Framtiden för vägnätet

Vilken framtid går vårt motorvägsnät till mötes när bränslet som driver våra långtradare blir alltför dyrt? Tom Whipple i Falls Church News Press skriver en mycket läsvärd krönika om elektrifierade vägar som alternativ till elektrifierade fordon.

Idéen är självfallet inte ny utan togs fram redan under den första oljekrisen på sjuttiotalet, men somnade in i en djup dvala med den negativa prischocken på olja på 1980-talet. För övrigt samma chock som tog en effektiv död på all forskning om alternativ energi inte bara i Sverige utan i hela västvärlden.

Tom Whipples krönika i Falls Church News Press:
http://www.fcnp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2614&Itemid=35

Hur sköter sig Reinfeldt?

Hur sköter sig Fredrik Reinfeldt sig som Statsminister egentligen? Vad vill han och hur klarar han av de incidenter som obönhörligen dyker upp i det dagliga livet som politiker? Eftersom regeringen nu har varit tillsatt i mer än 18 månader börjar en allt klarare bild utkristallisera sig.

Med anledning av Sveriges ordförandeskap i EU 2009 har Reinfeldt nu så smått börjat presentera sig för den europeiska publiken. Hur mycket av det här som var planerat sedan tidigare och hur mycket som som kommer från Reinfeldts nye Statssekreterare HG Wessberg vill jag inte spekulera i, men Reinfeldt syns i alla fall. Han talade i veckan i Europaparlamentet och i går var han gäst hos BBC:s Stephen Sackur och på ett främmande språk lyckas han inte lika bra med att få ut sitt meddelande om att det skall löna sig att arbeta. I stället höll han på att råka riktigt i klistret när Sackur ville tala om invandring och Reinfeldt huvudlöst sa att de utlänningar som kommit till Sverige sedan 1970-talet inte är så välintegrerade.

Utnämningen av Mikael Odenberg som VD för Svenska Kraftnät fortsätter att skapa rubriker. I korthet är historien som följer: Alliansen gick till val år 2006 på att utnämningssystemet, som hade blivit kraftigt misskött av den tidigare S-regeringen, skulle reformeras i grunden. Tydliga kravprofiler skulle upprättas och tjänsterna skulle annonseras ut. Alliansregeringen har visserligen påbörjat det arbetet, men abetet är långt ifrån avslutat, så när Fredrik Reinfeldt fick frågan av SVT-nestorn KG Bergström för ett par veckor sedan så var det en välgrundad fråga som svenska folket gärna vill ha svar på. Reinfeldts svar att "Odenberg hade blivit tillsatt i en extern process" kom farande tillbaka rakt i nyllet på honom då Sveriges Radios Ekoredaktion avslöjade att rekryteringsprocessen hade varit en intern angelägenhet på Näringsdepartementet och att den externa konsult som var tillsatt bara hade haft ett namn att ta ställning till.

Slutsatsen måste bli att Fredrik Reinfeldt är en ovanligt blek Statsminister, och att opinionsmätningarna talar sitt tydliga språk. Svenskarna vill varken ha en obestämbar mes i brun Manchesterkostym eller en självgod tjockis som Statsminister. De vill ha en kvinna.

Peter Wolodarski skriver i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=747102

"Hard Talk" med Fredrik Reinfeldt på BBC:
http://news.bbc.co.uk/1/hi/programmes/hardtalk/7266582.stm

Hyperinflation à la Weimar

Gary Dorsch heter en finansanalytiker som håller ett vakande öga på världens centralbankers pengamängder, och han kommer fram till en del väldigt tänkvärda slutsatser rörande inflation och M3. Han säger bl. a. att USA:s ekonomi har gått in i en lågkonjunktur och att Federal Reserve trycker pengar som aldrig förr för att undvika enorma kursfall på Wall Street och för att hålla undan för de fallande huspriserna. Konsensustänkandet framtill nu har varit att efterfrågan från andra länder skulle kunna dra världen ur en lågkonjunktur, men det tror inte Dorsch på. I själva verket skapar centralbankerna i 18 av världens 20 största ekonomier tvåsiffriga inflationstal. Inflationsspöket är tillbaka igen.

Gängse ekonomisk teori säger som bekant att när en ekonomi går in i en lågkonjunktur så minskar efterfrågan på råvaror och priserna faller. Så är det inte den här gången eftersom fortsatt ökad efterfrågan från Kina och Indien i kombination med centralbankernas inflationspolitik har lett till ökade energipriser. Guld har ju traditionellt varit ett sätt för investerare att skydda sig mot inflation, men nu ser vi även att energi kan användas på det här sättet.

De flesta råvaror är dessutom denominerade i US dollar. När den amerikanska centralbanken trycker pengar och samtidigt sänker styrräntan så skapar det ett enormt tryck nedåt på dollarn, och idag såg vi för första gången att en euro var värd mer en 1,50 dollar. Så vad leder det här till i slutänden? Min värsta mardröm är att vi är på väg in i en period av hyperinflation där vi får lasta pengar på en skottkärra för att handla i snabbköpet (om det nu finns något att köpa eftersom konstgödseltillverkaren Potashs VD gick ut i förra veckan och sa att även om världen har haft rekordskördar de senaste sjutton åren måste vi producera ytterligare en för att undvika svält).

Gary Dorschs websida:
http://www.sirchartsalot.com/index.php

Telegram på Bloomberg om den svaga dollarn:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=a.tGdWHyTgAM&refer=home

och om Potashs VD:s dystra framtidssyn:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=newsarchive&sid=aGcGIiIwHQ1g

Jim Puplavas Financial Sense:
http://www.financialsense.com/

Datorhaveri...

är orsaken till de senaste dagarnas radiotystnad här på bloggen. Använd inte Windows Vista!

Hague och det amerikanska valet

I dagens Daily Telegraph finns en intervju med den förre Tory-ledaren William Hague. Hague, som är övertygad Atlantist, säger så här om det amerikanska valet:

En uppgörelse mellan McCain och Obama skulle kunna lyfta omvärldens syn på amerikansk politik och vara bra för Amerika. Självklart behöver USA vara ett bra demokratiskt föredöme. En tvekamp mellan Obama och McCain skulle bli det."

Jag kan bara hålla med. Valet i höst kommer att bli ett val om Irak-kriget och i mycket en uppgörelse med Bush-åren. McCain, som är en gammal krigshjälte, låter övertygande när han talar om amerikansk truppnärvaro utomlands, liksom Obama är det eftersom han klart deklarerade att Irak-insatsen var "korkad" redan innan kriget började. De har olika ingångsvinklar, och drar olika slutsatser, men är ändå två klara alternativ i något som ser ut att bli det mest intressanta valet på länge.

Andrew Porters artikel i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/news/main.jhtml?xml=/news/2008/02/23/nhague223.xml

Hitta Holger

Meredith Witney, bankanalytiker på Oppenheimer & Co som förra året gick ut och sa att Citygroup var tvungna att dra ned på sin aktieutdelning, gick igår ut igen och sade att Citygroup behövde än mer utländskt kapital och också dra ned sin aktieutdelning ännu mer. Citygroups aktie är nu bara värd en tredjedel av vad den var innan hon gick ut och varnade. Hon säger vidare att hon tror att finanssektorn bara har kommit 40% igenom kreditoron eftersom många av bankerna har massor med förluster som de ännu inte har redovisat. Problemet för bankerna är att så länge de inte redovisar de här förlusterna skapar det spänningar på lånemarknaden som i sin tur leder till att tillverkningsindustrin inte kan låna pengar som vanligt.

De närmaste veckorna blir spännande eftersom vi då får reda på om den reella amerikanska ekonomin har tagit skada av den senaste tidens kreditoro. Min gissning är att ekonomin har fått sig en rejäl törn och att amerikanerna nu står inför en lång och djup lågkonjunktur. Jag vågar inte ens tänka på vad som kan hända om produktionen av petroleum av en eller annan orsak minskar kraftigt helt plötsligt i det här läget.

Videon med Meredith Witney på CNBC:
http://www.cnbc.com/id/15840232?video=659529306&play=1

Via Mish Shedlock:
http://globaleconomicanalysis.blogspot.com/2008/02/analyst-meredith-whitney-asks-banks.html

Sydafrikas energikris

SvD:s Ola Säll skriver om energikrisen i Sydafrika som har lett till minskad produktion av guld, platinum, silver och kol. Detta har varit en bidragande orsak till att dessa råvaror har stigit så mycket i pris som de har gjort. Krisen beror i stor utsträckning på att den sydafrikanska regeringen inte har sett nödvändigheten i att bygga ut elkapaciteten tillräckligt för att underhålla den egna ekonomiska tillväxten och den från importerande grannländer. Problemet kan heller inte lösas snabbt eftersom nya kraftverk tar flera år att bygga.

Hela budskapet bakom Peak Oil är inte något som politiker är så intresserade av att lyssna på. Anledningen är förmodligen att ingen på valbar plats vill bli förknippad med så dystra profetior. Jag tror att Sydafrikas väg blir vår om bara några få år.

Ola Sälls artikel i SvD:
http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_272901.e24

Tom Whipple skriver en läsvärd krönika i Falls Church News Press:
http://www.fcnp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=2583&Itemid=35

Invandring och ekonomi

Både Peter Wolodarski i DN och Per Gudmundson i SvD kommenterar i dagens tidningar Philipe Legrains bok "Immigrants-your country needs them" och hans tal inför Globaliseringsrådet i Stockholm i går. Bägge säger de utifrån en ekonomisk synpunkt så är invandring något som bör uppmuntras. Gudmundson skriver:

Varje år drunknar massor med människor som försöker paddla in i Europa, när vi vägrar att låta dem ta de jobb vi själva inte ens vill ha.

Både Wolodarski och Gudmundson har naturligtvid helt rätt. I en värld på energetisk uppgång är det helt rätt åsikter att framföra, men jag tror att det är fel sak att göra i en värld med sinande energitillgångar. När köerna börjar på bensinmackarna (vilket alla data talar för att de gör bara om några få år), ekonomin inte längre fungerar friktionsfritt och arbetslösheten på nytt börjar göra sig påmind kommer konkurrensen på arbetsmarknaden att öka radikalt. Etniska svenskar kommer att bli mindre kräsna med de jobb som utlänningar hitintills har gjort och motsättningarna mellan etniska svenskar och invandrare kommer givetvis att öka. Om jag hette Muhammed och var muslimsk invandrare skulle jag inte vilja ta tunnelbanan ensam hem till Akalla en fredagskväll när oljan kostar 5000$ fatet.

Peter Wolodarski skriver i Dagens Nyheter:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=744439

och Per Gudmundson skriver i Svenska Dagbladet:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_891673.svd

Sänk inte räntan!

En effektiv penningpolitik betyder mycket för ett lands ekonomi, och att sätta styrräntan är ungefär som att ställa in värmen i duschen. På samma sätt som det varken får vara för varmt eller för kallt måste styrräntan vara lagom hög för att stimulera ekonomin och samtidigt undvika inflation. Idag rapporterar Dagens Nyheter om att inflationen åter har sjunkit till straxt över Riksbankens inflationsmål på 2.0%. Det får de svenska bankanalytikerna att börja hoppas på sänkt ränta framöver:

- Det här minskar definitivt pressen på Riksbanken kring fler räntehöjningar. Siffrorna visar snarare att toppen är nådd. Vi tror istället att vi kommer att se en räntesänkning framöver men troligtvis inte förrän runt september, säger SEB:s chefsekonom Robert Bergquist.

Det är ännu alltför tidigt att ropa hej. Lyckligtvis har Riksbanken, till skillnad från Federal Reserve i USA, som mål att både sätta en så låg styrränta som möjligt och samtidigt undvika inflation. Samtidigt med den begynnande lågkonjunkturen i USA, som enligt eniga bedömare skall medföra sänkta energipriser, läser vi att oljan når nya rekordnivåer. Efterfrågan i Västvärlden är i och för sig på väg ner, men i Indien och Kina stiger efterfrågan fortfarande och den här ökningen är större än minskningen i Väst. Det här talar för fortsatt stigande oljepriser och eftersom de fortplantar sig ner genom hela prisbilden kommer inflationspressen att fortsätta i den svenska ekonomin. Att sänka ränta nu är som att leka med elden och bjuda in en skenande inflation i vardagsrummet. Låt därför bli att sänka räntan.

Yvonne Edenholm skriver i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=744310

Bloomberg skriver att oljan är rekorddyr:
http://www.bloomberg.com/apps/news?pid=20601087&sid=aDuXxEulJfnQ&refer=home

Kreditoro

En av de bättre amerikanska finansbloggarna är Mish Shedlocks Global Economic Trend Analysis som på ett pedagogiskt sätt förklarar finanskrisen och dess följder och efterverkningar. På senare tid har han varit inne på att de bolag, s.k. monoliners, som specialiserat sig på att sälja kreditförsäkringar till de företag, kommuner och myndigheter som drar in kapital genom att ge ut obligationer, nu har hamnat i stormens öga. Hela marknaden är värderad till 45 triljoner dollar, och Shedlock varnar för att ungefär 1% av detta kommer behövas skrivas av den närmaste tiden. 1% av 45 triljoner innebär 450 miljarder dollar vilket skulle utgöra en enorm smäll för den amerikanska ekonomin. För att sätta saker och ting i perspektiv så beräknades hela sub-prime krisen och tillhörande fallande huspriser ursprungligen att kosta ungefär 250 miljarder dollar i avskrivningar.

Även om det här är riktigt illa är det ännu för tidigt att kalla det för ett blodbad. När oljefälten på allvar börjar sina om ett par år och den riktiga krisen börjar så kommer dagens problem att te sig extremt milda.

Mish Shedlocks Global Economic Trend Analysis:
http://globaleconomicanalysis.blogspot.com/2008/02/shadows-of-cds-market.html

På svenska gör Lars-Georg Bergkvist i SvD ett tappert försök att förklara finanskrisen:
http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_263177.e24

Brittiskt styrkebesked

Alistair Darling, den brittiske finansministern, är under enormt tryck från oppositionens sida för att ha medverkat till att förstatliga Northern Rock. Det är sant att aktieägarna nu förlorar sina investeringar, men det hade varit ännu värre om banken hade fått lov att förklara sig bankrutt. Det är otänkbart att låta folks ibland livslånga besparingar frysa inne över natt. Min syn på det här är att det är bättre att staten klarar av att ta över verksamheten av en bank än att den inte gör det. Det är i själva verket ett styrkebesked från den brittiska regeringens sida.

Andrew Porter skriver i The Daily Telegraph:
http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2008/02/18/bcnrock418.xml

EU:s huvudvärk

Idag väntas Kosovo förklara sin självständighet vilket både Ryssland och Serbien motsätter sig. Rolf Gustavsson i SvD skriver som vanligt en initierad krönika om EU:s roll i det hela, men till skillnad mot Gustavsson är jag välvilligt inställd till det europeiska samarbetet. Det är oundvikligt att EU med sin ekonomiska och politiska tyngd ska spela en avgörande roll i en fråga som direkt rör dess framtid. EU:s ministrar skulle helst vilja slippa ansvaret att ställning i en fråga utan strategiskt intresse, och EU-länderna är dessutom splittrade, men frågan kan ändå vändas till en framgång. Ett framgångsrikt hanterande av Kosovofrågan skulle ge EU ett efterlängtat övertag gentemot Ryssland som på senare tid alltmer aggresivt har spelat ut energivapnet för att så oenighet bland EU:s medlemsländer. EU:s styrka är dess enighet. Om vi glömmer detta är vi för evigt dömda att sitta på åskådarplats när de stora elefanterna börjar spela med musklerna.

Rolf Gustavssons krönika i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_881201.svd

Bara sporadiska posteringar

Från och med i morgon kommer jag att vara nedkopplad i ett par-tre veckor så räkna bara med sporadiska bloggposteringar under den tiden.

USA 2008 mot Sverige 1992?

Ett intressant pek från Carmen Reinhart och Ken Rogoff jämför den nuvarande amerikanska finanskrisen med de samlade erfarenheterna från Spaniens kris 1977, Norges 1987, Finlands 1991, Japans 1992 och Sveriges 1991. Det som är skrämmande är att skillnaden mellan USA 2007 och dessa fem länders finanskriser inte är så stor vare sig i hur huspriserna steg intill finanskriserna började eller hur bytesbalansen/BNP såg ut åren precis innan. Är USA på väg mot en liknande kris som vi upplevde i början på 90-talet?

I en fotnot konstaterar författarna att i Sveriges fall var totalkostnaden för att städa upp efter finanskrisen var 6% av BNP, och i Norges fall var den 8%.

Reinhart and Rogoffs artikel:
http://www.economics.harvard.edu/faculty/rogoff/files/Is_The_US_Subprime_Crisis_So_Different.pdf

via Paul Krugman:
http://krugman.blogs.nytimes.com/2008/02/04/third-world-america/

Tunnel från Djurgården till Nacka

Konstruktiva förslag om hur den spårbundna trafiken kan byggas ut kommer i allt stridare ström på bordet. Anders Sundström skriver i Dagens Nyheter om ett förslag från miljökonsekvensgruppen på Stockholms Universitet som går ut på att rusta upp den befintliga spårvägen på Djurgården och bygga en tunnel över till Nacka. Fördelen med en sådan lösning är förstås att tunnelbanans blå linje, som numera slutar vid Kungsträdgården, även den skulle kunna trafikera den möjliga tunneln.

Eftersom vi kommer att få enorma problem med oljebrist på halsen inom bara några få år så är det nu dags för ansvariga politiker att fatta beslut om att bygga ut den spårbundna trafiken. Inte om ett år eller två, utan nu. Om väntar tills problemen börjar är jag rädd för att det är för sent.

Anders Sundströms artikel i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=739769

Irans internettrafik avbruten

Irans internettrafik är helt avskuren enligt rapporter på Energybulletin. Tydligen är en nödvändig router ur funktion. Hur detta är relaterat till de pågående USA-Iranska spänningarna är svårt att uttala sig om i nuläget. Kanske har det med Irans planer på att öppna en oljebörs denominerad i annat än i US-dollar att göra. Definitivt en historia att hålla ett vakande öga på.

Internet trafic report från 080203:
http://www.internettrafficreport.com/asia.htm

Rapport om den planerade Iranska oljebörsen:
http://www.presstv.ir/detail.aspx?id=37468&sectionid=351020103

Energybulletin har mycket mer:
http://www.energybulletin.net/39844.html

Uppåt på Asienbörserna

Det verkar som om marknaderna har återfått lite av sitt förlorade förtroende efter Federal Reserves senaste sänkningar av styrräntan. I Asien var börserna överlag uppåt och samma tendens väntas i dag på Stockholmsbörsen. Frågan är bara om det här är en tillfällig respit eller tecken på en permanent förbättring. Jag tror dessvärre mer på det förra.

E24 skriver om Asien-börserna:
http://www.e24.se/branscher/bankfinans/artikel_232563.e24

Obama mot Clinton

I morgon är det Supertuesday i USA då det med stor sannolikhet kommer att avgöras vem som blir de två partiernas presidentkandidater, och gårdagens tidningar var fulla av analyser om situationen. Den vassaste kom förmodligen från Andrew Sullivan i The Sunday Times där han igen skrev om Demokraternas Barack Obama som alltmer ser ut som en vinnare. Hans kampanj har hitintills kännetecknats av att han vill nå enighet. Enighet över partigränserna och nationell enighet om USA:s framtida utrikespolitiska roll.

Kontrasten till Hillary Clinton som är den andra huvudkandidaten är i det här sammanhanget relativt stor. Hon är en polariserande figur som ingen annan och i en eventuell presidentvalskampanj kommer hon att bli lovligt byte för republikanska smutskastningskampanjer. Hennes make Bill Clintons amoraliska eskapader i Vita Huset går inte speciellt bra hem bland den kristna högern. Obama har helt enkelt större chanser att vinna i ett presidentval. Det här är den viktigaste anledningen till att jag stöder Barack Obama.

Andrew Sullivans artikel i The Sunday Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/andrew_sullivan/article3294433.ece

Det stora slaget

Inför tisdagens Supertuesday skriver Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet om de amerikanska presidentkandidaterna och om hur de har strömlinjeformats av väljarbaserna i de bägge partierna. På tisdag får vi veta vem som blir de två partiernas respektive kandidat, om det blir Barack Obama eller Hillary Clinton för Demokraterna och om det blir John McCain eller Mitt Romney för Republikanerna.

Vad det här kommer att betyda för utgången av valet i november är svårt att sia om. Kanske är som Gerard Baker nyligen påpekade i The Times att det republikanska partiets bas tenderar att sluta upp bakom sin kandidat när det väl gäller något som inte gäller för demokraterna. Det är fortfarande alltför tidigt att räkna ut republikanerna.

Personligen skulle jag gärna se en kamp mellan Barack Obama och John McCain som bägge två ställer sig positiva till immigration och ett öppet USA. Den största skillnaden mellan kandidaterna ser ut att bli på säkerhetsområdet där Obama vill dra tillbaka de amerikanska trupperna från Irak och kanske t.o.m. helt skrota Carter-doktrinen medan McCain fortfarande tror att amerikanska vapen kan skydda flödet av olja ut ur Persiska Viken. Ingen av kandidaterna verkar att ha någon direkt åsikt om hur energiproblemen i övrigt skall lösas men eftersom de bägge två verkar vara lyssnande män är jag säker på att när problemen väl börjar så kommer de att vidtaga rätt åtgärder.

Jenny Nordberg i SvD:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/usavalet2008/artikel_835673.svd

Gerard Baker i The Times:
http://www.timesonline.co.uk/tol/comment/columnists/gerard_baker/article3285490.ece

EU:s framtid och grundlagsutredningen

Henrik Brors skriver i Dagens Nyheter om den enormt viktiga grundlagsutredningen, och han ställer sig frågan varför intresset från allmänhetens sida är så svagt. Det här är frågor som direkt kommer att beröra oss till skillnad från en eventuell ny europeisk konstitution som ytterst endast handlar om att göra EU:s styrelseform mer effektivt.

Jag såg BBC:s The Andrew Marr Show nu i morse och en av hans gäster var Labour-politikern och europaparlamentarikern Nigel Farage som är en välkänd euroskeptiker. Jag kan ha viss förståelse för euroskeptikernas kritik mot att EU kan stifta lagar på områden där det tidigare fanns nationell suveränitet. Även om jag inte håller med så kan jag förstå det. Det som jag inte kan förstå är hur dessa euroskeptiker vill förhindra att EU:s styrelesesätt effektiviseras och samtidigt ser det som en triumf för det nationella självbestämmandet. Skulle det vara en nationell triumf om hela EU samarbetet permanent gick i stå? De enskilda länderna i EU spelar en minimal roll på världsscenen. Det är när vi går samman som vi kan ge de europeiska rösten den tyngd den förtjänar.

Henrik Brors artikel i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=737201

The Andrew Marr Show på BBC:s websida:
http://news.bbc.co.uk/1/hi/programmes/andrew_marr_show/default.stm

Oljebolagens vinster

Skriande röster hörs om hur bensinbolagen tar våra pengar och genererar vinst. Apropå Chevron, Exxon-Mobil och Shells rekordvinster den här veckan finns det en tendens att politikerna ser med lystna ögon på vinsterna som sticker i ögonen på dem. Ingenting kan dock vara mer felaktigt. Marknadens fundament säger att oljebolagens framtida vinster är bestämda av hur stora volymer som företagen kan producera till ett givet pris. Eftersom trenden i oljemarknaden går mot mer och mer nationalisering så är kakan som oljebolagen har att dela på evigt minskande även om priserna stiger. Därför är jag långfristigt skeptisk till att köpa alltför mycket aktier i de stora oljebolagen.

Det finns däremot en generell konsensus bland analytiker som säger att minskad ekonomisk aktivitet kommer att leda till minskat behov av petroleum vilket i sin tur kommer att pressa energipriserna och följaktligen även oljeaktierna. Det tror jag inte på utan jag ser att fortsatt ökad efterfrågan främst från BRIK-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) kommer att ytterligare driva upp priserna eftersom utbudet har stagnerat. Kortfristigt är oljebolagens aktier alltså undervärderade och det finns stora pengar att hämta hos BP, Shell och Chevron. Problemet är alltså att veta exakt när man skall sälja.

E24 skriver om de höga vinsterna hos oljebolagen:
http://www.e24.se/branscher/ravaror/artikel_229621.e24

Runda bordet diskussioner med de stora kanonerna

Jim Puplava på podcasten The Financial Sense Newshour har en intressant diskussion med några av de viktigaste anhängarna av "Peak Oil": Matt Simmons, Jeffrey Rubin och Robert Hirsch. För oss som nära följer den här historien så handlade diskussionen mycket om samma saker som den har gjort i tre års tid. Det är viktigt att påpeka att det här inte kommer att dyka upp i dag, i morgon eller nästa månad, men att det är mycket sannolikt att vi inom en fem-tioårsperiod löper in i problem som inte är av övergående natur.

Robert Hirsch säger exempelvis att hela vår infrastruktur vad gäller att komma till jobbet, skaffa hem mat och köra ut maten till affären är enormt beroende av billig petroleum, och att skalan är sådan och volymerna så pass stora att de problem som vi står inför med ett maximum i världens oljeproduktionen och med ett utbyte som bara blir mindre och mindre är hart när omöjliga att överblicka. Simmons säger att världen just nu använder en allt större andel kondenserad naturgas och följaktligen gräver allt djupare i sina reserver. Både Simmons och Hirsch är extremt pessimistiska när det gäller att få världens politiker att lyssna, och de tror att det kommer att krävas en händelse som den elfte september innan folk får upp ögonen.

Hur som helst om ni är det minsta intresserade av de här händelserna så är det en välinvesterad timme att lyssna.

Jim Puplavas The Financial Sense Newshour:
http://www.financialsense.com/fsn/main.html