Vad driver Kinas ledare?

Grafisk design: Coquilles

I dag tänkte jag prata om Kinas militära uppgång och dess konsekvenser för regionen som helhet.

I går nåddes vi av nyheten att kinesiska örlogsfartyg hade setts i Behrings sund mellan Alaska och Ryssland. 

Anledningen till att de gjorde just nu hade förmodligen att göra med att President Obama samtidigt hade ett möte i Alaska och att kineserna då betraktade ögonblicket som ovärderligt att samtidigt visa att man är en makt att räkna med även i Arktis.

Det här är bara det senaste i en lång rad maktdemonstrationer från den kinesiska militären som i förlängningen mycket väl kan utveckla sig till regelrätta stridigheter med andra länder i Kinas närområde.

Faran ligger inte i de fem örlogsfartygen i Behrings sund utan i hur Kina agerar i förhållande till de territoriella dispyter man har andra länder i Sydkinesiska sjön, bl. a. Japan, Filippinerna och Vietnam.

Försvarstidskriften IHS Jane’s publicerade förra året bilder som visade att Kineserna håller på att bygga nya öar där det förr bara fanns atoller och att dessa öar även kan komma att användas som flygbaser.

Det normala hade varit att ta de här konflikterna till internationella domstolar för att avgöra vem som har rätt och vem som har fel, men så agerar inte Kina.

I stället säger man att konflikterna är något de internationella domstolarna inte har med att göra och de vägrar att ta sakerna dit.

Den kinesiska arrogansen är häpnadsväckande. I en rapport i New York Times från april står det att dåvarande utrikesministern Hillary Clinton hade tagit upp ämnet med kineserna på ett möte i Vietnam 2010, och den kinesiske utrikesministern hade bara svarat att ”Kina är ett stort land.”

Kinas uppgång kan mycket väl också bli deras upplösning om de inte lugnar ner sig.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver och framför allt läsa fler artiklar så kolla in min engelskspråkiga site ljnissen.com