Köttproduktion, transporter och global uppvärmning

Apropå lördagens postering om Lasse Swärds krönika i DN så såg jag faktiskt den dokumentär om klimatet som han hänvisade till nu i helgen. I dokumentären tar de upp en FN-rapport som visar att världens köttproduktion är en värre orsak för utsläpp av växthusgaser än transporterna. Deras poäng var att ledande politiker alltför länge har förbisett detta och inte heller har velat skapa ekonomiska styrmedel för att styra upp köttkonsumtionen.

De har i och för sig en poäng i det de säger, men det journalisterna på "Uppdrag granskning" missar är att peka på den egentliga anledningen att beskatta motorbränslet och transporterna så hårt: "Peak Oil". Det att världens oljeproduktion når ett maximum för att sedan gå in en terminal fas av mindre och mindre produktion. Alla är vi väl vagt medvetna om att petroleum är en ändlig resurs som en dag kommer att vara slut, men få politiker har hittills gått ut och sagt att vi har ett enormt energiproblem på halsen.

Det skulle vara ett intressantare ämne för en dokumentär.

Uppdrag granskning på "SVT Play": http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/player.jsp?a=1083616&d=14750

FAO rapporten, färdig att downloadas som pdf:
http://www.virtualcentre.org/en/library/key_pub/longshad/A0701E00.htm

Världen håller ett vakande öga på Kina

Minst tio personer har dödats i demonstrationer i Tibets huvudstad Lhasa. Den kinesiska regeringen som gärna vill framstå som hänsynsfull och värna om mänskliga rättigheter är nu ute på en väldigt slak lina. Det är händelser som den här som gör att omvärlden tror att ingenting har hänt i Kina sedan oroligheterna på Tianmen-torget 1989.

Steven Spielbergs avhopp som ledare för den konstnärliga utformningen av OS i sommar var ett hårt slag mot landet, och den etiopiske maratonlöparen Haile-Selassies avhopp nu i veckan var ytterligare ett. Det är nu upp till den kinesiska regeringen att lösa Tibet-frågan på ett fredligt sätt. Omvärlden gör helt rätt när den håller ett vakande öga på Kina.

Ledarsticket i The Sunday Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/leading_article/article3559376.ece

Inflation och devalvering

Om ni bara har tid att läsa ett blogginlägg idag så läs Wille Falers lustmord på Dick Erixons uppmaning att återgå till 1970-talets inflations och devalveringspolitik:

http://ministryoftruth.wordpress.com/2008/03/15/nej-devalvering-eller-sankta-rantor-ar-ingen-god-medicin-mot-inflation/

Dick Eixons originalinlägg:
http://erixon.com/blogg/?p=384

Bakgrund: Ambrose Evans-Pritchard skrev en artikel i The Daily Telegraph i veckan som handlade om Irlands finansiella problem. Som så ofta händer på de svenska redaktionerna så blev artikeln i stort sett översatt och publicerad i Dagens Industri och det var den som Dick Erixon hänvisade till som argument för att devalvering och sänkta räntor är receptet för att avvärja Irlands bekymmer.

Ambrose Evans-Pritchards originalartikel:
http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/03/11/cnirish111.xml

Min egen version av ECB:s problem:
http://reflexions-of-red.blogspot.com/2008/03/r-euro-omrdet-p-vg-mot-en-ekonomisk.html

Höj skatten på motorbränsle!

DN:s motorreporter Lasse Swärd skriver en krönika om bränslebeskattning. När jag läser vad han säger verkar det som om den globala uppvärmningen är huvudskälet bakom den höga beskattningen på bilismen i Sverige. Citat:

Det är märkligt hur transportsektorn, som står för 14 procent av alla växthusgaser, ständigt görs ansvarig för allt miljöont. Sveriges 4,2 miljoner bilar släpper ut 12 miljoner ton koldioxid per år. Ökningen i världen mellan 2003 och 2004 var 1,3 miljarder ton. Det innebar 3,5 miljoner ton - per dag! Om vi så skrotade alla våra bilar skulle effekten globalt försvinna efter mindre än fyra dagar.

Den globala uppvärmningen är ett allvarligt problem som måste åtgärdas, men värre är att produktionen från världens stora oljefält ger ständigt mindre utbyte. Att olja är en ändlig resurs kan inte vara någon nyhet. I den inledande fasen ökar oljeproduktionen för att sedan nå ett maximum och sedan gå in i en sinande fas. Av de 65 största oljeproducerande länderna har 54 passerat maximum och gått in i den sinande fasen. Storbritanniens oljefält passerade maximum 1999 och har sett sina oljefält gå ned med hela 27%. Norge likaså nådde sitt maximum år 2001 och har nu tappat 13% av sin produktion.

Som väl är är våra politiker medvetna om detta även om det inte ingår i deras dagliga diskurs. Mona Sahlin, som tidigare Miljö och samhällsbyggnadsminister, är speciellt medveten om problemen som kan ge oss en lågkonjunktur av sällan skådat slag. Det är för att ha en buffert när
problemen verkligen börjar som bilismen är så hårt beskattad. Att motorjournalister inte vet speciellt mycket om världen, det hade jag på känn redan innan, men att de skulle vara helt aningslösa om de krafter som är i rörelse, det är en nyhet för mig.
Lasse Swärds krönika i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1064&a=752160

Från svält till krig

Ingen har väl ungått att lägga märke till att maten bara blir dyrare och dyrare. I en intressant artikel på MSN drar Jon Markman upp ett scenario för hur ökade matpriser kan leda till krig.

Anledningen är förstås en allt stramare marknad med en utbud/efterfrågan-situation som ser allt värre ut. Produktionen av spannmål har bara ökat marginellt medan både Kinas och Indiens snabbt växande medelklasser håller liv i efterfrågan. Eftersom nu Kinas och Indiens medelklasser också tar över den västerländska mathållningen med stor köttandel i kosten kommer efterfrågan även i framtiden att vara hög. Detta kombinerat med att spannmål används för produktionen av biobränslen gör inte situationen bättre. Den kanadensiska konstgödsleltillverkaren Potashs VD sade för några veckor sedan att världen måste i år få en rekordskörd om vi ska undvika svält. Detta trots att vi har haft rekordskördar de senaste 17 åren.

Ryssland, Ukraina och Kazakstan har alla begränsat sin veteexport för att öka sina inhemska lager. EU:s vetelager är rekordsmå. Enligt Markman har de sjunkit från 14 miljoner ton till 1 miljon ton på bara ett år.

Hungrande befolkningar i länder med allt mindre olja. Det är inte speciellt svårt att föreställa sig hur det kan leda till krig.

Jon Markmans artikel på MSN:
http://finance.sympatico.msn.ca/Investing/JonMarkman/Article.aspx?cp-documentid=6424206

Bloomberg-artikeln om Potashs VD:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aGcGIiIwHQ1g

Långsammast i Sverige

I övriga EU åker man fort med tåg från en plats till en annan. Så icke i Sverige utan här har politikerna bestämt att det är viktigare att njuta av utsikten.

Det här håller naturligtvis inte i en värld med sinande oljeproduktion och global uppvärmning så infrastrukturminister Åsa Torstensson gav i dag Banverket uppdraget att utreda möjligheten för höghastighetståg i Sverige.

Jag skulle vilja ha dem byggda, inkörda och invigda till sommaren.

Både DN och SvD publicerar ett TT-telegram:
http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_970149.svd

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=751633

Är euro-området på väg mot en ekonomisk kris?

Tecken på en kraftig avmattning i delar av Euro-området börjar nu hopa sig. Spanien, Italien och Irland har alla haft ekonomier som de senaste åren mer eller mindre har varit styrda av stigande fastighetspriser. När luften efter alla de goda åren nu är på väg ut ur marknaden så står länderna med rumpan bar och trycket på ECB-chefen Trichet "att göra något" ökar för varje dag.

Till skillnad från tidigare lågkonjunkturer så befinner sig länderna numera tryggt inlemmade i Eurosamarbetet och det är inte längre lika enkelt att sänka styrräntan, trycka pengar och som följd inkassera en galopperande inflation. Länderna är numera tvingade att lyda ECB:s räntepolitik. Situationen på Irland är extra oroväckande eftersom flera av bankerna är i finansiella svårigheter och ett "svenskt" scenario är inte uteslutet med de facto nationaliseringar av några av de större bankerna. Här är det intressant att notera att Sveriges sätt att sköta sin finanskris i början på nittiotalet felaktigt betraktas som ett mönsterexempel på hur man ska nationalisera en bank. Det fungerade därför att den Svenska Riksbanken devalverade sig ur krisen och lät andra ekonomier ta smällen.

Nu är som sagt den vägen stängd och till buds står bara ett mer nykert tillvägagångssätt. Till skillnad från den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, så är den europeiska centralbanken betydlig mer konservativ i sin räntepolitik. Att sänka styrräntan som deras kollegor i USA gör ligger inte i korten eftersom ECB:s chefer är medvetna om det inte fungerar särskilt bra och den skada det gör att sänka styrräntan till artificiellt låga nivåer. Den österrikiska skolan av ekonomer säger dessutom att en lågkonjunktur är del av den normala affärscykeln och inte något ont i sig. Det som händer under en lågkonjunktur är att systemet renar sig själv på dåliga investeringar.

Så det som irländarna vill ha, lägre räntor, är i själva verket dåligt för dem. Kanske kan samma sak sägas om Guiness.

Ambrose Evans-Pritchards artikel om Irlands ekonomi i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/03/11/cnirish111.xml

David Hackett Fischers bok "The Great Wave" om världshistoriens stora inflationskriser:
http://books.google.co.uk/books?id=o8ea33eCFQgC&printsec=frontcover&dq=inauthor:David+inauthor:Hackett+inauthor:Fischer&sig=7sUp-Pki3fhkUUhlhN8lmS2-IzY#PPA4,M1