Förutspåelser inför 2008

Att spå om framtiden är en omöjlig uppgift. Lika litet som någon annan har jag en kristallkula som jag kan titta in i och alla prognoser bör tas med en nypa salt. Stora händelser brukar vara helt oförutsägbara och saker och ting brukar utveckla sig i banor som ingen kunde ha tänkt sig vilket gör det hela ännu svårare. Vad man däremot kan göra är att titta på tecknen i tiden och projicera in dem i framtiden, och det tänker jag också göra nu.

Ekonomi:

Jag förutspår att världsekonomin går in i en verklig kris med fortsatt kreditoro och sjunkande huspriser i USA. Eftersom den amerikanska ekonomin under de senaste åren i stort sett har varit fastighetsmarknaden tror jag att nedgången kommer att leda till en recession i USA. När folk som tidigare har kunnat räkna med stigande huspriser och även har belånat sina hus upp över öronen för att kunna konsumera inte kommer att kunna fortsätta tror jag att en stor del av den amerikanska servicesektorn kommer att lida. Den svenska ekonomin har i mycket varit förskonad från problemen på den amerikanska fastighetsmarknaden, men jag tror att problemen kommer att ge sig till känna även här 2008.

För att motverka recessionen kommer Federal Reserve att fortsätta sänka styrräntan kanske helt ner till 2%. Det här kommer att få följden att utländska investerare tar sina pengar från amerikanska obligationer och dollarns värde kommer att fortsätta sjunka, kanske helt ner mot 1,60 euro. Resultatet bli att inflationen kommer att stiga till oanade höjder och i samband med stigande energipriser kommer en sådan räntepolitik att vara direkt oansvarig.

Energi:

Jag tror att de oljeproducerande länderna i världen, trots massiva påtryckningar från de industrialiserade länderna, inte kommer att öka produktionen stort mycket mer än till de nuvarande 85 miljonerna fat om dagen. Eftersom den höga efterfrågan framför allt från Kina och Indien formligen exploderar förutspår jag att oljepriserna kommer att fortsätta stiga till uppemot 150$ fatet. Det här kommer att få konsekvenser inte minst för lågprisflygbolagen som redan känner av det höga oljepriset. Min förutspåelse är att omkring 25% av flygbolagen går i konkurs 2008 och att ytterligare 25% redovisar svåra ekonomiska problem. På sikt, om 10-15 år, tror jag inte alls att det kommer att finnas några flygbolag, men vi är i nuläget bara i början på den här utvecklingen.

Geopolitik:

Den här punkten är den svåraste att förutspå eftersom så många oberäkneliga faktorer spelar in. Jag tror att västvärldens spänningar med Iran kommer att fortsätta utan någon lösning. Problemet kommer att hamna i knät på den nyvalda amerikanska presidenten, och kanske är det bäst så. Däremot tror jag att oroligheterna i centralasien med sin häxbrygd av etniska och politiska motsättningar kommer att fortsätta i 2008. Eftersom USA, Ryssland och Kina alla har energiintressen i området är risken överhängande för en militär konfrotation av stora format, men min gissning är ändå att världen klarar sig utan väpnad konflikt där nästa år. Ytterligare en källa för oro är naturligtvis utvecklingen i Pakistan, men här tror jag att amerikanska pengar kommer att ge oss i alla fall ett års respit. I mina ögon är det stora frågetecknet utvecklingen i Venezuela och den märklige presidenten Hugo Chavez. Han har tillkännagett att han gärna vill exportera petroleum till alla andra länder än USA. Jag tror att hans fortsatta djävulskap kommer att leda till en första smäll med köer på bensinmackarna som följd. Om det nu finns något som som regeringar världen över oroar sig för så är det just köer på bensinmackarna. Ingenting rör upp känslor så effektivt som att jag får av den dyrbara råvaran men inte du. Problemet kommer att vara att ringa in problemet som väldigt snabbt kan gå över styr. Låt oss hoppas att det inte går så långt.

Gudmundsons julmys

Per Gudmundson skriver provocerande på SvD:s ledarsida om den feministiska debatten och Malmö fria kvinnouniversitet. Inga artiklar uppstår i ett vakuum, och i sak har han naturligtvis rätt, men det verkar som om han har haft tid till ett alldeles eget julmys ensam däruppe på redaktionen.

Artikeln i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_725131.svd

Gudmundsons blogg:
http://www.gudmundson.blogspot.com/

Krutdurken Pakistan (forts.)

En av mina favoritkrönikörer är Jenny Nordberg i SvD. Hon har nu skrivit en mycket läsvärd artikel i god gammal amerikansk anda om USA:s roll i Pakistan. Hon har naturligtvis helt rätt när hon säger att:

"Det sista någon amerikansk politiker ville var att Musharraf skulle riskera falla, eftersom han var garanten för att Pakistans kärnvapen låg i säkert förvar...

[USA:s strategi var:] ”att Bhutto skulle kunna bli en slags demokratifasad, som lugnade ner både Pakistan och omvärlden – ett land med minst 200 kärnvapenladdningar bör inte vara en härdsmälta av upplopp fulla med muslimska fundamentalister som hotar att störta regeringen”. "

Det är naturligtvis Pakistans kärnvapen som gör att dess framtid är en fråga för hela världssamfundet. Varken USA, EU, Ryssland eller Kina kan ha något intresse av att kärnvapen faller i händerna på islamistiska fundamentalister. Förhoppningsvis kommer ett gemensamt förslag för att lösa situationen på bordet inom kort. Alternativet är så mycket värre.

Jenny Norbergs artikel i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_724583.svd

Lennart Pehrson skriver i SDS:
http://sydsvenskan.se/varlden/article290313.ece

Helmut Kohls memoarer

En av den nyare historiens allra tyngsta aktörer är Helmut Kohl. Han föddes 1930 och blir följaktligen 78 år gammal nästa år och förhoppningsvis kommer han att leva många år till. Som Tysklands förbundskansler mellan åren 1982-1998 spelade han en enormt viktig roll för den tyska återföreningen och för framväxandet av det moderna Europa som vi känner idag. Resultaten låter tala för sig själva. Det återförenade Tyskland är idag en modern förbundsstat i mitten av Europa, och av de två olika Tyskland finns bara minnen kvar: "Det som hör samman, växer också samman" var ett uttryck som Willy Brandt myntade en gång och det stämmer verkligen för det nya Tyskland. Det är helt omöjligt att som utomstående betraktare inte vara imponerad av vad han åstadkom som förbundskansler i 17 år, och återföreningen får i backspegeln betraktas som en enorm kraftprestation.

Nu har den tredje delen av Helmut Kohls memoarer kommit ut. Den som handlar om tiden 1990-1994 vilket just var tiden för återföreningen. Den handlar om de två första euforiska åren då 16 miljoner östtyskars drömmar om ett bättre liv skulle realiseras utan att någon egentligen skulle betala för det. Den handlar också om valet 1994 då CDU vann stort överlag i hela Tyskland och säkrade makten i fyra nya år, och den handlar inte minst om den enorma mentalitetsskillnad som fanns mellan Öst- och Västtyskar som måste överbryggas för att ett land skulle kunna byggas.

Det finns ändå de som säger att Helmut Kohls viktigaste ögonblick var i början av 1980-talet och handlade om NATO:s beslut att trotsa Sovjetunionens utpositionering av SS-20 raketer. Hade han inte, trots massiva protester, insisterat på att det var nödvändigt att placera merparten av NATO:s Pershing-2 raketer i Tyskland är det långt ifrån säkert att vi hade levt i den värld vi gör idag. Helmut Kohl spelade alltså en extremt viktig roll i utvecklingen mot Sovjetunionens sammanbrott. Nu går han säkert samma öde till mötes som Reagan. Vidden av hans gärningar kommer inte i full dager förrän efter hans död.

Boken omfattar 784 sidor vilket får betraktas som en tjock bok från en tjock men väldigt betydelsefull man.

Helmut Kohls "Erinnerungen" på den tyska versionen av Amazon:
http://www.amazon.de/Erinnerungen-1990-1994-Helmut-Kohl/dp/3426274086/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1199005541&sr=8-1

half nelson

...är tyvärr bara bubblare i Svenskans sammanställning över årets bästa filmer:
http://www.svd.se/kulturnoje/film/artikel_721217.svd

Dollarns fall

Gregory Clark, författare av boken "A Farewell To Alms" som handlar om världsekonomins utveckling i ett historiskt perspektiv, har precis skrivit en artikel i The Sacramento Bee om att vi inte behöver oroa oss för oljebrist. Enligt honom har marknaden en sådan inneboende kraft att den utan vidare kommer att klara av ett femdubblat oljepris. Jag undrar jag hur det skall gå till.

Deutsche Bank har också precis släppt en prognos för hur världsekonomin kommer att utvecklas nästa år. Nu är det en gammal konservativ bank som inte räknar med att saker och ting förändras så snabbt, och de tror att världekonomin kommer att tuffa på med en tillväxt på omkring 4,5%. De räknar också med att dollarns fallande värde kommer att hejdas och stiga i värde i förhållande till Euron eftersom vi befinner oss i slutet av den historiska cykeln på sju år då dollarns historiskt sett börjar stiga i värde. Problemet är bara att det här är inte en normal period i världshistorien och vi kan inte använda den gamla vanliga kartan för att orientera oss. Vi har nu kommit, eller står precis inför att gå, in i en period av oljebrist. Detta är väldigt dåliga nyheter för världsekonomin eftersom olja har varit smörjmedlet som har gjort alla moderna transaktioner möjliga. Stagnerande eller rent av minskat energiutbud innebär
följaktligen att fundamentet för ekonomisk tillväxt har tagits bort. Möjligen kan världsekonomin effektivisera energianvändningen i någon grad så att ekonomin fortsätter att utvecklas i vanlig takt under några år, men jag har mina dubier.


Om nu fastighetspriserna i USA fortsätter att falla, och det finns inget som tyder på att de skulle stiga i värde, kommer Federal Reserve att fortsätta att sänka styrräntan för att avvärja en veritabel recession, med resultatet att dollarns värde kommer att fortsätta falla. En sådan politik är som att be om problem med inflation, och jag fruktar att inflationen kommer upp i tvåsiffriga tal under 2008. Det är här som Deutsche Banks analys blir riktigt intressant. De skriver bl. a.:

"U-länder som för fastkurspolitik gentemot dollarn står inför en problematisk situation ifall de utan att reagera importerar pengapolitiska lättnader från USA som endast är avsedda att bekämpa aktuella problem i den amerikanska ekonomin."

Eftersom de här u-länderna har väldigt höga tillväxttal så är det inte lättnader i pengapolitiken som behövs utan tvärsom åtstramningar. Risken är alltså uppenbar att Kina kommer att importera inflation från västvärlden nästa år. Ett annat problem som de står inför är att utländska investerare placerar sina pengar i framför allt aktier, dels p.g.a. kursstegringspotentialen, dels p.g.a. att kunna casha in den vinst som finns att få i och med att valutan är kopplad till dollarn.

Rapporten fortsätter:

"I flera u-länder tecknar sig konturerna av aktiebubblor med orealistiska kurser som inte längre baserar sig på vinst- eller tillväxtpotential. Resultatet kan bli en allvarlig börskrasch som så ofta tidigare inträffat då ett stort antal investerare tillsammans lämnar marknaden. Många av U-länderna står dessutom inte rustade mot den här typen av kapitalflykt".

Min och Deutsche Banks prognos är alltså att det inte bara är västvärlden som står inför problem utan även Kina och Indien. Den globala festen verkar vara på upphällningen. Att i ett sådant läge skriva en artikel som Gregory Clark är så nära oansvarigt man kan komma.


Pressmeddelande om världsekonomirapporten från Deutsche Bank:

http://www.db.com/presse/en/content/press_releases_2007_3731.htm

Gregory Clarks artikel i The Sacramento Bee:

http://www.sacbee.com/110/story/585637.html

Tidsskriften Analys & Kritik tar upp finanskrisen som bottnar i fastighetsbubblan i USA:

http://www.analyskritik.press.se/ekonomi/Globalafinanskrisen/Fastighetsbubblorna.htm

Keld Louis Pedersen skriver i danska Jyllands-posten (ej online)

Skotten i Rawalpindi

Eftersom jag är litet konspiratoriskt lagd och också har en livlig fantasi så har jag tänkt ut ett scenario för ett tredje världskrig som börjar med skotten i Rawalpindi. Om nu Pakistan inte lyckas med att implementera demokrati i landet och President Musharraf tvingas avgå kommer med stor sannolikhet de islamistiska krafterna i landet att ta över. Låt oss då anta att både den amerikanska och den brittiska regeringen går med på detta i brist på trovärdiga alternativ, och att västvärldens regeringar inte lyckas med att utöva inflytande på landet.

Säg sedan att Pakistanska terrorister spränger en koordinerad serie av kärnbomber i Tel Aviv, Rotterdam, Baltimore och Las Vegas. Västvärldens befolkningar skulle naturligtvis utkräva hämnd, men med den nuvarande regeringen i USA skulle utrymmet för genomtänkta motåtgärder vara väldigt litet. Ett amerikanskt anfall på Pakistan skulle i sådant läge inte vara otänkbart och med detta en klart ökad risk för en utvidgning av konflikten till angränsande Iran. Både kineser och ryssar med energiintressen i Iran skulle naturligtvis inte sitta stillatigande vid sidolinjen utan söka sätta stopp för det som i deras ögon är amerikanska expansionsplaner.

Jag vet att det här scenariet kanske inte är det mest realistiska. Även om det kommer en islamistisk regering till makten i Pakistan så är ledarna förhoppningsvis inte sinnessjuka. Förhoppningsvis kommer även den här stormen att dra över utan någon större skada, men jag undrar om de inte tänker tankar i den här riktningen i Whitehall och i det amerikanska State Department just nu.

"Every kind of people":s blogginlägg:
http://everykindapeople.blogspot.com/2007/12/en-gemensam-nmnare.html

Krutdurken Pakistan

Jag vet inte med er, men när politiska mord inträffar i ett odemokratiskt land med kärnvapen så blir i alla fall jag nervös.

Bertil Lintner skriver i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_720353.svd

Pakistan och kärnvapen

Ett av de farligaste länderna på jorden är Pakistan. Inte för att befolkningen har en tendens att mörda olika Presidentkandidater (nu senast Benzir Bhutto) men för sin kärnvapenarsenal. Kommer den i orätta händer så kan vad som helst hända. USA försöker stävja den här utvecklingen genom att ge miljardstöd till Pervez Musharrafs regering men han sitter ändå väldigt löst.

Ett kärnvapenbestyckat Pakistan är illa nog, ett Pakistan som dessutom är styrt av islamistiska fundamentalister är nära nog en mardröm. Några av de här fundamentalisterna skulle utan tvekan vilja skicka ett par bomber till Indiens stora städer. Håll tummarna och be att USA:s pengar och inflytande lyckas förhindra att det går illa på riktigt.

Säfflemannen kommenterar på sin blogg:
http://safflemannen.se/?p=351#comments

Jenny Nordberg skriver i SvD om hur hon kom till Pakistan med Benazir Bhutto tidigare i höstas:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_511351.svd

Professor Sten Widman kommenterar i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=728310

Artikel på CNN om de amerikanska kommentarerna:
http://edition.cnn.com/2007/POLITICS/12/27/us.pakistan.ap/index.html?iref=mpstoryview

Tågnyheter

I dessa tider då världen så smått börjar inse att användningen av fossila bränslen inte är hållbar på längre sikt är det inte konstigt att vi ser på alla nyheter om tåg som positiva. Expressen har i dagarna skrivit om invigningen av sträckan Cordoba-Malaga vilket gör att det numera tar två och en halv timme att åka mellan Madrid och Malaga. Expressen skriver också om att SJ ska rusta upp vagnarna i tåget mellan Malmö och Berlin, vilket naturligtvis får sägas att vara vällovligt.

Tåget känns dock inte som något realistiskt alternativ till flyget exempelvis mellan Stockholm och Paris. Vi har naturligtvis ett kvasi-snabbtåg mellan Stockholm och Malmö och vi kommer lätt över Öresundsbron till Köpenhamn, men sedan börjar problemen. Det tar nästan fem timmar att åka från Köpenhamn till Hamburg och närmare tio timmars nattåg att åka mellan Hamburg och Paris. Sedan går det i och för sig fort mellan Paris och Marseille, men de jobbiga sträckorna ligger precis innan. Därför är det också i Sveriges intresse att det blir en bro över Fehmarn bält som det togs beslut om tidigare i år. Ju bättre utbyggd spårtrafik som finns tillgänglig innan "problemen" börjar desto bättre står vi rustade inför en värld med oljebrist.

Expressen skriver om upprustning av vagnarna på sträckan Malmö-Berlin:

http://www.expressen.se/resor/1.981405/sj-rustar-upp-nattag

och också om invigning av snabbtåget mellan Madrid och Malaga:

http://www.expressen.se/1.979991

Fehmarn-bält förbindelsens officiella hemsida:

http://www.fehmarnlink.com/

"The man in seat sixtyone" är en intressant websida om att åka tåg i Europa med Storbritannien som utgångspunkt:

http://www.seat61.com/

(Jag tänker själv prova på hans råd att åka från London till Bordeaux och stiga om i Lille.)

Rysslands oljepengar

Ett nystarkt Ryssland, dopat av inkomster från sin olja, har under de senaste åren börjat att spela med sina muskler och utgör alltmer ett hot mot västvärlden. Senast på julafton blev det här tydligt illusterat i Danmark då två Tupolev bombplan befann sig farligt nära danskt territorium. Det här var något som ryssarna höll på med för tjugo år sedan, men som upphörde med Sovjetunionens sönderfall. Nu är det tyvärr på väg tillbaka. Mellan Storbritannien och Ryssland råder närmast Kalla Kriget tillstånd och eftersom den amerikanska hegemonin är på tillbakagång i världen ser Putin naturligtvis sin chans att återskapa en del av den fornstora glansen från Sovjetunionen. Sverige med en stor kustremsa väldigt nära den ryska gränsen måste bevaka den här utvecklingen mycket noga. Ingen vet vilka avsikter ryssarna innerst inne har.

Notis i DN om ryska kränkningar av danskt luftrum:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=727929

Per Ahlin skriver om Putin:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=727305

Framsteg med Litiumbatterier

Så här skriver Stanford Newsservice om Yi Cui's revolutionerande upptäckt apropå nanoteknologi och litiumbatterier:

Silikum som finns i batterier sväller när de absorberar positivt laddade litiumjoner under laddning. Sedan krymper silikumet ihop under användning alltmedan litiumet blir dränerat från silikumet. Den här expansions/krympningscykeln leder till att silikumet (vilket ofta är i form av partiklar eller en tunn film) pulveriseras, vilket försämrar kapaciteten på batteriet.

Cuis batteri löser det här problemet med nanoteknolgi. Litiumet är lagrat i en "skog" av små nanovajrar av silikum, alla med en diameter på en tusendel av ett vanligt ark papper. Nanovajrarna blir fyra ggr större när de tar upp litium, men tvärtemot vanliga silikumprodukter, går de inte sönder.

Detta kan potentiellt leda till att batterierna i elektriska bilar får högre kapacitet.

Artikel i Stanford Newsservice:
http://news-service.stanford.edu/news/2008/january9/nanowire-010908.html

PEMEX

Mexiko är USA:s andra största oljeexportör, och vad som händer där är i vår globaliserade tidsålder naturligtvis av intresse även för oss. En som håller ett vakande öga på Mexikos oljeproduktion för oss är ASPO-USA:s Tom Whipple. Han var från början analytiker vid CIA men är numera pensionerad vilket ger honom tid att sammanställa ett nyhetsbrev från ASPO-USA i veckan. Det han säger är kanske litet väl alarmerande eftersom han har sagt att "problemen" kommer att börja i nästa vecka och han har gjort detta i snart tre års tid vilket bevisligen har varit fel. Hans grundläggande analys är dock helt korrekt: Världen står inför en energikris av monsterformat på grund av stigande efterfrågan på petroleum och samtidigt minskad produktion eftersom de stora oljekällorna i världen ger ett sinande utbyte. Detta i kombination med att de oljeexporterande länderna i världen själva använder mer och mer olja gör läget än mer komplicerat.

Mexikos energiminister sade i förra veckan att deras produktion av olja de första 11 månaderna av året i genomsnitt var 3,09 miljoner fat vilket är en minskning från deras maximala oljeproduktion på 3,38 miljoner fat i 2004. Det enorma Cantarell-fältet i Mexikanska golfen har sett sin produktion gå ned till 1,3 miljoner fat om dagen jämfört med ett maximum på över 2 miljoner fat för tre år sedan. I en väldigt snar framtid kommer det här utvecklingen att gå upp för aktörerna på världens petroleumbörser. När den dagen kommer tycker vi nog att 95$ fatet egentligen var ganska billigt.

ASPO-USA:s nyhetsbrev från den 24 december:
http://www.energybulletin.net/38629.html

Ryanair

Som om det inte skulle vara farligt nog som det är...

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_714983.svd

Muslimer i Tyskland

Enligt en rapport från Universitetet i Hamburg, som bygger på 1750 telefonintervjuer, är 40% av den muslimska befolkningen i Tyskland fundamentalistiskt inställda och 6% är redo att ta till våld för att uppnå sina mål. I Tyskland bor det mer än 3 miljoner muslimer och 1,8 miljoner av dessa har sin bakgrund i Turkiet. Jag tror att en undersökning i Sverige skulle ge liknande resultat. Muslimer som grupp är inte bara den vänlige kebabkocken på hörnet. De tyska politikerna har fått en svårsmält julklapp.

Artikel i Der Spiegel:
http://www.spiegel.de/international/germany/0,1518,524883,00.html

Israelkritik och antisemitism

Ett oroande tecken i tiden är den spirande antisemitismen senast omskriven på Jinges blogg. Jinge själv jämställer Israels politik med Nordkoreas vilket självklart är en grotesk jämförelse. Låt mig säga som Per T. Ohlsson i Sydsvenskan: Israel begår övergrepp och skall givetvis kritiseras för det, men proportionerna saknas. 200000 döda i folkmord i Darfur, terror och hyllor som gapar tomma i snabbköpen i Zimbabwe och politisk åsamkad massvält i Nordkorea. Allt förbleknar när Israel tar till vapen. Varför är det så?

Blogginlägg av Jinge:
http://jinge.se/index.php/mellanostern/antisemitismen-okar.htm#comment-135550

Mina egna kommentarer:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/11/israel-och-palestina.html

Dagens citat

Glasgows enda bidrag till det europeiska köket är som bekant friterade Japp-stänger och i Napoli kan man inte dricka kaffe med grädde utan att grädden far upp över kanten.

Ole Bang Nielsen i danska Berlingske Tidende om nya kandidatstäder till Europas huvudstad när Bryssel är på väg att förlora i betydelse.

Räkna inte ut Republikanerna!

Presidentvalskampanjen i USA är i full gång och tidningar och bloggar är fulla av analyser. I de svenska medierna är intresset förståeligt nog litet mindre, och nästan helt fokuserad på den Demokratiska sidan och Hillary Clinton. Nästan ingen i Sverige verkar ens tänka tanken att en Republikan faktiskt kan vinna Presidentvalet, och vi måste faktiskt leta för att hitta bra analyser. Nu har vi i och för sig Dick Erixon, men han tar enligt mig alltför okritiskt till sig Republikanernas retorik och håller dessutom på Rudy Giuliani som är minst lika influerad av de neokonservativa tänkarna som George W. Bush. Tidigare i år blev Norman Podhoretz utsedd till Giulianis utrikespolitiska rådgivare vilket fick Andrew Sullivan, bloggare på The Atlantics websida och lysande kolumnist i The Sunday Times, att utbrista: "Nu är det officiellt. Bomberna börjar falla om fem minuter." apropå Podhoretz uttalanden gentemot Iran.

Just nu så är det två kampanjer som har medvind i seglen: Mike Huckabees och Barack Obamas. Huckabee, baptistpastor från Arkansas, talar till den kristna högern och framstår som ett trovärdigt alternativ till Giulinai som har varit gift tre gånger och även visat sig vara mjuk i abortfrågan. En annan svensk analys kommer från frilansjournalisten Martin Gelin som skriver en artikel i Sydsvenskan. Även om han inte tar till sig Mike Huckabees socialkonservativa budskap, gör han oss dock tjänsten att inte räkna ut Republikanerna. Det kommer att bli ett väldigt spännande 2008.

Martin Gelin artikel på kultursidorna i Sydsvenskan:
http://sydsvenskan.se/kultur/article288373.ece

Per T. skriver också i Sydis:
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article289351.ece

Dick Erixons senaste blogginlägg om presidentkandidaternas julreklam:
http://www.erixon.com/

Dyrare kaffe

Kaffet är enligt TT på väg upp i pris. Skälen som anges är ökad efterfrågan och dåliga skördar i några av huvudproducentländerna. Ingenstans nämns oljepriset som orsak, men jag undrar hur mycket kaffet kommer att kostar när oljan kostar 500$ eller 1000$ fatet.

TT:s telegram i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=727478

Blogginlägg av Swenglishman:
http://swenglishman.blogspot.com/2007/12/coffee-last-affordable-vice-but-not-for.html

Föredrag av Paul Krugman.

New York Times ekonomijournalist Paul Krugman talade i förra veckan på Googles huvudkontor i Mountain View i Kalifornien, USA, och säger bland annat att om finansmarknaderna skall komma på rätt köl igen så krävs det att huspriserna sjunker med omkring 30%. Detta betyder att uppemot 40% av hushållen i USA kommer att ha mer lån på sina hus än vad fastigheterna faktiskt är värda. Om inte detta kommer att leda till en fullskalig recession lovar jag att bjuda alla mina läsare på en omgång i baren. Han säger också att han ger Federal Reserve ett gott betyg för insatserna att mota finansproblemen, men också att han är fel man att bedöma deras politik eftersom Ben Bernanke tidigare var chef för ekonomiinstitutet på Princeton (där Krugman arbetar).

Intervjun med Paul Krugman på YouTube:
http://www.youtube.com/watch?v=4XhvG_fD0HA

Tolerans och petroleum

Jag har inte skrivit tidigare om hur toleransen kommer att påverkas när oljan slutar att vara billig, men det blir dagens ämne. Min gissning är att företeelser som språkkraven i Enköping, som det står att läsa om i ett TT-telegram från idag, kommer att bli mycket vanligare. När både rörligheten och resurserna minskar så tror jag att det kommer att leda till att några människor utses till syndabockar och det är väldigt lätt att förutse vilka. Vi hör den här argumentationen ("de kommer hit och tar våra jobb") redan nu men jag tror att det kommer att öka exponentiellt under de kommande åren.

Enligt en undersökning från Ernst & Young så är utlänningars inverkan på ekonomin mestadels positiv, står det att läsa i The Daily Telegraph. Utlänningarna har visserligen tagit en stor del av de jobb som skapats i Storbritannien under senare år, men har samtidigt hjälpt till att hålla inflationen nere eftersom de i genomsnitt har upp emot 40% lägre lön. Det är svårt att helt jämställa svenska och brittiska förhållanden men jag tror att liknande slutsatser kan dras här hemma.

Alla ekonomiska faktorer pekar alltså på att invandringen är positiv för Sverige som helhet. Så varför finns det så stor misstro mot utlänningar? Svaret verkar finnas i mänsklig psykologi. Vi behöver alla bli påminda om basala fakta för att inte trilla dit. Skriver inte tidningarna positivt om invandring hemfaller vi gärna i våra vanliga tankar. Människan är ett flockdjur som först och främst tar hand om sina egna och det här kommer dessvärre att bli väldigt tydligt under kommande år när resurserna blir mindre. Jag ser det som så att perioden av tolerans når sin kulmen med oljan och bara kommer att bli mindre och mindre framöver.

TT-telegrammet om språkkrav i Enköping i dagens DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=727370

The Daily Telegraph skriver om invandring i Storbritannien:

http://www.telegraph.co.uk/opinion/main.jhtml;jsessionid=1OJ0YVKEIH3P3QFIQMGSFFWAVCBQWIV0?xml=/opinion/2007/12/18/dl1801.xml

Jullov

I morgon åker jag hem till min far på Bornholm för att fira jul, men räkna med att jag snart är tillbaka!

Tomater och rovor

Paulina Neuding på SvD:s ledarblogg kritiserar DN:s artiklar där de förespråkar en reducering i användadet av fossila bränslen för att komma till rätta med klimatförändringarna. Hon skriver bland annat:

En ekologistisk misstro mot internationell handel lyfts med andra ord fram som klimatsmart, och detta på nyhetsplats. Bäst för miljön vore tydligen om vi alla klarade oss genom vintern på svenska rovor i stället för att köpa spanska tomater.

Jag förstår vad det är hon försöker säga: Varför ge sig på att reglera marknaderna när de nu fungerar så bra? Det finns bara ett litet problem. Om fem-tio år kommer produktionen av olja, som har gjort den internationella handeln möjlig, att vara lägre än vad den är idag och kosta betydligt mycket mer. Eftersom globaliseringen i mångt och mycket är beroende av billig energi betyder detta samtidigt att den kommer att upphöra som fenomen. I en väldigt nära framtid kommer vi helt enkelt att vara tvungna att köpa lokalproducerade grönsaker. Jag lovar att hon kommer att längta efter sina spanska tomater.


Paulina Neudings blogginlägg:
http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=5524


Artikel i The Guardian om matbrist-redan nu:
http://www.guardian.co.uk/china/story/0,,2221372,00.html

Heder åt Svenskan!

Det verkar inte vara speciellt populärt att i dagarna vara positiv till Svenska Dagbladet men jag vill gärna gå emot strömmen. Deras ledarblogg tillhör de mest citerade i den svenska bloggsfären och deras Brännpunkt-avdelning har, med vissa undantag, mestadels intressanta inlägg. Speciellt har de varit väldigt tydliga när det gäller opinionsbildningen kring den rysk-tyska gasledningen genom Östersjön. Detta fortsätter i dagens upplaga med en välskriven debattartikel av Rutger Palmstierna om Rysslands nya stormaktsambitioner med energin som motor. Han gör även en välavvägd sammanfattning av det potentiella svenska säkerhetsläget vid bygge av gasledningen.

Själv har jag skrivit om det här tidigare men det tål att upprepas. Alla militära stormakter betraktar energi och dess tillhörande infrastruktur som ett nationellt säkerhetsintresse. Vad det här betyder är det också skall försvaras med militärmakt om så krävs. Eftersom det här rör sig om en gasledning som skall gå i svensk ekonomisk zon bara 50km från Gotland ligger det definitivt i Sveriges intresse att den inte blir av.

Barbro Hedvall i DN skriver om en undersökning som Sveriges Radios Ekoredaktion har låtit göra. 72% av ledamöterna i riksdagen är negativt inställda till gasledningen men det här är inte en fråga för riksdagen utan för regeringen. Regeringen har sagt att de minsann skall pröva gällande lagar och regler på området och göra en ordentlig miljöprövning. Det verkar följaktligen inte som om Nord-stream, firman som skall bygga ledningen, kommer att möta alltför hårt svenskt motstånd. I stället för äggkoppen Fredrik Reinfeldt skulle jag vilja se en svensk motsvarighet till Margret Thatcher. Det närmaste vi kommer i den svenska debatten verkar vara Maria Abrahamsson i Svenska Dagbladet.

Rutger Palmstierna skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_703567.svd

SvD:s ledarblogg:
http://blogg.svd.se/ledarbloggen

Barbro Hedvalls signerade krönika i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=725691

Mitt eget inlägg om gasledningen:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/12/den-ryska-bjrnen-sover-ltt.html

Transplantera bakteriefloran i dina tarmar!

Det här är alldeles sant:
http://scienceblogs.com/aetiology/2007/12/fecal_transplants_to_cure_clos.php

via Andrew Sullivan:
http://andrewsullivan.theatlantic.com

Vad annat kan de göra?

Northern Rock krisen tar upp en stor del av första sidan i dagens The Daily Telegraph. För att sammanfatta så verkar den internationella finanskrisen drabba Storbritanniens banksektor och hårdast drabbad verkar Northern Rock vara. I september gick den brittiska regeringen in och garanterade lån för 20 miljarder pund och i går var det dags igen då de gick in med ytterligare 57 miljarder pund. Medierna talar nu om en defakto nationalisering av banken.

Oppositionen försöker nu sko sig på detta, och David Cameron, Toryledaren, sa igår att det "regeringens handlande är en katastrof för Storbritannien" och att "de två orden kompetens och labour inte längre kan användas i samma mening", men vad skall regeringen göra? Lämna allt till marknaden och låta banken gå i konkurs med allt vad det innebär för folk som har sparat i ett helt liv? Nej, det duger inte. Det enda staten kan göra i ett sådant läge är att garantera lånen
i en övergång för att sedan göra sig av med bankverksamheten fortast möjligt.

Artikeln i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2007/12/19/nrock119.xml&CMP=ILC-mostviewedbox

En notis i E24 från 071213:
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_145755.e24

Höj bensinskatten!

Peter Wolodarski skriver i DN om Miljöpartiets kräftgång i opinionen (071214). Han försöker finna skäl till varför de står och stampar i opinionsundersökningarna och kommer fram till att Miljöpartiet inte har någon glädje av det allt intensivare klimatintresset. Ju större utrymme klimatfrågan får i debatten desto mer fångas den upp av de större partierna. Alliansregeringens kovändning i bensinskattefrågan får tillskrivas det här kontot. Både Kd och Moderaterna var före valet för en sänkning av bensinskatten men förespråkar numera en höjning. Både bensin och dieselpriset höjs med några tioöringar per liter från årsskiftet.

Kanske inför de höjningen med tanke på miljön, men jag tror mera på att regeringen har blivit mer medvetna om hur oljesituationen ser ut i världen. Ingen, inte ens regeringen, har väl undgått att lägga märke till hur oljepriset har ökat under senare tid. Skatter må vara ett trubbigt instrument men är ändå lagstiftarens främsta vapen i kampen mot ett beteende. Bilkörning är i det här sammanhanget ett exempel på detta och de höga skatterna har traditionellt tvingat fram de stora investeringarna på rälsbunden infrastruktur. Problemen med att hela landet skall leva måste sedan lösas med skattelättnader på annat håll. Det får inte bli som i USA med ett tågsystem som Bulgarien skulle skämmas över (för att använda Kunstlers liknelse).

Peter Wolodarskis artikel i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=724577

Argumenten för en sänkning av bensinskatten sammanfattas ganska bra av Danne Nordling:
http://danne-nordling.blogspot.com/2006/10/borde-bensinskatten-snkas.html

(...även om jag inte håller med.)

Schlaugs soptipp

En av svensk politiks allra märkligaste figurer, Birger Schlaug från Miljöpartiet, skriver nostalgiskt om 1980-talet, säldöd och om hur han tycker om att se på Aktuellt-inslag från den tiden. Frågan som kryper sig på är:

-Är Miljöpartiet verkligen ett parti för framtiden?

Birger Schlaugs blogginlägg:
http://schlaug.blogspot.com/2007/12/backspegel-3-slvalet-var-inget-slval-fr.html

Avskaffa Ingves!

Statistiska centralbyrån redovisar i dag en opinionsmätning över svenska folkets inställning till den europeiska valutan, Euron. Även om nej-sidan fortfarande är i klar övervikt så är andelen positiva ökande. Från ett överläge i oktober på 54-33 var det i november bara 51-35 övervikt för nej-sidan vilket får sägas vara en positiv utveckling.

När svenskarna säger nej till den europeiska valutan så säger de ju faktiskt nej till något som de redan har gått med på. I det medlemsavtal som underskrevs 1994 var det inskrivet att Sverige också skulle vara medlemmar i en framtida europeisk valuta. Detta lyckades det politiska etablissemanget med ett märkligt krumbuktande slingra sig ur och vi fick den famösa folkomröstningen 2003. För mig är det helt obegripligt hur svenskarna kan säga nej. Vilka pengar som finns i plånboken borde vara sekundärt för de flesta, men ytterst handlar det europeiska projektet ju om fred och ekonomisk utveckling och samarbetet har också varit väldigt lyckosamt. Det finns väl ingen idag som kan föreställa sig ett krig mellan Europas stormakter. För Sverige som är ett litet exportberoende land i Europas utkant borde det här vara väldigt klart.

Om vi sedan ser närmare på de krafter som är i rörelse just nu med en värld vars oljeproduktion precis har eller i alla fall snart kommer att nå sin kulmen och med detta en allt svagare dollar är det svenska beslutet än mer obegripligt. Avskaffa Riksbanken och bli fullvärdiga medlemmar i hela det europeiska projektet!

Henrik Brors notis i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=725830

Huspriser, inflation och olja

Så är det då dags för mig att skriva om finanskrisen som mullrar där ute i bakgrunden. Det blir allt klarare att finanskrisen är tätt sammankopplad med Peak Oil på samma sätt som den är det med den globala uppvärmningen. Det som tidigare har varit en kris för finanssektorn börjar numera äta sig in i konsumtionsledet främst genom fallande huspriser. Eftersom de amerikanska konsumenterna kallt har räknat med stigande huspriser när de har köpt sina McMansions så har de även sett till att få fördelaktiga banklån på dessa som de sedan har använt till konsumtion. När bedömare numera räknar med fallande huspriser till följd av subprime krisen kan de inte längre casha in den där extra marginalen längre utan får helt plötsligt kraftigt höjda lånekostnader och kan inte längre konsumera så mycket. Eftersom konsumtionen i USA står för 72% av BNP är det här allvarligt. Hela världsekonomin är beroende av att Amerika konsumerar och vad som händer när festen tar slut där borta är svårt att förutse. I värsta fall får vi alla känna av huvudvärken efteråt.

Det står också klarare att Federal Reserves, Europeiska Centralbankens och Bank of Englands
beslut under senare tid att öka likviditeten i det finansiella systemet har drivit på inflationen och varit en bidragande orsak till det ökande oljepriset. OECD ekonomierna har länge sett ut att vara immuna mot de skenande oljepriserna men det kommer inte att förbli så. I USA ökade produktionspriserna med 34 % i förra veckan p.g.a. ökande oljepriser och de europeiska ekonomierna gick på en liknande smäll. Centralbankerna världen över måste tänka sig för både en och två gånger innan de sänker styrräntan för att rädda ekonomierna. Om de fortsätter på den inslagna vägen så blir problemen möjligen bara värre.

Det är tydligt att väldigt få bedömare gör en koppling mellan Peak Oil och finanskrisen på samma sätt som det är väldigt få som ser ett samband mellan den globala uppvärmningen och Peak Oil men det kommer att stå klart för framtida historiker att Peak Oil är den enskilt viktigaste händelsen i början av 2000-talet. Finansmarknaderna fungerar i stort sett på förväntningar om det som komma skall, men hur kommer de att reagera den dagen då det går upp för folk i allmänhet att det inte kommer mer? Min gissning är att vi får se ett klassiskt flockbeteende som tangerar dumheten, men jag har ingen kristallkula. Vad som händer härnäst måste betraktas som outforskat territorium.

Per Lindwall skriver om finanskrisen på E24:
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_153213.e24

Steven Roach skriver om samma sak i New York Times:
http://www.nytimes.com/2007/12/16/opinion/16roach.html?_r=1&oref=slogin

Tom Whipples och ASPO USA:s veckobrev från den sjuttonde december:
http://www.aspo-usa.com/index.php?option=com_content&task=view&id=276&Itemid=91

Dick Erixon har rätt igen...

...när han skriver om Carl Bildts och Gunilla Carlssons debattartikel i dagens SvD apropå Hamas:

Att säga: "ajabaja, så får ni inte göra, men här har ni våra miljarder", är knappast en handlingslinje som minskar terrorismen.

Dick Erixons blogginlägg:
http://www.erixon.com/2/blogg071223.htm#2

Gunilla Carlssons och Carl Bildts Brännpunktsinlägg i SvD:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_693023.svd

Maud Olofsson och etanol

I dagens DN finns en intervju med näringsminister Maud Olofsson som har det otacksamma uppdraget att både gynna den svenska landsbygden och sänka utsläppen av växthusgaser samtidigt som världen står inför sin största energikris i historien. Hon säger att etanol av spannmål inte kan vara något annat än en övergångslösning. Inom tio-femton år bör vi vara så pass långt komna med satsningen på etanol av cellulosa att vi då är mogna att satsa de enorma resurser på detta att övergången till ett karbonneutralt samhälle blir mjuk. Problemet är bara att vi inte har de där tio-femton åren på oss.

Hela etanolsatsningen är enligt mig en skimär eftersom vi bortser från det enkla sambandet att etanol egentligen inte är något annat än ett oljederivat. För att få fram de spannmål som krävs för produktionen av etanol blir vi tvungna att investera energi. Utbytet av energi i förhållande till hur mycket vi får ut, det som på engelska kallas EROEI, är faktiskt negativt för etanol och eftersom den investerade energin i praktiken handlar om fossila bränslen är etanol i stort sett bara ett petroleumderivat.

Enligt en rapport för det amerikanska energidepartementet som kom ut i februari 2005 kommer det att ta 20 år av massiva motåtgärder för att motverka den oljebrist som obönhörligen kommer de närmaste åren. Rapportens huvudförfattare, Robert Hirsch, föreslår enorma projekt som att omvandla kol till bränsle enligt den så kallade Fischer-Tropsch processen, bränsleeffektivare fordon och utvinnande av s.k. "tunga oljor" med högt svavelinnehåll, etc om effekterna inte skall bli förödande för hela världsekonomin. I det här perspektivet kommer dagens oljepris på mer än 90$ fatet att verka otroligt billigt och påminna oss om "den gamla goda tiden".

Intervjun med Maud Olofsson i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=725386

Den berömda Hirsch rapporten:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hirsch_report

Personalist skriver på sin blogg:
http://personalist.wordpress.com/2007/12/17/trafiken-och-korna-ar-varst/

Odenbergs klagan

Mikael Odenberg skriver i dagens nyheter en debattartikel där han kritiserar regeringens försvarpolitik. Jag håller med honom om att Sverige i synnerhet i nuläget måste hålla ett vakande öga på Ryssland och också satsa mer på försvaret, men den fråga som kryper sig på är:



-Var det inte därför som han avgick?



Mikael Odenbergs debattartikel i DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=725172



Säfflemannens blogginlägg:

http://safflemannen.se/?p=235

Bali

Klimatuppgörelsen på Bali i går morse dominerar dagens tidningar. Susanna Baltscheffsky skriver i Svenska Dagbladet om att uppgörelsen är ett "genombrott i kampen mot klimatförändringarna" och Per T. Ohlsson i Sydsvenskan skriver om "ett framsteg på övertid". Problemet med den här typen av uppgörelser är att de är mycket dyra plus det att det är mycket osäkert om de kommer att ha någon effekt över huvud taget.

Att den globala uppvärmningen är ett problem är det nog inte många som ifrågasätter, men konsekvenserna av ett varmare klimat är högst osäkra. För oss här i nordeuropa ser det ut som om en smältning av isen i Arktis kommer att leda till ett kallare klimat eftersom strömmarna i Nordatlanten kommer att påverkas. Alarmerande rapporter om avstannande Golfströmmar bör dock tas med en nypa salt eftersom felmarginalen i beräkningarna är alltför stora. Utan att vara någon expert i hydrodynamik kan jag från ett vetenskapligt perspektiv se att när stora ismängder smälter kan det få stora inverkningar på strömmarna i världshaven. Exakt hur den globala uppvärmningen kommer att uppvägas av ett sådant kallare klimat är dock väldigt svårt att förutse.

Det är också högst osäkert om folk i allmänhet verkligen är intresserade av att göra personliga eftergifter för att rädda klimatet. Enligt en undersökning från den tyska nyhetskanalen N24 tyckte 79% av de tillfrågade att Tyskland gjorde för mycket för klimatet. Samtidigt slår billigflyget nya rekord och försäljningen av bilar i världen bara ökar. Detta måste ses i perspektiv av att vi under hela efterkrigstiden har levt i en unik period med fossila bränslen som har varit både billiga och i överflöd. För klimatets del är det bra att den här perioden kommer till ett slut. Att tala om för fattiga människor i Kina och Indien att de inte kan ha samma standard som vi här i västvärlden går helt enkelt inte.

Susanna Baltscheffskys artikel i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_690341.svd

PJ Anders Linders ledare i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_691325.svd

Per T Ohlssons ledare i SDS:
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article287561.ece

Iran, Ryssland och geopolitik

Ett intressant telegram på The American Spectator talade i veckan om för oss att Ryssland nyligen skrev under ett kontrakt som rör exploatering av det Iranska gasfältet Södra Pars. Den här uppgörelsen följer samma mönster som 2004 då blev det känt att Kina har skrivit ett liknande kontrakt med Iranierna rörande det enorma gasfältet Jadavaran.

Det hela rör sig naturligtvis om inflytande om vem som skall ha kontrollen över de enorma oljerikedomarna som finns i Iran och Mellanöstern. Hela det här området som Zbigniew Brzezinskij kallar "Det stora schackbrädet" är väldigt viktigt ur ett geopolitiskt perspektiv. Det handlar inte så mycket om att lägga beslag på fyndigheterna för egen hand som att kunna kontrollera vem som ska få tillgång till dem. Den som kontrollerar oljekranen kontrollerar också världen. I det här perspektivet är både Ryssland och Kina lika goda kålsupare som USA som fram till nu har haft hegemoni i att kontrollera utförseln av petroleum från Persiska Viken, och faktiskt också delat med sig frikostigt till sina Europeiska allierade. EU som själv inte har någon militär styrka att tala om har i det här sammanhanget åkt snålskjuts på Amerika och amerikanska intressen har i mångt och mycket också blivit europeiska intressen.

Eftersom de politiska vägarna för Bush-administrationen att attackera Iran numera tycks blockerade verkar det som om både Kina och Ryssland ser att chanserna till ökat inflytande i området är större än någonsin. Snacket om kärnvapen är och har alltid varit en skimär. Om världen kan tåla ett kärnvapenbestyckat Pakistan klarar vi också av att hantera ett nukleärt Iran. Det rör sig först och främst om vilken värld vi vill ha i framtiden och frågan är då på vems sida vi vill stå i en sådan multipolär värld: Ett fascistiskt Ryssland, ett psykotiskt Kina eller ett demokratiskt och frihetsälskande USA? För mig är valet ganska lätt.

Ilan Bermans blogginlägg på The American Spectator:
http://www.spectator.org/blogger.asp?BlogID=9830

Telegrammet på China Daily som talar om Kinas avtal med Iran 2004:
http://www.chinadaily.com.cn/english/doc/2004-10/31/content_387140.htm

Tyskland, Frankrike och Storbritannien

Jag kommer att ge mig ut på en kortare europeisk turné och bloggandet kommer att ligga nere ett par dagar. Jag räknar dock med att vara tillbaka i slutet på veckan.

Petrodollar

Jag har skrivit om det här tidigare, men eftersom problemen fortsätter är det på sin plats att skriva om det igen. När USA under brinnande Vietnamkrig övergav dollarns koppling till guld, det som kallades Bretton Woods samarbetet, och införde en flytande valuta kopplades denna till petroleum. Denna övergång var inte någon given storhet utan det krävdes mycken övertalning av de oljeproducerande länderna i Mellanöstern att inte börja denominera oljan i en korg av valutor. I de oljeexporterande länderna växte dock missnöjet med den förda amerikanska politiken på bland annat penningområdet och man bestämde sig för att temporärt strypa tillförseln av petroleum till USA. Detta att OPEC-länderna var villiga att använda olja som ett vapen var något nytt i amerikansk politik och resultatet var långa köer på bensinmackarna, mångdubbling av bensinpriset och en inflation som kom att dra ner USA i en långvarig recession.

Till sist lyckades USA dock med konststycket att övertala OPEC-länderna att denominera oljan i dollar och den blev därefter världens reservvaluta och har så varit i mer än trettio år. Nu kan det tyckas att det inte spelar så stor roll i vilken valuta världen denominerar petroleum i, men ingenting kan vara mer felaktigt. Eftersom petroleum är en så pass viktig produkt som har med ett lands välstånd och överlevnad att göra är det i verkligheten så att den centralbank där oljan är denominerad i utan vidare kan öka penningmängden för att betala, och göra detta utan att det medför ett ökat inflationstryck. Detta fungerar precis därför att oljan är så viktig och att i stort sett alla länder i världen behöver den. Om Sverige exempelvis ska köpa olja av Norge så kan vi inte bara använda våra egna valutor utan vi måste ta omvägen över den amerikanska centralbanken som i sin tur naturligtvis drar nytta av situationen och ställer medel till rådighet i utbyte mot norska och svenska kronor. På liknande sätt har USA:s centralbank kunnat trycka oändliga mängder "pengar" för att finansiera sitt budgetunderskott och samtidigt skydda sig mot inflation.

Detta har fungerat väl i trettio års tid, men systemet är nu på väg att bryta samman. Det finns naturligtvis inte bara ett skäl till detta utan är som så ofta en kombination av faktorer. Ett av skälen är att den finansiella oron har medfört en ökad risk för en recession i USA. Detta har satt Federal Reserve och Ben Bernanke i den obehagliga situtionen att välja mellan högre och lägre styrränta i ett läge där energipriserna eskalerar och följaktligen leder till ökat inflationstryck. Enkelt uttryckt kan man säga att en högre styrränta medför att fler människor sparar i obligationer vilket i sin tur stärker valutan och tvärsom en lägre styrränta medför mindre sparande i obligationer vilket följaktligen leder till en svagare valuta. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve ser i nuläget ut att prioritera en lägre styrränta vilket obönhörligen leder till en svagare dollar. En svagare dollar medför dock ökad press från de oljeexporterande länderna att denominera petroleum i andra valutor än just dollar, och USA:s unika kapacitet att kunna finansiera hela sin enorma konsumtion bara genom att öka penningmängden är på väg att försvinna. USA:s särställning i världsekonomin är på väg mot sitt slut och nästa president kommer att se att en ökad budgetdisciplin blir nödvändig. Om amerikanerna är redo återstår att se.

Min egen sammanfattning:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/11/intervju-med-william-clarke.html

William Clarkes (enligt honom själv) ödmjuka websida:
http://www.petrodollarwarfare.com/

Lars-Georg Bergkvist skriver i Svenska Dagbladet:
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_125283.e24

Dagens citat

Martin Aagård skriver så här i Svenska Dagbladet:

"...en programledare i Göteborgsprogrammet Kvällspasset ville legalisera marijuana i fredags kväll. Sen drog man en ordvits och spelade hiphop. Jag har visserligen bott i Göteborg i ett år, men ibland tror jag ändå att stan inte finns på riktigt. Att Göteborg bara är ett skämt som någonstans gick för långt."

Oppositionens problem

Per T. Ohlsson i Sydsvenskan sätter återigen sakerna i sitt sammanhang:

http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article284118.ece

Ryssland, Tyskland och Sverige

I dagens SvD finns ett långt reportage om den rysk-tyska gasledningen. Det är intressant skrivet och tar upp ytterligare en dimension av det som jag berörde i gårdagens postering. Företaget som skall bygga gasledningen, Nord-Stream, vd är den före detta tyske förbundskanslern, Gerhard Schröder. Denne operettpolitiker (som Frankfurter Allgemeine Zeitung träffande kallade honom vid ett tillfälle) är en utstuderad maktspelare som vet exakt hur en slipsten skall dras. Han verkar att ha resonerat så här: "Om vi bara ger pengar till upprustning av hamnen i Slite på Gotland kan vi säkert få lokalopinionen med oss, och det blir svårare för svenskarna att säga nej". Här uppmanar jag ytterligare en gång svenska politiker att inte gå i fällan. Sverige intressen är viktigare än så.

Lena Hennels intervju med Gerd:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_650533.svd

Den ryska björnen sover lätt

Thomas Gür skriver på ledarsidan i dagens SvD om den svenska regeringens handfallenhet när det gäller den rysk-tyska gasledningen genom Östersjön. Jag citerar:

”Vad innebär det till exempel för det politiska läget runt Östersjön att Ryssland äger och driver en transportlinje för en strategisk råvara, att Moskva har sagt att dess Östersjömarin kommer att spela en viktig roll i skyddet av denna ledning, att ledande stater i EU blir beroende av Moskva för sin energiförsörjning, att gasledningen medför ett närmande mellan Moskva och Berlin och att frågan redan nu håller på att splittra EU-länderna i området i två läger?”

Rysslands agerande är djupt oroande. Kristian Gerner, professor i historia vid Lunds Universitet, har i Expressen varnat för att landet är på väg att bli en fascistisk diktatur. Ryssland betraktar i likhet med USA energiråvaror som sitt viktigaste säkerhetsintresse, och dess militär kan mer eller mindre betraktas som en skyddsverksamhet för dess infrastruktur på energiområdet. Det betyder enkelt uttryckt att de är beredda att använda militära medel för behålla kontrollen av olje- och gasledningar. Hela deras agerande gentemot exempelvis republikerna i Centralasien måste ses i ljuset av detta.

Inom EU finns det dessvärre ingen gemensam politik på energiområdet, något som på sikt måste till om vi skall kunna ha någonting att säga emot när Ryssland alltmer använder energin som påtryckningsmedel. Det finns tyvärr en enorm naivitet gentemot Ryssland inom de Europeiska och i synnerhet den nuvarande svenska regeringen. Försvarsminister Odenbergs avgång i augusti har ytterligare försvagat de balanserande krafterna och regeringens krumbukter med miljöprövning av gasledningen är bara det senaste i raden av undfallanden som påminner mer om Chamberlains tal om ”Fred i vår tid” än om Churchill.

Den svenska regeringen kan inte stå handfallna när den ryska björnen är på väg att vakna och svenska intressen måste bevakas. Det duger inte att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att problemen försvinner. Historien har lärt oss att det gör de väldigt sällan.

Thomas Gürs ledarkrönika i Svenska Dagbladet:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_649063.svd

Kristian Gerners debattartikel i Expressen:

http://www.expressen.se/1.479398