Kärnkraft och kol

Johan Simu talar om det uppenbara att kärnkraft och förnyelsebar energi är ett vinnarkoncept. Det löser våra elektricitetsproblem, men inte våra transportproblem. Oljeproblemen är ju först och främst ett problem med att utbudet av flytande bränsle är för litet för efterfrågan.

För att klara av att både avveckla kärnkraften och möta ny efterfrågan diskuterar i dagarna Tyskland att öka förbränningen av kol. Detsamma gäller för Italien som vill fasa ut sina gamla oljeeldade kraftverk. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att oljan kostar 110$ + per fat. I Italien diskuterar de också att införa ny kärnkraft efter det att de två sista reaktorerna blev avvecklade i efter Tchernobylolyckan.

Det är dock svårt att utöva politiska påtryckningar eftersom vi inte har någon gemensam europeisk energipolitik. Italiens premiärminister Silvio Berlusconi är ju som bekant bästis med Vladimir Putin och italienarna ska nog få den energi de begär. Hela EU är dessvärre alltmer beroende av ryska energileveranser. Problemet är att EU:s förhandlingsutrymme blir kraftigt beskuret så länge de olika europeiska länderna kör sitt eget race.

På marknaderna ser vi idag en liten respit med sjunkande råvarupriser, men om det är någon som tror att oljans bull-market är över så tror ni grundligt fel. I dessa korrektioner är läget dessutom ypperligt att investera...

Johan Simus postering:
http://gronarealisten.blogg.se/1208985050_nnu_en_indikation.html

Artikeln i FinFacts som han citerar:
http://www.finfacts.ie/irishfinancenews/article_1013390.shtml

Om kärnkraft i Italien:
http://www.world-nuclear.org/info/inf101.html

IEA, OECD och Jeff Rubin

En av de få ekonomer som verkligen har fattat allvaret i energisituationen är Jeff Rubin på de kanadensiska banken CIBC. I en artikel förra veckan varnade han för ett oljepris på 200$ fatet till år 2012. Eftersom oljepriset har stigit med i runda slängar 20$ bara i år kanske det t.o.m. ska ses som en konservativ bedömning.

Varför då oroa sig? OECD-organet IEA säger ju att världens oljeproduktion har ökat de senaste åren? Problemet är att det de kallar för Allt Flytande räknar även in ungefär 10 miljoner fat butan och pentan etc om dagen vilket kanske är bra om man vill fylla på sin cigarettändare men som bränsle till våra bilar och flyplan duger det inte.

Den riktiga oljestatistiken hämtas på EIA:s (Energy Information Agency) websida:
http://www.eia.doe.gov/ipm/t11d.xls

Jeff Rubins artikel (s. 4-7):
http://research.cibcwm.com/economic_public/download/sapr08.pdf

Andra bloggar om OECD är Ekonomistas:
http://ekonomistas.se/2008/04/22/foresprakar-oecd-platt-skatt-for-sverige/

och Hans Nilsson på 4-fact:
http://fourfact.com/index.php/webloggen/haepenheten_ligger_tjock/

Olja i Östersjön

Med skenande energipriser och peak oil alldeles in på knutarna letar oljebolagen nu desperat efter nya oljeområden som kan bromsa upp produktionsfallet från gamla de oljefälten. Eftersom oljeproduktion redan nu förekommer i Polen finns det goda möjligheter att också hitta olja på andra ställen i Östersjön. Näringsdepartementet har nu gett klartecken till oljeprospektering söder om Gotland. Hoppas att det går bättre än när de borrade efter olja under Siljan i Dalarna!

(om det inte gör det kommer här ett litet investeringstips om ett oljebolag som har sin oljeproduktion utanför Färöarna:

FPM FAROE PETROL. GBX 181.00 -6.50 -3.47)

Artikeln i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=764898

Artikel i Sydsvenskan från november förra året:
http://sydsvenskan.se/sverige/article281479.ece

Bloggankan Henrik skriver också:
http://www.bloggankan.se/?p=27

liksom Niklas Mattson:
http://blogg.nmattsson.se/2008/04/28/olja-i-ostersjon/

Karl Rove, Pennsylvania och Hillary Clinton

Efter Hillary Clintons vinst i primärvalet i Pennsylvania i tisdags gör sig nu rösterna allt starkare för henne att dra sig tillbaka. Argumentationen går i linje med att hon gör mer skada än nytta för det demokratiska partiet i och med att hon fortsätter. Hon har nu t.o.m. fått stöd från genuint konservativa republikaner som Karl Rove, Rush Limbaugh och Pat Buchanan. Om detta skriver Andrew Sullivan i The Sunday Times, och han säger att det hela är en väldigt medveten taktik från republikanernas och valkampanjsledaren Karl Roves sida:

...i en hypotetisk tvekamp mellan McCain och Clinton skulle exakt samma krafter som ger Clinton ett försprång mot Obama i primärvalen ge McCain ett försprång gentemot Clinton i ett Presidentval...

Strategin är uppenbar. Republikanerna och Karl Rove vet hur de ska slå en presidentkandidat som Hillary Clinton, medan de är betydligt mer sårbara gentemot en dynamisk ny kraft som Barack Obama. Dra dig tillbaka, Hillary!

Andrew Sullivans artikel i The Sunday Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/andrew_sullivan/article3821271.ece

liksom Simon Jenkins:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/simon_jenkins/article3822618.ece

Joshua Greens artikel om Karl Rove i The Atlantic Monthly:
http://www.theatlantic.com/doc/200709/karl-rove/4

Every Kinda People kommenterar:
http://everykindapeople.blogspot.com/2008/04/en-amerikansk-valkampanj.html

liksom Martin Gelin i New York:
http://blogg.svd.se/newyork?id=6845

och Gunilla Kinn:
http://gunillasdagbok.blogspot.com/2008/04/new-york-igr-kvll-hnde-ngot-som-ni.html

Iran II

Amiral Mike Mullen, ordförande för USA:s Joint Chiefs of Staff, gjorde i onsdags ett skarpt uttalande gentemot Iran:

Vi lever i en tid då Iran tar sig allt större friheter att spä på flera oroshärdar här i världen. Jag, om någon, tror att det dags att vi tar hand om den instabilitet som iranierna skapar vare sig det handlar om Hamas eller Hizbollah. De nyligen utförda operationerna i Basra pekar på handlingar som faktiskt hade ihjäl koalitionssoldater. Jag tror också att förmågan att skapa stabiltet i södra Irak hänger mycket på hur koalitionen tar hand om Iran.

Frågan är nu vad Mullen menar med "att ta hand om Iran"? Det kan betyda många saker för olika personer, men jag fruktar det värsta.

Artikeln i Outside the Beltway:
http://www.outsidethebeltway.com/archives/2008/04/mullen_we_will_have_to_deal_with_iran_in_the_very_near_future/
(med The Beltway menas området runt Washington DC där Det Kalla Kriget aldrig egentligen tog slut.)

Olof Hallonsten skriver om amerikansk politik på bloggen Röda Nejlikan:
http://homeboyyksel.blogsome.com/2008/03/24/en-rost-pa-obama-ar-en-rost-pa-mccain-och-det-maste-kanske-inte-vara-daligt/

Iran, USA och energi

Igår nåddes vi av nya rapporter om skärmytslingar mellan Iran och USA i det strategiskt viktiga Hormuz-sundet. Enligt källorna handlade det om ett amerikanskt fraktfartyg som öppnade eld mot iranska patrullbåtar i det som betecknas som "den allvarligaste händelsen hittills". Det här är den senaste i en lång rad av konfrontationer länderna emellan. I januari anklagade USA Iran för att vilja utföra självmordsattacker med kustbevakningsfartyg och för ett par veckor sedan kom rapporter om att USS Typhoon hade varit inblandad i konfrontationer med iranska patrullbåtar i området.

De här händelserna är bara symptom på det som egentligen händer länderna emellan. Den viktigaste anledningen till att den amerikanska militären är i Persiska Viken från början är givetvis energi, och energiflödet ut ur Persiska Viken är ett nationellt säkerhetsintresse för USA:s regering. Det handlar kanske inte så mycket om att lägga beslag på oljan för egen del som att ha kontroll på vem som ska få och vem som inte ska få. I en intressant artikel i TomDispatch skriver Michael Klare om världens ökande energibehov samtidigt som energitillgången är fallande. USA:s och EU:s aggressiva hållning gentemot Iran måste ses i ljuset av detta.

Klare nämner fem trender som är viktiga för den nya energiordning som kommer att spelas ut under de närmsta åren: 1/ Att världens energibehov bara ökar även om USA befinner sig i en lågkonjunktur. 1990 konsumerade utvecklingsländerna inklusive Kina och Indien bara 27% av världens energi medan siffran väntas att öka till 40% år 2010. 2/Världens energiproduktion är på väg att nå sitt maximum där merparten av oljan som pumpas idag kommer från gamla oljefält med fallande produktion. 3/ Att utvecklingen av alternativa energikällor är alltför långsam för att tas på allvar. Den senaste tiden har fokus flyttats från hur bra det är med biobränslen till hur etanolproduktion i USA och Europa leder till ökade råvarupriser på bland annat ris och vete. 4/Hur världens överskott är på väg bort ifrån den rika oljeimporterande västvärlden till fattiga oljeexporterande länder som Saudiarabien, Ryssland och Venezuela. 5/ Hur risken för militära konflikter ökar i en värld av energibrist där de stora makterna kämpar mot varandra över de få resurser som finns kvar.

De här utmaningarna kommer med stor sannolikhet att komma upp på USA:s nästa presidents agenda mycket tidigare än någon tror.

AP-telegrammet om skärmytslingar mellan USA och Iran:
http://www.msnbc.msn.com/id/24312230/

Lennart Frantzell skriver om USA och Iran:
http://www.usablogg.org/2008/04/25/forbereder-president-bush-trots-allt-ett-storkrig-mot-iran/

Mats Reimbertsson skriver om Obama och Clinton:
http://coldlazarus.blogspot.com/2008/04/massive-action.html

Michael Klares artikel på Tom Dispatch:
http://www.tomdispatch.com/post/174919

PJ Anders Linder skriver om etanol i SvD:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1155043.svd

Irans kärnanläggningar, Syrien och Nordkorea

Israel attackerade syriska mål i september förra året, och CIA-chefen Michael Hayden talade igår till USA:s lagstiftande församling, kongressen, apropå detta. Hayden bekräftade att Nordkorea hade gett Syrien hjälp med att bygga en kärnanläggning som misstänktes kunna användas till kärnvapen. Trots att detta var en enorm succé för det israeliska flygvapnet har israelerna inte velat erkänna sin inblandning.

I dagens The Daily Telegraph berättar Con Coughlin om den verkliga anledningen bakom Israels tystnad om attacken. Det fanns två anledningar: 1./ Att USA höll på att förhandla fram en uppgörelse med Norkoreanerna om deras kärnvapenanläggningar och att Israel inte ville förstöra de känsliga samtalen genom att påtala länken till Syrien. 2./ Att Israel föredrar att hålla de militära detaljerna om attacken hemliga. Israels flygvapen tog sig in genom Syriens högteknologiska och ryskbyggda luftvärnssystem och utförde attacken med extrem snabbhet.

Så varför vill då Syrien ha kärnvapen? Enligt Coughlin så är banden till Iran den viktigaste orsaken. Iran och Syrien har nyligen undertecknat en gemensam försvarsuppgörelse och förra sommaren dog ett dussintal iranska och syriska tekniker medan de försökte aptera kemiska vapen på en syrisk SCUD-missil. Kanske är något på gång när det gäller Israels flygvapen och Irans kärnanläggningar? Vem vet?

Con Coughlin skriver i The Daily Telegraph:

http://www.telegraph.co.uk/opinion/main.jhtml?xml=/opinion/2008/04/25/do2504.xml

Roy B. Alterman skriver på bloggen Al Hamatzav:
http://al-hamatzav.org/permalink/syriennordkoreasant/


liksom Dick Erixon:
http://erixon.com/blogg/?p=620