Lugnet före stormen i Japan?

Foto: Flickr-användare Satorare

I veckan nåddes vi av nyheten att underskottet i Japans handelsbalans hade nått nya rekordnivåer i januari.

En snabb koll på en graf över Japans handelsbalans ger vid handen:

Källa: tradingeconomics.com

Om vi kollar på siffrorna så ser vi att underskottet ökade till hela 2790 miljarder yen i januari i år. Det här var ner från ett underskott på 1300 miljarder yen i december förra året.

Nedgångstakten är häpnadsväckande.

För att sätta det här i sitt sammanhang, kolla på den här grafen över Japans bytesbalans från 1985 till 2014:

 Källa: tradingeconomics.com

Som ni ser så har Japan haft ett överskott i bytesbalansen ända sedan mitten på åttiotalet.

Om vi tittar på trenden över de sista fem åren så ser vi att bytesbalansen har varit stadigt på väg ner och nu nere på rekordlåga minus 640 miljarder yen.

Källa: tradingeconomics.com

Överskottet i bytesbalansen har bidragit Japans tillväxt med mellan 1 och 2 procentenheter om året och nu är det över.

Den japanska ekonomin har långsiktiga problem med en åldrande befolkning och problemen med Kina hjälper inte på situationen.

Den japanska centralbanken med chefen Kuroda i spetsen försöker trycka sig ur krisen, men det riskerar bara att förvärra situationen.

Den japanska ekonomin är nu beroende av kapital utifrån för att kunna fungera. 

Eftersom den japanska statsskulden i förhållande till BNP är den högsta i världen så är det här tecken på begynnande stress inom den japanska obligationsmarknaden.  

Än så länge behåller obligationsmarknaden lugnet, men det är bara en tidsfråga innan de första tecknen på stress börjar visa sig.

Det kommer förmodligen först att visa sig i valutamarknaden med vilda prissvängningar i det japanska yenet:

Grafik: FreeStockCharts.com

Det är då Japanerna säger "Banzai!" och attackerar Kina.

Mer om Japan hos Cornucopia, Global Civil War, Joakim Jonsson, Sakuradesu, Claes Hemberg

Source: tradingeconomics.com

Är världen på väg att förlora kampen mot fossila bränslen?

Foto: Flickr-användare Tom Blackwell

I sin senaste artikel skriver Freds- och konfliktforskaren Michael Klare om tre oroväckande trender när det gäller politiken mot den globala uppvärmningen.

Bland de tre trenderna som Klare beskriver återfinns bland annat:

1./ Oljebolaget BP:s utgivning av deras World Energy Outlook där de noggrannt går i genom trenderna inom oljekonsumtionen världen över, världsproduktionen och förutspår hur både produktion och konsumtion kommer att se ut under de kommande åren. 

Frågan som BP:s VD Bob Dudley ställde till sig själv när han presenterade rapporten var om dagens produktions- och konsumtionsnivåer av olja var långsiktigt hållbara och svaret var: 

"Inte för ögonblicket." 

P.g.a. ökad konsumtion, framför allt i tillväxtländerna, så beräknas koldioxidutsläppen att öka med 29% fram till 2035.

2./ EU:s omläggning av klimatpolitiken. EU har på ett föredömligt sätt implementerat olika instrument för att begränsa användningen av fossila bränslen inom EU.

Detta gjordes framför allt med hjälp av den s.k. 20-20-20-planen som introducerades 2008 och där målet är att reducera förbränningen av fossila bränslen med 20% framtill 2020 och samtidigt öka energieffektiviteten med 20%. 

20-20-20-planen är redan sjösatt och kommer förmodligen att fungera enligt planerna, men Klare oroar sig för det som händer därefter.

EU-kommissionen lade i januari i år fram ett förslag om hur klimatpolitiken kommer att se ut mellan 2020 och 2030. Innan förslaget kan bli verklighet måste det först ratifieras av EU-parlamentet vilket långt ifrån är givet.

Det som är slående med förslaget är att visserligen kommer EU-länderna förmodligen att enas om att dra ner utsläppen med 40% från 1990-års nivåer och ha 27% förnyelsebar energi, men den här begränsningen gäller hela EU och är inte bindande för de enskilda nationerna. 

Det här har kritiserats av flera olika debattörer och Klare undrar om det inte är för att de europeiska politikerna har börjat inse att en begränsning av koldioxidutsläppen kommer att skada den egna plånboken. 

Så även om världen har snurrat en del sedan 2008 och gjort nyttiga framsteg på vägen mot att dra ner på koldioxidutsläppen så förbränner världen fortfarande en ökande mängd fossila bränslen varje år.

Frågan som då inställer sig är om det inte finns något vi kan göra åt klimatförändringarna och då brukar konceptet med geoingenjörskonst komma fram. 

Den billigaste och bästa metoden verkar enligt Ekonomiprofessorn Martin Weitzman vid Harvard vara att helt enkelt släppa ut svaveldioxid i atmosfären. 

Detta behöver inte vara speciellt komplicerat och kan snabbt sänka de globala temperaturerna genom att helt enkelt reflektera bort solstrålningen. 

Weitzman varnar dock för att svaveldioxid inte gör något åt havsförsurningen och att dess effekter i mångt och mycket är otestade. 

Men när människan blir desperat om några hundra år vet man dock inte vad som kommer att hända.

Bloggat: Hans lilla gröna, Stockholmsinitiativet, Leffe45, 

Marknadskommentar - februari 2014

Grafisk Design: reflexions of red

För oss som är intresserade av utvecklingen inom råvarusektorn så erbjöd den här veckan ganska mycket matnyttigt.

Den här veckan såg vi att dollarn försvagades tack vare sämre arbetslöshetssiffror än förväntat i USA. 

Detta ledde till att förväntningarna bland marknadsaktörerna om fortsatta stödköp ökade och därmed sjönk dollarn. 

Med den svagare dollarn såg vi att råvaror köptes en masse av bl. a. Hedgefonder som kommer in med lånade pengar och låter sina algoritmer styra tradingen.

Generellt sett så är marknaderna styrda av hedgefonder som låter sina datorer styra vilket håll marknaden skall röra sig på.

Foto: Flickr-användare Anthony Rue

Det är i det närmaste omöjligt, och dessutom onödigt, att komma på en berättelse som stämmer överens med marknadsrörelserna. 

Däremot är det viktigt att titta på grafikerna för att skaffa sig en idé om i vilken riktning marknaden är på väg.

Grafisk Design: FreeStockCharts.com

Råolja: Brentoljan var på väg över 110 USD dock utan att lyckas stanna däröver. Vi får se om det lyckas nästa vecka.

Det är verkligt intressant att se hur oljan stiger i pris utan att den underliggande ekonomin gör speciellt bra ifrån sig.

Priset på Brentolja har dessutom kunnat falla ihop inte mindre än fyra gånger på två år utan att göra det.

Snart bryter Brentoljan den laterala trendlinjen som har fungerat som motstånd eller resistans. 

Vad kommer högre oljepriser att göra för ekonomin?

Grafisk Design: FreeStockCharts.com

Mjuka råvaror: Med mjuka råvaror menar jag allt som rör jordbruksprodukter från bomull till grisar. 

Den ETF som speglar de mjuka råvarorna bäst är DBA som bröt ut ur sin nedåtgående trend den här veckan. 

Grafisk Design: FreeStockCharts.com

Guld: Trenden i marknaden är fortfarande på väg ner även om guldet har försökt att gå upp nu i år.

Den indikator jag använder för att få en idé om vilket håll marknaden är på väg är DMI, eller Directional Movement Indicator.

Den här två komponenter, en röd och en grön. Om marknaden är på väg upp så är den gröna komponenten över den röda och vice versa om marknaden är på väg ner.

Fortfarande är den röda över den gröna vilket indikerar att uppgångar kommer att bli sålda.

Därför är jag skeptisk till alla dem som är överdrivet optimistiska vad det rör guld intill dess att vi ser ett klart trendbrott.

Däremot är det självklart intressant att se hur guldet nu har brutit ut ur den nedåtgående trend som har hållit i sig sedan 2012.

Grafisk Design: FreeStockCharts.com

Dollarn: En av anledningarna till att jag inte tror så mycket på guldet är att dollarn ser ut att gå högre. 

Den här veckan var förvissa en röd vecka, men det kommer inte att vara så alltid. 

Det här kommer speciellt att bli påtagligt när den amerikanska centralbanken börjar trappa ner ordentligt på stödköpen.

Ur ett tekniskt perspektiv ser man bara att dollarn är på väg sidledes, men detta kan ändras fort om några månader med kraftigt minskade stödköp. 

Vi får se!

Är riksbanken schizofren?

 Foto: Flickr-användare Nik Clark

När Riksbankens försöker tala ned bostadspriserna så tror de att de har att göra med en motor medan de i själva verket leker med en kärnreaktor.

Så här sa Förste vice riksbankschef Kerstin af Jochnick i går angående svenska folkets skuldsättning:

Vi har ju sett det från andra länder som har haft så här hög skuldsättning att när man har fått en liten kraftigare nedgång i bostadspriserna så har detta spillt över på hushållen. Hushållen har börjat spara mer och konsumera mindre. När hushållen konsumerar mindre så får man i sin tur effekter på den reala ekonomin, tillväxten minskar och arbetslösheten ökar.

Så som det är nu så försöker Riksbanken snacka ner priserna samtidigt som de stampar gasen i botten genom att hålla räntorna rekordlåga. Det måste finnas fler än jag som ser det ambivalenta, ja närmast schizofrena, i deras handlingar.

Om Riksbanken nu tycker att hushållens skuldsättning är ett så stort problem så borde de ta ansvar för problemet och aggressivt höja räntan.

Det är tydligt från Kerstin af Jochniks kommentarer att de ser att både bubblan och riskerna finns. De vill däremot inte göra något åt det. 

Bostadspriser contra medelinkomst

Normalt sett så följer bostadspriserna medelinkomsten ganska väl. I normala fall brukar huspriserna vara 2,5 x hushållens samlade årsinkomster. Vi är nu uppe i 3,3 x för riket som helhet.

Den här situationen är så klart ännu värre i storstäderna. Om vi tar centrala Stockholm som exempel så ökade medellönerna mellan 2010 och 2012 (det sista året som det finns bra statistik för) med 4%. 

I samma tidsperiod ökade bostadsrättspriserna med 10,5% (och enbart förra året steg priserna med 11,7%.) 

Från grafen ses att det inte var förrän i början av 2013 som priserna på allvar tappade kontakten med verkligheten. Prisuppgången sammanföll med Riksbankens räntesänkning till 1,0% i december 2012 som de sedan har behållit under hela 2013 och fram till nu i februari 2014.

Om vi däremot tittar på statistiken i ett kortare tidsperspektiv så ser vi att uppgången har stannat av. I det här fallet har jag plottat prisutvecklingen sedan augusti förra året och det som är slående är att priserna knappt har ökat alls.

Vi har naturligtvis sett sådana här stagnerande rörelser tidigare för att sedan bara se marknaden stiga ytterligare. Däremot är det kanske ett tecken på att marknadsaktörerna förväntar sig ännu mer i form av lättvindig penningpolitik av Riksbanken. Detta blir dock svårt att förena med rekordlåga räntor och stramare global penningpolitik.

Så även om Riksbanken inte vill skrämma marknaderna till några konstigheter så kan det vara som så att deras ömma händer nu är på väg att tappa kontrollen.

Bevare oss väl!

Grafisk Design: reflexions of red