Går det utför härifrån?

Mycket talar för att världens oljeproduktion nådde sitt maximum i juli 2008. De höga priserna drev oljeproducenterna att pumpa varenda droppe olja som fanns tillgänglig och sälja den på marknaden. Så långt stämde den ekonomiska teorin. Nu är olja en ändlig resurs vars resursbas minskar med varje förbrukad mängd och oljeproduktionen når vid en given tidpunkt ett maximum, Peak Oil. Att punkten förr eller senare nås står utom allt tvivel. Frågan är bara när den inträffar.

Om världen har nått sin maximala produktion så är i bästa fall minskningstakten från befintliga oljefält 4.5%. Eftersom världens totala produktion nu är ungefär 86 miljoner fat, och 4.5% av 86 miljoner är ca. 4 miljoner, svarar minskningen till ungefär 1 miljon fat per kvartal. Enligt officiella siffror från USA:s Energy Information Agency:s siffror så var produktionsminskningen fjärde kvartalet 2008 minst 1 miljon fat. Detta skulle kanske vara OK ifall konsumtionen sjönk med liknande mängder, men så är det inte. Den ökar istället. Enligt EIA så sjunker konsumtionen i OECD-länderna fram till 2010 med 1.3 miljoner fat medan den i övriga världen ökar med 1.4 miljoner fat om dagen. D.v.s. konsumtionen i övriga världen spås att öka mer än den minskar i OECD-länderna.

Det betyder att inom en snar framtid kommer världen att stå inför kraftigt minskat utbud samtidigt som efterfrågan bara ökar. De sjunkande priserna medför dessutom minskningar i investeringar i ny produktion och spär bara på problemet. Tillsammans med regeringarnas stimulanspaket som har till syfte att få igång ekonomierna igen efter bankkrisen och ytterst använda mer energi så är det som två tåg som är på väg mot varandra med högsta hastighet. I detta läge så finns det bara en sak som kan justera konsumtionen och det är ökade priser. Det blir mycket intressant att följa oljemarknaden månaderna och åren framöver.

Jim Puplava talar med Zapata George:
http://www.netcastdaily.com/broadcast/fsn2009-0131-1.mp3

EIA:s bedömning av världens oljekonsumtion (tabell 3b, s. 28) och produktion:
http://www.eia.doe.gov/emeu/steo/pub/jan09_tables.pdf

http://www.eia.doe.gov/ipm/t11d.xls

Kjell Aleklett blir intervjuad i Dagens Industri:
http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FArticleID%3D2009\01\27\321321

Mer om Peak Oil hos Ljungbergs blogg:
http://ljungbergsblogg.blogspot.com/2009/01/peak-oil-var-i-juli-2008.html

hos Cornucopia?:
http://cornubot.blogspot.com/2009/01/peak-oil-juli-2008-enligt-kjell.html

och hos In the end we're all debt:
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/01/oljeproduktionen-har-toppat.html

hos Arbetarens klimatblogg:
http://www.arbetaren.se/klimatblogg/2009/01/20/usa-staller-om-pa-grasrotsniva/

Raw n' Wild talar om de sociala aspekterna av Peak Oil och ett hållbart samhälle:
http://rawild.wordpress.com/2009/01/19/civilisationen-och-livets-kalla/

Olja och raffinaderier

Även om oljepriset har fallit tillbaka kraftigt så tjänar de amerikanska oljebolagen ändå stora pengar. Både Exxon-Mobile och Chevron gjorde t.o.m. rekordvinster förra året. Ingen dum idé alla att investera i dessa:



Samtidigt så drar det ihop sig på raffinaderierna här i Storbritannien. Flera strejker har brutit ut på olika raffinaderier runt om i landet p.g.a. att ägaren av ett raffinaderi, det franska bolaget Total, har gett ett operativt kontrakt till en italiensk firma. Håll ett vakande öga på den här historien eftersom den definitivt har potentialen att snabbt lamslå hela Storbritanniens ekonomi.

http://news.bbc.co.uk/1/hi/uk/7859968.stm

Smarta elnät

Ett av de intressantaste forskningsprojekten i Europa handlar om det gamla elnätet och hur det kan bytas till ett s.k. Smart Grid. Det nuvarande elnätet blev byggt för 40-50 år sedan långt före de moderna datorerna och har nu tjänat ut sin roll. Det var byggt kring principen att all elektricitet skulle transporteras i enkelriktad trafik från en central distributör till konsumenten och att allt skulle skötas manuellt av en operatör. Det moderna systemet är byggt kring en långt mer decentraliserad elproduktion så att vem som helst kan konsumera och distibutera elektricitet som var och en finner lämpligt.

Det nya systemet kan ta till vara på ny teknologin med små el-generarande mikrokraftverk som vindkraftverk och solpaneler, och effektivt distribuera elektriciteten dit den behövs. Dessutom så kan det också ta hand om batterier som kan laddas upp nattetid då elen är billigare och sedan sälja överskottet på dagen när den är dyrare.

Så vilken roll har politikerna i detta? Ja, den är faktiskt större än man kan tro. EU-kommissionen satsar en stor del av sin (i och för lilla) forskningsbudget på just detta projekt och förra sommaren så röstade Europaparlamentet igenom en resolution för att främja utvecklingen mot ett Smart Grid. USA:s nye president Barack Obama har sagt att han skall byta ut USA:s gamla elnät och den nye energiministern Steven Chu är en varm förespråkare av det nya elnätet. I en intervju med Bill O'Reilly på Fox News före valet så sa Obama att han var villig att satsa på alla möjligheter (inklusive kärnkraft) för att lösa energiproblemet och att det smarta elnätet var en grundpelare i utvecklingen. Just nu så väntar världen på USA. Det blir mycket spännande att se vad som händer de närmsta månaderna.

EU-kommissionens websida om det smarta elnätet:
http://www.smartgrids.eu/




och det här ABC-klippet från Boulder Colorado:



Obama hos Bill O'Reilly:





Fler bloggar om det smarta elnätet är Lena Ek:
http://www.lenaek.se/lycka-till-tjeckien/

Fler bloggar om solpaneler är Prylologi:
http://prylogi.se/dags-for-ny-kalender/

Prylzonen:
http://prylzonen.se/2008/12/24/energizer-solar-recharger-multiladdare-med-solpaneler/

och hos Nuclear Power - Yes, please:
http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2008/12/09/snf-gar-till-personangrepp-nar-argumenten-tar-slut/

http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2008/12/13/the-day-wind-power-nearly-blew-out-europe/

och hos Peace, love and capitalism:
http://peaceloveandcapitalism.blogspot.com/2009/01/marknaden-och-miljodomstolarna-bor.html

Hur blir utrikespolitiken under Obama?

Här intervjuar Paul Jay från The Real News John Walcott från nyhetsbyrån McClatchy om den nya Obama-administrationens utrikespolitik. Det blir spännande att se om administrationen kommer att föra en helt ny amerikansk utrikespolitik eller om politiken bara blir en repetition av Clintons gamla. Givet att USA numera är så pass beroende av omvärlden är det svårt att se hur de kan navigera i den nya världen med en gammal karta. Tyvärr så är det nog så att USA måste dra ned på sitt världsherradöme och bli till ett land bland andra. Tyvärr så låter det här som goda nyheter för allehanda diktaturer:



Andra bloggare om Obamas utrikespolitik är Augustekman.se:
http://www.augustekman.se/blogg/20090128/liten_ljusning_foer_vaerldsfreden

Expressens Utrikesbloggen:
http://blogg.expressen.se/larsson/entry.jsp?messid=464755

Anarko:
http://anarko.wordpress.com/2009/01/27/demokratidyrkarna-pat-buchanan/

jj.n:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6840794

och Christoffer Järkeborn:
http://jarkeborn.blogspot.com/2009/01/hillary-clinton.html

Yen och dollar

I en artikel i Asia Times skriver den japanske journalisten Kosuke Takahashi om dollarn som världens reservvaluta, dess framtidsutsikter och finanskrisen. Artikeln är intressant för den ger ett japanskt perspektiv på den kommande valutakrisen.

Takahashi refererar till en bästsäljande bok av den Harvardutbildade Iwao Nakatani. Boken beskriver priset som omvärlden får betala för att ha den amerikanska dollarn som världens reservvaluta. Även om den amerikanska ekonomin kör enorma underskott så är USA:s skulder i dollar, vilket betyder att den amerikanska regeringen kan trycka upp pengarna ifall det skulle behövas. Baksidan av det här är ju naturligtvis att en sådan politik är inflationsdrivande och priset på statsobligationerna som utländska investerare köper stiger, men det är det ingen som tänker på när det råder finanskris.

Enligt den Internationella Valuta Fonden (IMF) så är Japan den näst största finansiären av amerikansk skuld och japanerna har mer än en biljon dollar i reserver. Om den japanska staten bestämmer sig för att den vill lösa in dessa på en gång så får vi en valutakris som ett brev på posten. Det behöver nu inte ens gå så långt att Japan och Kina dumpar sina reserver på marknaden. Bara det att länderna har mindre pengar att investera kan skapa grogrunden till ett sammanbrott för dollarn. I november så sjönk japans industiella produktion med 8.1% vilket kraftigt minskar förmågan att finansiera utländsk och i synnerhet amerikansk skuld. Den senaste tidens uppgång i dollarn kan visa sig att vara högst tillfällig. De stora finansiella institutionerna i USA har haft kontrakt med marginaler att möta i just US dollar och varit tvungna att köpa dollar på valutamarknaderna. Ballongen kommer inte att fortsätta upp i skyn i evighet utan kommer förr eller senare att falla till marken.

Andra bloggare yen är Flavianopolis:
http://flavianopolis.blogspot.com/2009/01/ar-yen-overvarderad.html

Stefan Karlsson:
http://stefanmikarlsson.blogspot.com/2009/01/when-will-yen-bubble-burst.html

Goda Nyheter har en intressant bloggidé:
http://baettrenyheter.blogspot.com/2009/01/rally-pa-tokyoborsen.html

Andra bloggare om dollarn som reservvaluta är Viskningar och rop:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6825829

och Veckobladet:
http://veckobladet-lund.blogspot.com/2009/01/joseph-stiglitz-ojmlikheten-r-roten.html

Skjut ihjäl dem bara!

Den här bloggen handlar mest om olja och pengar, men idag tänkte jag gå ifrån ämnet och skriva om den snudd på fascistiska polisen i Sverige. Artikeln i Dagens Nyheter talar för sig självt - en 57-årig man blev ihjälskjuten av 10 poliser ute på Söderslätt.

Jag har absolut ingen aning om hur diskussionerna går i polishuset efteråt, men det verkar på mig som om de som utförde mordet (ja, jag kallar det så) hyllas som hjältar. Redan höga på anabola steroider och kokain så förstärks självkänslan av uppmuntrande kollegor och chefer, medan det egentligen borde vara tvärsom.

Jag kan förstå att det att det måste finnas någon som tar fast tjuvar och banditer i samhället, men jag har ingen förståelse för de personer som väljer den banan. Vad är det för problem ni har?

Fler som tänker som jag är en farlig tanke:
http://www.farlig.se/wordpress/2009/01/26/statens-dodliga-vald/

Prometheus:
http://prometheuslight.blogspot.com/2009/01/polisens-psykologiska-kompetens.html

Mattias Tengblad:
http://eyesx.com/svensk-polis-med-ratt-att-doda/

och Annica Tiger:
http://www.tiger.se/blog/archives/2009/01/verkanseld.html

Quantitative Easing

I The Daily Telegraph så fanns det för några veckor sedan en bra artikel som förklarade vad Quantitative Easing är för något. Termen betraktades länge som ett perifert problem -något som den japanska centralbanken höll på med i slutet på 1990- och början på 2000-talet för att stävja deflationen i den japanska ekonomin. Nu har dock fenomenet även kommit till oss här i väst. I USA så har redan de redan börjat och i Storbritannien så ligger de i startgroparna.

Som så många andra av djävulens påfund så är även det här fenomenet kantat med goda intentioner. Tanken bakom är naturligtvis att hjälpa företag och husköpare att få kredit i kristider då bankerna inte lånar ut några pengar. Grundidéen är att i ett sådant läge så bör centralbanken gå in och svämma över systemet med pengar så att det i slutändan sipprar ner till företagaren eller huslånstagaren. Centralbanken har tre olika sätt att göra detta på:

1./ Ta ned styrräntan till noll. Tanken är att bankerna skall bli mer villiga att låna ut pengar ifall de själva kan låna vid noll procents ränta.

2./ Ta bort osäkerheten som gäller genom att tala om för bankerna att de tänker hålla räntan nere i en given tidsperiod.

3./ Köpa stats- och företagsobligationer av bankerna. Tanken här är att bankerna får pengar för obligationerna som de sedan i teorin ska kunna låna ut.

Chefen för den amerikanska centralbanken, Ben Bernanke, har naturligtvis i detalj studerat vad som hände i den japanska ekonomin vid nollränta, och han publicerade ett antal pek om just nollräntepolitik för några år sedan. I dessa så varnade han kraftigt emot quantitative easing som en extremt farlig metod när absolut ingenting annat fungerade.

För problemet är inte att det inte fungerar. Bankerna gör i och för sig storförluster så de måste använda alla pengarna för att klara sina egna balansräkningar, men om man svämmar över systemet med pengar så får man till sist den önskade effekten. Problemet är i stället biverkningarna som det medför att trycka pengar för glatta livet. Självklart så är en sådan politik inflationsdrivande - fler pengar jagar samma varor, men detta är ett problem på lång sikt. På kort sikt så är det främst valutan som far illa när centralbanken köper upp statsobligationer och på så sätt håller marknadsräntorna konstgjort låga. Det låter kanske som en bra idé med låga räntor, men priset för den låga räntan är en svagare valuta. Varför skulle utländska investerare stoppa sina pengar i statsobligationer som medvetet är inflaterade?

Axel Merk på Merkfunds talar om detta i en artikel, och han går t.o.m. ett steg längre. Han säger att när vi ger centralbankerna makt att köpa företagsobligationer så ger vi de i själva verket makt att spela gud. Gud eftersom de då kan bestämma vilka sektorer som skall klara sig och vilka som inte skall göra det. För mig så låter Quantitative Easing som planekonomi.

Artikeln i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/finance/breakingviewscom/4175704/Quantitative-easing-the-modern-way-to-print-money-or-a-therapy-of-last-resort.html

Ben Bernanke, Vincent Reinhard och Brian Sacks papper om QE från 2004:
http://www.federalreserve.gov/pubs/feds/2004/200448/200448pap.pdf

Axel Merks artikel:
http://www.merkfund.com/merk-perspective/insights/2009-01-14.html

Tradition & Fason om fånglägret i Guantanamo och Barack Obama:
http://traditionochfason.wordpress.com/2009/01/23/good-riddance-to-bad-habits/

IndependentForester om den energiintensiva industrin:
http://independentforester.blogspot.com/2009/01/kulturkrock.html

Steve Lando om Biobränslen:
http://stevelando.blogspot.com/2009/01/olja-miljn.html

och Ekonomikommentarer om Sverige och Euron:
http://vansterekonomi.blogspot.com/2009/01/emu-utanfrskap-som-rddar-jobb.html

liksom Björnbrum:
http://bjornbrum.blogspot.com/2009/01/ett-misstag-att-infra-euron.html

Bilen och förorten

Elisabeth Andersson skriver en intressant artikel i Svenska Dagbladet som handlar i bilens roll i vårt suburbana samhälle.

Arbetslösa immigranter

Det är är inte bara vi här i västvärlden som känner av de sämre ekonomiska tiderna. Jag har tidigare skrivit om Kinas problem och idag tänkte jag fokusera på länderna kring Persiska Viken. I en artikel i den indiska tidningen Daijiworld.com så står det att läsa om hur indier nu lämnar golfländerna i horder.

Bakgrunden är ju naturligtvis den enorma välståndsexporten bort från oss här i den industrialiserade länderna till de oljeproducerande länderna som nådde sitt klimax förra sommaren. Nu när oljepriserna har sjunkit med mer än 2/3 av vad det var för sju månader sedan så är det inte så konstigt att de här ekonomierna går på pumpen. Det drabbar då naturligtvis importerade byggarbetare från bl.a. Egypten, Indien och Pakistan och många av dem tvingas att lämna allt det de har för att ta första bästa plan tillbaka hem.

Problemet är att det inte finns någon direkt lukrativ jobbmarknad i hemländerna. Så arbetarna kommer i många fall hem till arbetslöshet och risken för militant islamism ökar radikalt. Detta kommer att leda till ökat tryck på redan hårt trängda regeringar och upplopp och oroligheter ligger nära till hands. En incident liknande Israels intervention i Gaza nyligen kan därför bli gnistan som verkligen tänder ett redan ömtåligt Mellanöstern.

Artikeln i Daijiworld.com:
http://www.daijiworld.com/news/news_disp.asp?n_id=55704&n_tit=Indians+Flee+Dubai+as+Dreams+Crash++-+Fall+out+of++Economic+Crisis

Jag har länkat till den här artikeln förut men den är viktig så jag gör det igen. Michael Klare skriver i Tom Dispatch:
http://www.tomdispatch.com/post/175018/michael_t_klare_the_problem_with_cheap_oil

Mer om Dubai hos Aletheia:
http://aletheia.se/2009/01/24/sharialagar-snart-hos-en-bank-nara-dig/

Indrah's Closet:
http://indrahscloset.blogspot.com/2009/01/livet-r-en-fest.html

Leffe45 påpekar att tillfället är synnerligen illa valt att tigga om pengar i Dubai:
http://leffe45.wordpress.com/2009/01/23/ute-med-tiggarstaven/

Fractional Reserve Banking om en nyhet som har fått väldigt liten uppmärksamhet i media:
http://sundapengar.bloggagratis.se/2008/12/31/1238781-ny-valutaunion-i-gulfstaterna-overenskommen/

och Musik från Centrifugen om den senaste utvecklingen på valutaområdet mellan USA och Kina:
http://mfc.elmberg.net/2009/01/23/usa-startar-ett-handelskrig-mot-kina/

Går det att stimulera sig själv ur krisen?

I Dagens Nyheter i söndags så skrev nestorn svensk nationalekonomi, Assar Lindbeck, en debattartikel om problemen i svensk ekonomi. Lindbeck är kanske mest känd för kommisionen som fick hans namn mitt i nittiotalskrisen för att lösa de många strukturella problemen i ekonomin. Kommisionen lade också fram ett stort antal rekommendationer och förslag på förbättringar och många av förslagen blev också anammade av den borgerliga och efterföljande socialdemokratiska regeringen vilket kraftigt bidrog till att hålla den svenska ekonomiska motorn i gång helt fram till nu.

Förslagen var, enkelt uttryckt, baserade på sunda räkenskaper. Så därför är det nu förvånande att se att Lindbeck talar om ökade utgifter både från stat och kommun för att stimulera ekonomin. Han skriver så här:

....[det] vore klokt om regeringen redan nu deklarerar att underskott i statsbudgeten i dagens läge i själva verket är en viktig komponent i en ansvarsfull finanspolitik. En sådan politik bör nämligen inte bara stabilisera statens finanser på lång sikt utan också stabilisera samhällsekonomin på kort sikt.

Den här typen av stimulanspaket tenderar att vara av kortfristig natur och hjälper konsumenten för stunden, men gör ingenting åt situationen på lång sikt. Så vad skall regering och riksdag göra när åtgärderna inte fungerar? Skall vi då stimulera ännu mera eller skall det få finnas en gräns?

Den amerikanske kongressledamoten Ron Paul uttryckte det så här strax innan jul förra året: "I själva verket så finns det inte så mycket som politikerna kan göra åt konjunkturen, men det kan de inte erkänna för det skulle göra dem irrelevanta".

Assar Lindbecks artikel i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=874796

Fler röster om artikeln är bl. a. Hayek-institutet:
http://hayekinstitutet.blogspot.com/2009/01/nar-fan-blir-gammal-blir-han-keynesian.html

Nonicoclolasos:
http://nonicoclolasos.wordpress.com/2009/01/19/ar-alla-keynesianer-nu/

Ekonomistas:
http://ekonomistas.se/2009/01/19/roster-for-hojda-kommunbidrag/

Nicke Grundberg:
http://nickegrundberg.wordpress.com/2009/01/18/ett-riktigt-skitar/

och Mr. Betman:
http://mrbetman.blogspot.com/2009/01/svenska-folket-vill-ha-krlek.html

Brittisk soppa

Ambrose Evans-Pritchard i The Daily Telegraph fortsätter sina mörka spådomar om att hela vår civilisation står inför ett jättelikt sammanbrott. Efter att talat om problemen inom EU hela veckan så talar han nu om lånesituationen i Storbritannien. Han oroar sig över hur svagt det brittiska pundet är och att allt kan förklaras med britternas enorma låneaptit. Bakgrunden är att den brittiska staten har sett sig tvungna att pumpa ytterligare pengar i banksystemet. Han skriver så här:

Storbritannien har utländska reserver strax under 61 miljarder dollar vilket är mindre än Malaysia och Thailand. Enligt den brittiska centralbanken så uppgår brittiska bankers skulder i utlandet till 4,4 biljoner dollar vilket svarar till dubbelt så mycket som BNP. Förhållandet är farligt.

Evans-Prichard fortsätter med att tala om det brittiska bankväsendet och varnar för vad som skulle kunna hända om de skuldtyngda bankerna tillåts gå under:

Ifall Storbritannien inte skulle garantera bankernas utländska skulder på 4,4 biljoner - som är värda mer än 8 gånger Lehman Brothers - så skulle förtroendet för London som finanscentrum gå förlorat och världen gå än djupare in i recessionen.

Bakgrunden till hela soppan är ju självklart olja. Storbritannien gick 2006 från att vara en nettooljeexportör till att bli en nettoimportör. Enligt Chris Vernon på The Oil Drum så minskar oljeproduktionen i den brittiska delen av Nordsjön med 6,2% om året. Inom ett decennium så kommer det inte att finnas något kvar. Som investeraren Jim Rogers sa i en intervju på Bloomberg häromdagen: "Nordsjöoljan är det enda som britterna har kunnat sälja till världen, och nu är det slut...".




Ambrose Evans-Pritchards artikel i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/ambroseevans_pritchard/4299883/UK-cannot-take-Icelands-soft-option.html

Chris Vernon skriver om Storbritanniens energiproduktion på The Oil Drum:
http://europe.theoildrum.com/node/4488

Mer om britternas röra hos Flute-tankar:
http://flutetankar.blogspot.com/2009/01/brittisk-bankrra.html

Jag vet skriver om Nordsjöoljan:
http://vetbast.blogspot.com/2008/12/yeeaahh.html

Klotband om valutorna:
http://www.telegraph.co.uk/finance/comment/ambroseevans_pritchard/4299883/UK-cannot-take-Icelands-soft-option.html

Mer om Jim Rogers på Samuelssons Rapport:
http://samuelssonsrapport.blogspot.com/2008/12/jim-rogers-om-rvaror-och-2009.html

In the end we're all debt om Obamas utmaningar:
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/01/time-to-sell-treasuries-biggest-korean.html

Väntar vi oss för mycket av Obama?

En av de märkligare rösterna i den internationella debatten är personen (eller alternativt personerna) som skriver under pseudonymen Spengler i Asia Times. Han skriver en krönika i veckan som ibland lyfter till riktigt höga nivåer. I dagens krönika så skriver han att det amerikanska folkets förväntningar på den nyinsvurne presidenten Obama kan vara onaturligt höga. Han skriver bl. a. så här om aktiemarknaden:

Från dagen då Obama blev vald till klockan halv tio på morgonen i Tokyo så har S&P 500-indexet sjunkit med 17% efter det att det har absorberat Obamas föreslagna regering och hört kärnan i Obamas ekonomiska plan. Det kan inte skyllas på Bush. Det räknas i stället som "Obamas krasch".

Sedan fortsätter han att förklara den amerikanska ekonomins problem med alltför stor andel lånade pengar. Han skriver så här:

Den amerikanska ekonomin har problem därför att amerikanerna fick alltför mycket billig kredit att köpa hus för, och de använde prisstegringen till att köpa andra konsumtionsvaror. Det som Obama förespråkar är mer av billig kredit till husköpare och andra morötter att köpa konsumtionsvaror, vilket verkar vara en underlig lösning på problemet.

Spengler tror liksom jag att vi förväntar oss för mycket av Obama.

Spenglers artikel i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/Global_Economy/KA21Dj08.html

Mer om Obamas installation hos Fredrik Axelsson:
http://fredrikaxelsson.blogspot.com/2009/01/obamas-installationstal.html

Annelis blogg:
http://anneliesblogg.net/2009/01/20/dagens-positiva-ogon-44/

Promenader och utflykter:
http://promenaderochutflykter.blogspot.com/2009/01/michelle.html

Frykmans liberala blogg:
http://frykman.blogspot.com/2009/01/dubya-ut-obama-in.html

Lena Ek:
http://www.lenaek.se/obama-antligen/

och The Little Swede in England sammanfattar det bra tycker jag:
http://thelittleswede.blogspot.com/2009/01/nu-r-det-dags-att-brja-jobba-obama.html

Inte tid

Tyvärr så har jag inte tid att skriva något i kväll.

Om konjunkturen

I en artikel i The Daily Telegraph förra veckan så skrev Ambrose Evans-Pritchard om fraktjournalen Lloyd's List. I sin senaste sammanställning så kom Lloyd's fram till att priset för att frakta en container från Sydostasien till Nordamerika nu har sjunkit till under operationskostnaderna. Det är naturligtvis den usla konjunkturen som spökar och Evans-Pritchard skriver så här:

Koreas export sjönk med 30% i januari (sic!) jämfört med året innan. Taiwans export sjönk som en sten och minskade med 42% samtidigt som Japan såg sin export minska med 27%. T.o.m. Kina har nu börjat se en minskning i sin export, främst inom stål, elektronik och textilier.

Huvudorsaken till den usla konjunkturen är ju naturligtvis hjärtstilleståndet som det finansiella systemet drabbades av efter Lehman Brothers sammanbrott. Detta i kombination med de höga oljepriserna i somras ledde till en häxbrygd som sällan tidigare skådats. Kreditmarknaderna ser nu en tydlig förbättring och oljepriset har fallit dramatiskt. Politikerna som analyserar problemet riktar däremot felaktigt in sig på arbetslöshetssiffrorna som egentligen är en släpande faktor över hur läget var för ett par månader sedan.

Det bästa botemedlet för sjukdomen är ju de sjunkande oljepriserna och det skulle inte förvåna mig om oljepriserna stiger snabbt när konjunkturen väl tar fart. Jag har ju tidigare stuckit ut hakan och sagt att den här nedgången är mycket tillfällig och att vi kommer att se de första tecknen på återhämtning redan om ett par månader. Det var igår som vi skulle vara oroliga för konjunkturen - inte idag.

Ni har väl köpt en massa olja nu när den är billig?

Ambrose Evans-Pritchard i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/finance/4229198/Shipping-rates-hit-zero-as-trade-sinks.html

Ola Möller talar om att spendera mera:
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1764&blogg=29269

Göran Pettersson skriver om kommunalpolitik i lågkonjunktur (som om det fanns något staten kan göra åt den usla konjunkturen):
http://dinledamot.blogspot.com/2009/01/mnga-kommuner-gasar-i-hgkonjunktur-och.html

Ian Wachtmeister skriver om konjunkturen i Kina:
http://ianwachtmeister.wordpress.com/2009/01/17/kina-hall-i-er/

André Assarsson tror liksom Paul Krugman, Barack Obama och Göran Pettersson ovan att politikerna kan göra något åt konjunkturen. Tja, politikerna har visat vid upprepade tillfällen att de kan förvärra krisen:
http://assarsson.wordpress.com/2009/01/18/erixon-underskattar-politiken/

Medan Dick Erixon gör samma analys som jag:
http://erixon.com/blogg/?p=2107

Patent och upphovsrätt

Idag tänkte jag lämna oljans värld och skriva några ord om intellektuell egendom och upphovsrätt. Jag har medvetet hållit mig ifrån ämnet därför att jag har haft svårt att komma fram till en sammanhängande slutsats. På Mises.org finns det dock en intressant artikel av Jeffrey A. Tucker som handlar om precis dessa saker. Artikeln är egentligen en recension av boken Against Intellectual Monopoly av ekonomerna Michele Boldrin och David K. Levine, som ger en serie praktiska exempel på hur samhället i stort kan vinna på att avskaffa alla lagar som rör upphovsrätt och intellektuell egendom.

Jag är absolut inte jurist eller ekonom så ursäkta om det blir en del fel. Tydligen så är det så att lagen om intellektuell egendom delar in den i tre olika delar: patent, upphovsrätt och varumärke. Enligt författarna så bör Varumärkeslagen vara kvar eftersom ingen rimligen kan tjäna på om någon kan låtsas att vara någon annan (exempelvis tillverkare av tandkräm eller mediciner). Sedan går de över till att kritisera patent- och upphovsrättslagarna från ett praktiskt perspektiv. Lagarna har till syfte att skapa ett artificiellt monopol där marknadsaktörerna förbjuds utnyttja befintliga idéer för att föra utvecklingen framåt.

Bl. a. så ger de exemplet med James Watt som i den gängse historieskrivningen är hyllad som ångmaskinens fader. Watt uppfann ångmakinen på 1760-talet och tillbringade mycket av sin tid med att skaffa patent på sin produkt. Patentet hämmade utvecklingen av två orsaker:

1./ Det satte stopp för hans mest kreativa fas eftersom han var tvungen att sysselsätta sig själv med andra saker än innovation. Samtidigt så satte patentet effektiva käppar i hjulen för en effektivisering av ångmaskinens verkningsgrad eftersom Watt inte hade någon morot att förbättra sin uppfinning.

2./ Patentet höll effektivare maskiner utanför marknaden. Författarna ger exemplet med Hornblower-maskinen som allmänt uppfattades som en bättre produkt Watts maskin. Hornblower blev dock utträngd från marknaden av den engelska staten som hänsynslöst implementerade reglerna om patentlagarna.

Författarna ger fler mycket intressanta exempel på hur lagstiftningen på området har skapat en långtgående skevhet i sättet på vilket marknaden fungerar. Bl. a. så tar de upp mjukvaru-, film- och musikindustrin. Som Tucker skriver i sin artikel:

Argumenten är tankeväckande och otroligt övertalande. Jag utmanar varenda en som tror på patent och upphovsrätt att läsa och mentalt behandla boken.

Jeffrey A. Tuckers artikel på Mises.org:
http://mises.org/story/3298

Michele Boldrins och David K. Levines bok Against Intellectual Monopoly som pdf:
http://www.dklevine.com/papers/imbookfinalall.pdf

N. Stephen Kinsellas artikel Against Intellectual Property som pdf:
http://mises.org/books/against.pdf

Mer om upphovsrätt på CALANDRELLAS BLOGG:
http://calandrella.wordpress.com/2009/01/18/unga-pirater-kriminella/

Ett Otygs funderingar och betraktelser:
http://npcotyg.blogspot.com/2009/01/vart-lite-off.html

Klara:
http://www.kurvigheter.se/klara/2009/01/16/pulsen-pa-piraten-eukandidaterna-inpa-skinnet/

Hultins tankegång:
http://erikhultin.se/01/saker-musikindustrin-inte-har-forstatt.php

och Christian Engström (pp):
http://christianengstrom.wordpress.com/2009/01/12/buss-pa-pirate-bay-rattegangen/

Fallande oljepris

I en artikel i NY Times skriver Clifford Krauss om de fallande oljepriserna och att priset nu har fallit så pass mycket att det har blivit lönsamt för både oljeproducenter och raffinaderier att lagra olja i jättelika oljetankers för senare bruk. Krauss skriver att i hela USA så finns det nu 327 miljoner fat olja i lager och det blir bara mer för varje dag, men samtidigt som media försöker att förmedla budskapet att världen just nu badar i olja så måste vi sätta siffrorna i sitt sammhang. Enligt EIA:s statistik så producerade världen ungefär 74 miljoner fat olja om dagen i oktober 2008. Dvs 327 miljoner fat svarar till 4,4 dagars konsumtion. I mina öron så låter det inte som om världen badar i olja, utan mer som ett avrundningsfel.

Samtidigt så är det viktigt att påpeka att oljepriset fundamentalt är drivet av utbud och efterfrågan. Lika litet som spekulanter drev upp priset till 147$ fatet i somras så har de med det sjunkande priset att göra. USA:s Interagency Task Force kom ut med en rapport i somras där man konkluderade att spekulanter inte spelade någon större roll för det då höga oljepriset. I stället så drog man slutsatsen att det var efterfrågan, främst från länder som Kina och Indien men även från de oljeproducerande länderna själva, som hade ökat markant alltmedan produktionen hade befunnit sig på en platå.

Så frågan är vad världen kan tänkas göra åt detta. Själv skulle jag gärna se att USA och EU implementerade ett golv för hur lågt oljepriserna kunde falla. Sätt det vid exempelvis 100$ fatet. Mellanskillnaden skulle sedan kunna användas till forskning inom förnyelsebar energi. Marknadsekonom som jag är så låter det som om jag svär i kyrkan, men marknaden klarar uppenbarligen inte av att lösa Peak Oil-problemet så drastiska lösningar är nödvändiga.

Frankrikes president Sarkozy har kommit med ett förslag som innebär att fixera oljepriset en lång tid framöver. Det skulle underlätta för de industrialiserade länderna liksom för de producerande. Problemet är nog bara att OPEC-länderna genomskådar Sarkozys bluff eftersom de lika bra som någon annan vet vart priserna är på väg. Förslaget kommer med all sannolikhet inte heller att bli av om inte USA är med på noterna, men med en ny president och ny regering i USA så är inget omöjligt.

Artikeln i NY Times:
http://www.nytimes.com/2009/01/15/business/worldbusiness/15oil.html?_r=1&ref=business&pagewanted=all

Interagency Task Force:s rapport om oljehandeln:
http://www.cftc.gov/stellent/groups/public/@newsroom/documents/file/itfinterimreportoncrudeoil0708.pdf

Yahoo-telegram om president Sarkozy:
http://news.yahoo.com/s/ap/20090116/ap_on_bi_ge/eu_france_oil

Fler bloggar om OPEC är CIRUXIA.SE:
http://www.ciruxia.se/?p=208

bergsmassivet:
http://eviglund.blogspot.com/2009/01/ryssarna-brkar-med-gasen-igen-man-kan.html

JEPE-blog:
http://www.makeit.se/jepeblog/index.php?entry=entry090101-122101

Länsbygderådet:
http://xing.blogg.se/2008/december/bensinen-billigare-nasta-ar.html

och Landors Tankar:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6223954

Pakistans kärnvapen

I New York Times Magazine förra söndagen så fanns det en lång artikel av David E. Sanger om Pakistans kärnvapen. Indien och Pakistan har än så länge inte gett sig in på regelrätta stridigheter, och vi får förmoda att det ligger starka amerikanska påtryckningar bakom. Sangers artikel kan sammanfattas i två frågor:

1./ Hur säkra är Pakistans kärnvapen?

2./ Hur sannolikt är det att Pakistans underrättelsetjänst hamnar i händerna på extremister?

Samtidigt som flera länder i världen är rädda för vad som kan hända med gamla sovjetiska kärnvapen så måste Pakistan vara rädd för att tappa bort hela sitt kärnvapenprogram. Vad händer om Talibanerna vinner i Afghanistan och Västvärlden förlorar? Befinner sig extremisterna tillräckligt långt borta från Pakistans kärnvapenknapp i ett sådant läge?

David E. Sangers artikel i NY Times Magazine:
http://www.nytimes.com/2009/01/11/magazine/11pakistan-t.html

Russ Wellen skriver i Asia Times:
http://www.atimes.com/atimes/South_Asia/KA16Df01.html

Mer om Sangers artikel hos Erik Pierre på Utrikesbloggen:
http://www.utrikesbloggen.se/index.php?option=com_content&task=view&id=1965&Itemid=27

Mer om Indien på Indien Online:
http://per-j-andersson.blogspot.com/2009/01/en-liten-revolution-bland-stdernas-unga.html

jorgenmodin.net:
http://jorgenmodin.net/index_html/archive/2009/01/06/eu-mste-g-in-i-mellanstern

Messerschmitt:
http://hemligamorsan.wordpress.com/2009/01/01/riskanalys/

och Nya Tänk om:
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.6331989

Lösningar på energiproblemet

Om några dagar kommer Barack Obama att sväras in som USA:s president, och det intressant att se vilka människor som han har valt att styra landet. Han verkar bl. a. att ha bestämt sig för att försätta USA på vägen mot ett samhälle utan kol och olja. Som energiminister har han valt Nobelprisvinnaren Steven Chu som är en känd proponent av effekterna av den globala uppvärmningen och direktör för Lawrence Berkeley National Laboratories i San Francisco. Här talar han om världens energiproblem utan att i och för sig röra vid fenomenet Peak Oil. Hans lösningar på problemen är:

1./ Att maximera energieffektiviteten och minimera energianvändningen. Detta är det absolut centralt eftersom varenda energienhet som vi sparar är ett enhet som vi kan använda till annat.

2./ Vi måste också utveckla nya teknologier som kan hjälpa oss i övergången till ett samhälle utan fossila bränslen.

Chu skriver också under på förslaget att vi måste satsa på alla alternativ - vem vet vilken lösning som kommer att fungera? Självklart är det så att övergången kommer att bli smärtsam, men det är i alla fall hoppfullt att energiministern i USA är en man som har tillbringat mycket av sin vakna tid på lösningar.






Mer om Steven Chu hos Dagens filosofiska tanke:
http://dagensfilosofiskatanke.blogspot.com/2009/01/lt-eliten-bli-ministrar-i-alla.html

och hos KSF-bloggen:
http://studentmakt.wordpress.com/2008/12/29/angaende-politiker-och-deras-utbildning/

Student - Sami:
http://samikorpela.blogg.se/2008/december/utbildning-ar-visst-inte-allt.html

och I elfte timmen:
http://ielftetimmen.blogspot.com/2008/12/samlade-klimat-nyheter-frn-veckan.html

och globalthought.blogspot.com:
http://globalthought.blogg.se/2008/december/steven-chu.html

och Hampus syn på saken:
http://hampuserlandsson.blogspot.com/2008/12/barama-stter-ihop-sin-arm.html

Det höga och låga oljeprisets förbannelse

Trogna läsare av bloggen vet att en av mina husgudar är fredsforskaren Michael Klare. Klare, som är akademiker i nordöstra USA, befinner politiskt på vänsterkanten och har åsikter som är klart påverkade av den akademiska miljön där (jämför tidskriften The Atlantic Monthly), men han resonerar alltid klart och tydligt och lyfter ofta fram skeenden som få andra ser. I en artikel i vänsterorganet TomDispatch analyserar han den geopolitiska situationen med ett oljepris som ligger under 40$ fatet, och han identifierar tre trender:

1./ Oljepriset kommer att förbli lågt tills det stiger igen. Anledningen till att oljepriset har sjunkit mycket som det faktiskt har är att efterfrågan har sjunkit. Enligt USA:s energidepartement så steg efterfrågan under de första månaderna 2008, men sjönk sedan lavinanartat under andra halvan. Den genomsnittliga efterfrågan minskade med 50000 fat om dagen jämfört med 2007. Prognosen inför 2009 är att efterfrågan kommer att minska med 450000 fat olja om dagen jämfört med 2008.

2./ När oljepriset stiger igen så kommer det att stiga snabbt. I det korta perspektivet så är ju naturligtvis ett lågt oljepris en välgärning. Det innebär en enorm lättnad för de amerikanska hushållen att kunna tanka och bara betala en tredjedel av priset. Denna lättnad kommer dock till priset av att oljebolagen inte ser någon ekonomi i att investera i dyra energiprojekt, och skjuter upp eller rent av ställer in många av projekten. När ekonomin börjar ta fart igen så kommer efterfrågan kraftigt att öka utan att utbudet kommer att kunna följa med. (Själv tror jag i och för sig att de låga oljepriserna bara är ett kortlivat mellanspel som kommer att vara historia redan om ett par månader eftersom ekonomin tar fart mycket snabbare än någon räknar med.)

3./ Låga oljepriser, likt höga, kommer att ge världsomspännande efterverkningar. Oljeexporterande länder som Iran, Ryssland och Saudiarabien ligger pyrt till när oljepriset är så lågt eftersom de har byggt hela sina ekonomier kring oljeinkomsterna.

Klare går vidare och förklarar hur situationen i Mellanöstern snabbt kan leda till katastrof, och att allt har med olja att göra utan att vi tänker på det. De oljeexporterande länderna kring Persiska Viken upplever just nu ett kraftigt ekonomiskt bakslag och många invandrande arbetare blir arbetslösa och ser sig tvungna att återvända till sina hemländer, exempelvis Egypten och Jordanien, vilket i sin tur sätter press på dessa länders ekonomier. Mot bakgrund av Israels krig i Gaza så är det intressant att iakta att arabländerna bara har uttryckt ljummet stöd för de 1,5 miljonerna palestinierna i Gaza. Så länge som de ekonomiska tiderna är som de är så finns det ingen som på allvar vill ställa upp och ta emot den palestinensiska befolkningen som flyktingar. Situationen är explosiv och läget kan snabbt sprida sig och bli okontrollerbar i hela Mellanöstern, och allt har med olja att göra utan att så många egentligen gör kopplingen.

Michael Klares artikel i Tom Dispatch:
http://www.tomdispatch.com/post/175018/michael_t_klare_the_problem_with_cheap_oil

Mer om fluktuerande oljepriser hos Chamoto:
http://www.chamoto.se/?p=425

och hos Daniel Lindström:
http://www.daniellindström.se/domedagen-ar-nara/

Hellströms okultiverade tanketrädgård skriver om kriget i Mellanöstern:
http://tohell.wordpress.com/2009/01/14/den-israeliska-gatan/

liksom Elin Frid:
http://elinfrid.blogg.se/2009/january/utkast-konflikten-mellan.html

och Tänk Själv:
http://tanksjalvpa.blogspot.com/2009/01/ett-under-r-ndvndigt.html

och Dick Erixon skriver om svensk anti-semitism:
http://erixon.com/blogg/?p=2081

Kommer Grekland att tvingas att lämna euron?

Idag tänkte jag tala om den ökande skillnaden i avkastning på 10-års statsobligationer inom länderna i eurosamarbetet. Euron är ju som bekant ingen nationell valuta utan en valuta som spänner över flera länder. Länderna har dessutom olika lagstiftning på skatteområdet vilket leder till extrema obalanser speciellt i kristider som vi har sett över de senaste månaderna.

Det inneboende problemet är ju naturligtvis att länderna har olika lagstiftning på skatteområdet. Skuldbördan inom euro-samarbetet är dessutom väldigt åtskild. Länder som Italien och Grekland har extremt stora skulder i förhållande till Tyskland så det är inte så konstigt att investerare kräver högre avkastning för att låna pengar till den grekiska staten än till den tyska. I en intervju på Financial Sense så säger Louis-Vincent Gave att den italienska staten måste hosta upp med 25 miljarder euro bara för att vara kvar i euroklubben. Före euron så var ländernas standardlösning att trycka pengar och inflatera sig ur problemet, men den vägen är nu stängd. ECB har naturligtvis slängt regelverket i huvudet på dem och sagt att "Se här, stadgarna föreskriver att ni inte får ha några underskott".

Problemet är nu akut stort och skillnaden i avkastning i 10-års statsobligationer mellan Grekland och Tyskland är nu uppe och nosar på 250-basispunkter. Förra fredagen så fick vi veta att Standard & Poor överväger att klassa ner Greklands kreditvärdering vilket kastade ytterligare bränsle på elden. Lösningen på problemet är ju naturligtvis ett djupare samarbete som även spänner över skattepolitiken, men med tanke på opinionsläget så ser det inte direkt ljust ut. Ingen vet hur det kommer att sluta, men om ECB inte gör något åt situationen så kommer länder som Italien, Grekland och Irland att se sig tvungna att lämna eurosamarbetet innan året är slut. Å andra sidan om ECB går länderna till mötes och inflaterar så kommer euron att försvagas kraftigt. Hur som helst så är det ingen bra tidpunkt att argumentera för medlemskap i eurosamarbetet.

John Authers skriver Financial Times:
http://www.ft.com/cms/s/9f80f414-e0da-11dd-b0e8-000077b07658,Authorised=false.html?_i_location=http%3A%2F%2Fwww.ft.com%2Fcms%2Fs%2F0%2F9f80f414-e0da-11dd-b0e8-000077b07658.html%3Fnclick_check%3D1&_i_referer=http%3A%2F%2Fvindmolla.blogspot.com%2F2009%2F01%2F30-risk-att-euron-spricker.html&nclick_check=1

Louis-Vincent Gave talar med Jim Puplava:
http://www.netcastdaily.com/broadcast/fsn2009-0110-2.mp3

Mer om Euro-ländernas upplåning hos Cornucopia:
http://cornubot.blogspot.com/2009/01/slut-p-det-roliga.html

och hos Investeringar i vindmöllor och förnyelsebar energi:
http://vindmolla.blogspot.com/2009/01/30-risk-att-euron-spricker.html

VA-bloggen skriver om hur svag Euron är:
http://www.va.se/asikter/bloggar/makrobloggen/2009/01/13/allt-svagare-euro/

Jonas Morian skriver om Folkpartiets valplattform inför EU-valet:
http://promemorian.blogspot.com/2009/01/ett-eu-val-om-europafrgor.html

och Daniel Mathisen argumenterar för svenskt medlemskap i Euro-samarbetet:
http://www.danielmathisen.com/2009/01/euron-r-en-del-av-lsnignen.html

medan A. Mikael Eriksson talar om protesterna mot EU-samarbetet:
http://amikaeleriksson.blogspot.com/2009/01/vljarfraktets-ansikte-forts.html

Den nukleära möjligheten

I en artikel i Washington Post skriver The Economist:s USA-redaktör Greg Ip om USA:s skuldberg och möjligheten att landet inte längre klarar av att möta sina åtaganden. Ip skriver så här:

Kan USA betala tillbaka sina skulder? Konceptet verkar till en början surrealistiskt: Bananrepubliker klarar inte av att betala tillbaka sina skulder, inte världens största och rikaste ekonomi, eller?

Inget annat land har så utbrett välstånd, en stabil rättstradition, en ansvarsfull makroekonomisk politik och en högklassig trippel-A kreditvärdering. Amerikanska statsobligationer betraktas generellt som "riskfria" och USA har den unika förmånen att kunna låna i den valuta som andra länder vill ha som valutareserv. Ja, konkurs är inte troligt, men inte längre otänkbart.

Ip hänvisar till forskning av Carmen Reinhard vid Universitetet i Maryland och Kenneth Rogoff vid Harvard Universitetet som visar att USA vid två historiska tidpunkter faktiskt har ändrat förutsättningarna för hur de möter skuldbördan: Den första var på 1790-talet då den unga republiken undvek att betala ränta på sin statsskuld i tio år, och den andra var under den stora depressionen då Franklin D. Roosevelt devalverade dollarn gentemot guld med 41%.

För oss svenskar så låter det kanske inte underligt eftersom vi i modern tid faktiskt har provat att devalvera oss ur diverse kriser. En devalvering av valutan kan närmast jämföras med att tigga av dem som har det ännu sämre ställt. Kortfristigt så var politiken naturligtvis lyckosam, men långsiktigt så var den en katastrof. Skillnaderna mellan Sveriges och USA:s ekonomier är i sammanhanget också av största betydelse: När USA nu har bestämt sig för att exportera sina problem till övriga världen så kommer det inte gå obemärkt. Kommer dollarn verkligen att förbli världens reservvaluta?

Problemet är att den amerikanska centralbanken faktiskt redan har börjat att devalvera valutan. Det som kallas Quantitative Easing, som i själva verket innebär en ohämmad expansion av penningmängden, är det enda som finns kvar i centralbankernas repertoar vid en noll-ränta. Jag kan nästan höra hur de resonerar i Washington: Ryssland gick inte under i krisen på 1990-talet. Det enda som hände var att de inflaterade sig ur sina åtaganden, så varför kan inte vi göra samma sak?

Greg Ips artikel Washington Post:
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/01/09/AR2009010902325.html?nav=hcmodule

Fler bloggar om devalvering är Ekonomistas som skriver om den potentiella devalveringsvågen i Baltikum:
http://ekonomistas.se/2009/01/09/borde-lettland-devalvera/

liksom Den Hälsosamme Ekonomisten:
http://ekonomismen.blogspot.com/2009/01/finanskrisen-och-baltikum.html

och Stenmarck om Lettland:
http://stenmarck.blogspot.com/2009/01/medborgarna-frstr-inte-vad-regeringen.html

Liberum-weto:
http://blogg.passagen.se/liberum-weto/entry/euro_och_svag_krona

och Attila:
http://www.attila.tecknare.se/?p=1090

Spådomar 2009

Så här i början av 2009 så ägnar sig hela bloggosfären sig åt att förutspå framtiden, och jag vill inte vara sämre. Nästan alla ekonomiska spådomar handlar om 5% tillbakablick och 95% prognoser, medan ett omvänt förhållande egentligen borde vara bättre. Därför har jag de senaste dagarna läst Murray Rothbards America's Great Depression om Den Stora Depressionen mellan 1929 och 1933. Rothbards skrift tar mig effektivt ur föreställningen att den jättelika recession som vi nu upplever skulle vara något dåligt som till varje pris måste åtgärdas. Istället så är lösningarna förvillande lika upphoven till problemen. Den svenska riksbanken börjar så smått värma upp sedelpressarna alltmedan de i USA redan går på högvarv.

Så vad kommer att hända med ekonomin år 2009? Om vi börjar med de positiva sakerna: Det akuta tillståndet i ekonomin med blockerad kredit som inleddes när Lehman Brothers gick under verkar nu vara över. TED-spreadet, vilket är skillnaden mellan den korta räntan som bankerna använder för att låna pengar till varandra och räntan på de korta amerikanska statsobligationerna, är nu nere på 1,20. Mitt i krisen, i början på oktober, så var TED-spreadet uppe och nosade på 4,5%. Så mycket av skrämselhickan som folk fick förra hösten har nu börjat klinga av. Ett annat positivt tecken är att oljepriset har fallit dramatiskt från sin högsta nivå på 147$ fatet i juli förra året till helt ner till under 35$ strax före jul. Eftersom olje- och bensinpriserna är tätt sammanknutna så betyder de sänkta priserna en enorm lättnad för hushållen som nu kan börja spendera som vanligt igen. Så mitt tips är att vi kommer att se en återhämtning redan de närmsta månaderna som kommer att medföra en ekonomisk tillväxt uppemot 2% för 2009.

Den återhämtning som vi har sett inledas i aktiemarknaden kommer att hålla i sig helt in i fjärde kvartalet 2009 när finanssystemet inser att centralbankernas pengatryckande och politikernas stimulanspaket i grunden inte hjälper på problemet. Jag tror faktiskt att huspriserna i USA kommer att bottna under året men det kommer bara att vara i nominella termer. Jag säger detta eftersom varje enskild dollar, euro eller krona kommer att vara mindre värd 2009 än tidigare år. Detta för mig osvikligt in på nästa ämne vilket är dollarn. I en artikel i Window of China på juldagen så gick det att läsa att en högt placerad kinesisk tidigare tjänsteman i den kinesiska centralbanken hade gått ut och sagt att den kinesiska valutan i framtiden skall betraktas som transaktionsmedel för handel i Sydostasien. Detta tillsammans med att Kina i slutet av november förra året gick ut och sade att de skulle köpa 4000 ton guld under de närmsta åren är inga goda nyheter för den amerikanska dollarns roll som världens reservvaluta. Den förstärkning av dollarn som vi har sett under senare delen av 2008, och som i stort sett har berott på att många hedgefonder har gått ur sina positioner i japanska yen för att betala sina marginaler i dollar, kommer förr eller senare att ta slut. Mitt tips är därför att dollarn kommer att försvagas gradvis under 2009 och de kinesiska och japanska dollareserverna kommer så smått att börja säljas ut vilket ytterligare kommer att försvaga dollarn. Jag tror att året kommer att sluta med att dollarn är värd 1,80 Euro och guldpriset kommer att ligga på 1300 dollar unset.

Den senaste nedgången i oljepris har tagit de flesta bedömare med häpnad, och ingen kunde väl räkna med att efterfrågan skulle falla så dramatiskt som den faktiskt har gjort. Givet är att en av huvudorsakerna till den nuvarande recessionen är de höga oljepriserna i somras. Om vi tittar på den åttonde grafen på Mises.orgs webida, där det nominella oljepriset är plottat över tiden och där recessionerna är inplottade i grått, så ser vi att på ett kraftigt stegrat oljepris så följer nästan alltid en lågkonjunktur. Eftersom oljepriset nu är väldigt lågt, och inte kommer att stiga igen förrän ekonomin tar fart, så är det rimligt att anta att lagren kommer att fortsätta öka och vi inte kommer att se några tecken på oljebrist i årets tre första kvartal. Detta är dock en falsk säkerhet eftersom tömningen av världens oljefält inte avstannar (IEA beräknade i sin senaste World Energy Outlook 2008 att tömningen av de nuvarande oljefälten skulle vara i storleksordningen 9,1%). Mitt tips är därför att vi klarar oss igenom de första tre kvartalen utan några större sensationer varken i ekonomin eller i energimarknaderna. I slutet på året så kommer dock de minskade investeringarna i energiindustrin att göra sig gällande och vi kommer att få se riktig oljebrist. Exakt hur detta kommer att gestalta sig är svårt att gissa, men räkna med köer vid bensinmackarna. Genomsnittspriset kommer att ligga kring 50 US dollar fatet, men att priset kommer att stiga till över tvåhundra dollar fatet på mycket kort tid i slutet på året.

De lägre oljepriserna verkar kanske vara en gudasänd gåva till befolkningen här i västvärlden, men för folket i de oljeproducerande länderna är de en styggelse. Länderna har byggt sina ekonomier kring ett högt oljepris och har vant sig vid att få ordentligt betalt för sina fat. Med ett fallande oljepris så är möjligheten för sociala spänningar i länderna inte att bortse från. Revolutioner i Iran eller Saudiarabien är inte uteslutna och situationerna i Centralasien och i Nigeria kommer definitivt inte att bli bättre år 2009. På ytan så ser det kanske bra ut med mindre spänningar mellan världens stormakter, men detta lugn kan visa sig att vara förrädiskt. Ponera exempelvis att situationen i Turkmenistan eskalerar och landet ställer in sina gasleveranser till Ryssland till följd av en revolution. Då kommer EU-länderna att bli utan rysk naturgas och spänningarna mellan EU och Ryssland förvärras. Eller ta Iran som redan nu befinner sig på gränsen till revolt - kommer USA att tillåta utspredd oro i ett av världens största oljeexporterande länder, och kommer Kina bara att titta på ifall USA intervenerar och lägger beslag på landets energiframtid?

Detta för mig då till konklusionen att ekonomin kommer att svara på stimulansåtgärderna som har presenterats. Vi kommer att få en rejäl återhämtning redan i februari/mars som kommer att hålla i sig nästan hela året och som får ytterligare bränsle av de låga energipriserna. President Obamas populäritetssiffror kommer att vara skyhöga i juli/augusti. I oktober/november så tror jag däremot att folk kommer att inse att hela systemet badar i pengar och att inflationen är tillbaka på allvar. Uppgången som vi kommer att se i OMX-index och i Dow Jones kommer bara att visa sig vara inflation. Samtidigt så kommer Kina och Japan att börja dumpa sina dollarreserver på marknaden och dollarn gradvis att förlora sitt värde som världens reservvaluta. I en tredje stöt så kommer världens oljeproduktion att minska så mycket att vi kommer att få se olje- och bensinbrist med påföljande kaos och när det verkar som mörkast så blir det revolution i Iran.

Murray N. Rothbards America's Great Depression:
http://mises.org/rothbard/agd.pdf

Artikeln i Window of China:
http://news.xinhuanet.com/english/2008-12/25/content_10558780.htm

ytterligare en artikel om samma sak:
http://news.xinhuanet.com/english/2008-12/25/content_10559316.htm

Mises.org har en serie grafer över vad som egentligen händer med den amerikanska ekonomin:
http://www.mises.org/markets.asp

Fler bloggar om 2009 är Kreafonbloggen:
http://www.kreafon.se/blog/2009/01/10/optimistiska-smaforetag/

liksom vänsterbloggarna Kildén & Åsman:
http://www.fjardeinternationalen.se/blog/2009/01/11/det-borjar-likna-depression/

Flute-tankar:
http://flutetankar.blogspot.com/2009/01/gissningar-om-2009-del-1.html

Handelskammarbloggen skriver om optimistiska småföretagare:
http://handelskammarbloggen.se/2009/01/09/smaforetag-tror-pa-ett-bra-ar/

och The Campaign Dossier:
http://campaigndossier.wordpress.com/2009/01/08/kampanj-skillnaden-mellan-val-och-val/

Gaskonflikten

Bloggen har legat nere i ett par dagar eftersom jag har haft problem med min bredbandsanslutning, men nu ser det ut att funka igen.

Det bästa som jag har läst om gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina kommer från journalisten Steve LeVine. Han skriver ett tänkvärt inlägg på Business Week:s blogg där han talar om Rysslands och Ukrainas respektive roller i hela historien. I korthet så går hans resonemang ut på att Ukrainas bud i den nuvarande fejden ligger på x dollar per BTU medan Ryssland kräver så mycket som y dollar per BTU. Det är också ett pris som ligger långt över spotpriset på naturgas, och Ryssland har slugt beslutat att lägga mellanskillnaden i egen ficka.

Ryssland är naturligtvis en stor exportör av naturgas och nära 20 % av EU:s samlade gasbehov kommer därifrån. Den gas som Ryssland exporterar kommer däremot ifrån Turkmenistan som Ryssland köpte långt under marknadspris i ett långtidskontrakt i början av 2000-talet. Eftersom energipriserna under de senaste månaderna har sjunkit dramatiskt så blir den nettomarginal som Ryssland kan ta ut genom att köpa gasen billigt av turkmenerna och sälja den dyrt till EU-länderna bara mindre och mindre. Därav den hårda retoriken gentemot Ukraina som Ryssland upplever åker snålskjuts på den europeiska kommersen.

Hur kan någon ens tänka på något så idiotiskt att förlita sig på rysk naturgas för vår framtida energiförsörjning?

Fler bloggar om gaskonflikten mellan Ukraina och Ryssland är diVERse:
http://www.kniivila.net/2009/rorig-gaskonflikt-i-fyra-dimensioner/

Steve LeVine skriver på Business Week:s blogg:
http://www.businessweek.com/blogs/russia_oil_politics/archives/2009/01/russia-ukraine.html

Tankar i Gryningens Ljus:
http://gryningensljus.blogspot.com/2009/01/en-rysk-delseger-i-gaskriget.html

Wiseman's Wisdoms:
http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2009/01/bita-ihop.html

Sänd mina rötter regn:
http://www.katallaxi.se/2009/01/08/det-ar-fler-som-ar-i-gasen/

och Försök att inte se så snygg ut:
http://trynottolooksopretty.blogspot.com/2009/01/skrpning-nu-va.html

Trubbel

Min internet uppkoppling fungerar inte där hemma vilket gör att jag inte kan blogga. Jag kommer tillbaks på måndag.

Dollarn år 2009

I en intressant postering på sin blogg så skriver Warren Brussee om framtiden för USA:s ekonomi. Hans bok The Second Great Depression som kom ut 2005 handlar om hur amerikanernas vansinniga konsumtion skulle komma att leda hela världsekonomin in i en djup lågkonjunktur. Han har nu gjort en uppdatering och talar om ett antal illavarslande trender. Trenderna är:

1./ Sparandet, som minskade med 0,5% om året från 1990 till 2006 där det nästan var noll, har nu ökat och var i oktober förra året 2,4%. Det ökade sparandet är naturligtvis fundamentalt bra men det kommer också att fördjupa lågkonjunkturen. (Här måste det självklart påpekas att oljepriset har fallit tillbaka sedan sommaren och utgör en enorm potentiell stimulans för den amerikanska ekonomin, men det verkar som om alla extrapengar går till att betala av huslånen.)

2./ Den andra faktorn är kreditkorts- och studieskulder som faktiskt minskade med 2% i oktober. Detta kommer också att sätta press på ekonomin.

3./ Freddie Mac rapporterade att andelen husvärde som togs ut ur marknaden halverades tredje kvartalet 2008 jämfört med samma period 2007. En av de drivande krafterna bakom USA:s nästan evigt långa högkonjunktur var att hushållen tog ut allt större lån på sina hus allteftersom husen steg i värde. Med fallande priser så är den här möjligheten nu stängd och USA:s ekonomi kämpar nu i motvind. Hur som helst så kommer minskningen att kännas i den reala ekonomin.

De fallande huspriserna verkar dessutom fortsätta i oförminskad styrka. Som Brussee säger så kommer lånen till rörlig ränta att som gavs till hushållen mellan 2005 och 2007 att börja återställas 2010. 975000 hus har hittills sålts på exekutiv auktion och Brussee räknar med att så många som 4 miljoner hushåll kommer att gå under innan det här är över. Kanske kommer huspriserna att börja stiga i nominella termer men inte i inflationsjusterade dollar.

Vilket ofrånkomligen tar mig till huvudsyftet bakom den här posteringen: hyperinflation. Vad kommer att hända när den amerikanska centralbankens farliga experimentarande slår bakut och folk till sist upplever att det finns oändligt mycket likviditet i systemet? Vad händer då med råvarupriserna? Min spådom är att i ett sådant läge så kommer Iran eller Venezuela att kräva x antal gram guld i utbyte mot ett fat olja. Dollarns roll som världsreservvaluta är räknade. Blir 2009 året då allt faller samman?

Warren Brussee skriver om de tre krafterna som tar oss in i nästa depression:
http://wbrussee.wordpress.com/2009/01/01/january-1-2009-update-of-%E2%80%9Cthe-great-depression-of-debt%E2%80%9D/

Här talar Warren Brussee med Jim Puplava:
http://www.netcastdaily.com/broadcast/fsn2009-0103-2a.mp3

Bloggat i övrigt är Steve Lando skriver om Barack Obama och svenska medier:
http://stevelando.blogspot.com/2009/01/muttan-obama.html

Samuelssons rapport spår om 2009:
http://samuelssonsrapport.blogspot.com/2009/01/ppm-systemet-upp-1418-2008-och-133-i.html

Tradition & Fason om Israel, Hamas och den svenska vänstern:
http://traditionochfason.wordpress.com/2009/01/04/israels-ratt-att-forsvara-sig-och-vansterns-brist-pa-trovardighet/

In the en we're all debt skriver om några viktiga trender inför 2009:
http://intheendwerealldebt.blogspot.com/2009/01/kina-dollarn-och-treasuries.html

Cornucopia skriver om guldets utsikter inför 2009:
http://cornubot.blogspot.com/2009/01/hur-r-du-exponerad-mot-delmetaller.html

Biobränslen

Jag vet själv hur det är. Folk tenderar att fokusera på problemen i stället för på lösningarna när det gäller energi. Givet är att vi har ett enormt problem med flytande bränslen. Ungefär 50% av den olja som vi förbränner varje dag kommer från ett litet antal jättelika oljefält som alla hittades för 30 till 70 år sedan. När dessa i en väldigt snar framtid kommer att börja tömmas, och tömningstakten är så pass hög att vi gemensamt måste försöka hitta andra lösningar.

Därför är det viktigt att vi satsar allt vad tygen håller på alternativa lösningar och, inte som regeringen har gjort, satsat allt på etanol från brasilianska sockerrör. Visst skall vi satsa på etanol men det är idiotiskt att satsa allt på det. I nuläget så vet vi inte vilka lösningar som långsiktigt kommer att vara hållbara så vi måste satsa på alla lösningar. Några av de intressantaste projekten pågår i öknen i sydvästra USA där små företag satsar på biobränsle från alger. Om det är som entreprenören säger här i filmen så kan man i bästa fall få ut 100 l bränsle från ett hektar åkermark medan han kan generera upp till 100000 l algbränsle från ett hektar i sina tankar.

Det är viktigt att komma ihåg att det här i första hand är ett problem med flytande bränslen. Inga vindmöllor eller kärnkraftverk i världen kommer att kunna frakta mat till våra snabbköp eller ta oss till och från jobbet. Nästan alla våra bilar, långtradare och flygplan går på flytande bränslen och det står allt klarare att vi måste försöka hitta en övergångslösning om vi inte skall ha total anarki i framtiden. Även om det finns många intressanta projekt så ligger de fem-tio år in i framtiden. Visst måste vi ta hänsyn till klimatet, men i valet mellan att ha en fungerande ekonomi och att göra något åt klimatet så kommer ekonomin alltid att vinna.








Intressant artikel om biobränslen för flygindustrin:
http://www.enviro.aero/biofuels.aspx

Andra bloggare om biobränslen är Swishwish:
http://swishwish.wordpress.com/2008/12/29/svtplay/

Mirandas have:
http://mirandashave.blogspot.com/2008/12/2008-rs-lista-ver-lbbiga-matupplevelser.html

medan The Climate Scam talar om oljepalmer i regnskogen vilket blir resultatet när politikerna försöker styra utvecklingen åt ett håll:
http://www.theclimatescam.se/2008/12/29/en-varld-av-oljepalmer/

Utsiktsplatsen argumenterar för mer kärnkraft:
http://utsiktsplatsen.wordpress.com/2008/12/18/karnkraftsfornekelse-nar-den-ar-som-bast/

Gunnar Hökmark skriver om biobränslen från ett europeiskt perspektiv:
http://www.gunnar.moderat.se/index.php?page=19&use=blogg&id=821

Stefan A. Johansson skriver om biobränslen och hunger:
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1465&blogg=28624

Pengarnas frammarsch

Här blir den brittiske historikern Niall Ferguson intervjuad av Bloombergs Mike Schneider om sin nya bok "The Ascent of Money". Intressant intervju. Intressant bok.

Bordeaux

Nu är jag tillbaks on-line igen, men bloggen kommer bara att existera i dess nuvarande form i tre månader till. Sedan kommer det bara att bli sporadiska posteringar. Anledningen är att jag tänker ta tag i forskningskarriär igen och jag kommer inte längre att ha tid att skriva en postering om dan.

Julhelgen har jag tillbringat med att fördjupa mig i vad Doug Noland har att säga om de kreditbubblor som centralbankerna har blåst upp och om vad som händer när de spricker. Strax före jul så skrev han en postering om den amerikanska centralbankens rapport om USA:s kapitalflöden i tredje kvartalet 2008. Det är en beklämmande läsning.

Noland tillbringar det mesta av sin vakna tid med att studera det finansiella systemet. Det han säger är att vi nu betalar priset för misstag som gjordes för tio-tjugo år sedan. Då började lånemarknaden i USA att förändras. Den förändrades i så måtto att bankernas utlåning gick från att vara förknippad med en tydlig riskmodell där bankerna tittade på kundernas finansiella förmåga att kunna betala tillbaka lånen till en situation där lånen blev uppstyckade och sålda till Wall Street som varande högkvalitativa lån. Utvecklingen förde till en enorm förändring av utlåningens natur från ett konservativt system med strikt kontroll av låntagaren och hans förmåga att betala tillbaka till ett system där intermediära långivare gick in och sålde lånen vidare till Wall Street där det enda som betydde något var att de kunde sälja lånen vidare.

Problemet var bara att utvecklingen ledde till en enorm ökning av antalet huslån i USA och en tillika stor ökning av den samlade krediten i USA. För att hålla systemet igång så krävdes det exponentiellt ökande kredit varje år och det var givet redan för åtta-tio år sedan att systemet en dag skulle implodera. I sin senaste postering skriver Noland om den amerikanska centralbankens egen redovisning om vad som hände med kreditutvecklingen i tredje kvartalet 2008. Den samlade krediten ökade med 7.2% vilket kan tyckas märkligt med tanke på att bankerna hade problem redan i tredje kvartalet, men när man analyserar siffran närmare så står det klart att bankernas utlåning till hushåll och företag minskade kraftigt och att den huvudsakliga ökningen var i den amerikanska regeringens upplåning. Om vi tittar litet närmare på siffrorna så ser vi att regeringens upplåning ökade med 39.2% samtidigt som utländska aktörers köp av amerikanska statsobligationer minskade med 26% tredje kvartalet 2008.

Noland säger att det enda sättet att strypa kreditexpansionen är att höja räntorna, vilket inte kommer att hända. Eftersom politikerna betraktar den korrektion som vi nu upplever som ett ont som måste bekämpas har de nu sänkt räntorna till noll vilket är precis tvärtom vad som krävs. Så den amerikanska centralbanken håller på att pumpa upp bubblan för att förhindra den från att implodera och den har varit någorlunda lyckosam i sin gärning. Det kommer dock att bli mycket svårare att hålla jämna steg med den exponentiella ökning av kreditsystemet som krävs för att behålla det vid liv. En möjlig utveckling är därför att ett liknande hjärtstopp som drabbade det finansiella systemet efter Lehman Brothers konkurs i september kommer att drabba oss igen under 2009. Samtidigt som vi kommer att märka av början på de inflationära effekterna av sedeltryckandet som den amerikanska centralbanken har hängett sig åt. Vad som händer när de kinesiska och japanska investerarna kommer att börja dumpa sina amerikanska statsobligationer på marknaden vågar jag inte ens tänka på. Dollarn är dödsdömd som valuta.

Doug Nolands Credit Bubble Bulletin om kapitalflödena i USA tredje kvartalet 2008:
http://www.prudentbear.com/index.php/commentary/creditbubblebulletin?art_id=10167

Den amerikanska centralbankens rapport:
http://www.federalreserve.gov/releases/z1/Current/z1.pdf

Jim Puplava talar med Doug Noland på Financial Sense:
http://www.netcastdaily.com/broadcast/fsn2008-1227-3b.mp3

Andra svenska bloggar om kreditkrisen är Mekongs Blogg:
http://mrmekong.blogspot.com/2008/12/det-blir-bara-vrre-och-vrre.html

Musik från centrifugen skriver årskrönika:
http://mfc.elmberg.net/2008/12/30/musik-fran-centrifugens-arskronika-for-2008/

StAn argumenterar mot bankerna från ett vänsterperspektiv:
http://stan.bloggagratis.se/2008/12/28/1230392-det-engelska-eller-amerikanska-systemet/

Ministry of truth om faran med att konsumera på kredit:
http://ministryoftruth.wordpress.com/2008/12/23/gratislunchens-fortrollning/

Klotband om svenska bankers exponering mot Baltikum:
http://klotband.wordpress.com/2008/12/22/svenska-banker-och-lettland-i-en-ravsax/