeexporterande länderna på den arabiska halvön med relativt små befolkningar som kan exportera en stor andel av den olja som produceras. Länder som USA och EU känner naturligtvis av de bistrare tiderna men är ändå inte så hårt träffade tack vare de post-industriella serviceekonomierna. De som verkligen tar stor skada är producentekonomier som Kina och andra länder i Östasien. Friedman skriver:

Kina måste kämpa med högre energipriser alltmedan USA:s ekonomi är svag och Kinas förmåga att öka priserna är kraftigt begränsad. Medan oljepriserna ökar kostnaderna så fortsätter Kina att exportera med frusna priser. Anledningen är enkel. De kinesiska ledarna är medvetna om att fallande exporter leder till företagsdöd, och företagsdöd leder till arbetslöshet vilket i sin tur leder instabilitet. De kinesiska ledarna har fullt upp med jordbävningar, Tibet, terrorism och OS. Det sista de vill ha nu är företag som går i konkurs.

3./ En annan vinnare är Ryssland som kan spela ut energivapnet mot sina kunder (läs Europa). Rysslands roll på världsscenen stärks för varje dollar som oljan ökar i värde och kan spela ut den här makten mot Europa som just nu befinner sig i en märkligt undergiven situation.

4./ Länder som Saudiarabien där regeringen sitter säkert kan transformeras till fredsduvor på världsscenen. Det sista Saudiarabien vill ha är ett storkrig i Mellersta Östern och gör därför vad som står till buds för att undvika en amerikansk blockad av Iran och Hormuzsundet där runt 40% av världens olja passerar.

5./ Att spänningarna ökar i Centralasien där Kinas position blir svagare alltmedan Rysslands position stärks. Ryssland är fullt upptagen med att teckna lukrativa energiavtal med länderna i Centralasien. Exempelvis så slöt Ryssland tidigare i år ett miljarddollaravtal med Tajikistan om att en stor andel av landets naturgas skulle gå genom ryska gasledningar på väg till Europa.

Det Friedman inte tar hänsyn till är den roll olja spelade för USA:s och Storbritanniens beslut att invadera Irak. Jag menar att Irak-kriget var ett krig för att hålla USA:s och Storbritanniens motorvägar rullande. Inte så mycket för att ta direkt kontroll över oljan i Irak men mer för att kontrollera vem som skulle få del och vem som inte skulle få del av de värdefulla dropparna. Det återstår dessutom att se om oljeinkomsterna kommer att leda till evig fred i Irak. Just nu ser det faktiskt mer hoppfullt ut än på länge.

Jag ställer mig också frågande till bedömningen att kungahuset i Saudiarabien skulle vara stabilt, men Friedman har kanske rätt. Det är fullt möjligt att anledningen till USA inte har attackerat Iran hittills är saudiska påtryckningar.

Det andra som Friedman inte tar hänsyn till är naturligtvis de ekonomiska situationerna i USA och EU med skenande inflationer och enorma derivat-marknader som bara väntar på att gå under, men det får vi säkert anledning att återkomma till.

George Friedmans artikel:
http://www.stratfor.com/weekly/geopolitics_130_oil

James Fallows skriver i Kina The Atlantic Monthly:
http://www.theatlantic.com/doc/200707/shenzhen

M K Bhadrakumar skriver om Ryssland och Kina i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Central_Asia/JE29Ag01.html

Steve Hargreaves skriver om Centralasien på CNN:
http://money.cnn.com/2008/04/07/news/international/asia_gas/?postversion=2008040810

Läs mer på Bengt Albons Utrikesbloggen:
http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1428&Itemid=27

Läs gärna också Vilhelm Konnanders blogg:
http://vilhelmkonnander.blogspot.com/