Penningpolitik à la Zimbabwe

Grafisk design: Coquilles

Den här veckan var Paul Krugman i Japan, och han skrev om det i sin tisdags-kolumn. Jag citerar:

När allt kommer omkring så låter det oansvarigt att trycka pengar för att betala för grejer, därför att det är det under normala omständigheter. Det spelar ingen roll hur många gånger några av oss förklararar att det här inte är normala tider, att i en deflationär depression så är konventionell skattepolitik vansinnig och väldigt få politiker är villiga att sticka ut hakan och bryta med konventionerna.

Det här är anmärkningsvärt. En Nobelpris-vinnande krönikör på New York Times pläderar nu öppet för en penningpolitik som i Zimbabwe på 00-talet eller i Tyskland under 20-talet. 

Det är ju inte så att det här aldrig har provats förut. Det har provats, flera gånger och alltid med samma katastrofala resultat. 

Krugman skulle nog inte ha skrivit så om han inte hade haft vinden i ryggen och känt att opinionen var på väg att vända. 

Det verkar nu som att världen börjar förbereda sig på den sista fasen i det som Doug Noland kallar för "de suveräna staternas finansbubbla".

Undrar jag hur diskussionerna går i korridorerna på bankerna i New York, London, Frankfurt och Stockholm för ögonblicket.

Om du nu har läst ända hit så skulle det verkligen glädja mig om du ville dela det här inlägget på sociala media. 

Du kan göra det på knapparna här nedan.

Inflation och deflation

Grafisk design: reflexions of red

På frågan "Kommer vi att se inflation eller deflation?" så brukar jag svara "Ja".

Jag tror att vi både kommer att se inflation och deflation samtidigt. 

Om vi har en inflation på 5% och en lika stor deflation så tar de bägge krafterna ut varandra och nettoresultatet blir 0%.

Foto: Flickr-användare Brad Curran

Den amerikanska centralbankens stödköp av obligationer är kraftigt inflationärt samtidigt som ekonomins jämvikt numera är deflationär. 

Det att guld och andra råvaror har varit i en nedåtgående trend under större delen av 2013 kan tillskrivas de här deflationära krafterna.

Alla centralbanker världen över betraktar deflation som sin största fiende. Anledningen till det är att fundamenten för statsfinanserna försvinner.

Om jag är skyldig en person en miljard kronor så ökar värdet av skulden och jag blir tvungen att betala tillbaka mer än de 1.0 miljarderna som jag lånade.

För de suveräna staterna är detta anatema. Det blir svårare för dem att dra in skatter och betala av på statsskulden.

Därför är det egentligen inte så svårt att gissa sig till vad den amerikanska centralbanken kommer att göra härnäst. 

De har redan dragit ner på stödköpen 100% åren 2011 och 2012 och de åren tog det inte mer än ett par månader så började de igen.

Ledningen för Federal Reserve har gått ut och sagt att de vill ha en svagare dollar. 

Anledningen är att ekonomin är så pass svag att de tror att enda sättet att få fart på den är sänka värdet på valutan så att de gynnar exportindustrin.

Problemet är att även om det gynnar exporterna så missgynnar det importerna. 

Det spelade inte så stor roll för ett litet land som Sverige under nittiotalet eftersom vi hade vår kris när omvärldskonjunkturen var på uppåtgående och energipriserna var låga.

Däremot spelar det stor roll för USA år 2014 när omvärldskonjunkturen är svag och energipriserna är höga. 

Att ekonomin skulle vara på väg att återhämta sig ser jag som vår tids största skimär.

Sanningen är den att ekonomin har expanderat sedan 2009, i och för sig i lägre takt än innan men det är ändå en lång tid. Vi börjar nu se tecken på att efterfrågan börjar mattas av igen i USA.

Så räkna med fler monetära stimulanser från Federal Reserve i sommar.

Intervjuer med Jim Rickards.

Bloggat: Cision, Per Penning, Ekonomistas