Känner Kina inte till europeisk historia?

Foto: Flickr-användare Al Jazeera English

Spänningarna mellan Japan och Kina om Senkaku-öarna stiger, men frågan är om den kinesiska regimen verkligen har läst på om europeisk historia?

Spänningarna stiger rörande de av Japan och Kina omstridda Senkaku-öarna i Östkinesiska sjön. Öarna har varit under japansk kontroll sedan 1896 och även om de är obebodda så betraktar Japan öarna som en del av sitt nationella territorium. 

Kina å andra ser öarna som en del av Kina på samma sätt som kineserna betraktar Taiwan och Tibet - något som över tid helst bör återinlemmas inom det kinesiska territoriet.  

Ett alltmer självsäkert Kina gör allt för att ändra det status quo som har funnits mellan Japan och Kina i decennier. Kina har länge gjort anspråk på öarna, men konflikten flammade upp på allvar 2010 och har legat och pyrt sedan dess. 

För två veckor sedan deklarerade den kinesiska regeringen att de hade infört en flygförsvarszon över öarna. En zon som överlappade med Japans. En flygförsvarszon innebär att övriga länder blir tvungna att meddela myndigheterna om all flygtrafik - kommersiell som militär - i zonen. 

Även om japanska flygbolag till en början fann sig och lämnade uppgifter till kineserna så ändrade de sig efter påtryckningar från den japanska regeringen.

USA:s roll

USA, som är bunden av sin säkerhetsgaranti till Japan och som ser allt som händer i Stilla havet som rörande sin nationella säkerhet, skickade prompt upp B52 bombflyg i zonen utan att meddela de kinesiska myndigheterna. 

USA ville direkt visa att de hade förstått utmaningen från kineserna. USA har sedan ändrat sin konfrontativa linje och uppmanat sina egna nationella flygbolag att lämna uppgifter när de flyger i den kinesiska flygförbudszonen.

Japanerna betraktar den hållningen som motsägelsefull eftersom japanerna räknar med att USA ska stå på Japans sida vid en eventuell konfrontation med Kina. 

Det är dock tveksamt om USA är villigt att riskera liv över ett par klippor i Östkinesiska sjön. USA vet att Kinas mer auktoritära hållning har tiden med sig och att det är omöjligt att hålla kineserna nedtryckta i evighet.

Paralleller till 1914

Så frågan som ställer sig är om den kinesiska regimen verkligen har läst på om europeisk historia från tiden strax före första världskriget. Dvs hur en makt på uppgång, i det fallet Tyskland, inte lyckades stävja de farhågor som fanns i andra länder och lät sin egen militärism härja fritt. Slutresultatet känner vi alltför väl.

Frågan är då vad Kina har att vinna på att expandera sitt territorium på bekostnad av grannländerna. De marginella vinster som kan göras står i bjär kontrast till de risker de löper. 

Vid ett finansiellt krig med väst kan Kina dumpa sina enorma valutareserver på marknaden, men USA skulle då svara med att deklarera reserverna för ogiltiga. USA:s flotta skulle sedan förmodligen förhindra Kina från att bedriva handel på Stilla havet. 

Eftersom Kinas ekonomi är extremt exportberoende så är det ganska givet att Kina skulle lida mer skada än väst vid en konfrontation. 

Därför är Kinas agerande inte helt lätt att förstå sig på. De har i själva verket inget intresse alls av att bete sig som de gör. 

Det kanske lyckas Kina att sno åt sig ett stycke mark den här gången, och nästa, och nästa igen, men det måste vara uppenbart för den kinesiska regimen att riskerna blir högre och högre för varje gång.