Olyckor i hemmet

Efter att lyckats med den ena olyckan i hemmet efter den andra så läste jag en artikel i Vanity Fair i går kväll. Den handlade om Michael Burry som är en autistisk pengaförvaltare med Aspberger's syndrom som blankade subprime lån redan 2005 - långt innan luften gick ur den amerikanska husmarknaden. Han gjorde detta genom att köpa credit default swaps för 750 miljoner US dollar av bl. a. Deutsche Bank och han har nu skrivit en bok: The Big Short om sina upplevelser.

Det som jag tycker är mest anmärkningsvärt är han faktiskt är läkare i grunden. Han blev biten av de finansiella marknaderna redan på nittiotalet och skrev blogginlägg mellan midnatt och tre på morgonen efter att ha jobbat 16h-skift som AT-läkare. Nu är jag i och för sig inte läkare själv, men hur intressant det än är att ta del av nyheter om marknaderna så kommer jag aldrig att kunna skriva blogginlägg efter att ha jobbat 16 timmar. Så det så.

Artikeln i Vanity Fair:
http://www.vanityfair.com/business/features/2010/04/wall-street-excerpt-201004?printable=true

Artikeln på investeringssiten Interactive Investor:
http://blog.iii.co.uk/meet-michael-burry/

Mer om Michael Burry hos In the end we're all debt:
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2010/03/author-michael-lewis-on-wall-sts.html

Mer om blankning hos Sänd mina rötter regn:
http://www.katallaxi.se/2010/03/09/att-skjuta-budbararen-2/

SwingLady (jag hoppas och tror att namnet syftar på begreppet swing trader):
http://swinglady.se/blog/2010/02/06/det-forklarar-saken-om-stop-loss/

Mer om credit default swaps (här skrivna på grekiska obligationer) hos Nemokrati:
http://komigenuva.wordpress.com/2010/03/13/euron-gar-ned-for-rakning/

och Kildén och Åsman lägger skulden på spekulanterna:
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2010/03/08/finansens-pyromaner/

...alltmedan spekulanterna försvarar sig:
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/7418818/We-hedge-fund-managers-are-on-your-side.html

Finansiellt krig

I en artikel i The Daily Telegraph så skriver undergångsprofeten Ambrose Evans-Pritchard om det komplicerade förhållandet mellan USA och Kina. Spänningarna länderna emellan som jag skrev om för redan ett år sedan håller nu på att bli ännu starkare.

Grundproblemet är naturligtvis att när ett land normalt har ett handelsöverskott med andra länder så tenderar valutan att stärkas. Detta gäller dock inte i förhållandet mellan USA och Kina eftersom Kina aktivt håller nere värdet på sin valuta. Så även om Kina exporterar enorma mängder varor till USA så är renmimbin ändå svagare. Kineserna är helt enkelt tvungna att dyka upp på varenda amerikansk obligationsauktion och köpa upp den amerikanska statsskulden. Det har dock inget med omtanke om den amerikanske skattebetalaren att göra - det är helt enkelt så att om de inte dök upp så skulle dollarn sjunka som en sten gentemot den kinesiska valutan.

Eftersom Kina artificiellt håller sin valuta undervärderad i förhållande till dollarn så har det lett medlemmar av den amerikanska kongressen att vilja kalla beteendet för manipulation. Bl. a. så kallade den då nytillträdde amerikanske finansministern Timothy Geithner det för manipulation januari förra året – något som han i och för sig snabbt tog tillbaka. Just ordet manipulation är något som retar gallfeber på kineserna. Nu håller dock kongressen på att lägga fram förslag till lagstiftning som gör det lättare att tala klarspråk om valutaobalanserna.
Skillnaden nu och för ett år sedan är att den amerikanska arbetslösheten nu är skyhög. U6 siffrorna, som inkluderar både de som inte har har något jobb och de som har slutat att söka nytt jobb, är runt 17%. Harangerna, som nästan mynnar i förolämpningar, skickas nu fram och tillbaka över Stilla Havet, men det är Kinas beteende som är roten till problemet. Som Evans-Pritchard skriver:

”Det som intresserar mig mest är Kinas vilja till att höja insatserna. Kina har hotat alla företag som är inblandade i USA:s 6.4 miljoner $ kontrakt av vapen till Taiwan med sanktioner, hotat Boeing att bli utestängda från landet och hotat med en eskalerande nivå när det gäller Taiwan-krisen.”

En manipulerad amerikansk obligationskris skulle ge ett enormt bakslag för Kina. Problemet för Kina är att även om de skulle dumpa hela sin reserv på 1.4 biljoner $ så kan USA svara med att återinföra kapitalkontrollen och effektivt stänga marknaderna för utomstående. Vem skulle vara domare i en sådan situation? IMF, Japan, EU eller FN? Tänk igen! I ett finansiellt krig mellan USA och Kina så skulle Washington vinna.

Här kommenterar Paul Krugman problemen med Kina:



Artikeln i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/ambroseevans_pritchard/7442926/Is-Chinas-Politburo-spoiling-for-a-showdown-with-America.html

Artikeln på Bloomberg:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=a_xUgZ2slDo8&pos=9

Fler bloggare om Ambrose Evans-Pritchard är Bronsonbloggen:
http://bronsonbloggen.wordpress.com/2010/03/15/usa-kina-positionering-for-konflikt/

Flute-tankar:
http://flutetankar.blogspot.com/2010/03/kornelius-purps-varnar-for.html

Cornucopia?:
http://cornubot.blogspot.com/2010/02/eu-har-strupgrepp-om-grekland.html

Stefan Karlsson's blog:
http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2010/02/what-if-germany-exited-euro-area.html

Johan Ingerö skriver om en av de intressantaste kommentatorerna för ögonblicket, Jim Rickards:
http://ingero.blogspot.com/2010/03/kina-historiens-storsta-bubbla.html

Skuld, undergång och fall

Jag har skrivit tidigare här på bloggen om den brittiske historikern Niall Ferguson. I det senaste numret av tidskriften Foreign Affairs så skriver han en essä som heter Complexity and Collapse och som tar upp sårbarheten för det amerikanska imperiet och hur fort ett eventuellt sammanbrott kan komma att bli.

Som jag redan har sagt här på bloggen så bygger den amerikanska hegemonin på två pelare: dollarn och militären. Den amerikanska dollarn har sedan slutet på första världskriget fungerat som världens reservvaluta, men ett flertal olika faktorer talar nu för att den här perioden är på väg att ta slut. Den amerikanska militären är djupt inblandad i två krig som förs långt hemifrån och som kostar skjortan.

Dollarns status som reservvaluta håller på att få sig en törn av just underskotten i den amerikanska ekonomin. Förra året så uppgick underskotten till 1.4 biljoner dollar och i år så blir siffrorna ungefär lika stora. En mängd forskning (se bl. a. Lawrence Kotlikoff och Kenneth Rogoff) visar att det är när den totala skulden uppgår till ungefär 90% av BNP som det blir svårt att hålla nere de långa marknadsräntorna. Skenande långa marknadsräntor är det värsta som kan hända för skuldsatta. Det är m.a.o. helt omöjligt för USA i längden att föra två krig utomlands och samtidigt behålla dollarns status som världens reservvaluta. USA är i och för sig inte där än men de närmar sig med stormsteg.

...och sedan lurar energikrisen bakom hörnet.

Fler bloggar om Niall Ferguson är Öga och öra:
http://johanselander.blogspot.com/2010/03/hotet-fran-usakrisen-5.html

Världsinbördeskriget:
http://varldsinbordeskriget.wordpress.com/2010/03/02/the-american-hegemon/

och Vidsynt's blog:
http://vidsynt.wordpress.com/2010/02/08/mera-lappstift-till-griisen/

Fler bloggar om skuld är Motpol:
http://motpol.blogspot.com/2010/03/den-tunna-hinnan.html

Samtidigt som CATRINE OCH SYNDABOCKARNA skriver om La Zone Xtreme på France2:
http://catrine2009.blogspot.com/2010/03/lucifereffeten-pa-fransk-tv-imorgon.html

Dagens citat

Varför tar man för givet att när folk surfar på internet så är de både intelligenta och kreativa medan samma människor bara är soffpotatisar framför TV:n? Jag tror att publiken framför TV-rutan är mer kritiska än vi tror.

Dominique Wolton, Institutschef för institutet för kommunikationsstudier, i Le Journal de Dimanche -100314

En ny världsvaluta?

I ett kortare inlägg är jag nu tillfälligt tillbaka. Jag har helt enkelt inte tid att uppdatera bloggen som tidigare, men idag gör jag ett undantag. Anledningen är att jag häromdagen lyssnade på en faktaspäckad intervju med Jim Sinclair på Eric Kings websida där Jim talade om gulds roll i en inflationär miljö, Greklands skuldproblem och framtiden för världens monetära system. Intervjun är delad i två delar och det är ungefär åtta minuter in i den andra delen som det blir riktigt intressant. Då läser Eric ett utdrag ur en artikel som Jim skrev på sidan Jsmineset.com:

Hur som helst så betyder det [att Grekland antingen blir lösköpta eller ser sig tvungna att lämna Eurosamarbetet (vilket i sig skulle gynna marknaden för Credit Default Swaps och dra ner all världens valutor i fördärvet)] att vi är på väg mot en enda världsvaluta med en enda centralbank, den internationella valutafonden (IMF).

Om Grekland blir lösköpta så kommer det att ta längre tid att etablera un världsvaluta, men om Grekerna tillåts att gå under så kommer det att gå fortare än kvickt.

Det är när Jim utvecklar resonemanget kring artikeln som intervjun blir riktigt intressant. Han börjar med att säga att alla våra valutor är dödsdömda, men att för att begrava dem så krävs det en utomstående katastrof och att världens nuvarande centralbanker först måste bli ordentligt problemtyngda. Det är precis det vi ser idag. Eftersom den amerikanska dollarn inte längre fungerar som reservvaluta, men att det egentligen inte finns några alternativ, så tror Sinclair att det kommer att bli något som liknar det som kallas Special Drawing Rights, eller SDR, som egentligen är en korg av olika valutor som kommer att ta över.

Problemet med en sådan lösning är att guld, som sedan tidernas begynnelse har fungerat som valuta, kommer att konkurrera med en sådan världsvaluta. Enligt Sinclair så kommer en ny världsvaluta inte att bli direkt konvertibel mot guld eftersom det kommer att eliminera centralbankernas handlingsfrihet, utan bli knutet till guld i något som heter Centralbankernas guldkvotcertifikat. Gulds värde i förhållande till valutan kommer då att vara bestämd av likviditeten av valutan i givet spann.

Detta var något som fanns redan under Bretton Woods samarbetet då centralbankerna kunde lösa in dollar mot en given mängd guld. Tyvärr så satte kostnaderna för Vietnamkriget käppar i hjulet för det här systemet och President Nixon satte slutgiltigt punkt för dollarns guldbackning 1971. Hur som helst så ser Sinclair att en ny världsvaluta i alla fall kommer att bli löst knuten till guld. Det låter nåt för oss Guldbaggar.

Nu ser det ut som om Grekland i alla fall kommer att bli lösköpta, men det riktigt intressanta i tragedin om Greklands statsskulder finns i Tysklands roll som räddare i nöden.