Inga posteringar

Eftersom jag blir tvungen att ta en tur till Skottland i morgon så blir det inga posteringar här på bloggen förrän på lördag.

Israels demokrati

Per Gudmundson kommenterar i Svenska Dagbladet den israeliska Winogradkommisionens slutrapport om kriget sommaren 2006 mot terrororganisationen Hizbollah. Rapporten riktar hård kritik mot den israeliske premiärministern Ehud Olmert för sitt agerande under kriget. Styrkebeskedet från Israels sida är dock, som Gudmundson påpekar, att rapporten kom till stånd över huvud taget:

Olmert har gjort sig förtjänt av kritik. Det är fortfarande oklart vilken part i kriget som ska betraktas som vinnare. Att delar av Hizbollahs infrastruktur slogs ut och FN-trupper kom på plats pekar i en riktning. Att Hizbollah kanske är starkare nu än tidigare pekar i en annan. Invånarna i Libanon, som Hizbollah håller som gisslan och mänskliga sköldar, ska inte behöva plågas eller dö på grund av svajiga israeliska beslut utan förutsägbar utgång. Och till skillnad från terroristerna har Israel inte råd att fläcka sitt anseende.

Den amerikanske klassicisten och militärhistorikern Victor Davis Hanson driver tesen (i exempelvis Carnage and culture, Doubleday, 2001) att demokratiers arméer är mer effektiva än andra, just tack vare en västerländsk ifrågasättandets kultur som leder till färre dåliga beslut och ständig förbättring. Hizbollah håller nog inte med. Men Winogradrapporten visar att det är skillnad. Den är ett tecken på styrka och inte svaghet, oavsett hur Nasrallah tolkar den.

Eftersom debatten i Sverige är Israelkritisk på gränsen till antisemitisk är det skönt att se att ledande medier är så tydliga i försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter. Tänk själva tanken att Israel skulle behandla sina medborgare likadant som Hamas eller Hizbollah behandlar sina. Tänk om det fanns legitima skäl att se på konflikten från två perspektiv. Givet det svenska debattklimatet tror jag tyvärr att risken för en allt öppnare antisemitism i Sverige skulle öka dramatiskt.

Per Gudmundsons ledare i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_825519.svd

Höj räntan!

Den amerikanska centralbankschefen Ben Bernanke sänkte igår kväll svensk tid styrräntan med 0,5 procentenheter till 3.0% vilket var väntat. Om ni har läst vad jag försöker säga här på bloggen så är det här ett bra exempel på hur man inte skall bedriva räntepolitik. En ökad pengamängd leder till ökad inflation och att priserna på olika tillgångar stiger utan att rikedomen i sig stiger.

Det verkar som om det numera finns en konsensus i USA och även i Sverige om att det värsta som kan hända är en lågkonjunktur. Det här tänkandet missar den viktiga poängen att lågkonjunktur är den logiska följden av en högkonjunktur och "självläker" ett system som är kännetecknat av en massa dåliga lån och investeringar. Vad som är mycket värre än en lågkonjunktur är inflationen som äter upp hela vårt sparkapital.

Höj räntan igen Bernanke!

Scott Lanmar på Bloomberg News talar räntesänkningen:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=aQG0DxfBGjL8&refer=home

Fel, fel, fel

Johan Schück har intervjuat Yale-professorn Robert Shiller i dagens DN. Shiller uttalade sig också i gårdagens The Times och sa att Ben Bernanke borde ha sänkt styrräntan tidigare.

Ibland undrar jag ifall den enda kvalifikationen som krävs för att bli professor i nationalekonomi är att ha konsekvent fel om alla nationalekonomiska teorier på en gång.

Johan Schücks artikel i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=737961

Suzy Jaggers artikel i The Times:
http://business.timesonline.co.uk/tol/business/economics/article3267624.ece

Rothbards legat

En intressant bok att läsa i dessa tider är "America's great depression" av Murray N. Rothbard som naturligtvis handlar om den stora depressionen mellan 1929 och 1933. Rothbard driver österrikiska tesen om att det är normalt med cykler med omväxlande högkonjunktur och lågkonjunktur. Lågkonjunkturen renar systemet från dåliga investeringar och skall som sådan inte bekämpas alltför hårt från politisk sida.

Högkonjunkturen kännetecknas av ett högt affärsklimat och lågkonjunkturen av ett lågt, det vet vi redan, men att de också är nödvändiga i en fungerande marknadsekonomi går emot gängse politiska uppfattningar. Politiker försöker generellt uppmåla lågkonjunkturen som något dåligt eftersom de sällan blir återvalda i en lågkonjunktur. De försöker därför motverka lågkonjunkturens effekter med politiska och monetära motåtgärder när det i själva verket skulle vara bättre att låta saker och ting ha sin gång.

Rothbard säger att en korrektion var något som alla väntade sig 1929, men att det var Herbert Hoovers och Franklin Roosevelts försök att stimulera ekonomin som ledde till den stora depressionen. Det amerikanska stimulanspaketet som President Bush presenterade för några veckor sedan med kortfristiga skattelättnader för vanliga inkomsttagare kan därför användas som exempel på vad som inte skall göras. En bättre motåtgärd skulle vara att ge permanenta skattelättnader till företagen eftersom det skulle medföra fler jobb och följaktligen större skatteintäkter för USA.

Som lök på laxen har den amerikanska riksbanken dessutom blåst upp flera bubblor under senare år genom lättvindig pengapolitik som inte har hjälpt ekonomin att gå igenom den nödvändiga fasen av självläkning. Så länge den amerikanska pengamängden var relaterad till guld innebar en ökad pengamängd samtidigt ökad inflation, men sedan den amerikanska centralbanken övergav Bretton-Woods samarbetet och lät sin valuta flyta fritt stämmer det har sambandet inte längre. En ökning av pengamängden leder numera bara till att pengarna går in i priset på en tillgång, exempelvis huspriser eller IT-aktier, vilket i sin tur har skapat bubblor på områdena.

En lågkonjunktur skulle rensa systemet från alla dåliga investeringar och behöver som sådan inte vara varken lång eller djup, men den måste vara där. Politiker och de som är ansvariga för den monetära politiken världen över borde ta sig tid att läsa den här boken. Kanske finns det något att lära.

Murray N. Rothbards bok finns att downloada här:
http://www.mises.org/rothbard/agd/contents.asp

Ryska Björnsson

Anders Björnsson fortsätter sitt försvar av Ryssland i en Brännpunktsartikel Svenska Dagbladet. Citat:

När den ryska regeringen för två år sedan drev fram en höjning av priset på energileveranser genom Ukraina fick den spö för detta i väst – som länge anklagat Ryssland för prisdumpning i politiska syften!

Ingen kan på allvar hävda att ­Ryssland är ensamt om att utnyttja ekonomiska resurser mot andra. Det är inte troligt att demokratins krafter skulle ha det bättre ­förspänt om landet låg för ekonomisk fäfot.

Vad Björnsson inte inser är att EU-länderna inte tycker om att behöva lyssna på Ryssland. Att Putin mer eller mindre har tagit makten över energiområdet och också använder olje- och gasleveranser som ett reguljärt vapen gentemot sina grannländer är i sig ett oroande tecken. Här sällar han sig till tidigare ryska ledare som också for världen runt och talade om för folk vad de skulle göra, utan att världen brydde sig. Skillnaden är att numera har de lärt sig att spela ett spel med betydligt högre insatser. Jag tycker inte om att behöva lyssna på Ryssland och våra intressen är sådana hur rik den ryska kulturen än må vara.

Artikeln i SvD:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_817935.svd

WSJ och Robert Hirsch

De senaste veckorna har debattens vågor kring Cambridge Energy Research Agency:s (CERA:s) nyligen utgivna rapport gått höga i Peak Oil världen. I rapporten fortsätter CERA att hävda att ett eventuellt maximum i världens oljeproduktion ligger flera decennier in i framtiden och att det egentligen inte finns någon källa till oro. Rapporten går trots detta vidare med att säga tömningen av befintliga oljefält ligger på 4,5% vilket motsvarar 3,8 miljoner fat om året. D.v.s. att bara för att behålla nivån på dagens oljeproduktion måste världen varje år hitta ett nytt Iran.

I The Wall Street Journal fanns den 17:e januari en artikel om CERA:s rapport av Neil King Jr där journalisten inte tog rapportens slutsatser för givna utan han förhöll sig hälsosamt skeptisk. Problemet med att bedöma reservstorlekar och produktionsdata från världens oljefält är att de omgärdas av ett enormt hemlighetsmakeri från de oljeproducerande ländernas sida. Å ena sidan har vi CERA:s optimistiska synpunkt att ett maximum inte är nära förestående, och å andra har vi en del oberoende geologers som säger att maximum har redan varit eller är i alla fall snart förestånde.

Sanningen ligger säkerligen som så ofta tidigare någonstans i mitten, och det är här The Wall Street Journal har valt att lägga sig. Robert Hirsch, författare av den berömda Hirsch-rapporten för det amerikanska energidepartementet, sågar WSJ-artikeln jäms med fotknölarna i ASPO-USA:s senaste nyhetsbrev. Personligen skulle jag nog definiera mig själv som oljepessimist men de här eviga diskussionerna för tyvärr inte debatten vidare. Ett problem är naturligtvis att olja traditionellt är något av ett mansyrke och ett visst mått av personlig prestige har ätit sig in i debatten där de olika sidorna slåss som hund och katt. Det är en olycklig utveckling för ett ämne som är så viktigt för oss alla.

Artikeln i Wall Street Journal av Neil King Jr:
http://online.wsj.com/article/SB120054248700897011.html?mod=MKTW

och Robert Hirschs svar:
http://www.energybulletin.net/39620.html

EU:s klimatmål

Mikael Ståldal skriver på sin blogg om Sveriges åtaganden gentemot EU att öka andelen förnyelsebar energi till 49% till år 2020. EU:s ledare oroar sig för den globala uppvärmningen som de upplever vara ett problem för hela mänskligheten. Kanske. Problemet kommer dock att lösa sig självt genom att kol- och olje-produktionen ständigt blir mindre och mindre. Därför behövs inga dyrbara åtgärder införas. Vi kommer snart att få betydligt allvarligare problem på halsen. Vänta bara.

Mikael Ståldals blogginlägg:
http://www.staldal.nu/blog/2008/01/27/knasiga-klimatmal-fran-eu/

Reinfeldt och Oral Bill

Per T. Ohlsson i Sydsvenska Dagbladet fortsätter att klanka på Alliansregeringen, och personligen tycker jag att hans kritik är lite tröttande. Han har dock en poäng när han säger att:

För Clinton var triangulering ett sätt att hålla sig kvar vid makten medan Reinfeldt tillämpade metoden för att nå makten. Clinton justerade, mitt under sin första mandatperiod, en politisk linje som inte gav utdelning. Inget tyder på att Reinfeldt kan eller vill göra något liknande.

Men varför tror Per T. att gamla amerikanska erfarenheter slaviskt vägleder den nuvarande svenska regeringen? Det är det väl ingen som har sagt? Regeringen har satsat mycket på att förbättra tillståndet för vanliga löntagare och på att få folk i arbete. Vad Bill Clinton höll på med i Vita Huset kan på sin höjd ses som en rolig historia.

Per T. Ohlssons krönika i Sds:
http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article296558.ece

Hur inhalerar man en äggplanta?

Den här artikeln i Expressen påminner mig om en vetenskaplig artikel som jag kom över en gång...

I Expressen:
http://www.expressen.se/nyheter/1.1020898/hade-sex-med-stromsladd-dog

och i Pubmed:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7991282?ordinalpos=22&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVDocSum

Hur skall jag investera mina pengar?

I dag ska jag ta en kort titt in i kristallkulan så som jag betraktar den och tala om för er hur ni kan bli rika i den kommande perioden av oljebrist. Jag har talat om det här tidigare, men en av de bästa web-sidorna som ger råd om hur man ska investera är Jim Puplavas Financial Sense. I dessa tider av kreditoro säger han att det bästa man kan göra är att hålla huvudet kallt och köpa blue-chip aktier riktigt billigt när alla säljer. Om vi tittar på Stockholmsbörsen så har den inte haft samma utveckling som vare sig den danska eller norska börsen de senaste åren och när den föll ytterligare i måndags så fanns det riktigt bra köp att göra för den som förstod att hålla huvudet kallt. Jag skulle exempelvis råda till att köpa stora exportföretag med goda utsikter för aktieutdelning som Atlas Copco och Ericsson där det finns en rejäl slant att tjäna kortfristigt.

Annars talar Puplava mycket om guld och silver vilket definitivt är en god investering. Speciellt silver. I det korta perspektivet riskerar dock ädelmetallerna en korrektion nedåt, men även här gäller det att hålla huvudet kallt. När folk i allmänhet börjar inse att deras förmögenheter blir ätna av inflation så kommer vi att se ett flockrusning till ädelmetaller och priserna kommer naturligtvis att stiga.

Ett annat område är energi. Norges oljeproduktion nådde sin kulmen år 2000, men gasproduktionen är fortfarande stor. Ett bra område att satsa på är därför off-shore aktier som Aker Kvaerner. Jag skulle dock vara mer försiktig när det gäller norska oljebolag som Statoil eftersom deras exportvolymer sjunker för varje år.

Allt som har med uran att göra. Den brittiska regeringen har nyligen blåst liv i sina planer på att bygga ut kärnkraften och den här typen av energi kommer definitivt att se en boom de närmaste tjugo-trettio åren. Det är en oundviklig utveckling trots svenska miljönissars protester. Sverige har ingen egen uranbrytning men kommer väldigt snart att bli utsatt för enorma utländska påtryckningar att påbörja brytning. Därför är mitt råd att köp in er i land där uran redan är påvisat och ni kommer att se er förmögenhet mångdubblas på bara några få år.

Infrastruktur är naturligtvis ett område som kommer att öka. Inte så mycket klassiskt vägbygge som spårbunden trafik. Jag skulle långsiktigt gärna investera i entreprenörer i anläggningsbranchen som NCC och Skanska som framöver definitivt kommer att se en boom för sina verksamheter.

Kom ihåg var ni läste det här först!

Jim Puplavas Financial Sense:
http://www.financialsense.com/

En välförtjänt Guldbagge!

Skurups stolthet skådespelaren Mikael Segerström har välförtjänt fått en Guldbagge för sin roll i Johan Klings hyllade "Darling". En läsvärd intervju med Mikael finns i Sydsvenska Dagbladet:

http://sydsvenskan.se/nojen/article295195.ece

Slappna av, Bildt...

Via Svenska Dagbladets eminente säkerhetsreporter Mikael Holmström nås vi av nyheten att Sverige är på väg att stoppa EU:s övertagande av Kosovo från FN. Tydligen ligger det en hel del personlig prestige från utrikesminister Carl Bildts sida bakom Sveriges planer på att lägga in sitt veto. Det är exempelvis redan tidigare känt att han konkurrerar med bl. a. Frankrikes Michel Barnier om rollen som Javier Solanas efterträdare som EU:s utrikesansvarige.

Här måste jag säga som de stora att Sverige är ett litet land i Europas utkant som är starkt just p.g.a. sitt medlemsskap i den Europeiska Unionen. Utan EU så är Sveriges röst i världen ingenting värd. Lämna därför den personliga prestigen utanför det här Bildt och låt de stora elefanterna dansa för en gångs skull.

Mikael Holmströms artikel i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_809901.svd

En lekmans analys

Det är en smula märkligt hur plötsligt alla ekonomi-analytiker byter fot och börjar teckna upp alla möjliga undergångsscenarier. Sanningen är fortfarande den att de ekonomiska fundamentalia i alla fall här i Europa ser någorlunda hyfsade ut, och att den amerikanska ekonomin fortfarande har en femtio procents chans att undvika en lågkonjunktur eller recession.

Det stora problemet för oss här i Sverige är dock den amerikanska konsumenten. Eftersom Sveriges ekonomi är så exportberoende och USA är vår näst största exportmarknad är det ingen bra strategi att bara stoppa huvudet i sanden och sedan hoppas på det bästa. Det står alltmer klart att den amerikanska konsumenten inte mår bra, och att vidden av problemen ännu inte gått upp för den breda amerikanska allmänheten.

Enligt Doug Noland i The Credit Bubble Bulletin så beror problemen ytterst på lättvindig monetär politik från den amerikanska riksbanken. Den här politiken började för mer än tjugo år sedan och har skapat en ekonomi som är extra utsatt för spekulationsbubblor av typen som vi såg på IT-området i början av 2000-talet och även nu senast i husmarknaden. I en intressant postering skriver Mike Adams att huspriserna hade stigit med 25% per år i en del områden utan att populationen i området hade stigit med 25% per år eller att varken marken eller husen hade blivit 25% mer användbara på ett år. Nej, vad som drev prisökningen var självklart den lättvindiga monetära politiken från den amerikanska riksbanken.

Problemet var sedan att många hushåll i USA alltför länge har sett på sitt hus som en bankomat som har kunnat finansiera hela deras konsumtion. Om de har köpt ett hus för låt oss säga 250.000$ och lånat 200.000$ i banken och sedan sett huspriserna stiga till 350.000$ så var det väldigt lätt att falla i fällan att låna ytterligare 100.000$ av banken. Problemen kommer när huspriserna börjar sjunka till låt oss säga 300.000$ och då banken säger: "Ursäkta, men nu är huset mindre värt än vad ni har lån för".

Så hur ska The Federal Reserve då komma ur de här problemen? Först och främst genom att lyssna på bedömare som Jim Puplava och Marc Faber som bägge säger att lättvindiga pengar inte skapar någon rikedom utan bara uppblåsta bubblor som förr eller senare brister. Jim Puplava talar i sin podcast-sändning The Financial Sense Newshour även om risken för en depression i USA. Han säger att en kortvarig recession inte är skadligt för ekonomin utan sätter igång en självläkningsprocess av nedskrivningar och jobbförluster som är bra för ekonomin. Efteråt kan en ny cykel startas med en begynnande högkonjunktur. Problemet är att med den nuvarande monetära politiken så har vi vaggats in en falsk tro av att leva i en värld där en lågkonjunktur är något dåligt och som kan undvikas med lättvindiga pengar. Med President Bushs stimulanspaket där han kortfristigt sänker skatterna riskerar lagstiftarna att fördjupa krisen i stället för att göra något åt den. Enligt Puplava borde den amerikanska regeringen satsa på åtgärder som verkligen hjälper ekonomin som permanenta skattelättnader för företag som i sin tur kan skapa jobb och dra in mer pengar till statskassan.

Det finns anledning att citera den amerikanske komikern W.C. Fields som en gång sa: "Om det inte fungerar med en gång så ge upp. Det finns ingen anledning att vara en envis idiot."

Mike Adams postering på Newstarget:
http://www.newstarget.com/z022528.html

Doug Nolands Credit Bubble Bulletin från igår:
http://www.prudentbear.com/index.php/CreditBubbleBulletinHome

The Financial Sense Newshour med Jim Puplava är en podcast som kan downloadas:
http://www.financialsense.com/fsn/main.html

Marc Fabers The Gloom, Boom and Doom report kostar hisnande 200$ om året:
http://www.gloomboomdoom.com/portalgbd/homegbd.cfm

EU och Ryssland

Eftersom jag var i Frankrike tidigare i veckan läste jag för en gångs skull Le Figaro, och där fanns en intressant analys av Laure Mandeville som omhandlade EU:s komplicerade förhållande till Ryssland och den nya ryska självsäkerheten gentemot de europeiska länderna. Hon citerade den tidigare tyska utrikesministern Joschka Fischer som nyligen sa att "i kamp med det ryska energivapnet har EU förlorat sin viktigaste styrka som är enighet. För att rädda sina egna skinn har medlemsländerna slutit bilaterala avtal med Ryssland som i sin tur har satt sin egen agenda både vad gäller energi och i frågan om Kosovos självständighet...Det är klart att Ryssland spelar sitt eget spel, men det som slår mig är det splittrade EU."

EU-organet The European Council on Foreign Relations har nyligen släppt en rapport som just handlar om EU:s komplicerade förhållande till Ryssland. Rapportens författare, Mark Leonard och Nicu Popescu delar in EU:s medlemmar i fem olika grupper: 1/ "Trojanska hästar", länder som Grekland och Cypern vars intressen är snarlika Rysslands både kulturellt och ekonomiskt. Grekland får både militär och politisk hjälp i kampen mot Turkiet och på Cypern finns det många off-shore firmor som investerar i Ryssland. Grekland ger också sitt stöd till oljepipelinen mellan Bourgas i Bulgarien och Alexandropolis i Grekland som Ryssland kommer att försvara militärt. 2/ Fyra länder som karaktäriseras som "strategiska partners" eftersom de har slutit bilaterala avtal med Ryssland bl. a. på energiområdet. I den här gruppen finner vi EU-jättarna Tyskland, Frankrike och Italien. 3/ Tio länder som karaktäriseras som "vänligt pragmatiska" däribland Finland och Belgien som har mindre omfattande, men ändå signifikativa kontakter med Ryssland. 4/ Nio länder med frostiga men ändå pragmatiska förhållanden till Ryssland. I den här gruppen återfinner vi Sverige, Danmark och Estland. Gruppen kännetecknas av att länderna har långtgående handelsavtal med Ryssland, men att regeringarna i de olika länderna ändå kritiserar Rysslands brist på demokrati och brott mot de mänskliga rättigheterna. 5/ En sista grupp som kallas "medlemmar i det nya kalla kriget" och utgörs av Polen och Litauen. Dessa länder är direkt fientligt inställda mot Ryssland, och de är även redo att använda sina veton för att blockera ingångna avtal med Ryssland.

Rapportens författare rekommenderar sedan EU att bättre samordna sina energiintressen så att en gemensam front kan visas upp mot Ryssland. De går i och för sig inte så långt att de rekommenderar EU-länderna att införa en gemensam energipolitik, men det är underförstått vad de menar. Andra förslag går ut på att tvinga Ryssland att hålla ingångna avtal genom att förändra G7 gruppen av ekonomiskt starka länder.

Ensamt har Sverige ingenting att sätta emot Ryssland. Det är tillsammans med de övriga länderna i EU som vi är starka. Det ligger i hela EU:s intresse att vi får en gemensam energipolitik, inte bara för att reducera CO2 utsläppen utan även för att ha något att sätta emot när Ryssland verkligen börjar spela på energivapnet.


Laure Mandevilles artikel i Le Figaro:
http://www.lefigaro.fr/international/2008/01/23/01003-20080123ARTFIG00259-la-montee-en-puissance-de-moscou-divise-les-vingt-sept.php


Rapporten från The European Council on Foreign Relations:
http://www.ecfr.eu/content/entry/eu_russia_relations/

Kolbrist

Via Bloombergs nyhetsservice nås vi av nyheten att strömbortfall i Sydafrika hotar att kraftigt reducera landets kolproduktion. Fem av totalt nio kolgruvor som bolaget Anglo-American äger skall vara stängda p.g.a. att deras elleverantör inte längre kan garantera elförsörjningen till gruvorna. Det här har fått kolpriset på Londonbörsen att stiga till 112.25$ per ton vilket är den högsta nivån på tre veckor och bara fem procent lägre än högsta nivån som nåddes den 23 november.

Artikeln på Bloombergs nyhetsservice:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=a9sqKFOaukYk&refer=home

Lämna frugan i fred, Bill!

I torsdagens The Times fanns en artikel av tidningens USA-korrespondent Gerard Baker som handlade om hur Bill Clinton blir alltmer dominerande i sin frus valkampanj. Han berättade om då Barack Obama hade försökt att relativisera sina milt positiva ord om Ronald Reagan och Hillary Clinton hade sagt: "Jag har aldrig nämnt hans (Reagans) namn". Barack Obama svarade då att: "Din make gjorde det, Fru Clinton", med resultatet att Hillary Clinton triumferande svarade att: "Jag är här. Min make är det inte". Som svar på detta närmast muttrade Barack Obama att "Tja, ibland vet jag inte vem av er två det är jag möter".

Historien belyser ganska väl det faktum att Clinton-paret är ett väloljat team som kan tänkas att fightas riktigt fult när de känner sig hotade. Bakers poäng att Bill Clinton skulle göra sig själv en stor tjänst att lämna åt sin fru att utkämpa sina egna strider är helt riktig. USA är redan fullt av inflytelserika män med stora egon, vilket grundlagsstiftarna också visste och införde en övre gräns vid två presidentperioder.

Gerard Bakers artikel i The Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/gerard_baker/article3240645.ece

Krutdurken Pakistan IV

Karim Sadjadpour har en poäng när han säger att västvärldens stöd för Pervez Musharrafs regim i Pakistan riskerar att gå samma öde till mötes som USA:s stöd för Shahen i Iran 1979. När den iranska regimen föll samman raserades också USA:s möjligheter att tillvarata sina intressen i området. Det är oklokt att lägga alla äggen i samma korg.

Karim Sadjadpour skriver i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=736158

Kontrollsverige

Via Isobel Hadley-Kamptz i Expressen nås vi av nyheten att en MS-sjuk kvinna har dömts till ett års fängelse för att hon använt marijuana för att lindra sina besvär. Enligt lagen gör man sig skyldig till brott om man har hampaplantor hemma.

Naturligtvis måste lagen ändras så att folk inte blir straffade för det här. Ytterst undrar jag dock hur domstolarna orkar hålla på och om de inte har något bättre för sig än att straffa folk som röker roliga cigaretter ibland.

Isobel Hadley-Kamptz artikel i Expressen:
http://www.expressen.se/1.1015772

M3 och inflation

Hur pengamängden i ett land påverkar inflationen är ett hett omdebatterat ämne. Världens centralbanker för statistik för hur mycket pengamängden ökar i olika klasser och kallar dem M1, M2 och M3. M1 är pengamängden i kontanter plus olika checkkonton, M2 är M1 plus alla sparkonton och olika depoter och M3 är den bredaste indikatorn för hela pengamängden inklusive de finansiella institutionerna.

På våren 2006 slutade den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, att redovisa statistik för M3 med hänvisning till att det var för dyrt. Eftersom M3 statistiken säger något om den totala pengamängden inklusive utländska pengar är den en väldigt god indikator för framtida inflation. Eftersom siffrorna inte längre är officiella så måste de återskapas av utomstående betraktare såsom John Williams på www.shadowstats.com.

I slutet av 2007 var M3 pengamängden i USA uppe på 15% vilket inte har setts sedan början på 1970-talet. I dessa tider av kreditoro fortsätter den amerikanska ekonomin att dra till sig utländskt kapital vilket i slutändan leder till att ekonomin blir föremål för inflation utan att Centralbanken egentligen redovisar det.

Det John Williams egentligen fruktar är en hyperinflation som bara blir värre ju mer Centralbanken och den amerikanska regeringen stimulerar ekonomin. I hans mardrömsscenario slutar utländska investerare abrupt att stoppa pengarna i amerikanska statspapper och hela ekonomin faller sönder. Nu får det sägas att den europeiska centralbanken (ECB) inte är så mycket bättre utan även här uppgår M3 mängden till tvåsiffriga tal. Exakt hur det här kommer att utvecklas i den närmsta framtiden och om vi får Weimar-liknande inflation är ännu för tidigt att uttala sig om, men är i alla fall ytterligare en källa till oro.

John Williams skriver en initierad artikel om de här problemen i Financial Sense:
http://www.financialsense.com/editorials/williams_j/2008/0114.html

Inga posteringar...

Jag måste ut på ytterligare en europeisk turné och kommer inte att kunna skriva något i bloggen på några dagar. Räkna dock med att jag är tillbaka på torsdag.

Pengar i sjön

Enligt SvD:s reporter Susanna Baltcheffsky så är oppositionspartierna i det närmaste överrens om att minska CO2 utsläppen med 40% till 2020. Jag kan förstå att det finns en vilja att stoppa den globala uppvärmningen, men sådana åtgärder tjänar inte sitt syfte. De bygger på den felaktiga föresatsen att resursbasen är oändlig. Dvs den enda anledningen till att människan skulle sluta använda fossila bränslen är att de väljer att låta bli.

Enligt en nyutkommen studie för The International Transport Forum argumenterar ASPO:s ordförande Professor Kjell Aleklett att så inte är fallet. Olja, naturgas och kol är alla ändliga resurser som det finns en given mängd av i marken. All statistik talar för att vi i dagsläget står inför en maxproduktion av petroleum för att senare gå in i en terminal period av mindre och mindre utbyte. Alla de modeller som FN:s klimatpanel IPCC har arbetat fram för hur mycket CO2 vi kommer att släppa ut år 2020 är därför felaktiga. Därför är det bara att slänga pengar i sjön att försöka reducera CO2-användningen när betydligt allvarligare problem står för dörren.

Artikeln i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_787911.svd

Kjell Alekletts rapport för The International Transport Forum:
http://www.internationaltransportforum.org/jtrc/index.html

Nyanserad amerikakritik

Apropå mitt inlägg "Amerikahat" vill jag gärna peka på en signerad artikel som jag tycker är bra. Claes Arvidsson skriver genomtänkt och balanserat om president Bushs Mellanöstern-turné utan att hemfalla åt de vanliga Bush-kritiska tiraderna. Han har insett att Europa faktiskt också har intressen i regionen och att dessa intressen är väldigt lika de amerikanska. Mer sånt!

Claes Arvidssons artikel i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_788125.svd

Krutdurken Pakistan III

Pakistan fortsätter att skrämma slag på det internationella samhället. I går kom rapporter om stridigheter i området Waziristan mellan den pakistanska militären och islamistiska Talibaner. Eftersom så många är inblandade, uppgifter på CNN talar om att 200 personer deltog i stridigheterna och att 90 personer dog, är det svårt att tala om annat än ett reguljärt krig.

President Musharrafs regering befinner sig i en krissituation efter mordet på Benazir Bhutto och eftersom armén utgör hela fundamentet för den bräckliga statsbildningen i Pakistan är risken överhängande att landet nu faller ihop som ett korthus. Samtidigt nås vi av rapporter om att de afghanska talibanerna är på väg tillbaka vilket naturligtvis ytterligare ökar spänningarna.

Detta samtidigt som Centcom:s överbefälhavare William Fallon i Washington Post har talat om vikten av en större amerikansk militär närvaro i Pakistan. Centcom är organisationen som är ansvarig för de amerikanska militära styrkorna i Persiska Viken. Så hur länge kommer USA att tillåta att stridigheterna pågår innan de intervenerar? Även om han senare har dementerat uppgifterna har vi i The Los Angeles Times läst om att USA:s försvarsminister Robert Gates är kritisk till NATO styrkorna i Afghanistan där även Sverige är med på ett hörn.

Så vad innebär det här? Först måste det stå klart att vi inte kan tillåta att kärnvapen kommer i händerna på militanta islamister, vilket Fallons utspel ändå får antas vilja förhindra, men jag tror att det finns mer bakom. Med tanke på de intressen som USA och vi i Europa har i Centralasien och i Iran är det inte otänkbart att den amerikanska militären i hemlighet förbereder en utvidgning av krigen i Afghanistan och Irak för att till sist nå Iran. En flyktig titt på kartan ser att Iran nu är nästan omringat av amerikansk militär och en amerikansk militär närvaro i Pakistan skulle sätta än mer press på regimen där. Detta är vad jag som utomstående bedömare tror att det här ytterst handlar om.

CNN skriver om Pakistan:
http://edition.cnn.com/2008/WORLD/asiapcf/01/18/pakistan.militants/index.html?eref=rss_world

Washington Post rapporterar om William Fallon, överbefälhavare för Centcom:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2008/01/16/AR2008011601238.html

I The Los Angeles Times står det att läsa om försvarsminister Gates kritik av NATO:s styrkor i Afghanistan:
http://www.latimes.com/news/nationworld/world/la-fg-usafghan16jan16,0,1957179.story?coll=la-home-world

Satsa på snabbtågen!

Dagens huvudledare i DN handlar om hur dyrt det är att satsa på spårbunden trafik och att det ekonomiskt sett skulle vara bättre att satsa på flyget. Det här skulle kanske vara en rimlig uppmaning i en värld med stora energireserver, men är tyvärr kontraproduktivt om vi står inför "Peak Oil".

I ett sådant läge är det enda rätta att satsa på järnvägar något som Aftonbladet skrev om igår. Enligt KTH:s "Järnvägsgrupp" under ledning av Professor Stefan Östlund är det möjligt att bygga riktiga snabbspår mellan Stockholm och Malmö och Stockholm och Göteborg. Tja, de behöver bara göra en studieresa till Frankrike för att ta reda på det.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson verkar heller inte vara särskilt intresserad vilket i och för sig är helt naturligt. Hennes försvar går ut på att det är bättre att satsa på att rusta upp befintliga spår än att bygga nya. Extraordinära omständigheter kräver dock extraordinära lösningar vilket även kommer att gå upp för henne inom kort.

Dagens Nyheters huvudledare idag den 18/1:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=734057

Aftonbladets artikel om snabbtåg:
http://aftonbladet.se/nyheter/article1647849.ab

Snabbtågen i Frankrikes hemsida:
http://www.tgv.com/FR/

När når vi "Peak Oil"?

En riktigt intressant och genomtänkt inlägg på "The Globe & The Mail":s blogg beskriver en pågående debatt inom "Peak Oil"-rörelsen som rör exakt när vi når produktionsmaximum. Å ena sidan har vi dem som tror att världen står inför "Peak Oil" just nu och å andra sidan har vi dem som tror att vi har 20 år på oss. Även om vi skulle ha 20 år på oss så är det enda sättet att undvika oljebrist i framtiden att satsa massivt på bränsle från kol och bränslesnåla bilar etc. Om vi står inför "Peak Oil" just nu, och all officiell statistik pekar i den riktiningen, får vi ett allvarligt problem på halsen väldigt snart.

Inlägget på "The Globe & The Mail":s blogg:
http://www.theglobeandmail.com/servlet/story/RTGAM.20080117.WBwenergyblog061320080117113730/WBStory/WBwenergyblog0613

Amerikahat

Den europeiska debatten brukar kännetecknas av potensproblem som i de flesta fall utmärker sig som ett obegripligt amerikahat. I dagens DN skriver Per Jönsson en ledare som rör president Bushs Mellanöstern-turné och är full av osaklig kritik. Det verkar som om han på fullt allvar tror att Europas intressen på något sätt kan isoleras från USA:s. En freudiansk psykoanalytiker skulle kalla det här beteendet för fallosavund. Det måste stå klart även för svenska analytiker att Tyskland faktiskt förlorade kriget 1945, att USA och Storbritannien vann och att vi också har ett inneboende intresse av att hålla igång våra motorvägar och flygplan. Då först kommer USA att ta oss på allvar och se oss som en jämbördig partner.

Per Jönssons artikel i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=733619

Kinas dollar

James Fallows skriver i The Atlantic Monthly om hur USA lånar 1,4 biljoner dollar från fattiga Kina för att underhålla sin konsumtion. (På sin blogg skriver Fallows att det numera rör sig om 1,53 biljoner dollar). Det hela är ett sofistikerat återvinningssystem där USA lever över sin förmåga och Kina lever under sin. För oss som är konspiratoriskt lagda tecknar han även upp scenarier där systemet bryter samman.

Artikeln i The Atlantic Monthly:
http://www.theatlantic.com/doc/200801/fallows-chinese-dollars

Marc Faber och framtiden

Jim Puplava har något som heter The Financial Sense Newshour där han diskuterar aktuella ekonomiska frågor med inbjudna gäster, och i lördags var det dags för den schweiziske investeraren Marc Faber. Faber, som är en välrenommerad bankir bosatt i Hong Kong, ger ut ett nyhetsbrev som heter The Gloom, Boom and Doom Report där han ger sin syn på makroekonomiska spörsmål.

Nyhetsbrevet, som tidigare var gratis, kostar nu hisnande 200$ om året och vi vanliga dödliga får nöja oss med hans kommentarer på annat håll bl. a. i den tyska tidningen Welt am Sonntag. I Jim Puplavas program talar han om den stora fienden inflation som inte på något sätt genererar rikedom och om hur riksbankscheferna världen över borde hängas för att ha blåst upp bubblor som den vi ser på bostadsmarknaden i USA. Han är dock ganska säker på att olje- och guldpriserna kommer att se en ganska kraftig korrektion nedåt den närmsta tiden, något som jag defintivt inte håller med honom om. Hur som helst är det en väldigt instruktiv timme med en av männen som har lärt oss att hata inflationen.

Jim Puplavas The Financial Sense Newshour med Marc Faber:
http://www.financialsense.com/transcriptions/2008/0112.html

Oral Bill

I dagarna är det tio år sedan Bill Clinton tog med sig fröken Lewinsky och några cigarrer till en skrubb i Vita Huset. Det är också tio år sedan den berömda Starr-rapporten som sånär blev hans fall. Nu turnerar Bill Clinton USA runt för att få sin fru vald till president med ovisst resultat. Indignerade och moraliskt ansvarskännande amerikaner ser i genom hans personlighet och tycker inte om att Hillary Clinton reservationslöst ställde sig på hans sida när affären utvecklade sig. Det gör inte jag heller och är ytterligare en anledning till att jag säger: "Obama for president"

Lyssna på Ryssland?

Historikern Anders Björnsson skriver ett debattinlägg i dagens Svenska Dagbladet där han på fullt allvar menar att Sverige skall se med blidare ögon på Ryssland och deras stormaktsdrömmar. Han skriver att Ryssland nu moderniseras i rask takt både ekonomiskt och politiskt. Tidigare hade vi möjlighet att ignorera Ryssland, men det håller på att ändra sig.

Det Björnsson inte tar hänsyn till är att Ryssland under Putin har förstått att använda energivapnet som reellt påtryckningsmedel. De brittiska tidningarna är exempelvis i dagarna fulla av kommentarer om den nya kyla som har etablerats mellan länderna och där Storbritannien ser ut att bli utsatta på utpressning. Om britterna inte lyssnar mera på vad Ryssland har att säga hotar de helt enkelt med att stänga av naturgaskranen. Tycker Björnsson att det är en bra utveckling?

Anders Björnssons debattartikel:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_773105.svd

Kreditoro, CDS och Bernanke

Doug Noland jobbar som marknadsstrateg på Prudent Bear Funds och han skriver ett nyhetsbrev varje vecka som han kallar The Credit Bubble Bulletin. Han brukar se relativt nyktert på de problem som den amerikanska ekonomin möter och det han skriver brukar vara mycket läsvärt.

I fredagens upplaga tog han upp problemet med kreditförsäkringarna, eller CDS för Credit Default Swap. Förra onsdagen steg priset för att försäkra Countrywide, ett av de amerikanska kreditinstituten, med 465 punkter till 1610 punkter. Det här innebär att det i onsdags kostade 16100$ att försäkra 100000$ av Countrywides skulder mot att gå bankrutt. För att sätta det här i sitt sammanhang så låg priset på 30 punkter för bara ett år sedan. Det här fick Federal Reserves ordförande Ben Bernanke att i torsdags morse gå ut och säga att Federal Reserve skall göra allt vad som står i deras makt för att motverka en lågkonjunktur i USA.

De ledande figurerna i USA är nervösa. Ingen vet hur det här kommer att sluta och hur illa det kommer att bli. Om jag gör en liknelse med en cancerpatient så är det som om den amerikanska ekonomin har kommit in i ett terminalt stadium med ödesdigra effekter på vitala organ. Rätt behandling kräver rätt diagnos och i det här fallet rör det sig om att världens oljeproduktion har varit platt i två år. Om rätt diagnos hjälper för att få patienten på fötter igen återstår att se.

Doug Nolands The Credit Bubble Bulletin:
http://www.prudentbear.com/index.php/CreditBubbleBulletinHome

Problemen i Irak

För alla bloggnördar finns det i dagarna ett intressant meningsutbyte mellan Andrew Sullivan och Juan Cole om amerikansk politik i Irak. Själv ser jag det som så att det var strategiska orsaker som gjorde att USA:s invaderade Irak. Målet var helt enkelt att skapa en polisstation mitt i ett av världens oljerikaste regioner. Själva invasionen gick i och för sig bra men ockupationen efteråt har gått dåligt främst p.g.a. att man löste upp hela Saddams statsstruktur med de sunnimuslimska Baath-partimedlemmarna och vägrade samarbeta med dessa under ockupationens inledande år. Det är i första hand dessa sunnimuslimska Baath terrorister som har legat bakom mycket av den Irakiska terrorn.

General Petreaus "surge"-strategi innebar en radikal förändring i och med att amerikanerna helt plötsligt började samarbeta med Saddams gamla hejdukar. Strategin har varit mycket framgångsrik eftersom terrordåden i Irak radikalt har gått ner. Den nya lagen som ska legalisera det gamla Baath-partiet, har nu enligt Juan Cole, endast till uppgift att avskeda eller pensionera det lilla fåtal Baath-anhängare som finns i den Irakiska regeringen, och är egentligen ingenting annat än en motgång för hela "surge"-strategin.

Mitt förslag till USA är därför att återupplös parlamentet i Irak, formalisera samarbetet med Baath-partiet och tillsätt en sunnimuslimsk diktator som går USA:s väg. Eftersom det inte är troligt att USA kommer att lämna Irak under överskådlig framtid så är det faktiskt den bästa lösningen.

Juan Coles blogginlägg:
http://www.juancole.com/2008/01/so-big-political-news-today-is-that.html

Andrew Sullivan version av hur länge USA kommer att stanna i Irak:
http://andrewsullivan.theatlantic.com/the_daily_dish/2008/01/the-surge-wins.html

Kinas inflation

Ett snabbt ögonkast i dagens finansupplaga av Svenska Dagbladet ger vid handen att inflationen är på väg att visa sitt fula tryne igen. Även om Direkts journalist kort nämner de ökande energipriserna som orsak så ser han/hon inte sambandet mellan peak oil och de ekonomiska problem som världsekonomin nu har på halsen. För några år sedan hade det varit enkelt att avvärja ökad inflation genom att importera fler billiga varor från Kina och i viss mån är det här en kraft som fortfarande är i rörelse. Problemet är att det även finns begränsningar på Kinas kapacitet att tillgodose våra önskningar, och tro mig, även de känner av effekterna av 100$ olja.

Johan Myrsten skriver i E24 om Kinas nya priskontroll vilket i mina ögon verkar vara fullkomligt vansinne. Att lägga ett pristak på olika varor kanske kan ses som en hjälp till hårt trängda konsumenter, men är som att fråga efter problem med tillgången. Om kineserna inte har sett tomma snabbköp tidigare kommer de att se det nu. Jag hoppas verkligen att Kina lyckas avvärja sina ekonomiska problem utan att några sociala problem eller problem med matförsörjningen uppstår, men jag har mina tvivel. Det sista världen vill är att bli översvämmad av arga och hungriga kinesiska arbetare.

E24:s artikel om inflationen:
http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_189909.e24

Johan Myrstens artikel om Kina i E24:
http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_188287.e24

Riktiga män tar lagen i egna händer

Glöm Borat.

I Aftonbladet står det att läsa om den mycket märkliga machokultur som frodas i Centralasien. Inte nog med att den här killen tar lagen i egna händer och mördar för att stilla sin egen blodtörst, men sedan blir han vice byggnadsminister också.

Svante Lidéns artikel i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1617628.ab

Kinas problem

Eftersom jag aldrig har varit i Kina är det svårt för mig att ha en enhetlig bild av landet. De bästa källorna till Kina kommer därför från västerländska bloggar och reportage. En av dessa är The Atlantic Monthlys lysande reporter James Fallows som just nu bor i Kina och skriver intressant om de problem han möter i vardagen.

Tyvärr är det så att Kina är än mer beroende än USA av billiga fossila bränslen. Eftersom Kina inte själv har några stora oljefyndigheter måste de importera nästan all den olja de använder. Vad som kommer att hända med landet när oljan slutat vara billig är svårt att förutsäga. Det största problemet kommer att bli hur de skall klara matförsörjningen till 1,4 miljarder kineser. Förhoppningsvis lyckas de med konstsstycket att ställa om hela sin industriella bas till stillsamma tebjudningar, men det tror jag inte. Min värsta fruktan är att kineserna drabbas av en kollektiv noja som i slutänden inte bara går ut över grannländerna utan även över världens andra huvudspelare.

James Fallows blogg:
http://jamesfallows.theatlantic.com/

Ola Wong skriver i Sydsvenskan om censur och bristen på tryckfrihet i Kina:
http://sydsvenskan.se/varlden/article292975.ece

Incidenten i Hormuz-sundet

Via Dick Erixon har jag fått upp ögonen för Erik van der Heegs "Krigsblogg 2008" och han skriver ett väldigt intressant inlägg om den iranska incidenten mot amerikanska örlogsfartyg förra helgen. Enligt honom visar incidenten tydligt hur den iranska flottan försöker utveckla ett system för assymetrisk krigföring vilket i stort sett innebär samma taktik som terrorister brukar använda. De vet att de inte kan hota den amerikanska eld- och slagkraften militärt, men söker ändå hitta ett sätt att skrämmas.

Ett annat intressant inlägg kommer från Walter Russel Mead som sätter incidensen i sitt historiska sammanhang, och han tvekar heller inte att slå på krigstrummorna. Jag citerar:

Om Iran vill ha ett storskaligt krig med ett argt, rasande och enat USA så är de på rätt väg när de provocerar amerikanska örlogsfartyg i Hormuz-sundet.

Kevin Drum på The Washington Monthlys blogg skriver att det mer och mer verkar som en fabrikation från amerikansk sida och en ny version av incidenten i Tonkin Golfen som inledde Vietnamkriget. Själv tror jag att det är en fortsättning på de provokationer från iraniernas sida som Tom Whipple har skrivit om i Falls Church News Press. Enligt honom skall de ha varit inne och spraymålat ett amerikanskt örlogsfartyg inne i Förenade Arabemiraten. Meddelandet är väldigt tydligt: Vi vet vad ni håller på med och kan slå till när som helst.

Inlägget på "Krigsblogg 2008":
http://vanderheeg.blogspot.com/2008/01/iransk-marindoktrin.html

Walter Russel Mead skriver i The Wall Street Journal:
http://online.wsj.com/article_email/SB119992566081579523-lMyQjAxMDE4OTE5MTkxMjE1Wj.html

Kevin Drums blogginlägg:
http://www.washingtonmonthly.com/archives/individual/2008_01/012882.php

Tom Whipples artiklar i Falls Church News Press:
http://www.fcnp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2221&Itemid=35

Tekno-optimister

Thomas Gür skriver en kolumn i dagens SvD där han sällar sig till världens tekno-optimister. Han skriver att världen hela tiden blir bättre på att utnyttja nya energislag, exploatera fyndigheter och effektivisera energianvändningen. Tja, oljepriset ligger på 92$ fatet, 95% av transportsektorn kör fortfarande på petroleum och kommersiellt gångbara alternativ ligger långt in i framtiden. Det är alla dåliga nyheter om vi, som jag tror, står inför Peak Oil. Missförstå mig inte, jag hoppas verkligen att optimisterna har rätt i att även den här transitionen blir smärtfri, men jag fruktar att så inte är fallet. Vi måste i alla fall våga tänka tanken att de inte har det.

Artikeln i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_765325.svd

Centralasiens och det stora spelet

På sin blogg skriver Steve LeVine om Centralasiatiska länder som Turkmenistan, Azerbadjian, Kazakstan och Uzbekistan. Han var New York Times och Wall Street Journals korrespondent i området i tio års tid och har naturligtvis bra kunskaper om regionen. Han har också gett ut en mycket läsvärd bok som heter "The Oil and The Glory" som handlar om hela området runt Kaspiska havet, länderna där och deras mycket komplicerade förhållande till Ryssland.


För omkring tio år sedan upptäckte USA Centralasiens strategiska betydelse och när Baku-Ceyhan-pipelinen öppnade för 18 månader sedan var det en enorm triumf för amerikansk utrikespolitik. Pipelinen för inte bara ut olja från Centralasien utan att gå via Ryssland, utan ger även de centralasiatiska länderna ekonomiska möjligheter att kunna stå på egna ben.


LeVines tes är att när Sovjetunionen föll samman så fanns det två strukturer som var intakta. Den ena var KGB och den andra var infrastrukturen runt energin. I sin doktorsavhandling från 1997 skissade Vladimir Putin på en värld där Ryssland hade kontrollen på olja och gas och där ingen längre vågade sätta sig upp emot Ryssland. Det här följer precis den ryska traditionen av koleriska ledare som har sagt att världen måste lyssna på Ryssland eftersom Ryssland är ett sådant stort land, utan att någon egentligen har brytt sig. Putins strategi att få omvärlden att lyssna har hela tiden varit att spela ut energikortet. Nu har dock nya kort delats ut och maktbalansen är radikalt förändrad i ett nytt spel som heter Post Peak Oil.


Det här har naturligtvis även konsekvenser för Rysslands beteende gentemot Europa och gasledningen i Östersjön. Europa som helhet importerar 30% av sin naturgas från Ryssland och Ryssland är nu på väg att skaffa sig ytterligare en kran som kan skruvas av och på vilket ger landet ett onödigt övertag. De har redan använt energivapnet gentemot sina grannländer vid upprepade tillfällen och det finns ingenting som tyder på att det här beteendet skulle upphöra. Vi är redan beroende av rysk olja, det kan vi inte göra mycket åt, men oljan är unik bland energikällorna eftersom den kan transporteras. Ett bortfall innebär därför ingen katastrof eftersom oljan kan importeras från annat håll. Med naturgas är det inte så enkelt och vid minsta lilla meningsskiljaktlighet riskerar vi att ha och välja mellan att gå med på de ryska kraven eller att frysa om vintern. Därför behövs en gemensam europeisk energipolitik med realistiska förslag inför framtiden.

Steve Levines blogg:
http://oilandglory.com/


Boken "The Oil & The Glory" på Amazon:
http://www.amazon.com/Oil-Glory-Pursuit-Fortune-Caspian/dp/0375506144/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1200131843&sr=8-1

Inga jävla skyskrapor!

Stockholm skönhetsråd har uttalat försiktigt positivt till en utbyggnad av Stockholms stadsprofil på höjden rapporterar Svenska Dagbladet. Här måste jag protestera: Inte vill vi ha en massa höghus i Stockholm, eller?

Artikeln i SvD:
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_762609.svd

Rätt tänkt-men för sent

Folkpartiets ledare Jan Björklund skriver tillsammans med Carl B. Hamilton, Nina Larsson och Erik Ullenhag i Dagens Nyheter en debattartikel där de argumenterar för utbyggd kärnkraft och för massiva satsningar på elbilar och höghastighetståg. I och för sig är det rätt tänkt och hade varit mycket bra för tio år sedan, men är tyvärr alltför sent om vi lever i en post peak oil värld. Inga av deras visioner kan implementeras förrän om tidigast tio år då världens petroleum produktion möjligen bara är hälften av vad den är idag. Hela deras resonemang bygger på den ogrundade hypotesen att världens oljeproduktion tvärsom kommer att fortsätta öka i överskådlig framtid så att vi har god tid med opinionsbildningen kring de här frågorna. Det är en hypotes som jag dessvärre starkt ifrågasätter. Nu brinner det i knutarna.

Debattartikeln i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=731792

Har vi nått Peak Oil?

Det är väldigt svårt att läsa artiklar om Peak Oil och samtidigt behålla en positiv syn på framtiden. All statistik talar nämligen för att de värsta oljepessimisterna har rätt. Själv brukar jag titta på EIA:s siffror som varje månad släpper uppgifter om hur mycket petroleum som producerats i världen. Det ser mer och mer ut som om att vi nådde ett absolut maximum i världens oljeproduktion i maj 2005 med 74298 fat olja och efter det ser det ut som om världens oljeproduktion har stagnerat. Naturligtvis finns det fortfarande möjligheter att ny produktion kan komma on-line som signifikant ökar oljeproduktionen men för varje månad som går är det mindre och mindre sannolikt. Matthew Simmons skiver bl. a. om det här och har även ett antal bra powerpoint presentationer om de enorma problem som världen står inför på websidan: http://www.simmonsco-intl.com/files/.

Matthew Simmons rapport:
http://www.simmonsco-intl.com/files/Another%20Nail%20in%20the%20Coffin.pdf

EIA:s excelblad över världens oljeproduktion (kolla i kolumn F):
http://www.eia.doe.gov/ipm/t11d.xls

och för OPEC-länderna:
http://www.eia.doe.gov/emeu/ipsr/t11a.xls

Kreditoro à la Lindvall

Per Lindvall på E24 skriver pedagogiskt om risken för recession i USA även om han missar sina egna slutsatser kapitalt. Enligt honom är orsakerna de gamla vanliga: subprime-krisen, fallande bostadspriser, fallande dollar och ökande inflation vilka alla bidrar till att amerikanska konsumenter har mindre pengar i plånboken och rapporter om att "kreditkortsbubblan" är på väg att spricka börjar nu också att komma in. De flesta amerikaner och britter har ett kort med 5000$ eller 2500£ i kredit som möjligen har hållit i gång maskineriet under förra hösten, men som tar ett abrupt slut när gränsen är nådd.

Lindvall gör dock ingen koppling till de ökande oljepriserna vilket är den egentliga orsaken till kreditoron och recessionsrisken. Eftersom olja är smörjmedlet för världsekonomin och dess produktion inte förmår att öka så mycket som efterfrågan kräver så stiger priset och finansmarknaderna blir osäkra. Utan ökad oljeproduktion så försvinner den energikälla som har drivit den ekonomiska tillväxten med ekonomiska problem som följd eftersom finansmarknaderna just fungerar på en förväntan om ekonomisk tillväxt. Det kommer dessutom bara att bli värre. Om geologerna som förutser att vi står inför Peak Oil har rätt så kan vi om några år räkna med en ständigt minskad oljeproduktion och sönderfallet inom ekonomin kommer då verkligen att accelerera. Hualigen.

Per Lindvalls artikel i E24:
http://www.e24.se/analys/makroekonomi/artikel_182459.e24

I The Independent står det om problemen med britternas krediter:
http://news.independent.co.uk/business/news/article3315062.ece

Lägg inte skulden på CERA!

I gårdagens upplaga av Canada.com fanns en intervju med Daniel Yergin författare till den läsvärda boken The Prize: The epic quest for oil, money and power. Han är annars mest känd i "Peak Oil" nätverket som ledaren av det utskällda Cambridge Energy Research Associates eller CERA. Anledningarna till att de är så utskällda är dock något orättvisa och handlar mest om att de inte tror att oljan når sitt produktionsmaximum just nu utan att vi har minst tio år kvar.

Men även med denna konservativa bedömning faller vi inom ramarna för den problemzon som Robert Hirsch har definierat i sin rapport från 2005. Oljeproblemet är så massivt att det är svårt även för energiexperter att överblicka. Anledningen till detta är att de offentliga uppgifterna om oljetillgångarna världen över inte är tillförlitliga. Det hade varit mycket enklare om resten av världen hade varit mer som Norge där alla uppgifter om produktion och tillgångar är offentliga. Låt inte problemen bli ännu värre bara för att det finns de som tolkar data annorlunda än de allra värsta pessimisterna.

Intervjun på Canada.com:
http://www.canada.com/topics/news/story.html?id=6f4e5247-2184-4600-b872-4eff68c041fe&k=75430

Daniel Yergins The Prize: The epic quest for oil, money & power på Amazon:
http://www.amazon.com/Prize-Epic-Quest-Money-Power/dp/0671799320/ref=pd_bbs_sr_1?ie=UTF8&s=books&qid=1199968457&sr=8-1

En Wikiartikel om Dr. Hirschs rapport:
http://en.wikipedia.org/wiki/Hirsch_report

Heja Odense!

Mitt gamla universitet, Syddansk Universitet i Odense, gör väsen av sig i stora världen. I dagens The Times står det att läsa om en studie som blivit publicerad i European Journal of Heart Disease, och handlar om, ja ni gissade rätt, alkohol. Studien säger att 2,5 flaskor rödvin plus moderat motion minskar risken att drabbas av hjärtinfarkt jämfört med enbart motion. Min invändning är att med en sådan konsumtion är risken överhängande att drabbas av alkoholism. Trots detta får jag säga: Heja Odense!

Artikeln I The Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/life_and_style/health/article3156057.ece

Artikeln The European Journal Of Heart Disease:
http://eurheartj.oxfordjournals.org/cgi/reprint/ehm574v1

Äntligen!

Nu är Apoteksmonopolet på väg ut enligt förslag från apoteksmarknadsutredningen. Nu har vi bara Spelmonopolet och Systemet kvar innan Sverige kan betraktas som ett modernt land!

Annie Johansson skriver mer:
http://anniejohansson.blogspot.com/2008/01/nu-skrotas-apoteket.html

Mellanöstern och Irak

Det är naturligtvis lätt att missbedöma den dynamik som finns i diskussionerna mellan Israel och den Palestinesiska myndigheten just nu. År av misslyckanden har satt sina tydliga spår, men jag är ändå försiktigt optimistisk när det gäller fred i Mellanöstern. Bägge parter är helt inställda på att den enda hållbara lösningen är två stater. Inte ens de värsta hökarna i Israel är emot detta även om den ökända organisationen Hamas olyckligt nog ännu inte erkänner Israels rätt att existera. Anledningen till att jag tror på fred är att befolkningen i området är genuint trötta på konflikten som har pågått ända sedan misslyckandet i Camp David år 2000.

Bitte Hammargren skriver om detta i SvD, men även om Irak och den amerikanska strategin att med mer beväpnade styrkor få bukt med våldet. Hon säger vidare att anledningen till att den amerikanska strategin har varit lyckosam är att Iran skulle ha satt press på den shia-muslimska ledaren Muktada Al-Sadrs milis att sluta med sina terrordåd. Shia-muslimsk terror har dock aldrig varit något särskilt stort problem i Irak. Om vi delar in Irak i tre olika delar med kurderna i norr, med shia-muslimerna i söder och sunni-muslimerna i mitten och vi ser att både kurderna och shia-muslimerna har relativ god kontroll på oljefälten som finns i norr och söder är det inte märkligt att upproret i Irak har varit sunni-drivet. Resurser är en enormt viktig konfliktkälla och Irak är inte något undantag, utan tvärsom, uteblivna inkomster kan få vem som helst att ta till vapen. Anledningen till att den amerikanska strategin har varit lyckosam finns mer att söka i att de numera samarbetar med de sunni-muslimska terroristerna. Frågan är då bara om det är en strategi som kommer att fungera i det långa loppet eftersom politiken samtidigt också underminerar den demokratiskt valda shia-muslimska regeringen.

Bitte Hammargrens artikel i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_753725.svd

IPCC och Peak Oil

I en ny rapport för International Transport Forum skriver ASPO:s ordförande Kjell Aleklett att de modeller för CO2-utsläpp som FN:s klimatpanel IPCC har använt som utgångspunkt för sina slutsatser är felaktiga. IPCC huvudkonklusion var annars att världen kraftigt måste reducera utsläppen av CO2 för att undvika riktigt allvarliga problem med den globala uppvärmingen. Problemet ligger i att de har sett på förbränningen av kol och olja utan att hänsyn har tagits till att geologiska faktorer skulle kunna begränsa utsläppen av CO2. Enligt Aleklett kommer dessa geologiska faktorer att kraftigt reducera våra utsläpp utan att några dyra åtgärder behöver sättas in.

Den globala uppvärmningen är naturligtvis ett stort problem, men att enögt reducera vår energianvändning utan att analysera konsekvenserna förefaller mig ganska enfaldigt. Det är lika bra att parta på så länge det varar. Tids nog kommer naturen ändå att säga till oss att "Nu är det slut".


Artikeln hos OECD-organet International Transport Forum:
http://www.internationaltransportforum.org/jtrc/index.html

Mohamed Omars försvarskampanj

Mohamed Omar fortsätter att freda sin religion i dagens upplaga av Aftonbladet, och islam har enligt honom oförtjänt dåligt rykte. Anledningen till att islam är en farlig religion har dock ingenting med religionen som sådan att göra. Islam är både en human och förlåtande religion, men problemet är att många av dess utövare är fundamentalistiskt inställda. Enligt en nyligen släppt rapport från Universitetet i Hamburg är 40% av den tyska muslimska befolkningen fundamentalistiskt inställd och hela 6% rättfärdigar våld som metod. Jag är säker på att en liknande undersökning skulle ge snarlika siffror även i Sverige. Att muslimer som grupp inte bara är den sjysste kebabkocken på hörnet får inte komma som en överraskning för någon.

Mohamed Omars debattinlägg i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1582947.ab

Därför vill vi attackera Iran

Jag har diskuterat det här tidigare, men det är nu på sin plats att skriva om det extremt farliga läget i Persiska Viken igen. Innan jag börjar diskutera det aktuella läget måste jag dock nämna ett par saker om petroleum som råvara. För det första har petroleum en särställning bland resurserna som handlas på världens råvarubörser. Detta beror på att olja är en strategisk råvara som har med ett lands ekonomiska välmåga och överlevnad att göra. Det finns ett klart samband mellan mängden av olja ett land använder och dess bruttonationalprodukt. Det finns naturligtvis undantag och tillfällen då detta samband inte är linjärt men i det här sammanhanget räcker det att konstatera att så är det. För det andra är olja en resurs som kan transporteras relativt lätt utan dyr infrastruktur i form av stora nedfrysningsanläggningar och långa gasledningar. Detta är anledningen till att oljan betraktas som ett nationellt säkerhetsintresse av världens regeringar som man är villig att tillgripa militära medel för att skydda.

Ända sedan slutet av 1970-talet har USA:s olika regeringar betraktat Persiska Viken som ett område av amerikansk hegemoni. Anledningen till detta var att insikten om att den egna oljeproduktionen inte var tillräcklig utan krävde en viss import började sippra in. Detta blev formulerat av president Carter i hans Carter-doktrin som i stort sett innebar att man skulle försvara flödet av olja ut ur Persiska Viken med vapen om så krävdes. Detta har varit en oerhört lyckosam strategi som har fungerat väl i 30 års tid. Även med allvarliga konflikter i och kring Persiska Viken har flödet av olja ut till marknaderna egentligen aldrig varit hotat och världsekonomin har heller inte lidit särskilt mycket. När vi om 100 år ser tillbaka på konflikten i Irak kommer det att stå väldigt klart att kriget i första hand utkämpades med motiv om att hålla våra motorvägssystem och flygplan körande. Visst kan man vara emot detta, vi lever i ett fritt samhälle, men man måste samtidigt vara medveten om vad det är man är emot.

Irans energireserver är enorma. Landet har världens andra största oljereserv och dess gasreserver uppgår till 15% av världens kända reserver. Irakkriget handlade ytterst inte så mycket om oljan själv, men mera om vem som skulle ha kontroll på oljan. Ett krig med Iran skulle handla mera om direkt kontroll över olje och gasfälten. Nu när genomsnittsamerikanen har börjat betala mer än 4$ per gallon för bensinen kommer allt snack om ett nukleärt Iran att erodera och ge plats för allt hätskare utspel om att attackera. Jag tycker mig nästan höra hur opinionen i USA kommer att skrika efter hårdare tag emot Iran inför årets presidentval speciellt om köerna på bensinmackarna blir verklighet senare i sommar.

Nu när produktionen av olja står inför sitt maximum och snart väntas gå in i en terminalt nedåtgående fas ändras hela världsbilden och balansen i detta viktiga område väldigt snabbt. Anledningen är att USA inte längre är ensamma om att vilja ha del av Persiska Vikens olja utan både Ryssland och Kina har utryckt sådana önskemål. Kina, med sin enorma befolkning, är liksom USA beroende av petroleum för att upprätthålla den ekonomiska tillväxten i landet och helt enkelt för att ha tillräckligt med mat till 1,4 miljarder kineser. Främsta anledningen till att Kina motsätter sig FN sanktioner och ett västligt anfall mot Iran är således att de skulle se sig själv avklippta från nyingångna avtal med Iran angående olja och gas. Hur långt de är villiga att själva tillgripa militära medel är ännu en öppen fråga, men räkna inte med att de sitter stillatigande i fall skottlossning utbryter i Hormuz-sundet.

Iranska revolutionsgardet

Nu när möjligheterna för Bush-administrationen att sätta igång ett oväntat anfall på Iran har runnit ut i sanden nås vi av nyheter om att spänningarna mellan Iran och USA i Hormuz-sundet återigen ökar. Vi får inte glömma bort hur farlig situationen är med två amerikanska hangarfartyg och med Iranier som är genuint ointresserade av den amerikanska hegemonin i Persiska Viken. Ett enda litet skott kan få hela krutdurken att övertändas och som så ofta i de här sammanhangen kommer det att bli oändligt mycket svårare att släcka elden än att starta den. Jag hoppas verkligen att den här historien inte utvecklar sig till något otrevligt.

TT-telegrammet i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1583313.ab

Resurskrig

Ett mycket intressant meningsutbyte i The National Interest mellan David Victor, som hävdar att krig för att skaffa resurser är en överdriven förteelse, och kritiker till honom däribland Thomas Homer-Dixon och Michael Klare. Victor hävdar att politiska orsaker spelar än viktigare roll som konfliktkälla vilket Klare och Homer-Dixon ifrågasätter med hänvisning till konflikterna i Nigeria och i Irak. Jag har sagt det här tidigare, men energi och tillhörande infrastruktur tillhör ett lands säkerhetsintressen, vilket gör att man också är villig att tillgripa militär makt för att skydda dem. Om sedan den avgörande droppen som får länder att börja kriga ofta är politisk gör ingen skillnad i att grundorsaken har med resurser att göra.

Artikeln i The National Interest:
http://www.nationalinterest.org/Article.aspx?id=16522

Inför platt skatt

Tidningarna har i dagarna varit fulla med goda råd till alliansregeringen, och i samma anda vill jag också passa på. På ledarsidan i dagens DN förespråkas en återgång till skattereformen från 1992 med en enhetlig bolagsskatt. Det må vara vällovligt men än viktigare är att införa enhetlig inkomstskatt, s. k. platt skatt. Det är en fråga där folk i allmänhet definitivt skulle se en förbättring. Många av de nya medlemmarna i EU har infört detta system med mycket goda resultat. Se exempelvis på våra baltiska grannländer: Deras ekonomiska tillväxt har varit monumental de senaste åren och det hade varit väldigt svårt att föreställa sig en liknande utveckling utan den platta skatten. I Sverige finns dessvärre bara enstaka företrädare, där Fredrik Federley är den klarast lysande stjärnan, men för att bekämpa sina dåliga opinionssiffror så måste Alliansen våga ta bort skygglapparna för en fråga som verkligen kan göra skillnad.

DN:s huvudledare 7/1-8:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=730399

Fredrik Federleys blogg:
http://federley.blogspot.com/

Har föräldrarna inget ansvar?

PM Nilsson skriver i Expressen apropå skotten i Rödeby att det är synd om pojkarna som grupp i samhället. Han skyller deras, som kollektiv sett, dåliga skolresultat och intresse för våld på att de har blivit negligerade alltför länge i samhällsdebatten. Här måste min socialkonservativa sida komma till uttryck: Är föräldrarna till tonårspojkarna helt utan ansvar? Nej, självklart är det inte så. Med en ordentlig familjepolitik som är baserad på kärnfamiljen skulle många av problemen vara lösta och färre alkoholiserade tokstollar skulle ha anledning att ta fram hagelgeväret för att freda sin familj.

Artikeln i Expressen:
http://www.expressen.se/ledare/pmnilsson/1.992622/080106-vad-hander-med-pojkarna

Den globala uppvärmningen och peak oil

Johan Schück skriver i DN om klimatfrågan som enligt honom kommer att försätta hela världsekonomin i bakvatten om vi fortsätter att fokusera på fel saker. Han säger också att sambandet mellan ekonomisk tillväxt och konsumtion av fossila bränslen inte är linjärt och hänvisar till FN:s klimatpanel IPCC. Nu gäller det här i och för sig bara för de industrialiserade länderna och inte för utvecklingsländer som Kina och Indien som fortfarande har ett relativt linjärt samband mellan BNP-tillväxt och ökat användande av fossila bränslen.

Min viktigaste kritik av Schücks artikel är dock att den inte tar hänsyn till att klimatfrågan bara är en spegelbild till den långt viktigare frågan om "Peak Oil". Hade det ändå hade varit så väl att om vi bara kunde reducera CO2-utsläppen i världen så skulle alla problem vara lösta. Nu har andra har sagt det här innan mig, men jag är säker på att "Peak Oil" kommer att överskugga den globala uppvärmningen som problem i debatten väldigt snart. Även om Schücks intentioner är goda kommer inlägget olyckligt eftersom det riskerar att flytta fokus till fel problem.

IPCC:s huvudkonklusion, att utsläppen av koldioxid kan minskas med enkla medel till en relativt billig peng, kommer att slås på ända när oljan till sist blir en lyxprodukt. I dagens Sunday Times finns en artikel av David Smith och Holly Watt som handlar om hur vi vanliga människor kommer att känna av att oljan kostar 100$ fatet. Det är verkligen oroande läsning speciellt för oss som vet att det bara precis har börjat.

Artikeln i The Sunday Times:
http://business.timesonline.co.uk/tol/business/economics/article3137515.ece

Artikeln i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=729931

Intervju i Foreign Policy med Robert Hirsch

FPTV har en intervju med Robert L. Hirsch och Vijay Vaitheeswaran där bägge två uttrycker oro för "peak oil". Hirsch, som skrev den berömda Hirsch-rapporten för USA:s energidepartement år 2005, säger att det enda sättet att komma ur problemen som vi står inför är att satsa massivt på bränsle från kol och från oljesanden i Kanada. Det här är en kontroversiell ståndpunkt som kommer att skapa konflikter med miljökämparna. Ytterst kommer det att handla om miljön mot den moderna människans bekvämligheter. Jag är i och för sig säker på att i det valet kommer den moderna människan att vinna, men som Hirsch också frågar, har vi verkligen tiden på oss eller kommer "problemen" att slå till innan vi anar?

Länken:
http://www.foreignpolicy.com/story/cms.php?story_id=4123

Priser på olja, vete och HAX

HAX skriver på sin blogg att anledningen till att vete och majspriserna ökar är satsningen på biobränslen. Har han helt missat att oljepriset nu ligger på 100$ fatet? Tror han verkligen att det inte finns något samband?


Henrik Alexanderssons bloggpostering:
http://www.henrik-alexandersson.se/

Min egen postering om de ökande födovaropriserna:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/12/tomater-och-rovor.html

Maj Wechselmans pekoral

Dokumentärfilmaren Maj Wechselman kritiserar utrikesminster Carl Bildt från vänster. Kritiken är märklig då hon hävdar att Carl Bildt inte skulle vara kompetent nog att vara utrikesminister med anledning av budgetunderskottet som den förra borgerliga regeringen fick i knät och Bildts medverkan i ubåtskommisionen på 1980-talet.

Jag undrar vem som kan tänka sig att visa Maj Wechselmans filmer annat än det ovanligt vänstervridna SVT. Parollen "Fri television" innebär ingenting annat än frihet att publicera journalisterna på SVT:s samlade åsikter. Bevare oss.

Maj Wechselmans artikel:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1559018.ab

"Skinny kid with a funny name"

Rubriken kommer från dagens upplaga av The Guardian och syftar på vad Barack Obama kallar sig själv, att hans namn varken är Bush eller Clinton eller att det skulle vara speciellt märkligt att han är svart. Barack Obama, vars far kom från Kenya och med en mor från mellanvästern, har efter segern i valmötet i Iowa fått precis det momentum, eller rörelsemängd, som han har drömt om. Många av dem som röstade på Obama var under 30 och hade aldrig tidigare varit med på valmöten vilket visar den enorma potential för förändring som Obama har. Han sa i sitt segertal efter segern i Iowa: "Vi ska inte ha historien skriven för oss, utan historien ska bli skriven av oss". Nu gäller det att han klarar av samma sak New Hampshire om en vecka där Hillary Clinton har sina rötter och en mycket större väljarbas. Jag tror definitivt att Barack Obama är rätt man att leda USA under de mycket svåra år som väntar.

Gary Younges artikel i The Guardian:
http://www.guardian.co.uk/uselections08/barackobama/story/0,,2235741,00.html

Andrew Sullivans artikel om Barack Obama i The Atlantic:
http://www.theatlantic.com/doc/200712/obama

Karin Henriksson hyllar Hillary Clinton i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_742607.svd

Inga posteringar imorgon

I morgon (080104) blir det inga posteringar på den här sidan eftersom jag måste åka till England. Räkna dock med att jag är tillbaka på lördag med kommentarer om The Iowa Caucus.

PEMEX (forts.)

Marla Dickerson i The Los Angeles Times förklarar varför Mexiko är på repet:
http://www.latimes.com/business/la-fi-pemex2jan02,1,2900835.story?coll=la-headlines-business&ctrack=7&cset=true

Hur man duperar en läsekrets

Ibland undrar jag vilken kompetens som krävs för jobbet som aktieanalytiker. Handlar det bara om att upprepa konventionella "sanningar" i all evighet intill dess att man tror på dem själv? I sådana fall lyckas DN:s ekonomisidor i dagens upplaga alldeles utmärkt eftersom de ger folk råd om aktier och fonder inför nästa år. Bara ett litet meddelande från verkligheten till DN: Oljepriset passerade idag 100$ stecket för ett fat och det är inte troligt att det går ner inom överskådlig framtid. Det här är i själva verket bara är en liten bris i jämförelse med vad som komma skall därför att fundamenten i oljemarknaden inte ser bra ut. Eftersom guldpriset nu följer oljepriset så är mitt råd till alla hugade spekulanter att sälj värdepapperna och investera i guld eller silver om ni inte vill se er förmögenhet förvandlas till värdelöst papper. Gör det dessutom fort innan paniken utbryter på allvar. Jag tror att "problemen" precis har börjat.

DN:s råd om privatekonomi:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=729553

Nedräkning för Kosovo

Kosovos framtid är ett ämne som står högt på agendan för världens ledare. I motsats till Pakistan, som är ett land där vårt inflytande är väldigt litet, är Kosovo ett land där omvärlden verkligen kan göra skillnad. Området som är en serbisk provins är defacto styrt av FN-organet UNMIK sedan år 2000.

Det var NATO:s bombningar av Serbien 1999 som i slutänden ledde fram till detta tillstånd. EU:s handfallenheten över för de serbiska övergreppen i Kosovo ledde till att USA till sist tappade tålamodet och NATO började i slutet av mars 1999 bomba militära mål inne i Serbien. Det här bedrövliga velandet fick även konsekvenser för USA:s beslut att på ensam hand gå in i Irak 2001 utan stöd från vare sig Tyskland och Frankrike. Resonemanget gick ungefär ut på att "om Europa inte klarar av att lösa problemen på sin egna bakgård varför skall vi då lyssna på dem?". Bombningarna i Serbien ledde omsider till en freduppgörelse år 2000 där Serbien gick med på att Kosovo provisoriskt skulle styras av FN-organet UNMIK.

UNMIK:s uppdrag var att skapa fungerande institutioner i Kosovo och att avväpna gerillan UCK. Problemet är att det här provisoriska styret har blivit närmast permanentat trots flera demokratiskt valda presidenter, och frågan om självstyre betraktades av den internationella gemenskapen länge som alltför komplicerad att ge sig i kast med. Här manifesteras EU:s problem på ett väldigt tydligt sätt. Alla beslut måste fattas i samförstånd, vilket kanske fungerar när det gäller ekonomiska frågor, men som är ödesdigra när krav ställs på ett snabbt och resolut handlande i utrikespolitiska frågor.

FN gav sedermera den förre finske preisidenten Matti Ahtisaari i uppdrag att lösa frågan om Kosovos framtid våren 2006 och han presenterade ett färdigt förslag i februari 2007. Förslaget innebar i praktiken ett långtgående självstyre för Kosovo utan att orden egentligen togs i mun. Förslaget diskuterades i FN under hela våren 2007, men Ryssland, som traditionellt står på Serbiens sida, var missnöjd och förespråkade fortsatta diskussioner mellan trojkan Ryssland, EU och USA. Samtalen som skulle vara avslutade i december förra har fram till nu inte lett till några resultat.

Samtidigt gräver båda parter ner sig i allt djupare skyttegravar. Frustrationen växer bland Kosovoalbanerna och i dagarna kom ett telegram som talade om att Serbien, backat av Ryssland, hotade att ställa in medlemsförhandlingarna med EU och NATO om Kosovo får självstyre. Nu är det här är i första hand ett europeiskt problem och vi kan inte alltid räkna med att kusinerna på andra sidan Atlanten ska komma till undsättning och rädda oss undan. Dessutom är amerikanerna för ögonblicket så försvagade att de är än mindre inställda på att hjälpa oss. EU måste snabbt komma med en lösning på problemet även om det innebär att välja sida. Annars är risken överhängande att den här huvudvärken utvecklar sig till ett akut och långt allvarligare tillstånd.

Ulla Nordlöf-Lagerkrantz skriver på Utrikespolitiska Institutets websida:

http://www.sakerhetspolitik.se/templates/Level2Page____554.aspx

Mer dåliga nyheter

Året har knappt börjat och vi möts redan av dåliga nyheter. Dollarn sjunker, oljan blir dyrare och guldet stiger till historiska nivåer. En kompis skämtade med mig om att jag skulle gå uppför Oxford Street i London utklädd till en oljetank med en skylt om att bensinen var slut och skrika "slutet är nära" till alla som orkade höra på. Eftersom vi är det vi läser och jag mestadels läser dåliga nyheter är det kanske inte så konstigt att mina spådomar är så ödesdigra. Mitt råd är dock fortsatt att läs gärna länkarna, men ta det för guds skull inte bokstavligt.

Olje, dollar och guldpriser på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/welcome.html

Julian Delasentellis skriver om kreditoron:
http://www.atimes.com/atimes/Global_Economy/JA03Dj04.html

och Nafeez Mosaddeq Ahmed skriver en essä om den förestående undergången:
http://www.opednews.com/articles/opedne_nafeez_m_071231_hidden_holocaust__ou.htm

Kosovos självständighet

Varför är det ingen som bryr sig?

http://peaceloveandcapitalism.blogspot.com/2007/12/kosovos-rtt-till-sjlvstndighet.html

N som i NATO

Carl Bildt skriver på DN debatt om nödvändigheten av en ny säkerhetsdoktrin inom EU. Eftersom Sverige är fullvärdig medlem av den Europeiska Unionen är det vällovligt att han talar sig varm för ökat samarbete inom EU, men jag kan upplysa Herr Bildt om att det redan finns en organisation för fred och säkerhet i Europa: NATO. Han går som katten runt het gröt och nämner inte ens ordet i sin artikel vilket får sägas vara märkligt.

Han har däremot rätt när han säger att Ryssland blir alltmer auktoritärt vilket i sig är skäl nog till oro. Nu har Sverige inga egna energifyndigheter så en potentiell rysk attack skulle i det stora perspektivet bara fungera som en språngbräda för att senare erövra de norska olje- och gasfälten. Detta har dock lett svenska bedömare framför allt på vänsterkanten att vaggas in en falsk förhoppning om att Ryssland har inget intresse av att attackera Sverige, har inte attackerat än och kommer heller inte att attackera i framtiden. Ingenting kan dock vara mer felaktigt. Exakt hur den geopolitiska balansen kommer att utvecklas i ett "Post Peak Oil"-samhälle och vilka följder det här får för Sveriges säkerhet är väldigt svårt att förutse.

Nu verkar den här sjukan även ha spritt sig till den borgerliga regeringen vilket får sägas vara olyckligt. Sverige behöver ha opinionsbildare som inte svajar som Bambi på isen och som tydligt tar ställning för ett NATO-medlemsskap. Claes Arvidsson gör vad han kan på SvD:s ledarsida när han talar om Finlands planer på medlemsskap. Sverige måste ta exempel från Finland och gå samma väg.

Carl Bildts debattartikel:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=729302

Claes Arvidssons ledarinlägg i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_731731.svd

Tre typer av finanskriser

Brad Delong förklarar i The Taipei Times hur centralbanker kan styra upp tre typer av kreditkriser:

1./ En likviditeskris som inte bottnar i annat än ett minskat förtroende för bankerna och en rädsla för att banken går i konkurs p.g.a. att folk väljer att ta ut sina pengar. Den här typen av kris kan åtgärdas genom att centralbanken ställer likvida medel till förfogande.

2./ En obeståndskris som beror på att priserna på olika objekt är för högt drivna med förväntningar om högre framtida styrränta och att den framtida produktivitetstillväxten förmodligen blir lägre än tidigare antaget. En sådan kris kan lösas genom att sänka styrräntan så att priserna på objekten stiger igen.

3./ Den tredje typen av kris är en obeståndskris av det allvarligare slaget. En sådan kris grundar sig på att en bubbla spricker och/eller förväntningar om lägre framtida produktivitet. I det här fallet är sänkta räntor ingen bra strategi eftersom de sänkta räntorna inte leder till värdestegringar. I det här läget har centralbanken att välja mellan två olika motåtgärder:

a./ Nationalisera hela bank- och finanssektorn och låta riksgälden ta ansvar för den dagliga skötseln. Det här är ingen bra lösning eftersom riksgälden förmodligen inte gör något bra jobb.

b./ Inflation som urholkar prissystemet. Ingen bra lösning eftersom det urholkar folks besparingar. Dock bättre än en fullskalig depression.

Brad Delong avslutar med att säga att Federal Reserves motåtgärder för att stävja den nuvarande finanskrisen började i augusti enligt planen för den första typen utav kris. Under hösten har de dock börjat behandla krisen enligt det andra scenariet, men ännu har dock ingen ens tänkt tanken att det kan vara en tredje klassens finanskris.

Eftersom mitt eget specialområde inte har ett dyft med makroekonomisk teori att göra vill jag gärna komma med egna glada tillrop när det gäller att lösa problemen. Jag tror att problemen som manifesteras på kreditmarknaderna världen över har sitt ursprung i dämpade förväntningar om hur världsekonomin kommer att utvecklas framöver. Det här bottnar i en stagnerande petroleumproduktion, och eftersom olja är den energikälla som vi har byggt våra ekonomier på, implicerar det här den tredje typens kreditmarknadsoro. Däremot håller jag inte med Brad Delong när han säger att den enda lösningen heter inflation. Inflationen är som en omättlig mördarsnigel som äter allt i sin väg, och det ligger i allas intresse att den hålls så långt ifrån trädgården som möjligt om inte problemen på sikt skall bli ännu värre. Därför måste Ingves & co höja räntan och låta Sverige gå igenom ett riktigt stålbad innan det blir bättre.

Artikeln i The Taipei Times:
http://www.taipeitimes.com/News/editorials/archives/2008/01/01/2003395186

Tobias Billström och Kermit...

Säfflemannen skämtar till det:
http://safflemannen.se/?p=393

Originalartikeln i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_729393.svd

Ingves försvarstal

Sveriges riksbankschef Stefan Ingves är en försiktig man. I gårdagens DN konstaterade han att:

I tider av oro och turbulens i ekonomin ställs allt högre krav på öppenhet för att snabbt komma till rätta med problemen. Det är turbulensen på de internationella finansiella marknaderna vi sett under hösten ett tydligt exempel på. En stor del av den osäkerhet och oro som uppstått har sin grund i att ingen ännu har hela bilden av var problemen ligger.

Bara ett litet meddelande till Herr Ingves. Kreditoron beror på att ett genuint misstroende har drabbat marknaderna p.g.a. att världsproduktionen av petroleum, den råvara som smörjer världsekonomin, har nått en platå och är inte trolig att öka särskilt mycket mer. Ingen ökad oljeproduktion innebär obönhörligen att ekonomisk tillväxt är omöjlig, och vi blir i framtiden tvungna att tala om ekonomisk aktivitet i stället för ekonomisk tillväxt. Dessutom räknar en del geologer med kraftigt minskad produktion de närmaste åren vilket i sådana fall kommer att göra problemen än värre. Ökningen av energipriserna är alltså inte tillfälliga som Ingves säger och kommer att sätta mer fart på inflationsbrasan än vad han kan föreställa sig.

Han har däremot rätt i att riksbanken har till huvuduppgift att upprätthålla pris- och finansiell stabilitet vilket får ses som en glädjande insikt. Mitt råd till ledamoterna i riksbanken är därför att aktivt söka motverka inflationen även om det innebär en ränta på tvåsiffriga tal. Annars är risken överhängande att Sveriges ekonomi kommer att falla över avgrunden.

Stefan Ingves debattartikel i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=728958

Lars-Georg Bergkvists analys i SvD:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=728958

Ännu fler ödesdigra förutspåelser

Både James Howard Kunstler, George Ure och Thomas Tan har i dagarna släppt sina prognoser inför 2008. Det är inte någon vacker bild som tecknas upp utan de räknar i stort sett med att civilisationen kommer att upphöra existera. Så långt vill jag inte gå själv även om jag tror att sommaren kommer att erbjuda obehagliga överraskningar för de amerikanska bilförarna. Mitt råd är att läs gärna artiklarna men med en nypa salt.

James Kunstler:
http://www.kunstler.com/

George Ure:
http://www.urbansurvival.com/week.htm

Thomas Tan:
http://seekingalpha.com/article/58478-my-ten-predictions-for-2008

liksom mina egna:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/12/frutspelser-infr-2008.html

Muslimer och våld

Mohamed Omar demoniserar på Expressens debattsida västerländska media i ett försök att rättfärdiga islams förlåtande attityd till terrorism. Han skriver:

Tyvärr tenderar medierna att genom sin fokusering på det spektakulära förmedla en skev verklighetsbild...Sanningen är dock att den absoluta majoriteten av världens muslimska ledare, organisationer och lärosäten gång på gång å det bestämdaste fördömt terrorism.

Hans poäng är således att en stor majoritet av islams företrädare inte tycker att terrorism är ett bra vapen, men är det någon som har trott det? Självklart är en stor majoritet av de muslimer som bor i västerländska länder emot terrorism. Det skulle ha varit nästan omöjligt att leva tilsammans annars. Problemet är att den lilla minoritet av muslimska trosbekännare som har en förlåtande attityd till våld och terrorism är mångdubbelt högre inom islam än inom andra religioner. Enligt en nyutkommen studie från Hamburgs Universitet som bygger på 1750 telefonintervjuer är 40% av Tysklands muslimer fundamentalistiskt inställda och 6% accepterar våld som vapen. Ingen annan religion hyser så många extremistiska åsikter.

Mohamed Omars debattartikel i Expressen:
http://www.expressen.se/debatt/1.986435/medierna-demoniserar-islam-som-terrorism

Min egen post om muslimer i Tyskland:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2007/12/muslimer-i-tyskland.html