När bubblan spricker

Grafisk design: Coquilles

I dag tänkte jag tala om den spruckna finansbubblan i Kina och dess konsekvenser för resten av världen.

I veckan verkade som om världen föll samman.

Veckan började med att det kinesiska Shanghai-indexet föll med 8,5% i måndags och oron fortsatte i Europa och i USA med breda nedgångar överlag.

Att det här händer nu är kanske inte så konstigt eftersom det har varit oroligt på den kinesiska marknaden länge och det som verkar ha satt igång oron är att tvivel har börjat sås angående den kinesiska regeringens förmåga att långsiktigt styra ekonomin utan bakslag.

Så vad är det som händer i Kina?

För att svara på den frågan måste vi backa bandet till finanskrisen 2008/2009 och dess efterdyningar.

I stället för att låta marknaden falla till golvet och vekligen rensa ut de excesser som fanns vid tillfället så satte världens centralbanker, och den kinesiska i synnerhet, igång ett enormt penningpolitiskt projekt.

Projektet gick ut på att hålla bankerna under armarna till varje pris och se till att utlåningen till ekonomin ökade. Ingenstans var det här så tydligt som i Kina.

Här är det viktigt att poängtera att bankernas affärsmodell är belånad minst 8 till 10 gånger och går ut på att kortfristigt låna pengar av centralbanken för att sedan låna ut de här pengarna på längre sikt till intet ont anande kunder (husköpare bland annat). Det här gäller alla banker och är ingenting som är specifikt för Kina, men eftersom de kinesiska bankerna är störst i världen så är det extra tydligt här.

Resultatet blev då att myndigheterna blåste upp en kreditbubbla av sällan skådat slag. Allt från råvaror och bostäder till vanliga aktier gick upp i pris och det är nu när bubblan spruckit som vi får se alla problemen som fanns.

Att Kinas myndigheter gjorde det här är något vi generellt ska vara tacksamma för. Det var kinesisk efterfrågan som höll världsekonomin under armarna när efterfrågan störtdök efter finanskrisen 2008/2009.

Reinflation var iochförsig ett globalt fenomen, men ingenstans i världen var det så utpräglat som i Kina. Som svar på den brustna finansbubblan så svarade de kinesiska myndigheterna med att reinflatera det finansiella systemet med en kreditbubbla.

Nu är det så att om man väl har lyckats skapa en kreditbubbla - de kinesiska bankernas utlåning ökade med 7.3 biljoner yuan i början av 2009 – så måste den fortsätta för att bubblan ska kunna hållas vid liv och om det inte gör det så riskerar bubblan att spricka.

Det lyckades faktiskt för de kinesiska myndigheterna att hålla bubblan vid liv i flera år, men i juni i år stod det klart att den slutligen hade brustit och det vi såg var genomgående nedgångar både på bostadsmarknaden, marknaderna för råvaror och på de asiatiska börserna.

Svaret blev att återigen försöka hålla bubblan under armarna med extraordinära åtgärder, och det såg ut att fungera hyfsat i ett par veckor, men sedan satte nedgångarna igen nu här i förra veckan och det var den här nedgången som sedan spred sig över världen i början av veckan.

Slutsats:

Börsoron som vi såg i början av veckan har sitt ursprung i Kina där myndigheterna desperat försöker blåsa liv i en sprucken finansbubbla.

Om du nu har läst ända hit och vill veta mer om mig som skriver så gå till min personliga, engelskspråkiga, sajt och läs mer.

Räntehöjningar, bostadsmarknader och svensk ekonomi.

Det jag tänkte tala om i dag är den kommande räntehöjningen och hur känslig den svenska ekonomin är för just den.

Den amerikanska ekonomin visar allt tydligare tecken på återhämtning och det är inte längre uteslutet med en räntehöjning från Federal Reserve redan i september.

Det finns ju faktiskt en mindre industri som har specialiserat sig på att tyda vad den amerikanska centralbanken kommer att göra härnäst, men att en höjning av räntan kommer i USA antingen nu i höst eller möjligen i början av nästa år är de flesta överens om.

Så vad skulle en räntehöjning från Riksbanken betyda för oss här hemma?

En räntehöjning ligger kanske inte omedelbart i korten. Riksbanken bytte ju som bekant räntebana bara i vintras och det verkar som att motviljan att höja räntan nu är ännu större än tidigare.

Dessutom är styrräntan nu inte bara låg utan t.o.m. negativ.

Det finns faktiskt inte mycket som talar för att Riksbanken kommer att höja räntan under de kommande månaderna, men den kommer. Var så säkra.

Riksbanken ligger bara månader, eller möjligen år, efter Fed. Sedan kommer samma typ av problem som finns i USA att visa sig i Sverige.

De främsta anledningarna till det är naturligtvis att den svenska ekonomin inte ligger i fas med den amerikanska och att det största problemet för Riksbanken just nu faktiskt inte är inflation utan deflation.

Däremot kan inte heller Riksbanken trotsa naturlagarna i oändlighet – den svenska konjunkturen har ju också börjat visa tecken på återhämtning - och min egen gissning är att det kommer en ränteökning under året, möjligen nästa höst.

Så hur kommer då en räntehöjning att påverka oss?

Det som är uppenbart är att bubblan på bostadsmarknaden definitivt är känslig för en räntehöjning.

Som det är nu så kostar det nästan ingenting att låna så svenskarna har belånat sig upp över öronen.

Enligt finansinspektionen, som är myndigheten som håller ordning på siffrorna, så har belåningen i förhållande till den disponibla inkomsten (ett mått för skuldsättningen) ökat i Sverige från 45% 1980 till över 120% 2015. 

Figur 1. De svenska hushållens bolån i förhållande till den disponibla inkomsten. Data från 1980 till 2015. Källa Finansinspektionen.

Det här är en dramatisk ökning.

Frågan som inställer sig är vad som kommer att hända med de kraftigt belånade hushållen när räntebanan till sist vänder.

Kommer hushållen att kunna betala tillbaka det de har lånat utan några som helst problem?

I början kommer det knappt att märkas eftersom räntehöjningarna kommer att vara så pass små, men när Riksbanken väl har varit igång ett tag så kommer räntehöjningarna till sist att synas.

Det kommer att visa sig att det där huset som du köpte tillsammans med familjen inte var så billigt i alla fall.

Så börjar tankarna snurra:

-Det är kanske bäst att vi säljer?

Så är karusellen igång, med konsekvenser för den svenska ekonomin som jag i nuläget inte ens kan överblicka.

Hur som helst så är en nedgång på bostadsmarknaden det största hotet mot Svensk ekonomi för ögonblicket.

I sin rapport över den svenska bolånemarknaden talar Finansinspektionen om att hushållen står bättre rustade nu än under krisåren 2008 – 2010, och det kan mycket väl vara så, men jag undrar hur mycket av det som är som är direkt kopplat till de lägre oljepriserna.

Så länge som oljepriserna håller sig låga så verkar det inte finnas några problem över huvud taget, men med bara en liten ökning av inflationsförväntningarna (läs oljepriserna) så kan Riksbanken se sig tvungen att höja räntan vilket i sin tur kan leda till stora problem på bostadsmarknaden.

Tanka bilen och njut av solen på altanen så länge det är möjligt!

Slutsats:

I det här inlägget har jag talat om Riksbanken och den tilltänkta räntebanan det kommande året.

Jag har även tagit upp svenska folkets skuldsättning som bolån förhållande till disponibel inkomst och försökt få ett grepp om vilka konsekvenser en räntehöjning kan få på den svenska ekonomin.

När du har läst ända hit så har du kanske synpunkter på texten. Så varför inte lämna en kommentar här under?

Det är bara så jag kan lära känna er som läser.

Valutakrig

Grafisk Design: Coquilles

Det jag tänkte tala om i dag är situationen i Kina och jag tänkte framför allt försöka sätta deras senaste åtgärder gällande valutan och aktiemarknaden i perspektiv.

Den kinesiska ekonomin har ju som bekant vuxit kraftigt under de senaste åren.

Anledningen till att tillväxten har varit så hög har varit att det har funnits en outsinande skara människor som har levt på landet från det som jorden har kunnat ge dem.

Det Kina har gjort under de senste fyrtio åren är att plocka bort dessa människor från jordbruket på landet och sätta dem i moderna bostäder med moderna bekvämligheter.

Så från att ha varit bönder som har levt väldigt fattigt från det som bara jorden hur kunnat ge dem så har de gått till en livsstil som kan kännetecknas som global medelklass.

Sedan har de kinesiska ledarna litat på sin exportindustri för att hålla de här människorna sysselssatta, en exportindustri som bara blivit mer större och mer effektiv för varje år.

Detta har då lett till den explosiva tillväxt på 7-8 procent om året som vi har sett under de senaste 20-30 åren, men det finns nu tecken på att den tillväxten inte kommer att kunna fortsätta.

Det finns fortfarande människor som bor extremt fattigt i Kina, men antalet är nu nere i 200 miljoner och det finns helt enkelt inte så många kvar.

Detta samtidigt som den kinesiska kommandoekonomin har vant sig vid en sådan tillväxt och inte kan fungera utan.

Det som hände i efterdyningarna av finanskraschen 2008 var att den kinesiska regeringen satte in alla klutar för att reflatera ekonomin och behålla den tillväxt som landet hade vant sig vid.

Detta hände som del av en enorm monetär stimulans. De kinesiska myndigheterna ökade utlåningen 2009 med 715 biljoner yuan mer än 2008 för att hålla ekonomin flytande när efterfrågan stannade av i väst.

Den kinesiska valutan, Yuan, hade några år tidigare blivit knuten till dollarn och kunde bara röra sig i ett givet spann där växelkursen blev fixerad varje morgon av centralregeringen.

Eftersom den amerikanska centralbanken hade som uttalad målsättning att försvaga den amerikanska valutan så passade det Kina ganska bra.

Detta ledde i förlängningen till en inflaterad ekonomi med inflaterade priser på tillgångar och inflation i systemet.

Problemen i Kina har varit uppenbara länge, men det är först på senare tid som de har börjat visa sig i form av spruckna aktiebubblor och bubblor på bostadsmarknaden.

När de såg vart hän det barkade med aktieprisfall på 7-8 % om dagen och kraftigt fallande bostadspriser så gick de kinesiska myndigheterna ut för att återigen stabilisera ekonomin.

I en vanlig västerländsk ekonomi så hade de åtgärder som den kinesiska regeringen vidtog för att stabilisera aktiemarknaden i slutet på juni det här året varit otänkbara.

Även devalveringen av den kinesiska valutan som vi såg den här veckan hade varit svår att förställa sig från en ekonomi som trots allt är bland de största i världen om det inte hade varit för att ekonomin hade varit styrd ovanifrån av det kinesiska kommunistpartiet.

Nu senast så har devalveringen av den kinesiska valutan varit på tapeten och myndigheterna har gjort det här för att gynna den egna exportindustrin så mycket som möjligt.

Dilemmat som kineserna hade var att dollarn under den senaste tiden har stärkts i förhållande till andra valutor.

Eftersom den kinesiska valutan är knuten till dollarn så har det har blivit dyrare att betala tillbaka på den enorma statsskuld som finns i Kina, vilket har lett till de stora nedgångarna på den kinesiska aktiemarknaden.

Det här blir en negativ spiral eftersom det leder till en ännu svagare ekonomi med ännu högre kostnader för att betala av på statsskulden.

Det här låter kanske som extraordinära åtgärder men är i själva verket ganska vanliga åtgärder när länder befinner sig i samma situation.

I Sverige gjorde vi det under nittiotalskrisen, i Euro-området gör de det nu med den svagare euron och det gjordes i USA på sjuttiotalet.

I Sveriges fall så lyckades politiken, men vi hade tur eftersom övriga världen hade en konjunktur som tuffade på.

Det brukar vara som så att de länderna som börjar med valutadevalveringar naturligtvis får en mindre fördel, men att denna fördel snabbt äts upp när de andra länderna följer efter.

Sammanfattning:

Kina har enorma problem med sin sjunkande ekonomi och sjunkande pris på tillgångar. Detta ledde i veckan till att den kinesiska centralregeringen bestämde sig för att devalvera den kinesiska valutan med 3,5% -något som bara kommer att leda till liknande åtgärder från andra länder.

Om du nu har läst ända hit och har gillat det du har läst så vill jag passa på att pusha för min pdf ”My three favorite Junior Miners” som du kan ladda ner här.

Vad händer med råvarusektorn?

 Grafisk design: Coquilles Web Logo

Så här mitt i sommaren tycker jag om att reflektera över vad som händer på marknaden. Så i det här inlägget kommer du att få veta mera om hur jag ser på sitautionen i Kina, utsikterna för dollarn och den amerikanska centralbankens kommande räntebana.

Om vi börjar med räntan i USA så verkar det på bullmormor (ja, det är så jag kallar Janet Yellen) att tröskeln har sänkts successivt hela året för att höja räntan. Eftersom jobbstatistiken som kom nu i eftermiddag visade på en ökning av 215000 jobb i juli så rycker en räntehöjning allt närmare.

Det verkar nu som att en höjning kan komma redan i september, men däremot om vi lyssnar noga på vad bullmormor säger så kommer takten för ökningarna att vara väldigt långsam. 

En höjd ränta i USA betyder då en starkare dollar vilket även bekräftas när vi tittar på en graf för dollarns utveckling under det senaste året:

Figur 1. Dollar-index sedan augusti 2013 (skalan är veckovis). 50-veckors genomsnittet är representerat i blått. Bild: FreeStockCharts.com

Som du kan se så har dollarn faktiskt inte stärkts särskilt mycket sedan årsskiftet. Istället så håller vi nu på att bygga upp en spänning som antingen kommer att resultera i en stark rörelse uppåt eller neråt. Det är som att trycka ner en stålfjäder mellan fingrarna och just nu väntar vi bara på att energin som finns lagrad ska släppas ut.

Det för mig till den sista delen i den här artikeln, Kina. Den kinesiska aktiemarknaden är ju som bekant på väg att implodera (Figur 2). I dag rapporterade Financial Times att de kinesiska myndigheterna har använt 144 miljarder dollar av de 325 miljarder som de har till sitt förfogande för att stabilisera aktiemarknaden.

Figur 2. Prisrörelser för FXI, som representerar marknaden i Shanghai, över ett år. 50-veckors genomsnittet är blått. Bild: FreeStockCharts.com


Det kan mycket väl vara som så att de styrande i Kina lyckas att stabilisera marknaden, men huvudscenariot måste ändå vara att det handlar om en sprucken bubbla som inte kan reinflateras. Därför får jag säga att jag är pessimistisk i förhållande till marknaden i det korta loppet, men optimistisk i det långa.

Jag tror nämligen inte att den spruckna kinesiska bubblan på något nämnvärt sätt kommer att minska efterfrågan på råvaror från, men, men, den som lever får se.

Så eftersom en starkare dollar historiskt sett har lett till en svagare prisutveckling vad det gäller råvarorna så ser jag faktiskt ingen anledning till att vara alltför optimistisk vad gäller råvarorna.

Det kan mycket väl vara som så att vi kommer att se ett helt annat landskap i början på nästa år, men just nu, i början av augusti 2015 så ser jag inte någon omedelbar prisökning.

Slutsats: Jag har i det här inlägget talat om tre saker: 

1.  Den kommande räntebanan från den amerikanska centralbanken. 
2.  Prisrörelserna för dollarn sedan årsskiftet, och
3.  Aktiemarknaden i Kina.

Alla de här grejerna talar för en starkare dollar och en starkare dollar har de senaste åren betytt svagare råvarupriser. Jag tror därför att det att det kommer att bli likadant den här gången.
 



Om du nu har läst ända hit så är det för att du verkligen är intresserad av det jag skriver.

Därför föreslår jag att du laddar ner min pdf över mina tre favoritjunior-gruvbolag för ögonblicket.

Det kan du göra här. 

Bloggat: ETFBloggen, Ludwig von Mises Institutet, Socialist och Bajare