Den japanska bomben

Grafisk design: Flickr-användare Graphic Dix

Någonting märkligt hände på den japanska obligationsmarknaden i veckan. En auktion av japanska statsgaranterade obligationer fick inga köpare. 

De enda som köpte upp de japanska statsobligationerna var den japanska centralbanken, d.v.s. den japanska regeringen skrev effektivt ut checkar till sig själv. Räntan är så pass låg (0,6% för den 10-åriga obligationen) att marknadsaktörerna med rätta säger nej till att köpa vid de här priserna (kom ihåg att priserna rör sig omvänt med räntan).

Premiärminister Shinzo Abe höjde försäljningsskatten på varor och tjänster från 5% till 8% i början av april och nu blir det spännande att se hur hög inflationen kommer att bli i Japan för april. Säg att den organiska japanska inflationen är 1.5% och att man sedan lägger till 3% för skattehöjningen vilket ger en siffra på 4-4.5%. Samtidigt är räntorna på obligationerna historiskt låga. 

Det är en tidsinställd bomb. 

Det är också intressant att iaktta att samtidigt som många av teknologiaktierna i USA har gått ner mycket på senaste tiden så har de amerikanska obligationerna gått upp. Det är logiskt - när marknaden går ner strömmar pengarna från aktier till obligationer. De japanska aktierna har gått ner mer än de amerikanska samtidigt som de japanska obligationerna inte har rört sig. 

Vem skulle aktivt vilja köpa en obligation som ger en ränta på 0,6% med en inflation på över 4%? Inte jag i alla fall.

Kyle Bass talar mer om det här.

Rysslands svar

Foto: Flickr-användare Tristan Martin

Spänningarna mellan Ukraina och Ryssland fortsätter att stå i fokus och frågan är vilka åtgärder EU har i åtanke när det gäller att bestraffa Ryssland.

När Ryssland annekterade Krimhalvön i mars så utlöste det naturligt nog en hög kör av protester i hela västvärlden.

"Europa kan återigen bli delat genom Rysslands handlande på Krim", sa den tyske utrikesministern Franz Walter Steinmeier, USA:s utrikesminister John Kerry var inne på ett liknande resonemang när han sa att "man invaderar helt enkelt inte ett annat land" och vår egen utrikesminister Carl Bildt gick tidigt ut och sa att "Ryssland har genom sitt agerande satt folkrätten ur spel".

Nu när spänningarna också ökar i östra Ukraina så står västvärldens svar - ekonomiska sanktioner - återigen i blickfånget. Här är det viktigt att poängtera att Ryssland inte har någon chans i en utdragen ekonomisk konflikt med Väst och det skulle förvåna om de verkligen vill ha en sådan. 

De första sanktionerna från USA:s och EU:s sida gällde främst enskilda personer och finansiella institutioner i President Putins omedelbara närhet med ett löfte om att utöka dem om konflikten trappas upp. Om Ryssland nu går in i östra Ukraina - och det är mycket som talar för det - så blir ju EU tvunget att visa att löftena faktiskt betyder något. 

Frågan är då hur Ryssland svarar. Ryssland har en spak som de kan dra i och som direkt skulle skada EU och det är energi. Ungefär en tredjedel av EU:s gaskonsumtion kommer från Ryssland och resultatet torde vara minskad tillgång och högre priser. Så hur väl rustade står EU, och framför allt Euro-zonen, för högre energipriser? Svaret är enkelt: 

Inte särskilt väl.

Sedelpressarnas förtjänster

Foto: Flickr-användare epSos.de

Centralbankernas extraordinära åtgärder har hjälpt den brittiska och den amerikanska ekonomin från att falla ner i en deflationsspiral. För det förtjänar de som styr den monetära politiken beröm.

En av de bästa bloggarna som finns är den amerikanska siten The Automatic Earth. Den drivs av två personer, Raúl Ilargi Meijer och Nicole Foss, som bägge två har Deflation som sitt stora tema.

I korthet säger de att den amerikanska centralbankens stödköp av obligationer har varit ett stort misslyckande som inte har gjort något åt de grundläggande problemen som den amerikanska ekonomin står inför.

Det enda stödköpen har lyckats med är att driva upp priserna på tillgångar såsom aktier, obligationer och åkermark, och konsekvenerna av detta är att miljoner fler amerikaner nu är skuldsatta upp över öronen.

Så eftersom den europeiska ekonomin, och även den svenska, nu börjar visa begynnande tecken på deflation så är den gängse uppfattningen att den Europeiska Centralbanken kommer att sätta igång sedelpressarna för att hålla undan deflationsmonstret.

Min syn på saken är att vi samtidigt har kraftig deflation från en finansbubbla som fortfarande håller på att deflatera, men också kraftig inflation från de extraordinära åtgärderna från centralbankerna.

Förr eller senare kommer endera kraften att vinna, men att helt underkänna centralbankernas åtgärder missar poängen. Ja, det har gjort en liten elit som redan var rika ännu rikare, och förmodligen inte gjort ett dyft åt arbetslösheten, men vad är alternativet? Deflation som i trettiotalets amerika?