Volkswagen och elbilar

 Grafik: Coquilles

Den här veckan tänkte jag tala om Volkswagen-skandalen och dess kanske oväntade konsekvenser för elbils-marknaden.

I ett intressant inlägg på Quartz skriver Steve LeVine om Volkswagen-skandalen som briserade förra veckan och hur den kan leda till förändringar i bilfirmornas strategier att sälja elbilar.

Som jag har skrivit om tidigare så är världen fortfarande väldigt beroende av fossila bränslen och takten på omställningen till ett hållbart transportsystem är för långsam för att kunna fördröja oljetoppen nämnvärt.

De flesta bilmärken är däremot medvetna om att den kommer och just nu sker en snabb utveckling av batteritekniken för att tillåta att elbilar kan rulla med en räckvidd av de magiska 300 km som industrin siktar på.

Alla stora bilmärken från BMW och Mercedez till GM och Jaguar håller på att utveckla elbilar i olika prisklasser som – vilket tanken är – ska börja rulla på våra gator redan om fem år.

Även Apple har gett sig in i leken och har sagt att de ska ha en elbil på marknaden 2019.

Grejen är att den här tävlingen även kommer att gynna de små elbilstillverkarna som Elon Musks Tesla eftersom deras försäljningsstrategi bygger på att inte vara ensamma på marknaden.

För att elbilen verkligen ska kunna vinna mark så måste det finnas flera olika tekniska lösningar att välja på för konsumenten.

Det här för oss då tillbaka till Volkswagen-skandalen och dess möjliga konsekvenser.

LeVine skriver att en av de viktigaste konsekvenserna skulle kunna vara att VW ger sig in i racet med ännu större energi och subventionerar sina elbilar med vinster från vanliga förbränningsmotorsbilar.

Hur som helst så kommer bilmarknaden säkert inte att se likadan ut om tio år som den gör nu.

Slutsats:

I det här inlägget har jag talat om hur Volkswagen-skandalen på ett oväntat sätt kan leda till ändrade strategier mot att utveckla och marknadsföra elbilar.

Om du har läst ända hit och gillat det du har läst så råder jag dig att ladda ner min pdf ”Min tre favorit guldgruvor”. Du kan göra det här.

  

Konstgjorda öar

Bild: Flickr-användare Joe Jones

I dag tänkte jag tala om Kinas bygge av landningsbanor på det som kan karaktäriseras som nybyggda öar i Sydkinesiska havet.

Det var tidningen New York Times som i våras avslöjade att några atoller vid Spratly-öarna höll på att fyllas ut och privata satellitbilder har senare visat att öarna dessutom bebyggs med kilometerlånga landningsbanor.

Privata satellitbilder visar dessutom att kineserna håller på att bygga djuphamnar på atollerna för att expandera sin militära närvaro i området.

Senator John McCain har som väntat varit ute och sagt att USA bör skicka in örlogsfartyg för att visa kineserna att det här tolereras inte av USA något som hittills har fått ett svalt mottagande i Washington.

Frågan är då vad det här betyder för maktbalansen mellan Kina och USA är naturligtvis det viktiga i sammanhanget och jag får ärligt säga att jag inte vet.

Å ena sidan så är Kina ju en stormakt på uppåtgående medan USA envetet håller fast vid sin militära styrka - speciellt på haven - och amerikanerna har gjort klart för kineserna att de inte tänker tolerera att Kina tar deras roll. 

Samtidigt är ju opinionen i andra länder i området tydligt på USA:s sida eftersom de vet att alternativet är att leva under den kinesiska stöveln - något som de här länderna hatar värre än pesten.

Det verkar som att samtidigt som amerikanernas inflytande blir mindre här i världen så växer skurkstaternas (bl. a. Kinas) inflytande på amerikanernas bekostnad.

Jag tror att vi i framtiden kommer att tycka att det var skönt när vi hade amerikanerna att falla tillbaka på.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver och framför allt läsa fler artiklar så kolla in min engelskspråkiga site ljnissen.com 

 
 




  

Penningpolitik à la Zimbabwe

Grafisk design: Coquilles

Den här veckan var Paul Krugman i Japan, och han skrev om det i sin tisdags-kolumn. Jag citerar:

När allt kommer omkring så låter det oansvarigt att trycka pengar för att betala för grejer, därför att det är det under normala omständigheter. Det spelar ingen roll hur många gånger några av oss förklararar att det här inte är normala tider, att i en deflationär depression så är konventionell skattepolitik vansinnig och väldigt få politiker är villiga att sticka ut hakan och bryta med konventionerna.

Det här är anmärkningsvärt. En Nobelpris-vinnande krönikör på New York Times pläderar nu öppet för en penningpolitik som i Zimbabwe på 00-talet eller i Tyskland under 20-talet. 

Det är ju inte så att det här aldrig har provats förut. Det har provats, flera gånger och alltid med samma katastrofala resultat. 

Krugman skulle nog inte ha skrivit så om han inte hade haft vinden i ryggen och känt att opinionen var på väg att vända. 

Det verkar nu som att världen börjar förbereda sig på den sista fasen i det som Doug Noland kallar för "de suveräna staternas finansbubbla".

Undrar jag hur diskussionerna går i korridorerna på bankerna i New York, London, Frankfurt och Stockholm för ögonblicket.

Om du nu har läst ända hit så skulle det verkligen glädja mig om du ville dela det här inlägget på sociala media. 

Du kan göra det på knapparna här nedan.

Vad driver Kinas ledare?

Grafisk design: Coquilles

I dag tänkte jag prata om Kinas militära uppgång och dess konsekvenser för regionen som helhet.

I går nåddes vi av nyheten att kinesiska örlogsfartyg hade setts i Behrings sund mellan Alaska och Ryssland. 

Anledningen till att de gjorde just nu hade förmodligen att göra med att President Obama samtidigt hade ett möte i Alaska och att kineserna då betraktade ögonblicket som ovärderligt att samtidigt visa att man är en makt att räkna med även i Arktis.

Det här är bara det senaste i en lång rad maktdemonstrationer från den kinesiska militären som i förlängningen mycket väl kan utveckla sig till regelrätta stridigheter med andra länder i Kinas närområde.

Faran ligger inte i de fem örlogsfartygen i Behrings sund utan i hur Kina agerar i förhållande till de territoriella dispyter man har andra länder i Sydkinesiska sjön, bl. a. Japan, Filippinerna och Vietnam.

Försvarstidskriften IHS Jane’s publicerade förra året bilder som visade att Kineserna håller på att bygga nya öar där det förr bara fanns atoller och att dessa öar även kan komma att användas som flygbaser.

Det normala hade varit att ta de här konflikterna till internationella domstolar för att avgöra vem som har rätt och vem som har fel, men så agerar inte Kina.

I stället säger man att konflikterna är något de internationella domstolarna inte har med att göra och de vägrar att ta sakerna dit.

Den kinesiska arrogansen är häpnadsväckande. I en rapport i New York Times från april står det att dåvarande utrikesministern Hillary Clinton hade tagit upp ämnet med kineserna på ett möte i Vietnam 2010, och den kinesiske utrikesministern hade bara svarat att ”Kina är ett stort land.”

Kinas uppgång kan mycket väl också bli deras upplösning om de inte lugnar ner sig.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver och framför allt läsa fler artiklar så kolla in min engelskspråkiga site ljnissen.com  

När bubblan spricker

Grafisk design: Coquilles

I dag tänkte jag tala om den spruckna finansbubblan i Kina och dess konsekvenser för resten av världen.

I veckan verkade som om världen föll samman.

Veckan började med att det kinesiska Shanghai-indexet föll med 8,5% i måndags och oron fortsatte i Europa och i USA med breda nedgångar överlag.

Att det här händer nu är kanske inte så konstigt eftersom det har varit oroligt på den kinesiska marknaden länge och det som verkar ha satt igång oron är att tvivel har börjat sås angående den kinesiska regeringens förmåga att långsiktigt styra ekonomin utan bakslag.

Så vad är det som händer i Kina?

För att svara på den frågan måste vi backa bandet till finanskrisen 2008/2009 och dess efterdyningar.

I stället för att låta marknaden falla till golvet och vekligen rensa ut de excesser som fanns vid tillfället så satte världens centralbanker, och den kinesiska i synnerhet, igång ett enormt penningpolitiskt projekt.

Projektet gick ut på att hålla bankerna under armarna till varje pris och se till att utlåningen till ekonomin ökade. Ingenstans var det här så tydligt som i Kina.

Här är det viktigt att poängtera att bankernas affärsmodell är belånad minst 8 till 10 gånger och går ut på att kortfristigt låna pengar av centralbanken för att sedan låna ut de här pengarna på längre sikt till intet ont anande kunder (husköpare bland annat). Det här gäller alla banker och är ingenting som är specifikt för Kina, men eftersom de kinesiska bankerna är störst i världen så är det extra tydligt här.

Resultatet blev då att myndigheterna blåste upp en kreditbubbla av sällan skådat slag. Allt från råvaror och bostäder till vanliga aktier gick upp i pris och det är nu när bubblan spruckit som vi får se alla problemen som fanns.

Att Kinas myndigheter gjorde det här är något vi generellt ska vara tacksamma för. Det var kinesisk efterfrågan som höll världsekonomin under armarna när efterfrågan störtdök efter finanskrisen 2008/2009.

Reinflation var iochförsig ett globalt fenomen, men ingenstans i världen var det så utpräglat som i Kina. Som svar på den brustna finansbubblan så svarade de kinesiska myndigheterna med att reinflatera det finansiella systemet med en kreditbubbla.

Nu är det så att om man väl har lyckats skapa en kreditbubbla - de kinesiska bankernas utlåning ökade med 7.3 biljoner yuan i början av 2009 – så måste den fortsätta för att bubblan ska kunna hållas vid liv och om det inte gör det så riskerar bubblan att spricka.

Det lyckades faktiskt för de kinesiska myndigheterna att hålla bubblan vid liv i flera år, men i juni i år stod det klart att den slutligen hade brustit och det vi såg var genomgående nedgångar både på bostadsmarknaden, marknaderna för råvaror och på de asiatiska börserna.

Svaret blev att återigen försöka hålla bubblan under armarna med extraordinära åtgärder, och det såg ut att fungera hyfsat i ett par veckor, men sedan satte nedgångarna igen nu här i förra veckan och det var den här nedgången som sedan spred sig över världen i början av veckan.

Slutsats:

Börsoron som vi såg i början av veckan har sitt ursprung i Kina där myndigheterna desperat försöker blåsa liv i en sprucken finansbubbla.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver så gå till min personliga, engelskspråkiga, sajt och läs mer.

Räntehöjningar, bostadsmarknader och svensk ekonomi.

Det jag tänkte tala om i dag är den kommande räntehöjningen och hur känslig den svenska ekonomin är för just den.

Den amerikanska ekonomin visar allt tydligare tecken på återhämtning och det är inte längre uteslutet med en räntehöjning från Federal Reserve redan i september.

Det finns ju faktiskt en mindre industri som har specialiserat sig på att tyda vad den amerikanska centralbanken kommer att göra härnäst, men att en höjning av räntan kommer i USA antingen nu i höst eller möjligen i början av nästa år är de flesta överens om.

Så vad skulle en räntehöjning från Riksbanken betyda för oss här hemma?

En räntehöjning ligger kanske inte omedelbart i korten. Riksbanken bytte ju som bekant räntebana bara i vintras och det verkar som att motviljan att höja räntan nu är ännu större än tidigare.

Dessutom är styrräntan nu inte bara låg utan t.o.m. negativ.

Det finns faktiskt inte mycket som talar för att Riksbanken kommer att höja räntan under de kommande månaderna, men den kommer. Var så säkra.

Riksbanken ligger bara månader, eller möjligen år, efter Fed. Sedan kommer samma typ av problem som finns i USA att visa sig i Sverige.

De främsta anledningarna till det är naturligtvis att den svenska ekonomin inte ligger i fas med den amerikanska och att det största problemet för Riksbanken just nu faktiskt inte är inflation utan deflation.

Däremot kan inte heller Riksbanken trotsa naturlagarna i oändlighet – den svenska konjunkturen har ju också börjat visa tecken på återhämtning - och min egen gissning är att det kommer en ränteökning under året, möjligen nästa höst.

Så hur kommer då en räntehöjning att påverka oss?

Det som är uppenbart är att bubblan på bostadsmarknaden definitivt är känslig för en räntehöjning.

Som det är nu så kostar det nästan ingenting att låna så svenskarna har belånat sig upp över öronen.

Enligt finansinspektionen, som är myndigheten som håller ordning på siffrorna, så har belåningen i förhållande till den disponibla inkomsten (ett mått för skuldsättningen) ökat i Sverige från 45% 1980 till över 120% 2015. 

Figur 1. De svenska hushållens bolån i förhållande till den disponibla inkomsten. Data från 1980 till 2015. Källa Finansinspektionen.

Det här är en dramatisk ökning.

Frågan som inställer sig är vad som kommer att hända med de kraftigt belånade hushållen när räntebanan till sist vänder.

Kommer hushållen att kunna betala tillbaka det de har lånat utan några som helst problem?

I början kommer det knappt att märkas eftersom räntehöjningarna kommer att vara så pass små, men när Riksbanken väl har varit igång ett tag så kommer räntehöjningarna till sist att synas.

Det kommer att visa sig att det där huset som du köpte tillsammans med familjen inte var så billigt i alla fall.

Så börjar tankarna snurra:

-Det är kanske bäst att vi säljer?

Så är karusellen igång, med konsekvenser för den svenska ekonomin som jag i nuläget inte ens kan överblicka.

Hur som helst så är en nedgång på bostadsmarknaden det största hotet mot Svensk ekonomi för ögonblicket.

I sin rapport över den svenska bolånemarknaden talar Finansinspektionen om att hushållen står bättre rustade nu än under krisåren 2008 – 2010, och det kan mycket väl vara så, men jag undrar hur mycket av det som är som är direkt kopplat till de lägre oljepriserna.

Så länge som oljepriserna håller sig låga så verkar det inte finnas några problem över huvud taget, men med bara en liten ökning av inflationsförväntningarna (läs oljepriserna) så kan Riksbanken se sig tvungen att höja räntan vilket i sin tur kan leda till stora problem på bostadsmarknaden.

Tanka bilen och njut av solen på altanen så länge det är möjligt!

Slutsats:

I det här inlägget har jag talat om Riksbanken och den tilltänkta räntebanan det kommande året.

Jag har även tagit upp svenska folkets skuldsättning som bolån förhållande till disponibel inkomst och försökt få ett grepp om vilka konsekvenser en räntehöjning kan få på den svenska ekonomin.

När du har läst ända hit så har du kanske synpunkter på texten. Så varför inte lämna en kommentar här under?

Det är bara så jag kan lära känna er som läser.