Här är en läsvärd artikel i San Francisco Chronicle om hur marijuanarökning kan komma att bli legaliserat i USA. Själv så förespråkar jag starkt en legalisering främst mot bakgrund av dess verkan som aptithöjande medel hos cancersjuka i livets slutskede. Trots dessa effekter så är marijuana förbjudet. Ofattbart.
Tyvärr så har jag inte tid att dagligen uppdatera bloggen längre. Jag kommer inte att lägga ner helt, men det blir bara sporadiska kommentarer när andan faller på.
(För er som undrar så kommer jag att fortsätta att studera tumörväxt och metastasbildning i Frankrike.)
Den amerikanska statsobligationsmarknaden är som en febertermometer på den amerikanska statens skuld och vad som händer här har även långtgående konsekvenser för vår egen ekonomi. Avkastningen på en 10-årig statsobligation var i början av året 2% och den kröp upp helt till 3% i mitten av februari. Sedan när den amerikanska centralbanken förra veckan tillkännagav att de skulle börja köpa statsobligationer för 300 miljarder dollar så sjönk avkastningen helt ner till 2.5%, men har sedan stigit igen till 2.76%.
Nu har den amerikanska centralbanken deklarerat att man kommer att fortsätta att köpa upp skulden för att hålla avkastningen nere. Om avkastningen stiger över 3% så kommer de helt enkelt att hoppa in i marknaden igen och köpa mer statsobligationer. Att valutan försvagas på kuppen betyder ingenting för de som fattar besluten.
Det är mot den här bakgrunden som vi måste läsa W. Joseph Stroupes artikel om bubblan i amerikanska statsobligationer. Stroupe skrev så här om det dollar-centriska finansiella systemet för några veckor sedan:
Om det finansiella systemet skulle bli än mer utsatt för instabilitet än vad som redan är fallet och kanske t.o.m. bryta samman så kommer förmodligen transitionen till ett nytt finansiellt system att bli mer svårstyrd och kännetecknad av obalanser och sammanbrott än ordnad och stegvis.
Vi märker redan hur odjuret har börjat morra. Kinas premiärminister Wen Jiabao gick i förra veckan ut och uttryckte oro för de dollarreserver som Kina har och den här veckan så gick Kina och Ryssland ut och bad om en ny reservvaluta i IMF:s regi.
Om alltför mycket pengar lämnar den amerikanska marknaden på för kort tid så finns det inte en chans för centralbankerna att ordna ett nytt system före det gamla har tjänat ut. Varför inte satsa på guld?
I både Storbritannien och Frankrike så har folkets vrede tagit sig nya uttryck. I veckan så stormade uppretade skottar bankdirektören Sir Fred Goodwins hus i Edinburgh och i Frankrike så har än så länge två chefer blivit hållna gisslan av uppretade medarbetare.
Det som sticker folk i ögonen är naturligtvis storleken på löner och bonusar i dessa tider av finansiell kris, och legitim kritik måste direktörerna räkna med att få utstå, men inte pöbelliknande våldshandlingar. Det kan vi helt enkelt inte acceptera. Hur skall vi kunna rekrytera kompetent personal om vi inte kompenserar de som sköter våra företag och banker ordentligt? Dessutom så handlar det om redan ingångna avtal som är juridiskt bindande. Skall vi avskaffa rättssystemet och låta pöbeln säga sitt?
Ms. Harriet Harman uttryckte sig upprört hos Andrew Marr för några veckor sedan:
[Kontrakten] är kanske juridiskt bindande, men de är inte bindande bland vanligt folk, och regeringen kommer därför att agera. Min uppfattning är att hon här direkt ansvarig för allt lidande som privatpersonen Sir Fred Goodwin har fått utstå.
I vanliga fall så brukar jag inte lyssna på Gerald Celentes profetior. I mitt tycke så blir de en aning långtravande efter några minuter och tillför inte diskussionen särskilt mycket. Det här reportaget på abc6 är dock kort nog för att driva hem poängen och få oss att känna oss som småbarn vars godispåsar nu är slut. Ett extra plus till reportens min vid 1.19.
Idag så tänkte jag berätta varför USA:s finansminister Timothy Geithners plan för att rädda de amerikanska bankerna inte kommer att fungera. Först och främst så måste vi titta i backspegeln för att veta vad problemet är. Mellan åren 2002 och 2003 så höll den dåvarande chefen för den amerikanska centralbanken Alan Greenspan styrräntan helt nere på 1% i hela 18 månader. Detta var en konstgjord nivå som marknaden inte gillade alls och i stället för en recession så klarade vi oss mirakulöst ur greppet.
De låga räntornas biverkningar var förvånande nog heller inte inflation. Anledningen var så klart billiga importvaror från tillväxtekonomierna i Sydostasien och ökningen av penningmängden ledde i stället till jättelika kreditbubblor i hela det finansiella systemet. Medianhuspriserna i Kalifornien var uppe och vände vid 561350$ i mars 2006 och har nu fallit till 247590$ vilket är en minskning med 55.9% sedan toppen. I hela USA så har medianhuspriserna fallit med 16% på ett år och är nu nere på 165400$ enligt USA:s National Associaton of Realtors.
Det låter kanske som om det är mycket men vi måste komma ihåg att det historiska inflationsindexerade genomsnittet ligger på 135000$. Så priserna måste sjunka ytterligare 18-20% om marknaden skall få säga sitt. Eftersom bankerna i USA har satsat en stor summa pengar på att huspriserna inte var inflaterade/i en bubbla så förlorar de förstås på affären, och det är självklart så att när bankerna i USA inte fungerar så blir krisen global.
Geithners plan är i stort sett Hank Paulsons gamla beprövade plan i ny tappning. Den går ut på att lyfta över de besmittade tillgångarna till en speciell bank och hoppas på att de kan driva upp priset på tillgångarna och sedan sälja tillgångarna med vinst. M.a.o. att tillgångarna inte har sitt rätta värde på dagens marknad. Min invändning är enligt resonemanget ovan att marknaden fortfarande har 18-20% att falla tills botten är nådd och att tillgångarna kommer att vara usla investeringar intill dess.
Det som är oroande är politiken som den amerikanska centralbanken samtidigt för. Genom allehanda åtgärder så försöker de nu stabilisera huspriserna på en nivå som ligger långt över nivån som marknaden vill ha. Detta kommer inte att sluta väl och det är vi andra som får betala priset för de oansvariga besluten. Det kan inte vara den amerikanska centralbankens roll att se till att huspriserna förblir höga. Samtidigt som Geithner borde förstå att det bästa vore att underlätta fallet ner mot botten i stället för att kämpa emot marknadens vilja. Om han inte vill göra detta så kommer vi att ha problem under en väldigt lång tid framåt samtidigt som bankerna garanterat kommer att gå under. Så om Geithner verkligen vill rädda bankerna så finns det bara en väg att gå och det är: Förstatligande.
I en artikel i The Atlantic Monthlyskriver James Fallows om USA:s och Kinas finanskris.
KORT VERSION: Fallows säger att Kina drabbas hårdare än USA av krisen eftersom Kinas ekonomi är baserad på tillverkning på ett annat sätt än USA:s och EU:s. Eftersom Kina faktiskt har reserverna för att kunna stimulera sin ekonomin så ser det ut som om kineserna faktiskt kan göra skillnad med sina stimulanspaket. I det längre perspektivet så verkar det också som om Kinas fördelar väger tyngre än USA:s och vi får se om ett par år om inte Kina går starkare ur krisen än USA och EU.
Här talar den f.d. nationelle säkerhetsrådgivaren till president Carter, Zbigniew Brzezinski, med Sir David Frost på Al-Jazeera om president Obama och faran i att utkämpa krig i både Afghanistan/Pakistan och Irak. Hans tankar är alltid intressanta att lyssna på speciellt när en av hans adepter, Barack Obama, har tagit befälet i Vita Huset.
Brzezinski är intressant för att han tänker strategiskt - något som även Barack Obama är känd för att göra. Han har varit en uttalad motståndare till den neokonservativa agendan som förespråkade ett unilateralt agerande gentemot länder som uppförde sig hotfullt mot USA:s intressen. Brzezinski förstår mycket väl att USA och Västvärlden har sina begränsningar och han ser väldigt klart var de begränsningarna ligger. Om USA skall styra världen även i framtiden så måste de satsa mycket mera på samarbete och påverkan i stället för konfrontation.
Idag så tänkte jag återigen ge mig ut i teoretiska diskussioner om krishantering. President Obamas ekonomiska plan går ut på att få liv i kreditsystemet igen efter förra höstens blodbad. Sättet som de försöker lösa problemet på är genom att skölja systemet med likviditet och på så sätt stabilisera huspriserna på en så hög nivå att de fortfarande ligger långt bortom vanliga löntagares förmåga att köpa husen. Problemet är att när de gör detta så vanställer de marknadens försök att stabilisera och reparera sig själv.
I sin Credit Bubble Bulletinfrån i fredags så skriver Doug Noland om försöken från den amerikanska regeringens sida att blåsa liv i den enorma kreditbubblan. Han skriver så här om farorna med att försöka påverka prissättningen:
Min syn på saken är att marknadens prismekansimer för både statens upplåning och huslånsfinansieringen är och förblir extremt obalanserade. De utgör ett prissystem som har blivit påverkat av den ena statliga interventionen efter den andra. Dessa försök att återställa systemet växer bara i omfång och min varning går ut på att systemet kommer inte ens att påbörja sina stabiliserings- och repareringsmekanismer förrän vi har en tillstymmelse till riktig värdering i marknaden. Politikerna har dock bestämt sig för att trampa gasen i botten i motsatt riktning.
Gwynne Dyer är en kanadensisk författare som skriver om stadigt varmare planet kommer att leda till uppror och krig. I de här radioavsnitten så läser han utdrag ur boken och vi får även höra en del av de personer som han har intervjuat. Hans budskap har några centrala punkter:
* Att den globala uppvärmningen är på riktigt. Över de senaste 200 åren så har vi genom att förbränna fossila bränslen släppt ut allt det kol som det har tagit jorden 300 miljoner år att samla på sig.
* Att den biosfär som vi lever i släpper ut omkring 120 miljarder ton samtidigt med att den absorberar 121. Planter och växter fungerar alltså som ett sänke för CO2 i atmosfären.
* Att haven också fungerar som ett effektivt sänke för CO2. Samtidigt med att de släpper ut 90 miljarder ton CO2 om året så absorberar de 92 miljarder ton. Denna kapacitet minskar nu i och med att haven blir varmare.
* Att koldioxidkoncentrationen i atmosfären har ökat från 0.03% till 0.04% sedan 1950. Data från iskärnor visar att koncentrationen av CO2 aldrig har varit högre än 0.03% under de senaste 160000 åren.
* Att det finns naturliga gränser för hur varmt det kan bli innan positiva feedback loopar börjar bli verksamma. Dessa innefattar metanhydrider som har lagrats under stort tryck i permafrosten på Grönland och i Sibirien. När dessa börjar smälta så kommer metanet att frigöras och eftersom metan är en omkring 20 x bättre drivhusgas än CO2 så finns det ingen väg tillbaka.
Trots dessa bevis så finns det några som envetet stoppar huvudet i sanden. FN samlade ihop de 3000 bästa vetenskapsmännen i världen som studerar klimatförändringarna i The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) och de kom ut med en samlad rapport för några år sedan som talade om precis detta. USA:s National Academies of Sciences (NAS) American Association for the Advancement of Sciences (AAAS) har också gått ut med rapporter som talar om klimatförändringarna som skapade av människans aktiviteter. Till alla de som inte tror på klimatförändringarna så är det inte precis några lättviktiga organisationer.
Dyer tror att om det blir mer än två grader varmare så kommer temperaturen att stiga med mellan 6 och 10 grader på ett decennium. De vetenskapliga bevisen för att det här stämmer är väl kanske inte direkt överväldigande, men Dyer intervjuar NASA:s vetenskapsman Dennis M. Bushnell som referens, en man som har väldigt progressiva idéer om energi och mänsklighetens överlevnad.
Dyer radar sedan upp ett antal scenarion för hur klimatförändringarna kan leda till motsättningar och krig. Bl. a. så talar han om hur risskörden i Sydostasien kan förändras. Vid 35 grader så blir 100% av risplantorna pollinerade medan de vid 41 grader nästan inte alls blir pollinerade. Detta kan skapa svåra svältsitustioner i Kina och i resten av Sydostasien som i förlängningen kan skapa konflikter.
Pakistan är liksom Egypten ett land som är genomflutet av en stor flod, Indus-floden, som sträcker sig från Kashmir i norr till den Arabiska sjön i söder. Nästan hela Pakistans befolkning bor längs floden och får sin utkomst från denna. Problemet är att när klimatet blir varmare så kommer mindre och mindre vatten att flyta genom landet och folk får svårare att överleva. För att göra saker och ting värre så är det Indien som kontrollerar flödet till Indus-floden och genom olika avtal så skall de ta en given mängd vatten ur Indus varje år - inte någon procentuell andel. Under de givna förutsättningarna så är det inte omöjligt att föreställa sig hur ett kärnvapenkrig mellan Pakistan och Indien skulle kunna börja.
I boken The Oil Card så skriver James Norman om hur Reagan-regeringen på 1980 drev ner oljepriset för att få den ryska björnen på knäna. I samma anda säger han att förra årets prisstegring ända upp till 147$ fatet var en medveten politik från Bush-administrationen att destabilisera Kina.
Min egen gissning är att vi inte får klarhet förrän om 12 år. Då blir nämligen president Bushs (43) alla dokument från regeringstiden offentliga.
I en intressant artikel i The Buffalo News så skriver Hope Yen om hur finanskrisen kraftigt har minskat migrationsströmmarna i USA. Data sträcker sig i och för sig bara till juli förra året - innan Lehman Brothers gick under och skapade den härdsmälta vars efterdyningar som vi nu genomlever - men några intressanta slutsatser kan ändå dras:
1./ Städer som Atlanta, Phoenix, Las Vegas och Tampa - som alla ligger i det som går under namnet solbältet och har haft en närmast explosionsartad befolkningsökning under senare år - minskar ökningstakten radikalt. Det förklaras med ökningen av exekutiva auktioner på husmarknaden.
2./ Städer som New York, Boston och San Francisco såg en ökad invandring på bekostnad av Buffalo, Cleveland och Pittsburgh. Kom ihåg att lien inte gick förrän i september förra året och att både Boston och San Francisco är högteknologiska centrum där folk inte blir avskedade i första hand.
Riktigt intressant blir det dock inte förrän vi får data över hösten 2008. Då först får vi se effekterna av finanskrisen på migrationsströmmarna. I EU skulle en motsvarande statistik inte vara hälften så informativ eftersom språkgränserna sätter effektiva hinder för migrationen. Det finns helt enkelt inte så många arbetslösa européer som skulle kunna tänka sig att flytta dit där jobben finns.
I den här intervjun på australiensiska ABC så talar Dr. Marc Faber om utsikterna för att Federal Reserves konstgjorda ökning av penningmängden lyckas. Han talar också om chanserna att de olika stödpaketen lyckas och om statens roll visavi den fria marknaden.
Amerikanerna brukar säga att "om du är skyldig banken en liten summa pengar så är det ditt problem, men om du är skyldig banken en stor summa pengar så är det bankens problem." Det verkar som om makthavarna i USA verkligen har kontemplerat och förstått innebörden av talesättet.
Anledningen är så klart att de vet att de aldrig kommer att kunna betala tillbaka USA:s skuld till kreditgivarna. Det är naturligtvis otänkbart att president Obama skulle ställa sig upp i TV och säga att: "Vi måste höja skatterna med 50% för alla amerikaner som fortfarande har ett jobb, vi måste dra ner på de sociala utgifterna, de sjukvårdsreformer som jag har talat om - glöm dem. USA är att land med karaktär där vi betalar tillbaka det vi har lånat." Detta kommer absolut inte att hända.
Så USA har sina kreditnationer precis där de vill ha dem. Om Kina, Japan och Saudiarabien vägrar att fortsätta köpa upp den amerikanska skulden så kommer värdet på den amerikanska dollarn att falla som en sten och med den värdet på deras valutareserv.
Å andra sidan, även om länderna fortsätter att köpa amerikanska statsobligationer för att hålla dollarn vid liv så är de ändå inte säkra. Risken är att med alla stimulanspaket från den amerikanska regeringens och åtgärder från centralbankens sida så blir resultaten obönhörligen ökad inflation och med den en fallande dollar.
Det är med andra ord en delikat fälla som amerikanerna har gillrat för sina kreditnationer. Kreditnationerna har att välja mellan att bränna sig nu eller att drunkna senare. För USA så sker naturligtvis hela det här pokerspelet med dollarn i potten. Krig har påbörjats för mindre.
Här är en 43 minuters intervju med investmentbankiren Matt Simmons om 16 års oljehistoria gjord av World Energy TV:s Richard Loomis. Det mest frapperande i mitt tycke är att Simmons lägger skulden på Futuresmarknadens oljekontrakt för den hästskorörelse som vi har sett i oljepriset över det senaste året.
Sedan talar han om att tredubbla oljepriset och sätta det priset som en miniminivå för hur mycket oljepriset skall vara. Som han säger: "Ingen skulle köpa en bil om priset varierade med 50% från en månad till en annan och priset var givet i kolumnerna i The Wall Street Journal".
I en intressant artikel i New Scientistskriver David Strahan om hur förnybar energi från vind, sol och vatten kan generera hela vårt energibehov över en 20-årsperiod. Förutsättningen är att vi investerar 1.4 biljoner Euro i ett nytt HVDC-nät och använder oss av s.k. elcertifieringssystem d.v.s skattelättnader som kan garantera ett kompetitivt pris för den förnybara energin. Det enda som fattas är den politiska viljan att genomföra projektet.
Strahan skriver sedan om Kriegers Flak som är en planerad vindkraftspark strax söder om Trelleborg. Här mitt i Östersjön så planerar Vattenfall att bygga 128 vindkraftverk fram till 2017. Den beräknade årsproduktionen ligger på 2.1 TWh vilket skulle räcka till el för 400000 hushåll. Utöver det svenska projektet så planerar också Tyskland och Danmark sina parker i området. Tanken är då att eftersom de tre parkerna kommer att ligga väldigt nära varandra så kommer de att kunna kopplas samman med HVDC-kablar och energin användas där den behövs.
Problemet med vind och solkraft är annars att det är hopplöst opålitligt. Solen skiner inte alltid och blåser gör heller inte alltid. Därför är det glädjande att läsa att det sker framsteg med kolnanotuber som på sikt kan revolutionera vår batteriteknik så att energin kan lagras. Det nya materialet har ett speciellt ytskikt som kan laddas upp upp till 12 ggr snabbare än vanliga litiumbatterier.
Något av det mest irriterande jag vet är den brittiska synen på 30-talets nazism. Britterna har absolut ingen aning om vad nazismen var och är diskvalifierade när det gäller att beskriva den. De enda som faktiskt har trovärdighet att tala om ämnet är tyskarna själva även om de är mer intresserade av att glömma hela historien. Det som hände inträffade för mer än 70 år sedan och har absolut ingenting att göra med dagens Tyskland. Trots detta så fortsätter britterna att racka ner på tyskarna som om all världens olyckor är deras fel. Ingenting kan vara mer felaktigt. Britterna lider av ett enormt mindervärdeskomplex när det gäller just Tyskland. Därför så är jag naturligt skeptisk till artiklar i brittiska tidningar som handlar om högerextremism och fascism. De brukar återvända med jämna mellanrum och inte tillföra debatten någonting, men två artiklar i The Daily Mail och i The Sunday Times om högerextremism i Österrike och Ungern har gjort mig uppmärksam. Här står det att läsa om sammankomster bland unga intellektuella i Österrike med en klart uttalad högerextrem agenda. Dessa Burschenschaften utgör en bro mellan etablerade politiker och nynazistiska organisationer. Artikelförfattaren Billy Briggs skriver så här i The Daily Mail:
Det finns Burschenschaftgrupper över hela Österrike och 18 bara i huvudstaden. Aktiviteterna sträcker sig från udda till oroande...Vid Universitetet i Wien så kommer medlemmar från dessa Burschenschaften varje onsdag för att hedra en staty som kallas Siegfriedskopf (en krigare ur den tyska mytologin). Ledande universitetstjänstemän ville ta bort statyn, men regeringen insiterade på att den skulle står kvar och att den i stället skulle flyttas ut på innergården.
I Ungern så är det inte stort bättre. De ekonomiska problemen lyfter opinionssiffrorna för det högerextrema partiet Jobbik som vill lägga skulden för alla problem på Romer och Judar. Bojan Pancevski skrev så här i The Sunday Times för ett par veckor sedan:
[Jobbiks] militanta gren, Det Ungerska Gardet, blev nyligen förbjudet av en domstol i Budapest, men trotsar detta och patrullerar områden som bebos av Romer i uniformer som påminner om de som bars av fascisterna under kriget.
Nu måste vi komma ihåg att hur knäppa idéerna än är hos dessa individer så har de inte gjort sig skyldiga till några av de brott mot mänskligheten som Nazisterna utförde på 30- och 40-talen. Det är dock oroande att de nu försöker infiltrera regeringarna i de här länderna med en intellektuell diskurs. Budskapet är ju fortfarande samma gamla unkna hat mot judar och romer.
När marknaden ser ut som den gör så handlar det mer om att trada än om att investera. Här ger min favoritmakroekonom Krassimir Petrov en introduktion till teknisk analys och hur den kan användas. Föreläsningarna är ungefär ett år gamla och har (nästan) med alla viktiga komponenter:
I Östgöta Correspondenten står det att läsa om knarkkrigen i Mexiko och hur USA överväger att skicka Nationalgardet till gränsen för att förhindra att våldet tar sig över in till USA. För ett par veckor sedan så gick USA:s utrikesdepartement ut och varnade amerikanerna för att åka till Mexiko på semester. Investeraren Chris Nelder skriver så här på sin blogg:
Uppskattningsvis 10000 personer har dött i (knarkrelaterat) våld sedan Mexikos president Felipe Calderon blev insvuren 2006 och påbörjade sin kampanj mot den organiserade brottsligheten. Bara förra året så dog mer än 6000 människor varav 5200 var interna kriminella uppgörelser medan 800 polistjänstemän, soldater, åklagare och andra officiella personer modiga nog att bekämpa den organiserade brottsligheten dog. Tusen personer har redan dött i år.
Så vilka är de bakomliggande orsakerna till Mexikos instabiliet? Naturligtvis så spelar finanskrisen en stor roll. Mexikos valuta peson har fallit med mer än 30% gentemot dollarn sedan krisen bröt ut på allvar förra hösten, men viktigare ändå är oljeexporten.
Det som en gång var världens näst största oljefält, Cantarell-fältet i Campeche-bukten, ser sin produktion minska med en alarmerande hastighet. Från att nått en maximalproduktion år 2003 på 2.1 miljoner fat så är Cantarell-fältet nu nere på 0.77 miljoner fat. Minskningstakten är hela 38% på årsbasis och Cantarell är inte längre Mexikos största oljefält. Den mexikanska ekonomin beräknas i år krympa med 2% p.g.a. minskad export till USA, och om den nuvarande trenden håller i sig så kommer Mexiko inte att kunna exportera någon som helst olja till USA inom sju år. Detta låter kanske inte så allvarligt, men kom ihåg att USA importerar mer än 6% av sin olja från Mexiko och Mexiko är USA:s tredje största importkälla.
Hur kommer USA att klara sig utan Mexikos oljeproduktion? Tja, priserna måste öka helt enkelt.
Ingen har väl missat att spänningarna mellan USA och Kina har stigit under den senaste veckan. I söndags så konfronterade fem kinesiska båtar ett amerikanskt örlogsfartyg på övning i sydkinesiska sjön samtidigt som Kinas utrikesminister Yang Jiechen besökte Washington bara ett par veckor efter det att USA:s utrikesminister Clinton hade varit i Kina. Igår så uttryckte Kinas premiärminister Wen Jiabao sig "oroad" över hur säkra de statsobligationer är som Kina har köpt av USA.
M.K. Bhadrakumar säger så här om situationen:
(Kinas utrikesminister) Yang sa till (USA:s) utrikesminister Clinton i onsdags att det krävdes "en ny gemensam start" i förhållandet mellan USA och Kina och att de två länderna delade samma intressen och bär också ansvar för världsfred, stabilitet och utveckling".
Vad det här betyder är att Kina är berett att räcka ut en hand för att hjälpa USA att ta hand om en lång rad problem, bortsett från att städa upp efter den ekonomiska krisen.
Det blir spännande att se var det slutar någonstans.
I en postering på sin blogg så skriver Warren Brussee att bankkrisen kommer att vara över till 2012. Hans argument går ut på den innovativa finansieringen av den amerikanska husmarknaden kommer att nå sin botten just det året och huspriserna kommer att bottna. Enligt Brussee så är den nuvarande krisen ett resultat av den privata sektorns alltför stora belåning.
Han oroar sig inte nämnvärt över statsskulden utan hävdar att den har i förhållande till BNP varit större tidigare, exempelvis efter andra världskriget, utan att ekonomin har gått under. Brussees recept är inflation som han säger både kan öka BNP och reducera statsskulden samtidigt. Problemet är att skuldens finansiärer, Kina, inte tänker följa den vägen. Enligt en enkät bland ledande kinesiska ekonomer som publicerades förra veckan så tyckte en majoritet att guld var ett bättre investeringsobjekt än amerikanska statspapper.
En som däremot spekulerar över den amerikanska statens förmåga att kunna finansiera sitt underskott på 3 biljoner dollar i år är Axel Merk. Underskottet beräknas bli mellan 12 och 15 % av BNP och amerikanernas samlade sparkapital räcker inte till för att finansiera hela skulden. Merk skissar på 3 möjliga scenarion för hur det kan sluta:
1./ Att de som lånar pengar till den amerikanska staten blir belönade med högre avkastning. Detta är något som regeringen inte vill se eftersom det skulle kväva tillväxten.
2./ Genom att de privata investeringarna i USA blir "utträngda" av statens behov av lånefinansiering. Detta har den uppenbara konsekvensen att pengarna som står det privata näringslivet till rådighet blir mindre.
3./ Att den amerikanska centralbanken går in och köper upp skulden med monopolpengar. Detta skulle vara inflationsdrivande och ingen särskilt attraktiv lösning.
Så frågar Merk till sist var man skall investera sina pengar när marknaderna faller som de gör. Hans svar är inte oväntat norska kronor. Merks argument är att i ett depressionsscenario så står sig den norska kronan väl eftersom Norge är ett land med överskott. Norska banker har inte heller samma exponering mot Baltikum som de svenska bankerna och skulle bankerna gå på pumpen så har den norska staten tillräckligt med reserver för att dämpa krisens skadeverkningar. Skulle saker och ting gå riktigt illa så satsar Merk alltså på Norge.
I en artikel på Reuters så berättar Laura MacInnis om vår tids största utmaning: Hur vi ska klara av att föda en ständigt växande befolkning i en värld med resursbrist. Vi är inte ens där ännu, men hungersituationen skapar redan rubriker. De sjunkande råvarupriserna leder till minskade investeringar i jordbruket och som resultat en minskad produktion. De som får betala för det här är de som redan bor i områden där bärkapaciteten är liten. FN:s jordbruksorgan i Rom FAO, har sagt att mer än 30 länder befinner sig mitt i en livsmedelskris trots prisfallet i på grödor. MacInnis citerar Navi Pillay som är FN:s höga sändebud för mänskliga rättigheter. Pillay säger så här:
Försöken att komma till rätta med problemen genom att bejaka rättigheten att få äta har inte lett till någon konkret handlingsplan. Krisen är definitivt inte över än.
Turkiet är tack vare sin geografiska placering mellan Europa och Mellanöstern ett enormt viktigt land. Turkiet fungerar inte bara som en bro mellan öst och väst, men är också ett viktigt transitland för olje- och gasledningar. För ungefär fem år sedan, och mitt under 00-talet inflaterade boom, så vände sig Turkiet i huvudsak mot väst och medlemsskap i EU diskuterades som ett realistiskt alternativ. Nu så håller detta på att ändra sig. Rachel Sharon Krespin skriver så här i Middle East Quarterly:
Premiärminister Recep Tayyip Erdogan har vänt sig ifrån Europa och mot Ryssland och Iran och flyttat bort den turkiska politikens fokus från sympati med Israel till vänskap med Hamas, Hiszbollah och Syrien. Antiamerikanska, antikristna och antisemitiska stämningar har ökat.
Anledningen är förstås den ekonomiska krisen. Den turkiska liran har tappat nästan 65% gentemot den amerikanska dollarn sedan krisen bröt ut samtidigt med att aktiemarknaden faller som en sten. Krisen gör att Turkiets islamistiske premiärminister Erdogan måste vända sig mot sitt lands islamistiska kärna eller ge upp makten.
Värdet på Rysslands och Turkiets gemensamma handel uppgick 2008 till 32 miljarder dollar och Ryssland har efter hand seglat upp som Turkiets största handelspartner. Länderna samarbetar framför allt på energiområdet där Turkiet importerar rysk olja och gas. Turkiets strategiska placering har inte gått premiärminister Putin förbi i det som han betraktar som sitt stora schackspel - att skaffa sig kontroll över olje- och gasledningarna från Centraleuropa till marknaderna här i väst. Därför är det viktigt att hålla ett vakande öga på vad som händer i Turkiet.
De senaste tecknen bådar inte gott. Har EU råd med ett allt introvertare Turkiet?
Här är ett speech från Peak Oil-rörelsens största komiker, James Howard Kunstler, om USA:s bostäder och köpcentra från 2004. Själv så tycker jag att Kunstler är bäst som krönikör och inte som författare, men i det här föredraget så är han verkligen i form:
Medan andra politiker svävar på målet så tar Jan Björklund tydlig ställning mot antisemitism. Apropå lördagens demonstrationer i Malmö så säger han så här:
Man kan så klart ha olika åsikter om situationen i Mellanöstern, men [tennisspelarna] är inte politiker och inte militära befälhavare. De är unga idrottsmän.
Apropå Handbolls-VM 2011 som Malmö kommer att vara med att arrangera så säger Björklund så här:
I den tävlingen finns sannolikt Saudiarabien, Algeriet och Kuba med. Kuba är en kommunistisk diktatur. I Saudiarabien kan kvinnor dömas till spöstraff för umgänge med män innan äktenskapet.
Det är bara genom att vara tydlig med att vi inte accepterar antisemitism som vi kan få bukt med den.
I veckans Credit Bubble Bulletin så lägger Doug Noland skulden för den enorma kreditexpansionen mellan 2002 och 2007 på makthavarna i Washington. Det var den amerikanska centralbanken som under sin dåvarande chef Alan Greenspan förde, och nu under Ben Bernanke fortfarande för, en extremt lättvindig monetär politik med artificiellt låga styrräntor. Detta kopplat med en explosivt växande marknad för strukturerade huslån, påeldat av de kvasi-statsgaranterade bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac som betraktades som alltför stora att gå under, och förlåtande politiker i den amerikanska kongressen som tittade åt sidan ledde till att en bubbla blåstes upp utan like i världshistorien.
Apropå de strukturerade lånen och speciellt marknaden för obligationsförsäkringar, Credit Default Swaps eller CDS, så skriver Noland så här:
Den grundläggande utgångspunkten för CDS var tvådelad: För det första så skulle marknaden för de strukturerade lånen, med Washington som sista garant, förse låntagare med ändlösa kvantiteter av billig finansiering, och för det andra så skulle denna likvida marknad vara ett effektivt sätt att "hedga" kreditrisker som hade sålts på den "vilda västern-liknande" CDS marknaden.
Noland fortsätter:
Vilka kritiska egenskaper av det finansiella landskapet bidrog till marknadens entusiasm för denna typ av intrument? Mer specifikt, hur var det möjligt att den totala huslånskredit-tillväxten passerade 1.5 biljoner dollar under första halvan av 2006? Hur kom det sig att marknaden för säkrade tillgångar (ABS) bubblade upp till 900 miljarder dollar i slutet av 2006? Hur kom det sig att Wall Streets tillgångar hade en tillväxt på 1.0 biljon dollar under första halvan av 2007? Hur i all världen kunde marknaden för strukturerade huslån (CDO) nå 1.0 biljon dollar år 2007 och marknaden för CDS växa som en svamp ur jorden till 60 biljoner dollar ovanpå en redan skakig kredit marknad?
OMX-30 index är bara ner 8.3% sedan början av året medan amerikanska S&P500 har tappat närmare 25%. Anledningen stavas självklart CDS. Det är denna 60 biljons marknad som nu har imploderat och som tvingar jättarna på Wall Street att reducera sina innehav för att överleva. När dessa jättar säljer så finns det bara en väg för kurserna att ta vägen och det är nedåt. För oss andra, som inte drogs med i yran, så har vi nu ett jätteläge att köpa amerikanska värdepapper för skrotpengar.
Jag har skrivit förut om Michèle Boldrin som författare av boken Against Intellectual Monopoly här på bloggen. Boldrin är ekonomiprofessor på Washington Universitetet i St. Louis och i slutet av februari så publicerade han en debattartikel i The Denver Post där han uttryckte farhågor över Obama-administrationens stimulanspaket. Idag så får han oväntat stöd av Ultra-Keynesianen Paul Krugman själv som skriver i dagens New York Times. Kolla gärna på den här debatten mellan Boldrin och Brad DeLong om nyttan/skadan av ekonomisk stimulans på DeLongs hemsida. Det är ofta hos dem som skriker högst efter mer pengar där tvivlet är som påtagligast.
I en artikel i Yale Environment 360 så skriver Deborah Gordon och Daniel Sperling om Kinas ökande konsumtion av petroleum och hur kineserna kan visa världen att ett hållbart transportsystem kan ge enorma konkurrensfördelar i en värld med sinande oljetillgångar.
Enligt BP:s Statistical Review från 2008 så konsumerade Kina år 2007 7.9 miljoner fat olja om dagen vilket kanske låter lite i jämförelse med USA:s 20.7 miljoner fat, men ökningstakten är alarmerande. Sedan år 2000 så har Kina ökat sin konsumtion med mer är 6% om året. Ökningstakten är i och för sig på nedåtgående med den nuvarande finanskrisen, men enligt EIA:s senaste bedömning så kommer oljekonsumtionen fortfarande att öka med 4,3% om året fram till 2010. I januari så såldes det för första gången fler bilar i Kina än i USA.
Det finns dock skäl att hoppas på att Kina tar initiativ till ett nytt transportsystem som inte är drivet av petroleum. Författarna skriver så här:
Ny teknologi sveper redan över Kina. De mest framgångsrika massproducerade batteridrivna elektriska fordonen i världen är små batterdrivna mopeder med en total försäljning som översteg 15 miljarder (dollar) i Kina år 2007. De förbättrar både luften och sätter utvecklingen mot tre- och fyrhjuliga elektriska fordon i framsätet. De accelerar också utvecklingen av batteriteknologi så att denna kan bli billigare. Kinesiska forskare gör redan försök med nya järnbatterier som skulle kunna bli ännu billigare än litiumjon- och nickelmetall hydrid batterier och fullt laddbara på bara 10 minuter. Ett sådant genombrott skulle underlätta en utbredd användning av batteriteknologi i världen och placera Kina före både Västeuropa och USA.
EU och USA borde bejaka den kinesiska innovationen på det här området istället för att negligera den. Annars så kommer köer vid bensinmackarna som ett brev på posten när ekonomin tar fart igen. Nästa gång så kommer priset att bli ännu högre än vad det var förra sommaren.
Det är skillnad på hur finanskrisen slår i USA och i EU. Medan det i USA i hög grad handlar om privata skulder så finns skulderna i Europa mer eller mindre hos enskilda länder. Bland annat så har Italien, Irland, Spanien, Grekland och Portugal (PIIGS) väldigt hög skuld i förhållande till BNP något som naturligtvis sätter press på Euron.
Värre ändå är situationen för länderna i östeuropa. I många av länderna så har invånarna tagit huslån i Euro medan de fortfarande får sin lön i forinter, koruna eller zloty. Så när valutan faller i värde så kan en stor andel av folket i östeuropa inte längre klara sina avbetalningar och tvångsauktionerna skjuter i höjden. Samtigt så får de östeuropeiska bankerna naturligtvis problem och de östeuropéeiska länderna gick i förra veckan ner på knäna och bad EU om 300 miljarder euro - något som EU:s ledare diskuterade i helgen.
I söndags så visade Angela Merkel återigen att hon har hårda nypor när hon drämde dörren i ansiktet på östeuropéerna och gjorde klart att Tyskland inte tänker köpa ut Östeuropas ekonomier. Detta visar på några av de fundamentala skillnaderna i EU:s politik jämfört med USA. För att hålla krisen stången så trycker USA:s och Storbritanniens centralbanker pengar för glatta livet utan att det fungerar. Här i EU så har vi en betydligt mer konservativ syn på penningpolitik och både den tyska Bundesbanks-chefen Axel Weber och ECB-chefen Jean-Claude Trichet talar i alla fall ibland om faran med att trycka för mycket pengar.
Ekonomiskt och politiskt sett så finns det heller ingen anledning att köpa ut Östeuropa. Vid de tillfällen då staten har låtit bli att lägga sig i så har återhämtningen varit betydligt starkare och snabbare. Det kan inte vara den tyska statens uppgift att hålla folket i Ungern, Tjeckien och Polen sysselsatt. Det är något som den fria marknaden i länderna klarar mycket bättre. Eftersom EU inte har något sparkapital så skulle ett sådant stöd vara en gåva från de tyska skattebetalarna till de östeuropéeiska. Merkels Nein till Östeuropa kommer att bli Östeuropas räddning.
Problemet med finanskrisen förutom de rent ekonomiska aspekterna är att vi fokuserar helt på detta och glömmer det andra som händer. Därför är det väldigt viktigt att samtidigt hålla ögonen på de två mest ostabila länderna i världen: Saudiarabien och Pakistan. Saudiarabien därför att landet trots oljemiljarderna är på gränsen till upplösning med långt utbredd korruption och Pakistan därför att det är ett kärnvapenbestyckat land som kan explodera när som helst.
Pakistan är traditionellt sett lierat med Kina, men de senaste 30 åren så har samarbetet med USA utvecklats starkt med både utbildning och utrustning. Emedan Kina inte har speciellt bråttom att ge sig ut på världsscenen så brinner det desto mer i knutarna för USA. När USA är försvagat med den ekonomiska krisen så ser Kina sitt stora läge att slå till och igen bli bundsförvant med Pakistan. Anledningen till att de gör detta är för att ge sin ärkefiende Indien en knäpp på näsan.
Den amerikanska utrikespolitiken är naturligtvis inriktad på stabilitet i Pakistan, men om detta inte är möjligt så skulle USA gärna se att Pakistan bryts upp i flera olika länder. Jag hoppas verkligen att inte några kärnvapen går av av misstag under tiden.
Att Kina har en väldigt liberal syn på upphovsrätt är väl känt och speciellt gäller detta när det handlar om utländsk upphovsrätt. Själv så håller jag med kineserna eftersom patent och upphovsrätt har som mål att skapa en monopolsituation vilket samhället i stort förlorar på.
Jag undrar dock hur det skulle gå om alla hade varsin sedelpress och vi alla kunde trycka upp våra egna pengar. Jag skulle då ha kallat mina för Nissen vilket i plural skulle bli flera Nissar. Det skulle nog ha fungerat bra i julhandeln. Tanken låter kanske exotisk men den är inte så långt borta för här läser vi om kinesiskt falskmynteri.
Jag har skrivit tidigare om Thomas E. Woods och hans bok Meltdown. Här utvecklar han sina idéer i ett tal inför The Mises Organization i Houston i slutet av januari:
Att de ekonomiska problemen i finanskrisens kölvatten är enormt stora råder det inget tvivel om. Sveriges BNP sjönk förra året med 4.7% och USA:s BNP sjönk fjärde kvartalet förra året med 6.2% på årsbasis. Det är ingen tvekan om att nedgången har ett direkt samband med att Lehman Brothers gick under i september förra året och konkursen skapade ett globalt finansiellt hjärtstillestånd som centralbankerna nu försöker råda bot på.
Lehman Brothers fall kom dock inte som en blixt ifrån klar himmel utan var ett direkt resultat av mångårig kredit och lättvindiga pengar. Som Ron Paul talar om här i videon så kommer kapital från sparade pengar inte från lån och att försöka återskapa kapitalet genom att värma upp sedelpressarna är dömt att misslyckas.
Den amerikanska konsumenten och de amerikanska företagen, som driver världsekonomin, har lånat alldeles för mycket pengar, och det vi ser nu är att de många bubblorna helt enkelt har spruckit och konsumenter och företag betalar tillbaka på sina skulder. De ekonomiska bekymren är ett direkt resultat av att konsumenter och företag reducerar sina skulder så alla försök från staten att blåsa liv i systemet är dömda att misslyckas. Depressionen kan inte stoppas utan måste ha sin gång, men som Ron Paul sa för några månader sedan: "Det kan politikerna förstås inte erkänna för det skulle göra dem irrelevanta".
Riksbankschefens roll har efter hand blivit så pass viktig att den tarvar mer kontroll. Så som det är nu kan chefen för centralbanken leda landet till fullständigt sammanbrott utan att någonsin ställas till svars för sina handlingar. Politikerna evalueras i alla fall i allmänna val och kan bli avsatta, men så är inte fallet med personen som kontrollerar penningmängden.
Det är alldeles tydligt att både Riksbanken och politikerna vill ha en svagare valuta. Anledningen är att de tror att en svag valuta kan hjälpa till att exportera oss ur finanskrisen. När nu Riksbankens styrränta närmar sig noll med stormsteg och sedelpressarna värms upp så ställer jag mig frågan:
Visst gillar vi våra jobb, men gillar vi våra jobb så mycket att vi är beredda att förlora en del av pengarnas köpkraft varje dag för att behålla förmånen att gå till jobbet? Det tycker inte jag. Det är tamigfan Riksbankens huvuduppgift att hålla kontroll på penningmängden och motverka inflationen! Vem fan har valt Ingves? Ingen!
Att tiderna hårdnar är väl tydligt för de flesta. Här är en artikel på CNN om ett par som bodde i centrala Los Angeles med en helt vanlig amerikansk livstil där han jobbade som finansiell rådgivare och hon hade ett mindre krävande jobb. I finanaskrisens kölvatten så blev han plötsligt arbetslös och de bestämde sig för att flytta upp till hans föräldrar på en gård i Oregon. Där bosatte de sig i en jättelik husvagn för några månader sedan. Det är ganska tydligt när man läser kvinnans blogg att hon egentligen inte tycker om sitt nya liv men att hon gör det av för att det är nödvändigt. Hur långt skall BNP sjunka för att vi alla skall flytta ut på landet och växa grönsaker?
I en artikel i dagens New York Times så får vi en manifestation på att allt inte står rätt till i förhållandet mellan Kina och USA. Bakgrunden är att USA:s utrikesdepartement varje år ger ut en rapport där det talas om mänskliga rättigheter i flera olika länder världen över. I årets upplaga så riktar man stark kritik mot sättet som Kina respekterar de mänskliga rättigheterna i bl. a. Tibet och att respekten för de mänskliga rättigheterna faktiskt är på nedåtgående. Detta har fått Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua att gå i taket och utbrista att "rapporten bortser medvetet från grundläggande fakta".
Det är intressant att iaktaga att rapporten kom ut veckan efter USA:s utrikesminister Hillary Clinton var i Kina och försökte bli vän med Kina istället för att som under Bush-åren konfrontera landet. Clinton alluderade på ett gammalt kinesiskt talesätt när hon sa tongzhou gongji som ska betyda något i stil med "när ni är ombord på en båt så hjälp varandra". Den ekonomiska krisen sätter förhållandet mellan Kina och USA, som har utgjort navet i det globala finanssystemet under ett decennie, på press. Det verkar mest som ett förhållande där båda parter varken kan leva med eller utan varandra.
Eftersom jag älskar att uttala mig om saker som jag inte begriper så tänkte jag idag ge mig hän åt permakultur. Jag såg nämligen en dokumentär på BBC som hette A Farm For The Future av Rebecca Hosking som handlade om Peak Oil och framtiden för vårt industrialiserade jordbruk. Inte nog med att det i filmen finns en minigenomgång för vad Peak Oil är för något, men producenten sätter allt i relation till sin egen uppväxt på en gård i Devon i sydvästra England. Resultatet blir ytterst sevärt.
I mitten av 1970-talet så började en rörelse för hållbart jordbruk ta form i Australien. Gräsrotsrörelsen leddes av två eldsjälar, Bill Mollison och David Holmgren, som skapade en serie metoder för att växa den mat som konsumerades genom att arbeta med naturen i stället för att motarbeta den. Rörelsen vände sig mot det moderna jordbruket eftersom de såg att det reducerade biodiversiteten på åkrarna, lakade ur jordarna och var onödigt energi-intensivt. Rörelsen har nu vuxit och i nästan varje land så finns det lokala föreningar.
I filmen så visar Hoskings att det verkligen är möjligt att växa grödor utan att plöja och att en stor del av utbytet kan komma från träd som växer på höjden i stället för vertikalt på marken som nu. Problemet är annars att en stor del av dagens jordbruk är inriktat på vete och andra sädesslag något som vi förmodligen kommer att se mindre av i framtiden.