Nästa krishärd: Japan?

Foto: Flickr-användare Ania Tatarynowicz

Ett av de mest intressanta breven förra året kom från Hedgefund- managern Kyle Bass på Hayman Capital. I brevet beskrev han hur den japanska ekonomin skulle implodera efter det att premiärministern Shinzo Abe hade trätt till. Detta skulle ske som ett resultat av det som kallas för Abenomics, försöket att slå ihjäl det gamla deflationsmonstret och skapa inflation i den japanska ekonomin. Ekonomin har inte imploderat ännu, men vi är kanske närmre nu än någonsin tidigare.

Bass spådomar går ut på att Japans statsskuld är så pass stor - enligt det japanska finansministeriet är skulden 24 x större än de skatteintäkter japanska staten tar in - att det inte finns något att göra och att det bara är en tidsfråga innan systemet brakar samman.

Samtidigt med att statsskulden är så enormt stor så är räntan på japanska statsobligationer skrattretande låg. Räntan på den japanska 10-åriga obligationen är bara 0,69% och den enda anledningen att investerare vill investera med så låg avkastning är om de är övertygade om att ha deflation.

Den japanska regeringen spenderar 25% av sina intäkter på att betala räntor på statsskulden. Den siffran ökar med 25 procentenheter för varje procentenhet som den japanska tioåriga räntan stiger. När den japanska regeringen går ut och deklarerar att de skall vända 15 års deflation till moderat inflation så försvinner investerarnas anledning att hålla japanska obligationer. När institutioner och banker lämnar obligationsmarknaden så är problemen allvarliga.

Japanska pensionsinstitutioner

Visserligen är obligationerna i stor utsträckning internt ägda av japanska pensionsinstitutioner och den gängse uppfattningen är dessutom att japanerna kan finansierna sitt underskott själva eftersom Japan har positiv bytesbalans. Enligt Bass så är det synsättet dock naivt eftersom bytesbalansen bara är positiv med 1% av BNP, och budgetunderskottet är närmare 10%. Det här kan inte fortgå i evighet.

De senaste siffrorna talar dessutom om att Japan hade ett underskott i bytesbalansen på 127 miljarder yen i oktober. Det här ska jämföras med ett överskott på i genomsnitt 1080 miljarder yen i månaden mellan 1985 och 2013. Risken är att krisen kommer att sprida sig som en löpeld när uppfattningen om att det inte längre finns något att göra åt situationen väl börjar etablera sig.

Ingen hjälp från demografin

Nu är den japanska ekonomin väldigt nationalistiskt präglad och många av de äldre japanerna gör som de blir tillsagda och investerar sina pengar i japanska obligationer. Den japanska demografin spelar dock inte japanerna i händerna. Den japanska befolkningen har i stort sett varit på en stabil platå sedan millenieskiftet och enligt alla prognoser så kommer den japanska befolkningen att minska under de kommande åren. Detta kopplat med en främlingsfientlig kultur där Japan och Kina utmärker sig som de mest extrema länderna i världen gör inte direkt situationen bättre.

En minskande befolkning innebär mindre skatteintäkter med färre vanliga skattebetalare och fler äldre som ska tas hand om. Det verkar som att Japans enda chans är att utländska investerare börjar intressera sig för japanska obligationer - något som kan hända vid högre räntor, som den japanska regeringen i sin tur inte har råd att betala.

Nedräkningen har börjat.