När bubblan spricker

Grafisk design: Coquilles

I dag tänkte jag tala om den spruckna finansbubblan i Kina och dess konsekvenser för resten av världen.

I veckan verkade som om världen föll samman.

Veckan började med att det kinesiska Shanghai-indexet föll med 8,5% i måndags och oron fortsatte i Europa och i USA med breda nedgångar överlag.

Att det här händer nu är kanske inte så konstigt eftersom det har varit oroligt på den kinesiska marknaden länge och det som verkar ha satt igång oron är att tvivel har börjat sås angående den kinesiska regeringens förmåga att långsiktigt styra ekonomin utan bakslag.

Så vad är det som händer i Kina?

För att svara på den frågan måste vi backa bandet till finanskrisen 2008/2009 och dess efterdyningar.

I stället för att låta marknaden falla till golvet och vekligen rensa ut de excesser som fanns vid tillfället så satte världens centralbanker, och den kinesiska i synnerhet, igång ett enormt penningpolitiskt projekt.

Projektet gick ut på att hålla bankerna under armarna till varje pris och se till att utlåningen till ekonomin ökade. Ingenstans var det här så tydligt som i Kina.

Här är det viktigt att poängtera att bankernas affärsmodell är belånad minst 8 till 10 gånger och går ut på att kortfristigt låna pengar av centralbanken för att sedan låna ut de här pengarna på längre sikt till intet ont anande kunder (husköpare bland annat). Det här gäller alla banker och är ingenting som är specifikt för Kina, men eftersom de kinesiska bankerna är störst i världen så är det extra tydligt här.

Resultatet blev då att myndigheterna blåste upp en kreditbubbla av sällan skådat slag. Allt från råvaror och bostäder till vanliga aktier gick upp i pris och det är nu när bubblan spruckit som vi får se alla problemen som fanns.

Att Kinas myndigheter gjorde det här är något vi generellt ska vara tacksamma för. Det var kinesisk efterfrågan som höll världsekonomin under armarna när efterfrågan störtdök efter finanskrisen 2008/2009.

Reinflation var iochförsig ett globalt fenomen, men ingenstans i världen var det så utpräglat som i Kina. Som svar på den brustna finansbubblan så svarade de kinesiska myndigheterna med att reinflatera det finansiella systemet med en kreditbubbla.

Nu är det så att om man väl har lyckats skapa en kreditbubbla - de kinesiska bankernas utlåning ökade med 7.3 biljoner yuan i början av 2009 – så måste den fortsätta för att bubblan ska kunna hållas vid liv och om det inte gör det så riskerar bubblan att spricka.

Det lyckades faktiskt för de kinesiska myndigheterna att hålla bubblan vid liv i flera år, men i juni i år stod det klart att den slutligen hade brustit och det vi såg var genomgående nedgångar både på bostadsmarknaden, marknaderna för råvaror och på de asiatiska börserna.

Svaret blev att återigen försöka hålla bubblan under armarna med extraordinära åtgärder, och det såg ut att fungera hyfsat i ett par veckor, men sedan satte nedgångarna igen nu här i förra veckan och det var den här nedgången som sedan spred sig över världen i början av veckan.

Slutsats:

Börsoron som vi såg i början av veckan har sitt ursprung i Kina där myndigheterna desperat försöker blåsa liv i en sprucken finansbubbla.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver så gå till min personliga, engelskspråkiga, sajt och läs mer.